Helt Perfekt Glob

Ocean’s Eight av J

Debbie Ocean (Sandra Bullock), Danny Ocean’s yngre syster, har precis blivit släppt från fängelset och söker upp sin gamla kumpan Lou (Cate Blanchett) för att övertala henne att ingå i en kupp Debbie har planerat under sin fängelsevistelse. Duon sätter ihop ett brokigt team av vänner och bekanta som besitter de färdigheter de behöver för jobbet. Planen? Att slå till vid New York City’s stjärnspäckade Met-galan och stjäla det berömda Toussaint-halsbandet – som är värderat till hundrafemtio miljoner dollar.

Har man följt debatterna på nätet – och med debatterna menar jag skitkastande – de sista fem eller så åren så har man antagligen snappat upp att det finns ganska gott om folk som ställer sig emot reboots av filmfranchisér där majoriteten eller samtliga huvudkaraktärer är spelade av kvinnor. En av de största anledningarna till att det finns en hel del motståndare till den här typen av reboots, om jag får säga vad jag tror, beror nog främst på att de bakom filmerna ofta inte bryr sig ett skit i om filmen är välskriven, välgjord och välspelad, utan allting handlar om att man ska tvinga på andra sina politiska åsikter – i det här fallet i filmformat.

Den som har mer än två hjärnceller begriper ju givetvis att stora filmproduktioner med miljoner i budget inte ska användas som politiska slagträn, hur välmenande de än må vara. Ett bra exempel på detta är Terminator: Dark Fate (recenserad här), som jag förvisso tyckte var en underhållande och bombastisk popcorn actionfilm utan någon större hjärna, men som en Terminator film föll den – om inte hårt, så landade den åtminstone väldigt obekvämt. Åtminstone med tanke på hur hårt den tankade under dess öppningshelg högst troligen på grund av att det fanns ett politiskt budskap – som var så genomskinligt att det nästan var skrattretande – inbakat bakom all action. Folk vill inte ha andras åsikter nedkörda i halsen när de går på bio.

Så, med andra ord hatade jag Ocean’s Eight då det är en ”feministisk reboot” av Ocean’s filmerna? Va? Nej, absolut inte. Jag gillade Ocean’s Eight. Den hade på ett ungefär samma ton som de tre första filmerna, med sarkastiska och sluga karaktärer man faktiskt kunde fatta tycke om, som var gestaltade av en väldigt bra cast. Jag har alltid varit knäsvag för Sandra Bullock och jag lär alltid vara det, men samtidigt som jag tycker att hon är en väldigt vacker kvinna tycker jag också att hon är en väldigt duktig skådespelerska. Utöver Bullock och Blanchett ser vi även bland annat Sarah Paulson, Helena Bonham Carter och Anne Hathaway i betydande roller och samtliga gör bra prestationer här. Sångerskan Rihanna dyker även upp i en roll som uppkäftig hacker – och hon gör den bra.

Handen på hjärtat så kan jag säga att jag förstår de som faktiskt bojkottar den här typen av reboots. Det handlar inte om att det är incels som sitter i mammas källare och hatar kvinnor för att de inte får ligga, det handlar om att en del (eller överlag de flesta) filmtittare (både män och kvinnor) inte vill ha någon annans politiska åsikt påtvingad i ansiktet när de sätter sig för att titta på film. Jag personligen bryr mig inte nämnvärt egentligen (så länge som de inte står och bankar deras budskap över skallen på mig, that is) men med tanke på hur de här ”feministiska reboot” filmerna har överlag tankat rätt stenhårt på deras öppningshelger – Ghostbusters rebooten som kom 2016 är ju även den ett bra exempel på just det här fenomenet – så säger väl ändå det någonting, inte sant?

Ocean’s Eight är hur som helst en bra film – oavsett om den är menad att vara feministisk eller inte. Den är välspelad, smart (på ett sånt där korkat filmsätt), kul och underhållande. Jag hade en kul stund i soffan och jag kommer definitivt att att se om den så småningom – tillsammans med de tre första filmerna, givetvis. Rekommenderas.

