| Subcribe via RSS

Friend Request av J

november 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Den populära college studenten Laura (Alycia Debnam-Carey) har tonvis med vänner, både på Facebook och i verkliga livet. I ett försök att vara snäll accepterar hon en väninbjudan på Facebook från den underliga Marina (Liesl Ahlers), som hon snart tar bort från sin vänlista efter att Marina går över gränsen. Till allas förvåning och chock begår Marina självmord och det dröjer inte länge förrän underliga uppladdningar börjar dyka upp på Laura’s Facebooksida, uppladdningar som inte hon har gjort. När Laura’s närmaste vänner plötsligt börjar att begå självmord står det snart klart för henne att det var ett stort misstag att ta bort Marina från hennes vänlista…

2014 släpptes skräckfilmen Unfriended; en skräckfilm där Facebook och programmet Skype stod i fokus och där hela filmen utspelade sig på ett skrivbord i en dator. Konceptet var unikt, fräscht och intressant – och personligen älskar jag den filmen. Föga anade jag att en till film med stort fokus på sociala medier var på gång, denna under titeln Friend Request. Filmen spelades in i början på 2014 men fick inte någon release förrän i början av 2016. Filmen, som är tyskproducerad, fick flera olika arbetstitlar; Kill A Friend, Unknown Error och Unfriend. I Tyskland fick filmen slutligen titeln Unfriend då Unfriended hade fått titeln Unknown User där, medan i övriga världen fick den titeln Friend Request.

Med allt det sagt så är Friend Request en väldigt medioker spökskräckis. Den följer i stort sett varenda klisché som finns i den här subgenren och den bjuder föga på några större överraskningar. Konceptet känns väldigt trött, förutsägbart och ”been there, done that” – även om berättelsen cirkulerar väldigt mycket kring Facebook och sociala medier. Men även om filmen är bristfällig i både läskigheter och ett intressant manus är produktionsvärdet ganska högt. Filmen är snyggt filmad och skådespelet håller relativt hög klass för den här typen av film. Effekterna består så klart mestadels av CGI, fast det är väl att förvänta sig i den här typen av film antar jag.

Friend Request’s största problem är att den gör precis samma sak som alla andra spökskräckis som kommit de sista tio åren och faller platt, trots att den har ett så stort fokus på sociala medier vilket borde ha gett den en extra knorr om det inte vore för det faktum att Unfriended kom ut före med ett betydligt mer intressant koncept. Men även om filmen hade kommit ut före Unfriended har jag svårt att tro att den hade gjort något större genomslag än vad den gjorde då den inte försökte med något nytt mer än att kretsa kring sociala medier.

Friend Request är väl egentligen inte en dålig film, den är bara väldigt trött och ointressant. Jag skulle kalla den okej, men jag har svårt att se mig själv se om den inom någon närmare framtid.

Läs gärna min recension av Unfriended också.

No Comments

Jigsaw av J

november 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Tio år har gått sedan John Kramer (Tobin Bell) – mannen de kallade Jigsaw – dog. Men om nu John är död, hur kommer det då sig att kroppar har börjat dyka upp varstans i staden som alla tyder på att de genomgått en av Jigsaw’s lekar?

I samma veva som Saw 3D (det vill säga film nummer sju i serien) släpptes började rykten om en åttonde film i serien att stryka runt ute på internet, trots att producenterna bakom serien sagt klart och tydligt att den sjunde filmen var den sista. Vi har alltså fått vänta i sju år på att dessa rykten slutligen skulle besannas i form av Jigsaw – eller Saw VIII som den egentligen borde ha hetat (och som var en av dess arbetstitlar, den andra var Saw: Legacy).

Jigsaw fortsätter på den inslagna vägen med fällor och vändningar fram och tillbaka för att presentera nästa installation i serien och.. ja.. det är Saw, helt enkelt. Den bjuder inte på något nytt direkt egentligen och hänger man med något så när i filmen så är det ganska lätt att klura ut vart den är på väg. Men, det är inget större problem då den underhåller gott och levererar precis det jag – och troligtvis de flesta andra fans av Saw filmerna – förväntade mig och ville ha.

Det är inte så mycket nytt under solen när det kommer till Jigsaw, men det är å andra sidan en underhållande film som fortsätter serien på ett ganska snyggt sätt. Drar den här filmen in tillräckligt med pengar kan vi nog räkna med en nionde Saw film.. och kanske desto fler till. Hur som; Jigsaw rekommenderas.

