Efter att man sett filmen ”SPL” kanske man ställer sig en fråga. Den frågan är ”Vad i helvete betyder SPL?” för det är inget som filmen berättar. Det är en förkortning för ”Saat po long” som betyder ”Döda den brutna vargen”. Nu vet man ju exakt vad det betyder, men det är en ganska långsökt titel om man ser till filmens handling. Den amerikanska titeln ”Kill Zone” är inte mycket bättre den. Lite eftersökningar visar exakt hur det ligger till: Titeln är en kombination av tre stjärnor i den kinesiska astrologin, vilket på ett ungefär kan översättas till det där med vargen däruppe. Jaja.
Storyn är ett mish-mash av saker man sett förut. Sammo Hung är en gangsterboss och Simon Yam är en polis som vill sätta dit honom. Efter att Hung dödat en undercoverpolis börjar Yam och hans män använda oschyssta metoder, något som ogillas av Donnie Yen som just anlänt till polisteamet. Några schyssta actionscener följer (med ganska överdrivna ljudeffekter) och speciellt gillar jag när Donnie fajtas mot knivkillen Kenji Tanigaki. I övrigt är det kanske inte nåt man minns, men det duger att se för dig som gillar asiatisk action. Regisserad av Wilson Yip som senare gjorde ”Ip Man” 1 och 2.
Donnie Yen är en slags hemlig agent som med sina fjorton blad (alltså, knivar, svärd osv) upprätthåller kejsarens rättvisa. Fast han blir lurad i en fälla och nu jagar de andra agenterna honom. Donnie är grym som vanligt men hela filmen som sådan är inget man lägger på minnet. Moving on.
Denna tredje film om Ip Man är en prequel om Ip Mans unga år. Som vanligt intressant om personer och Wing Chun, dock tar filmen ett konstigt steg åt sidan mot slutet och blir ett morddrama. Man glömmer helt diskussionerna om den rena Wing Chun-stilen gentemot influenser från Judo med mera. Nåväl, det är bra fightingscener (som vanligt med någon enstaka för mycket vajer) och Yu-Hang To som får gestala Man istället för Donnie Yen är minst lika bra som honom. Förvirring uppstår dock när Sammo Hung dyker upp igen fast i en helt annan roll. Dessutom, Yuen Biao! Yaaaay!
Uppföljaren till Ip Man (recension) heter logiskt nog Ip Man 2 och handlar om hur Ip Man startar en kungfu-skola för att kunna dra in pengar till sin familj. Det tar en stund innan några elever kommer, och när han hamnar i luven på mästare Hung (Sammo Hung) får han bevisa att han är värd att ens få ha en skola i Hong Kong. Det gör han förstås, och sen blir det lite strul med några västlänningar som tycker att västerländsk boxning är toppen, och kinesisk boxning är botten.
Som i Ip Man 1 så bjuds det på en hel del schysst fighting som trots modern redigering inte blir ett virrvarr av snabba klipp och viftande kameror. Ibland går man verkligen överstyr med vajrarna men det har jag överseende med när resten av filmen är så bra. Donnie Yens porträtt av den ödmjuke Ip Man är härligt, speciellt när han står där mitt i en fight och parerar och attackerar utan att röra en min. Snygg är filmen också. Rekommenderad underhållning.
Lite snabbt då: När Bruce Lee dog 1973 hade han spelat in bitar av filmen Game of Death. Den släpptes först 1978 efter att man filmat resten med olika stand-ins. 1981 kom Game of Death II (även känd som Tower of Death) där man använt klipp av Bruce Lee från andra filmer tillsammans med en stand-in vid namn Tai Chung Kim. Som du nu förstår så räknas varken Game of Death 1 eller 2 egentligen som riktiga Bruce Lee-filmer.
I Game of Death 2 blir kungfu-mästaren Chin Ku (Hwang Jang Lee) mördad. Hans vän Billy Lo (Bruce Lee) misstänker en man vid namn Lewis, men Billy blir dödad när en helikopter stjäl Chin Kus kista vid begravningen. Billys bror, Bobby (Tai Chung Kim), beger sig till Lewis’ hemliga ö för att finna mördaren och undersöka vad det legendariska Dödstornet har med det hela att göra.