Demolition Man av J

1996. Los Angeles ligger i ruiner tack vare den okontrollerbara kriminaliteten som tagit ett hårt strypgrepp på samhället. Simon Phoenix (Wesley Snipes) är den värsta brottslingen staden har skådat och endast en man kan stoppa honom – den hårdkokta snuten John Spartan (Sylvester Stallone). Men när Spartan äntligen lyckas gripa Phoenix blir han dömd för sin vårdslöshet som resulterat i att Phoenix’s gisslan dött och skickad till kryofängelset för att avtjäna ett över sjuttio år långt straff.

Året är nu 2032 och mycket har förändrats. Det amerikanska samhället har blivit vänligare och är nu mer inte våldsbejakande. Men när Phoenix tinas upp för att genomgå en frigivningsprövning lyckas han rymma och det står snart klart för den här tidens poliser att de inte har en chans mot hans brutala metoder. De bestämmer sig således för att tina upp Spartan för att få hjälp. Spartan måste nu inte bara stoppa Phoenix, han måste även anpassa sig till det framtida samhälle han inte besitter några kunskaper om.

Demolition Man är en värdig utmanare för att vara en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna. Den första gången jag såg den var på TV3 när jag var tolv år. Jag spelade in den på en VHS-kassett och det blev en av de filmer som gick kväll efter kväll innan läggdags. Det vart en sån där film som man kan stora delar av de mest minnesvärda replikerna för mig och den var helt enkelt bara så jävla underhållande.

Nu, arton år efter att jag såg den för första gången, så håller den sig fortfarande stark. Den är actionpackad och har en hel del humoristiska avstickare utan att vandra iväg in i ren parodi och många bra skådespelare utöver huvudduon Stallone-Snipes, så som; Sandra Bullock, Glenn Shadix, Bill Cobbs och Jesse Ventura i en blinka-så-missar-du-honom-cameo. Demolition Man är en av de bästa actionfilmerna som gjorts i mitt tycke och jag kommer troligtvis aldrig tröttna på den. Den tar sig själv inte på så stort allvar men förlöjligar sig samtidigt inte utan går en jämn och fin balansgång.

Om jag rekommenderar Demolition Man? Absolut. Har du inte sett den tycker jag att du ska göra det. Nuuu.

Speed 2: Cruise Control av J

Efter att Annie Porter (Sandra Bullock) kommit på sina pojkvän Alex Shaw (Jason Patric) med att ljuga för henne om att han jobbar som strandpolis, när han i själva verket ingår i ett SWAT team, bjuder han ut henne på en lyxkryssning till Karibien. Men deras paradisresa förvandlas snart till en helvetesresa när det vansinniga datorgeniet John Geiger (Willem Dafoe) tar kontroll över båten och ändrar kurs rakt mot en oljetanker som förankrat sig strax utanför ön St. Martin.

Speed 2: Cruise Control är inte i närheten så bra som den första filmen men har samtidigt fått oförtjänt mycket skit genom åren. Jag menar, vad förväntade sig folk egentligen? Den första filmen var en stor, högljudd och dum blockbuster-actionfilm och ingenting annat. Den här filmen är precis samma sak – fast på en båt. Och med en ny manlig huvudkaraktär som spelas av en ny manlig skådespelare i form av Jason Patric. Personligen tycker jag att den är underhållande trots sina brister och även om den inte kommer i närheten av den första filmen har den sina stunder (speciellt slutet som är en uppvisning av massiv förstörelse).

Även om filmen är bristfällig på sina ställen och satte mer eller mindre den sista spiken i kistan för franchisén så tycker jag ändå det är en kul och underhållande film som fungerar perfekt tillsammans med en påse chips. Jag ger den en svag rekommendation, även om jag kanske inte borde göra det.

Speed av J

SWAT medlemmarna Jack Traven (Keanu Reeves) och Harry Temple (Jeff Daniels) blir inkallade till ett höghus i Los Angeles där en psykotisk bombare (Dennis Hopper) har planterat bomber på en hiss och kräver 3 miljoner dollar i lösensumma för de tretton personerna som sitter fast i hissen. Jack och Harry lyckas sabotera hans plan och rädda gisslan, varpå han bestämmer sig för att hämnas.

