Helt Perfekt Glob

The World’s End av J

20 år efter att ha försökt sig på en episk krogrunda återförenas fem barndomsvänner för att försöka sig på att fullborda den. Ihopsamlade av Gary King (Simon Pegg), en 40 åring som aldrig vuxit upp, återvänder de till sin hemstad med siktet på den sista krogen för kvällen, The World’s End. Men att nå The World’s End visar sig snart vara deras minsta problem…

När jag ska skriva om en film jag tyckte var bra blir det ofta att jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Det blir ofta en massa svammel (i mitt eget tycke) och The World’s End är inget undantag. Det är helt enkelt bättre att sitta och titta på värdelöst skit uppenbarligen, för då vet jag åtminstone vad jag ska skriva. Nåväl…

The World’s End är i mitt tycke underhållande även om den inte når upp till Shaun Of The Dead (båda filmerna är ju en del av Cornetto trilogin, såatteh, ja…). Jag garvade en hel del under filmens gång och tyckte storyn var ganska fyndig när alla pusselbitar väl kommit på plats. Det enda jag inte riktigt gillade var inledningen av filmen som kändes halvtrög (om än nödvändig för att bygga upp storyn och karaktärerna), men efter det rullade filmen förbi i ett jävla tempo. Javisst!

För att avrunda en redan svamlig recension; jag gillade The World’s End, även om kanske inte alla andra som är fans av de tidigare filmerna i Cornetto trilogin gillar den så rekommenderar jag den ändå – mest för att jag kan, liksom.

Johnny English Reborn av J

Efter ett uppdrag i Moçambique som blev ett totalt fiasko har Johnny English (Rowan Atkinson) dragit sig tillbaka från MI7 och är nu mer bosatt i Tibet. Men när MI7 får in uppgifter om att den kinesiske premiärministern Xiang Ping (Lobo Chan) är utsedd som mål för Vortex – en grupp med skickliga lönnmördare – blir English återinkallad till MI7 för att stoppa det hela. Saker och ting har emellertid förändrats och det dröjer inte länge förrän English blir förrådd av någon han aldrig hade kunnat misstänka…

Johnny English Reborn var bättre än vad jag hade trott. Mycket bättre, för att vara mer exakt. Jag skrattade större delen av filmen och även om den ligger på 100 minuter i runda slängar så kan jag inte komma att tänka på något ställe som jag tyckte var segt. Atkinson är fortfarande skitrolig, även om de utvecklat hans karaktär lite grann och inte gjort honom till den kompletta klåparen han var i den första filmen (en upprepning hade troligtvis dödat filmen, I guess).

Johnny English Reborn är inte en film man ska läsa om, utan se – och måste man ta en av dem hade jag nog rekommenderat den här faktiskt (som man kan se även om man inte har sett den första, då de två filmerna inte har speciellt mycket att göra med varandra att göra). Rekommenderas.