Strikt sett är detta Bruceploitation av den grövsta sort. Man försöker inte bara luras lite lätt att det kanske är Bruce Lee man tittar på, utan hävdar helt enkelt att det är det! I själva verket spelas han av minst två olika personer, utöver de klipp på den äkta Bruce (mest från Enter The Dragon) man får se. Kim är mycket duktig på sparkar, men man tog hjälp av Yuen Biao (yaaay) när han behövde göra volter och sådant.
Storyn är väl inte helt nonsens, men dialogen är horribel och vissa scener ser så gräsliga ut som bara en lågbudgetfilm från 1981 kan se ut. Som sagt är Kim duktig, och Hwang Jang Lee är jävligt grym i vanliga fall men här har han väl knappast anledning att anstränga sig. Hade man haft en budget och mer kompetent folk i produktionen kunde det ha blivit riktigt bra.
Mer kompetent folk?! Vad fan, filmen är regisserad av TRE personer varav två är Sammo Hung och Corey Yuen! Actionscenerna är skapade av Yuen Biao och Yuen Woo-Ping! ”I need cash, man!!”
Game of Death II är mestadels skräp, med några få ljustecken här och där. En schysst hoppspark genom en låda rakt i huvet på en snubbe är definitivt höjdpunkten, men utöver det är det bara att ignorera.
En av Jackie Chans största succéer på 80-talet var Project A. I Sverige gavs den ut under titeln Piratpatrullen (Pirate Patrol var faktiskt filmens arbetstitel). Den följde på några mindre framgångsrika Jackie-rullar, och hans rykte som inkomstbringande skådis var på nedgång. Filmbolaget Golden Harvest hade tanklöst placerat honom i dussinrullar med ointresserade regissörer som ibland somnade under inspelningarna, varpå Jackie tog actionsekvenserna i egna händer för att ge filmerna något värde.
Jackie bad filmbolaget ta en stor risk. Han hade ett manus, det skulle bli dyrt, och han ville regissera och spela huvudrollen. Golden Harvest kastade fram en rekordstor budget för en Hong Kong-film, men behövde inte ångra sitt beslut då filmen drog in 20 miljoner dollar…
Jackie spelar en havspolis i 1900-talets början, som får kämpa mot (och med) kaxiga landpoliser, elaka pirater och skurkar som langar vapen mellan de båda. Han får hjälp (och motstånd) från Yuen Biao (landspolis) och Sammo Hung (skurk) och hela filmen är tjockfull med gymnastiska slagsmål och trixiga stunts. Bland annat ser vi en klassisk scen där Jackie faller från ett klocktorn och rasar genom två markiser innan han dunkar i marken. Detta stunt gjorde han tre gånger och var en hårsmån från att bryta nacken av sig.
En välförtjänt klassiker även om de finslipade sin slapstick-action till senare filmer. Kul humor med massor av vilda idéer.
Fyra år senare fick man oundvikligen göra en uppföljare, fantasifullt betitlad Project A II. Även denna skriven och regisserad av Jackie, men med märkbar avsaknad av humor och galna stunts i jämförelse. Inte heller är varken Yuen Biao eller Sammo Hung med. Storyn följer direkt på ettan, men rör ganska lite vid piraterna.
Jackie befodras till superintendent inom polisen, och får ett eget område att sköta. Dock är den superintendent som tidigare hade området en riktig skojare som inte bara tar mutor i överflöd, utan också fejkar arresteringar genom att betala skurkar. Bovarna i området blir förstås gramse över Jackie och hans iver att sätta dit dem.
Hong Kong Legends, som numer har gått under, gav under några år ut ypperliga remastrade DVD av toppfilmer från Hong Kong, och deras Project A-box är inget undantag. Filmerna ser riktigt bra ut (om än några ljusfluktuationer som de förmodligen ändå gjort underverk med jämfört med originalet) och ljudet är likaså oklanderligt. Förstås är det både kinesiskt originalljud och engelsk dubbning.