Efter att ha sprängt en buss i luften kontaktar han Jack och varnar honom för att han har planterat ytterligare en bomb på en annan buss och att om bussen åker över 80km/h armeras bomben och om hastigheten efter det skulle understiga 80km/h kommer den att detonera. Bombaren varnar Jack för att om någon försöker ta sig av bussen kommer bomben också att detonera. En kamp mot klockan påbörjas och frågan är; kommer Jack och hans SWAT team kunna stoppa den psykotiska bombaren eller kommer passagerarna att dö när bussen får soppatorsk?

Speed var och är en riktigt bra film från 1994 med solida skådespelarinsatser, högt tempo och bra action i form av ren popcornunderhållning. Är man ute efter en orealistisk och högljudd pulshöjande actionfilm är Speed ett mycket bra val helt enkelt. Skådespelarna är solida som sagt och bortsett från de redan nämnda bör det även nämnas att Sandra Bullock och Joe Morton har varsina viktiga roller. Den enda i ensamblén jag direkt började gnissla tänder av var Keanu Reeves som i ett par scener kändes rent av styltig i sin prestation. Förstå mig rätt; han gör ett väldigt bra jobb här, men i ett par scener levererar han sina repliker på ett inte allt för övertygande sätt och känns som sagt mest styltig i sitt agerande.

Jag tror hur som helst de flesta redan har sett Speed minst en gång och avrundar således med att säga att har man av någon anledning missat filmen tycker jag att man ska ta och se den – den är förbannat bra och underhållande. Rekommenderas.

The Net av J

Datorexperten och frilansande mjukvarutestaren Angela Bennett (Sandra Bullock) ska äntligen dra iväg på sin första semester på sex år. Dagen innan hon ska åka hör en av hennes klienter av sig angående en diskett hon har fått skickad till sig och ber henne att undersöka programvaran som ligger på den närmare då den verkar ha dolda filer i sig. Samma kväll omkommer hennes klient i en flygolycka och det går snart upp för Angela att det hela inte var en tillfällighet…

Jag såg snuttar av The Net när jag var i de yngre tonåren och mindes egentligen inte ett dyft av den. Jag har funderat på att se hela filmen ett par gånger sedan dess, men det har liksom aldrig blivit av.. fram till nu. The Net är en utdaterad film och det märks att det är tjugo år sedan filmen gjordes. Datorerna och operativsystemen de använder känns väldigt primitiva och jag tvivlar på att någon överhuvudtaget använder dem idag. Filmen i sig, storymässigt och så, funkar den i alla fall. Den är fläckvis ganska spännande men lider samtidigt av flera tröga partier som lätt hade kunnat saxas ner ett par minuter (speltiden på ca 1 timme och 50 minuter blir lite för mycket helt enkelt). Sandra Bullock är som alltid lysande i sin roll och skuggar över de flesta av de andra skådisarna i filmen, vilket jag inte har något emot.

The Net är en bra film hur som helst med en ganska intressant idé som dessvärre blir lidande av den långa speltiden. Sevärd film hur som helst om man har ca två timmar att slå ihjäl.

Det sista jag har att säga om filmen; filmen fick en ”uppföljare” i form av TV-serien med samma titel tre år efter dess release (där Brooke Langton spelar Bullock’s roll). Serien gick i en säsong och lades ner året därpå. Elva år efter dess release fick The Net slutligen en uppföljande film i form av The Net 2.0…

A Time To Kill av J

Efter att hans 10-åriga dotter blivit brutalt våldtagen och svårt misshandlad av två rasistiska bonnläppar bestämmer sig Carl Lee Hailey (Samuel L. Jackson) för att ta lagen i egna händer och skjuter sonika ner dem på vägen till domstolen. Den unga advokaten Jake Tyler Brigance (Matthew McConaughey) tar sig ann det till synes omöjliga försvaret av Hailey samtidigt som den lokala KKK klanen vaknar till liv igen tack vare den uppmärksammade rättegången.

