| Subcribe via RSS

54 av J

maj 2nd, 2018 | Postad i Drama, Film

54Shane O’Shea (Ryan Phillippe), en ung man från Jersey City, New Jersey drömmer om rikedom och berömmelse i 1970-talets amerika. Han får chansen då Steve Rubell (Mike Myers), hjärnan bakom New York’s ökända och högst populära nattklubb Studio 54, handplockar honom från havet av ansikten som skriker efter att få komma in till hans klubb, vilket inte bara får in Shane’s fot innanför dörren utan ger honom även jobb bakom baren. Medan han arbetar där blir han vän med Anita Randazzo (Salma Hayek), en tjej som försöker lyckas som sångerska, och hennes man Greg (Breckin Meyer). Men allt eftersom Shane dras med i det hårda festandet och spelet kring Studio 54 börjar hans liv att gå utför…

Jag hade hört talas om Studio 54 i något sammanhang för flera år sen, men har aldrig haft något större intresse att gräva djupare och läsa på mer om den legendariska nattklubben. Med det sagt så skiter jag i om filmen 54 är felaktig på sina ställen, det är överlag en välspelad, bisarr, oavsiktligt rolig och drivande film. Det står nästintill aldrig stilla och det händer i stort sett hela tiden någonting; filmen blir aldrig tråkig. Ryan Phillippe är suverän i huvudrollen och Salma Hayek och Breckin Meyer är bra i de två större sidorollerna. Vi ser även Neve Campbell och Sela Ward i varsina mindre roller. Den som snor hela showen är dock Mike Myers i rollen som Steve Rubell, vars prestation tydligen ska vara likt hur Rubell verkligen var.

54 är inte en film som jag skulle i vanliga fall stoppa i spelaren, men det är å andra sidan inte en film jag ångrar att jag har sett. Jag gillar den överlag, men då är jag som sagt samtidigt rebellisk och skiter i om den är felaktig. Jag ger den en försiktig rekommendation hur som helst.

No Comments

The Way Of The Gun av J

maj 24th, 2014 | Postad i Action, Drama, Film

Way Of The GunTvå småskurkar tror sig ha hittat sitt livs stöt; de kidnappar en gravid kvinna, som de fått nys om ska vara värdefull för nån storpamp. Det de inte vet är att hon är en surrogatmamma till en gangster och att fler är sugna på lösensumman de kräver av honom.

The Way Of The Gun var något helt annat än vad jag trodde att den skulle vara. Istället för en adrenalinpumpande actionrulle fick jag istället en film där det pratas i tusen år innan något händer. Inget fel med det om dialogen är bra (och att det inte pågår under 95% av filmens speltid) och det var den ju, men samtidigt var jag inställd på en renodlad actionfilm och inte ett drama med influenser av action. Skådisarna är bra och manuset är välskrivet, men samtidigt bitvis jävligt långdraget.

Hade det varit mindre snack och mer verkstad kanske jag hade gillat den bättre (eller om jag sett den vid en annan tidpunkt, kanske?). Filmen i sig är väl okej om man sätter sig för att se en sån här typ av film, men väntar man sig (som jag gjorde) en sjuhelvete till actionfilm så kan man leta vidare.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud