Helt Perfekt Glob

Brotherhood Of Blood av J

När den amerikanska byggnadsrestauratorn Christopher Clayton (Darrin James) söker igenom en gammal kyrka i Brazov, Rumänien, hittar han någonting. Tre veckor senare kontaktar vampyrjägaren Carrie Reiger (Victoria Pratt) hans bror, Tom (William Snow), för att fråga om hans bror. Christopher har börjat utveckla symptomer för vampyrism på sjukhuset han var inlagd på, även om han motvilligt pratar om det. Samtidigt har flera vampyrjägare som är ute och letar efter vampyrnästen börjat hitta en underlig och återkommande symbol som används av vampyrerna av någon anledning. Allt eftersom hon börjar rota i det hela finner Carrie snart att Christopher hittade någonting i den gamla rumänska kyrkan, någonting uråldrigt och ondskefullt som hotar både vampyrer och människor med en enorm kraft i form av Vlad Kossei.

Jag undrar om Ken Foree och Sid Haig hade dåligt med jobb när de tackade ja till att vara med i den amerikansk-tyska samproduktionen Brotherhood Of Blood. Varför undrar jag? Jo, för det här är en riktig skitfilm. Storyn hattar mellan då och nutid och även om det konceptet kan fungera med ett bra, intressant och välskrivet manus så fungerar det inte alls här. Det blir jävligt rörigt väldigt fort då vi som tittare knappt får veta någonting som är viktigt för storyn förrän i den andra halvan av filmen. När man väl börjar få veta bakgrunden till det som händer i filmen så blir det hyfsat intressant och i runt fem minuter tycker jag faktiskt filmen gör ett uppsving – för att sedan störtdyka ner på sitt ansikte under resten av dess speltid fram till det sjukt förutsägbara slutet.

Skådespelarna (bortsett från Foree och Haig) gör träiga insatser och under hela filmen satt jag och irriterade mig på Victoria Pratt. Jag menar, hon ska spela en tuff och erfaren vampyrjägare som vi tittare ska hålla på men tack vare hennes talanglöshet och det knaggligt skrivna manuset blir hon enbart irriterande. En till sak som bör nämnas är att filmen är skriven och regisserad av Michael Roesch och Peter Scheerer, som ligger bakom manuset till flera Uwe Boll filmer så som Alone In The Dark och Far Cry – vilket bör säga en del på vilken nivå filmen ligger…

Brotherhood Of Blood är ren dynga trots att två riktigt bra skådespelare råkar vara framför kameran i varsin mindre biroll. Skippa.

Hatchet III av J

Marybeth (Danielle Harris) stapplar in på den lokala polisstationen indränkt i blod och med ett hagelgevär i ena handen och skalpen av Victor Crowley (Kane Hodder) i andra mumlandes ”Jag dödade honom”. Hon berättar för polisen om de makabra dygnen hon varit med om och blir givetvis inte trodd. Sheriff Fowler (Zach Galligan) skickar ut ett sök- och upphämtningsteam till Honey Island träsket för att hämta upp de eventuella kvarlevorna som enligt Marybeth ska finnas där. Väl på plats börjar de finna kroppar staplade på hög och det dröjer inte länge förrän de inser att myten om Victor Crowley har mer sanning i sig än vad de trodde…

Hatchet III gör nästintill allt rätt. Den följer samma blodiga spår som de två första filmerna och liken staplas på hög samtidigt som blodet forsar och sprutar åt alla möjliga håll. Det är sjukt underhållande, sjukt blodigt och de skämt som de blåser av fungerar utmärkt. Sen att vissa effekter ser lite plastiga ut gör inte så värst mycket tycker jag. Det doftar 80-tal lång väg om den här filmen och det är precis vad jag vill ha när jag ser en Hatchet film.

Skådespelarna är riktigt bra (även om större delen av dem blir till småbitar nån gång under filmens gång). Andra nämnvärda i rollistan bortsett ifrån de redan nämnda är Derek Mears, som gjorde rollen som Jason Voorhees i Friday The 13th remaken (vilket gör att vi får två Jason-skådespelare i samma film, den andre är Kane Hodder), och Sid Haig som har en, i vanlig ordning, liten men sjukt rolig roll.

Jag kommer inte ihåg så mycket av Hatchet II mer än att jag tyckte att den var lite sämre än den första filmen. Det väger dock Hatchet III upp, då den ligger i nästan samma klass som den första filmen och är en klar rekommendation från mig om man gillar de två tidigare filmerna (vilket nästan krävs då det inte ges någon resumé av vad som hänt). Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner av de två första filmerna, som ni finner här och här.

House Of The Dead 2 av J

Medans Professor Curien (Sid Haig) försöker att återuppliva de döda igenom experiment går någonting snett och en zombieepidemi bryter ut på Guesta Verde University. 29 dagar efter den första infektionen inträffat skickas ett AMS team, bestående av Dr. Alexandra ”Nightingale” Morgan (Emmanuelle Vaugier) och löjtnant Ellis (Ed Quinn), tillsammans med en militärstyrka, ledd av den benhårde Dalton (Sticky Fingaz), för att försöka hitta infektionskällan och ta ett blodprov av denne. Dessvärre har teamet tight med tid att klara av sitt uppdrag och ta sig ifrån platsen innan stället blir bombat av regeringsägda missiler. Saker och ting går emellertid inte som planerat och teamet måste göra allt de kan för att överleva och få tag i blodprovet…

Medans den första House Of The Dead är ett rent skämt så levererar faktiskt 2an en del fina saker. Det är en hel del blod, gore och action och även om filmen är rätt klichéefylld så rullar den på jäkligt bra. Karaktärerna är inte lika korkade (iaf huvudkaraktärerna) och man sitter inte och slänger saker på skärmen för att man irriterar sig på dem. Storyn är rätt klichée och vi har sett det hela många gånger innan, bla bla bla… men den fungerar absolut för en för-TV-film som den här. Effekterna är till större delen välgjorda, bortsett från någon enstaka löjlig CGI-effekt som används mot slutet av filmen.

Ehrm. House Of The Dead 2 är iaf betydligt bättre än sin föregångare och känns faktiskt som en skräckfilm med action element. Slutet känns lite meh, men lämnar också dörren på vid gavel för en tredje film i serien – som vi troligtvis aldrig kommer få se. Jag gillar hur som helst 2an riktigt mycket och för att vara en TV-produktion så är den helt klart sevärd om man gillar vandrande/springande döingar. Dessutom kräver den inte heller att man absolut måste ha sett föregångaren – tack och lov. Rekommenderas lite försiktigt till B-filmsälskare där ute.

Coffy av H

Jag debuterar som skribent (-Varför går du så illa? -Jag är skri-bent.) på DVDKritik.se med en recension av blaxploitationrullen Coffy. Läs den här.