A Time To Kill (som är baserad på romanen med samma titel) var betydligt bättre än vad jag mindes att den var. Trots sin speltid på strax över 2½ timmar blir den aldrig tråkig utan är till större delen intressant och rent av spännande fläckvis. Framför kameran ser vi många stora namn så som Samuel L. Jackson, Matthew McConaughey, Sandra Bullock, Kevin Spacey, Kiefer Sutherland och hans far Donald Sutherland och den alltid återkommande Charles S. Dutton (som jag tycker att jag ser i bara fler och fler filmer nu för tiden) – och alla gör givetvis ett fantastiskt jobb med det manus de har blivit tilldelade. För regin stod Joel Schumacher, som året innan gjorde Batman Forever och året efter fiaskot Batman & Robin.

A Time To Kill må vara lång, men den är värd tiden och jag tycker att du ska se den om du inte redan har gjort det. Rekommenderas.

Gravity av J

Dr. Ryan Stone (Sandra Bullock) är en briljant medicinsk ingenjör som är på hennes första uppdrag ute i rymden tillsammans med en grupp andra astronauter, ledda av veteran astronauten Matt Kowalski (George Clooney) som gör sin sista flygning innan han ska gå i pension. Men under en rutinmässig rymdpromenad blir deras rymdfärja och stationen de är ihopkopplade med träffade av skrot från satelliter som förstörts efter att en rysk satellit har exploderat. Katastrofen är ett faktum och endast ihopkopplade med varandra driver Stone och Kowalski runt i den mörka rymden, utan någon som helst möjlighet att kontakta hembasen…

Jag gillar när filmer som jag har ganska små förhoppningar på visar sig vara riktigt svinbra. Gravity är en av dem. Bullock och Clooney är suveräna i sina rollsättningar och även om det är minimalt med dialog (för att inte tala om ljud överhuvudtaget) igenom filmen funkar filmen förvånansvärt bra. Ja, ja.. filmen må inte vara helt realistisk och majoriteten av omgivningarna är gjorda i CGI, men who gives a shit? Filmen är skitspännande från början till slut och det var bra länge sen jag såg en film som fick mina armar att knottra sig så som Gravity fick dem att göra. Det här är en solklar rekommendation ifrån min sida. Se den.

The Heat av J

Sarah Ashburn (Sandra Bullock) är en FBI agent som är extremt ambitiös och hon har satt ögonen på en befordran, men hon kommer inte överens med sina kollegor och är hatad av mer eller mindre alla på byrån. Hon blir ivägskickad till Boston för att ta reda på identiteten på en mystisk knarkkung endast känd som ”Mr. Larkin” genom att leta reda på en av hans langare, Rojas (Spoken Reasons), och att hon har en god chans att få en befordran om hon lyckas hitta Larkin. Väl i Boston får hon veta att Larkin har eliminerat sina konkurrenter och tagit över deras verksamheter och att Rojas sitter i Boston PD’s häkte. När hon begär att få förhöra honom blir hon varnad att snuten som tog in honom, kriminalaren Shannon Mullins (Melissa McCarthy), är väldigt territorial och inte direkt trevlig av sig.

När de två slutligen möter varandra kommer de inte alls överens och när Mullins får veta varför Ashburn är i Boston bestämmer hon sig för att leta reda på Larkin själv. Ashburn får order från sin chef att jobba med Mullins, vilket kommer bli lättare sagt än gjort då Ashburn gör allt efter boken medan Mullins gör hur hon själv vill.

Jag satte mig med en viss oro när jag skulle titta på The Heat och det berodde på Melissa McCarthy. Jag har i tidigare recensioner skrivit att jag har stört mig något fruktansvärt på henne och det var väl egentligen det som låg till grunden för all oro. Jag blev dock ganska överraskad när McCarthy kom in framför kameran. Hon verkar faktiskt kunna spela andra typer av roller än irriterande, självupptagna idioter som får mig att vilja kasta skräp på skärmen och skrika. Även om hennes karaktär är fruktansvärt överdriven, svär i nästan varenda mening hon säger och ska likna nån form av ”bad cop” som är stentuff (vilket till slut blir smått tröttsamt) så tyckte jag att hon gjorde ett ganska bra jobb – jag garvade faktiskt mest åt henne, medan Sandra Bullock mest kändes som den mindre roliga partnerkaraktären.