Extramaterialet är även det i vanlig HKL-klass. Intervjuer, dokumentärer och kommentarsspår (med Bey Logan, surprise) som berättar allt om allt. Faktum är att det är så mycket och så ingående att jag inte orkade se allt. Mest givande av det jag såg var intervjun men Yuen Biao, en normalt ganska privat kille som inte ger så mycket intervjuer.
För ett Jackie Chan-fan är detta en no-brainer – bättre än såhär blir det nog inte. För den med ett flyktigt intresse räcker det nog med ettan, som är representativ för Jackie Chan och hans stil.
Japaner bråkar med koreanska rebeller i Korea. En västerländsk tjej och en präst dras in i det hela, men tjejen har lärt sig taekwando av prästens trädgårdsmästare som samtidigt är rebellernas ledare. Hyfsat imponerande men glest utportionerade slagsmål följer.
En av Angela Maos första filmer från 1973 som rider hårt på hennes storfilm från året innan: Hapkido. Man går till och med så långt att man låter henne bära samma kläder. Det är samma regissör, och vi återser många av samma skådespelare i tidiga roller: Carter Wong, Sammo Hung och Yuen Biao smyger också runt i bakgrunden. Sammo spelar dessutom en av de japanska skurkarna!
When Taekwando Strikes gavs nyligen ut remastrad i Hong Kong – något jag givetvis inte visste innan jag såg den här suddiga och dubbade versionen jag köpt. Toppen.
Några kvinnliga poliser lyckas stoppa ett vietnamesiskt gäng från att kidnappa en prinsessa som besöker Hong Kong. Vietnameserna ger sig efter poliserna för att hämnas, samtidigt som poliserna har problem inbördes då en av dem gift sig med de andras bror.
She Shoots Straight är en Corey Yuen-film från 1990, vilket placerar den ungefär mitt i Hong Kongs flodvåg av New Wave-action som började med John Woos A Better Tomorrow 1986. Mest kända i rollbesättningen är väl Tony Leung och Sammo Hung, men här är det tjejerna som står i centrum. Väldigt bra, hård och lagom överdriven action, med en för ovanlighetens skull ganska engagerande och okomplicerad story.
OBS! Detta är filmens slutstrid. Jag tycker inte det förstör filmen om du ser den i förväg, men du kanske har en annan åsikt.
En långtråkig westernactionkomedi där det är långt mellan actionscenerna och… ja, roligt är det inte heller. Filmens enda räddning är en (alltför kort) fight mellan Sammo Hung och Yuen Biao vid en tågstation, samt den stora free-for-all i slutet. Sammo och Biao är suveräna när det väl rör på sig, men Cynthia Rothrock får visa vad hon kan i allt för få scener.
Handlingen har jag bara en svag uppfattning om. Filmen i sig inte verkar ha nån direkt vettig handling, och den stundtals usla textningen gör inte saken bättre:
-If I return, scenery will pick up.
-Believe? I believe it. You’ll definitely return.
Samma dialog nedskriven från den engelska dubbningen:
-If I stay here, things will surely get better, won’t they?
-Of course. I’m sure they will.
25-minutersintervjun med Rothrock i extramaterialet var iallafall intressant.
Trailern nedan innehåller nästan uteslutande fightsekvenser ur filmens sista 10 minuter. Det är för att det nästan inte finns några före det.
Efter att man sett filmen ”SPL” kanske man ställer sig en fråga. Den frågan är ”Vad i helvete betyder SPL?” för det är inget som filmen berättar. Det är en förkortning för ”Saat po long” som betyder ”Döda den brutna vargen”. Nu vet man ju exakt vad det betyder, men det är en ganska långsökt titel om man ser till filmens handling. Den amerikanska titeln ”Kill Zone” är inte mycket bättre den. Lite eftersökningar visar exakt hur det ligger till: Titeln är en kombination av tre stjärnor i den kinesiska astrologin, vilket på ett ungefär kan översättas till det där med vargen däruppe. Jaja.
Några kvinnliga poliser lyckas stoppa ett vietnamesiskt gäng från att kidnappa en prinsessa som besöker Hong Kong. Vietnameserna ger sig efter poliserna för att hämnas, samtidigt som poliserna har problem inbördes då en av dem gift sig med de andras bror.