Helt Perfekt Glob

Mother’s Day (2010) av J

Efter att ett bankrån har gått käpp rätt åt skogen beger sig de tre bröderna Ike (Patrick John Flueger), Addley (Warren Kole) och Johnny (Matt O’Leary) till deras barndomshem i förhoppning att kunna söka skydd hos sin mor samtidigt som en orkan håller på att driva in över staden. Men väl där upptäcker de att deras mor har blivit vräkt från fastigheten och att huset numer ägs av paret Beth (Jaime King) och Daniel (Frank Grillo), som har en grupp vänner över för festligheter i deras orkanbunker under huset. Bröderna bestämmer sig för att ta gruppen som gisslan allt medan de försöker att komma på ett sätt att ta sig ut ur landet och när Mor (Rebecca De Mornay) slutligen kommit hem igen, väntar en blodig och sadistisk natt av terror.

Mother’s Day remaken från 2010 är ett bevis på att remakes faktiskt kan vara bra, även om den här filmen hade kunnat stå helt på sina egna ben utan att ha några som helst kopplingar till originalfilmen från 1980. Medan originalfilmen från 1980 är en backwoods-slasher är dess remake från 2010 en regelrätt home invasion film och likheterna mellan de två filmerna är ganska minimala, så när som på några enstaka referenser här och där. Hur som helst så är filmen som sagt bra. Det rör hela tiden på sig, filmen är välspelad (Rebecca De Mornay är i synnerhet fantastisk som Mor) och det märks att det fanns en betydligt fläskigare budget bakom filmen mot vad de hade när de gjorde originalet. Något jag gillar med den här remaken också är att den har en betydligt mörkare ton och atmosfär mot vad originalet hade,

I regisstolen satt Darren Lynn Bousman, som även regisserade Saw II, Saw III och Saw IV och som också hade ett finger med i antologifilmen Tales Of Halloween. Charles Kaufman (originalets regissör) och hans bror Lloyd Kaufman (en av grundarna till filmbolaget Troma) medverkade som producenter här och dyker även upp i varsin liten cameo. Jaime King såg vi i Sin City filmerna, My Bloody Valentine remaken och Silent Night från 2012 medan Frank Grillo medverkade i bland annat The Purge: Anarchy och The Purge: Election Year, men också i Captain America: The Winter Soldier, Captain America: Civil War och Avengers: Endgame. Rebecca De Mornay minns jag bäst från The Hand That Rocks The Cradle från 1992.

Jag kommer högst troligen att se om den här filmen fler gånger, så jag ger Mother’s Day remaken en tumme upp och en rekommendation.

Frozen av J

Barndomsvännerna Joe (Shawn Ashmore) och Dan (Kevin Zegers) är vid Mount Holliston tillsammans med Dan’s flickvän Parker (Emma Bell) under en helg för att åka skidor och snowboard men har inte tillräckligt med pengar för att köpa liftbiljetter. De lyckas i alla fall muta en av liftoperatörerna så de ändå kan ta liften upp i backen.

En stund innan stängningsdags för skidanläggningen bestämmer sig trion för att de ska åka en sista gång i backen och beger sig upp i liften en sista gång – tror de i alla fall. Nära toppen av berget stannar plötsligt liften av och de inser snart att personalen vid anläggningen inte vet om att de är i liften. När ljusen i anläggningen dessutom stängs av kommer trion till den fasansfulla insikten att de har blivit lämnade då personalen är på väg hem och att de bara har två val; att lämna skidliften eller att frysa ihjäl.

När man säger filmtiteln Frozen tänker de flesta på 2013 års Disney film Frozen. I det här fallet är det verkligen inte den filmen det handlar om, utan om Adam Green’s thriller från 2010.

Till att börja med tänker jag säga att jag fucking älskar Adam Green’s Hatchet trilogi. Det är tre riktigt råa, brutala och underhållande slasherfilmer med Kane Hodder (som även gör en kort cameo i den här filmen) i spetsen som den odödliga mördarmaskinen Victor Crowley. Men ställer man Hatchet filmerna och Frozen bredvid varandra blir man nästan förvånad över att de är skrivna och regisserade av en och samma snubbe. Medan Hatchet är rena slaktfilmer ger sig Frozen på en mer nagelbitande och spännande berättelse om vad som på sätt och vis faktiskt kan inträffa… i alla fall om det finns några personer som är såna totala idioter som trion vi får följa i deras kamp om överlevnad i den här filmen. Med det sagt så är Frozen inte dålig, nej, men de val karaktärerna gör i filmen är förvånansvärt korkade. Å andra sidan hade nog inte filmen varit speciellt spännande om karaktärerna tänkte logiskt heller, så glöm det jag precis skrev.

Hur som helst så är filmen som sagt en nagelbitare och jag blev faktiskt lite förvånad över hur mycket den lyckades fånga mitt intresse trots dess enkla handling (och korkade karaktärer). Bara man lyckas traggla sig igenom de första ganska ointressanta tjugo minuterna så börjar det hela röra på sig och filmen håller sig till större delen spännande under den resterande speltiden fram till det något förutsägbara slutet.

Frozen är en bra film, men jag skulle inte säga att det är något man behöver leta ihjäl sig för att hitta. Skulle man snava över den hos exempelvis Hemmakväll för en billig peng tycker jag emellertid att man absolut ska plocka upp den. En halvstor tumme upp får den från mig.