Helt Perfekt Glob

The Mule av J

Den amerikanska journalisten Sofie Talbert (Sharon Stone) är känd för att hänga ut liberala politiker som kämpar för illegala invandrare, men hennes ståndpunkt blir satt på prov då hennes bror Aaron (Billy Zane), som jobbar för en hjälporganisation som hjälper människor att ta sig över den amerikansk-mexikanska gränsen illegalt, plötsligt försvinner i Mexiko. I väntan på hjälp från polisen inleder hon sin egen efterforskning som i sin tur snabbt leder henne in i en mörk värld av människosmuggling.

The Mule (eller Border Run, som verkar vara en mer vanligt förekommande titel för filmen – däribland i Sverige) är en dussinthriller som berör ett allvarligt tema på ett ganska hyfsat sätt. Filmen är ganska välspelad och blir fläckvis spännande, men känns stundtals väldigt framstressad. Det hade nog inte skadat filmen om den hade fått tjugo minuter extra speltid så de hade kunnat fördjupa karaktärerna något, om vi säger så.

The Mule är en okej thriller hur som helst. Det är ingenting man behöver springa benen av sig för att få se, men kommer man över den på ett eller annat sätt duger den en slö söndag.

Deadly Blessing av J

Änkan Martha (Maren Jensen) bor ensam i ett stort hus på landet efter att hennes man dött i en mystisk olycka. Hon är övertygad om att det inte alls var en olycka utan att han blev mördad och att ortens Amish-sekt, som han tidigare var medlem i, har någonting med saken att göra. Kort efter begravningen kommer några av hennes gamla väninnor på besök för att ge henne tröst och det dröjer inte länge förrän fler underliga saker och dödsfall börjar inträffa kring Martha.

Tre år innan han fick sitt mästerverk A Nightmare On Elm Street släppt regisserade Wes Craven den sega, smått underliga slashern Deadly Blessing – som har ett av de konstigaste sluten jag har sett i en slasherfilm. Jag är till större delen ett fan av Craven men Deadly Blessing ligger ganska långt ner på filmer han har gjort för min del. Överlag är den okej, men tempot är mördande långsamt och när det väl händer någonting är det över inom loppet av någon minut för att sedan växla ner till lägsta växeln igen i tusen miljarder år. Det är helt enkelt en ganska tråkig film. Skådespelarinsatserna varierar ordentligt. Speciellt Sharon Stone, som är otroligt ojämn i sitt skådespel. I ena scenen är hon bra, för att i nästa kännas otroligt amatöraktig. Effekterna (de som är i alla fall) ser hyfsade ut, men de ligger knappast i något större fokus här.

Det mest intressanta kring den här filmen är väl egentligen ryktena kring Craven’s skilsmässa med sin dåvarande fru, Mimi Craven, att hon ska ha gått till sängs med Sharon Stone och att det ska ha varit orsaken till deras uppbrott. Jag sökte runt lite angående det här och fann att Craven dementerade dessa rykten när han levde och att han vid en intervju 2011 sa att Sharon Stone och Mimi, hade varit väldigt nära vänner under många år.

Hur som helst är Deadly Blessing en film för die hard fans av Wes Craven, alla andra kan hålla sig till hans mer respekterade och välkända verk istället.

Drömfabriken (The Muse) av H

En liten (väldigt liten) recension jag skrivit om Drömfabriken finns nu att läsa på DVDKritik.se.