The Heat var betydligt roligare än vad jag trodde att den skulle vara, men filmen hade kunnat haft lite mer action än vad den hade (jag menar, filmen är för fan 2 timmar lång). Antingen det eller att de hade kortat ner manuset med, säg tio, femton minuter. Hur som helst gillade jag faktiskt The Heat även om den är långt ifrån perfekt, den gav mig en hel del gapskratt och underhöll ganska gott. Rekommenderas.

En uppföljare och en spin-off på två av bikaraktärerna verkar vara under produktion. Vi får väl se hur det går med dem.

The Proposal av J

Under tre år har Andrew Paxton (Ryan Reynolds) slavat som assistent för Margaret Tate (Sandra Bullock), en hårt drivande redaktör vid ett New York bokförlag. När Margaret, som är kanadensisk, står inför en utvisning då hennes uppehållstillstånd gått ut kläcker hon planen att gifta sig med Andrew för att få stanna kvar i landet. Andrew går med på idéen mot att hon lovar en befordran. En skeptisk INS handläggare lovar att testa paret om varandra måndagen därpå för att säkerställa att det inte hela bara är en bluff.

Andrew hade planer för att åka hem samma helg för att delta vid hans farmors 90de födelsedag, så Margaret följer med honom – till Sitka, Alaska, där hans mor, far och farmor väntar. Det som verkade bli en enkel helg – där den självupptagna Margaret ska lära sig saker om Andrew – för det omaka paret visar sig bli mer komplicerad än vad de till en början trodde.

The Proposal följer romantiska komedier’s Standardmall 131A och levererar inga som helst överraskningar, men den levererar några sköna gapskratt och är överlag faktiskt ganska skojig. Sandra Bullock och Ryan Reynolds är suveräna i huvudrollerna och deras samspel levererar en hel del humor som räcker nästan hela vägen. Filmens speltid på ca 108 minuter blir lite för lång och även om filmen är rolig i sig så blir några scener mest utdragna och överflödiga.

Även om filmen bombarderas av klyschor och har några överflödiga scener så gillar jag den ändå och vill ge den en liten rekommendation. Det är en ganska skön film att titta på en tråkig eftermiddag och det är inte direkt så att man behöver tänka speciellt mycket när man ser den.

Miss Congeniality 2: Armed And Fabulous av J

Tack vare uppmärksamheten hon fick efter uppdraget i Miss United States skönhetstävlingen är Gracie Hart’s (Sandra Bullock) karriär som undercover FBI agent över. Hon får erbjudandet att bli FBI’s nya ansikte utåt och då hon inte har speciellt många andra alternativ tar hon det.

Tio månader senare har Gracie förvandlats till FBI’s nya ansikte utåt med hjälp av en styling assistent och en bok om hennes erfarenheter från Miss United States skönhetstävlingen. Den nya Gracie är den totala motsatsen till agent Sam Fuller (Regina King), en nyligen förflyttad FBI agent som har djupa vredesproblem. Gracie och Sam kommer verkligen inte överens, men det hindrar inte deras chef från att sätta Sam på att vara Gracie’s livvakt. Men när hennes vän, tillika senaste vinnaren i Miss United States skönhetstävlingen, Cheryl Fraiser (Heather Burns) och Miss United States värden Stan Fields (William Shatner) plötsligt blir kidnappade skickas Gracie, tillsammans med Sam, till Las Vegas för att agera som talesperson inför media. Det dröjer dock inte länge förrän Gracie börjar rota i kidnappningsfallet, trots att det inte är hennes uppgift.

Behövde Miss Congeniality en uppföljare? Inte direkt, men Miss Congeniality 2: Armed And Fabulous är ändå en ganska skojig och underhållande film för det. Den är inte lika rolig eller bra som den första filmen, men den underhåller gott under de nästan två timmarna som den rullar på under även om speltiden kanske är i det längsta laget. De hade kunnat korta ner den med i alla fall en tio, kanske femton minuter utan några större bekymmer. Nåväl…

Miss Congeniality filmerna kanske inte är Oscar filmer, men de är skojiga och underhållande och jag gillar dem. Tvåan kanske är lite för lång för sitt eget bästa, men den underhåller så pass att jag kan rekommendera den.