Helt Perfekt Glob

The Meg av J

Fem år har gått sedan Jonas Taylor (Jason Statham) ledde en räddningsaktion i Marianergravens oupptäckta djup på en ubåt som hade havererat där han bevittnade hur någonting gjorde enorm skada mot ubåtens skrov, vilket gjorde honom tvungen att avbryta uppdraget och lämna kvar medlemmar i sitt team som senare omkom när ubåten exploderade. Men även om incidenten kostade honom jobbet, hans karriär, hans äktenskap och hans heder höll han fast vid vad han trodde kunde ha orsakat alltihop; en över 20 meter lång varelse som tros ha varit utdöd i miljoner år – en Carcharodon megalodon, en förhistorisk haj.

När ett forskningsteam vid undervattensbasen Mana One genomför ett uppdrag för att undersöka en möjlig djupare del av Marianergraven, dolt av ett språngskikt av hydrogen sulfid, blir teamet som åkt ner attackerade av någonting och blir strandsatta på botten av Marianergraven. Jonas blir inkallad för att genomföra räddningsaktionen av teamet och det går snart upp för de andra vid forskningsstationen att Jonas kan ha haft rätt…

Det var meningen att jag skulle gå och se The Meg när den släpptes på bio förra sommaren men av olika anledningar blev det aldrig av. Nu när det är sommar igen så kändes det som att det var läge att faktiskt ta tag i filmen och slutligen se den.

Jag har aldrig varit något större fan av haj-subgenren, antagligen mycket tack vare den explosion av värdelösa skräpfilmer med hajar i alla möjliga (och omöjliga) former som kommit de senaste tio, femton åren. Bortsett från Jaws (Hajen) så har det funnits två haj-filmer jag tyckt har varit bra/hyfsade och de har varit Deep Blue Sea från 1999 och Bait från 2012 (recenserad här) – de är nu tre. The Meg är en underhållande popcorn thrill ride som blåser på med välgjorda CGI-effekter, ett högt tempo och en hel del action. Filmen är förvisso lika förutsägbar som vilken annan sommar-blockbusterfilm, men jag hade aldrig tråkigt under de strax två timmarna filmen rullade på under.

Jag diggade filmen som sagt, men kan nu i efterhand tycka att det var synd att jag faktiskt inte såg den på bio då den antagligen hade varit ännu mer massiv och fläskig än vad den var här hemma på min TV. Hur som helst får den en tumme upp och en rekommendation.

John Wick: Chapter 2 av J

Ryktet om att lönnmördaren John Wick (Keanu Reeves) har börjat arbeta igen har spridit sig som en löpeld i de kriminella kretsarna världen över och det dröjer inte länge förrän den italienska maffiabossen Santino D’Antonio (Riccardo Scamarcio) dyker upp vid John’s tröskel för att inkassera en skuld John drog på sig när han flera år tidigare bestämde sig för att dra sig tillbaka. Genom en blodsed måste John bege sig till Rom för att genomföra ett sista jobb, men finner sig snart jagad av varenda lönnmördare i branschen som alla drömmer om att eliminera den legendariske John Wick, som nu har ett mycket högt pris på sitt huvud.

John Wick: Chapter 2 är i stort sett en direkt fortsättning på den första filmen och tar vid ungefär där den slutade. Filmen är ungefär lika bra som den första filmen och bjuder egentligen inte på så där jättemycket nytt, mer än att den sarkastiska tonen som genomsyrade majoriteten av dialogen i den första filmen har tonats ner avsevärt här i uppföljaren. Den finns där, men inte lika full on som i föregångaren. Tvåans action ligger på samma nivå som ettan och gillade man den första filmen lär man definitivt även finna den här filmen underhållande – likt mig.

Jag gillade även den här filmen, även om jag föredrar den första filmens mer sarkastiska ton. Jag ger den här filmen en rekommendation hur som helst. Nu ska jag vänta på att film nummer tre i serien ska släppas.

xXx: Return Of Xander Cage av J

Efter att hans tidigare arbetsgivare Augustus Gibbons (Samuel L. Jackson) blivit dödad i ett attentat kontaktas Xander Cage (Vin Diesel), som sedan länge har trotts vara död, av NSA som ger honom i uppdrag att ta tillbaka ’Pandoras Ask’ – ett vapen som kan skicka ner satelliter från deras omloppsbanor och använda dem som bomber. Tillsammans med en grupp våghalsar och galningar beger sig Cage iväg efter den mystiske Xiang (Donnie Yen) och hans team med tränade elitsoldater som har stulit vapnet. Saker och ting visar sig dock snart vara mer komplicerade än vad de till en början verkade vara…

Så här femton år efter den första och tolv år efter den andra filmen i xXx serien har nu alltså den tredje installationen kommit. Inför den här filmen bestämde jag mig, som vanligt, att se om de tidigare filmerna i serien bara för att fräscha upp minnet (jag hade inte sett dem på runt tio år så det var väl dags antar jag). Hur som helst så blev jag lite häpen över att inse hur cheesig och töntig den första filmen egentligen är. Den har en del bra actionsekvenser, ja, men scenerna emellan dessa känns väldigt smöriga och rent utsagt cringe-vänliga. Det är helt enkelt en skitdum actionfilm som fungerar bra just tack vare sin dumhet och action. Den andra filmen är, i mitt tycke, bättre än den första. Den är hårdare, råare, mörkare… men den delar samtidigt ut en del cheese också. De utdaterade datoreffekterna som används i slutet är skrattretande dåliga och jag vet inte om jag ens blev imponerad av dem år 2005 när filmen precis släppts. Tar man den, precis som med första filmen, för vad den är – en stor dum actionfilm – så är den dock förbannat underhållande.

Så. xXx: Return Of Xander Cage. Jag vill minnas att den här filmen var på tapeten redan för några år sedan men att det dröjde ända till förra året innan den började spelas in. Hur som helst tror jag nog att jag tycker att det här är den bästa av de tre filmerna. Den är lika stendum som de två tidigare filmerna (om inte ännu dummare) men har ett högre tempo, mer action, bättre (modernare kanske är ett bättre ord?) effekter, en del komik och så klart en del cheese här och där.

Tar man filmen för vad den är – en stor stendum actionfilm – så är den underhållande som fan. Så stäng av hjärnan, slå igång de två första filmerna och se sedan den här tredje och (hittills) sista delen i trilogin om xXx-agenterna i kompani med goda vänner och en stor skål med snacks. Rekommenderas.

Läs gärna mina svingamla recensioner av ettan och tvåan också.