Läs gärna mina och H’s recensioner av de tidigare filmerna också, länkade här nedanför:
Mina; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
H’s; 3, 4, 7 och 1 – 5 på bluray

No Comments

Happy Death Day av J

november 4th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Collegestudenten Tree Gelbman (Jessica Rothe) vaknar upp med en ordentlig baksmälla på sin födelsedag. I ett studentrum. Tillsammans med den inte speciellt populäre Carter (Israel Broussard). Hon beger sig över till föreningshuset hon tillhör för att göra sig iordning för skola och senare på kvällen vankas det fest. Men på väg till festen inträffar något; hon blir förföljd av någon som maskerat sig med en mask föreställande skolans maskot och blir kort därpå huggen med en kniv – enbart för att vakna upp i Carter’s rum. Hon inser snart att hon återupplever sin födelsedag om och om igen då hon ständigt blir mördad och att det enda sättet att ta sig ur det hela är att ta reda på vem hennes mördare är. Kan hon lösa sitt eget mord?

De som läst en del av mina recensioner och de som känner mig personligen vet att jag är ett stort fan av slasherfilmer – speciellt de från 80-talet. Med det i åtanke tror jag att det är ganska lätt att förstå min upphetsning när jag slutligen skulle få se en slasherfilm på stora duken i form av den nysläppta Happy Death Day. För att uttrycka mig enkelt kan jag väl säga som så att jag inte blev besviken på filmen. Det är en väldigt underhållande slasherfilm som inte försöker vara något annat än just det. Humorn som är inbakad är kul och även om inte filmen känns som ett kärleksbrev till 80-talets slasherfilmer så fungerar den fint ändå tack vare den välskrivna huvudkaraktären och Rothe’s prestation framför kameran.

Happy Death Day är en av de bästa slasherfilmerna som kommit de senaste åren i mitt tycke och av att döma på vad filmen dragit in på en ganska liten budget (cirka 4,8 miljoner dollar) kan vi, med lite tur, kanske få se ytterligare en slashervåg likt dem under 80-talet och under andra halvan av 90-talet/början på 2000-talet. Jag håller både tummar och tår för det. Vad anbelangar Happy Death Day ger jag den en stark rekommendation.

No Comments

Backwoods Bloodbath av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Backwoods BloodbathSex vänner beger sig iväg till ett hus i Oneida County, Wisconsin, som de har hyrt för att umgås och festa. Vad de inte vet är att huset är beläget i ”Black Forest”, en plats som sägs vara jaktmarker för Bovinus Spiritualis – eller Black Hodag – en varelse som livnärt sig på lokalbefolkningen under decennier, som nu har satt sitt sikte på gruppen med vänner som sin nästa måltid…

Gode Gud… vart ska jag börja med Backwoods Bloodbath? Filmen är total jävla dynga. Personerna som står framför kameran har ingen som helst inlevelse i sina roller och står i stort sett och läser direkt ur manus. Styltiga prestationer är att vara mild i sin beskrivning. Karaktärerna är en bunt irriterande idioter som gör idiotiska saker. Exempelvis sitter en karaktär och lyssnar på en fotbollsmatch på radio, gapar och skriker åt de andra karaktärerna att de ska hålla käften för att efter matchen säga att ”I want to die.” efter att hans lag förlorat, varpå jag kände att jag behövde svara och sa ”Jag hoppas du gör det.”.

Något som slog mig under filmens gång var att musiken var överlag ganska bra. Även det förstör de med att antingen fadea ut det snabbt vid scenbyte eller så fort någon öppnar käften. Det kanske inte låter så farligt men efter att det skett tio gånger blir det ganska irriterande. Ljudupptagningen och mixningen måste ha genomförts med en potatis dessutom då en del dialog är svår att höra. Kameraarbetet är även det värdelöst och i stort sett alla mord som inträffar i filmen är offscreen, med den klassiska effekten att de kastar scenblod på en yta som ska visa hur brutalt mordet egentligen var men som vi aldrig får se. Manuset är även det värdelöst och mot slutet har de försökt att stoppa in en twist, som om de försökt att överraska tittaren på ett klyftigt sätt. Detta faller platt på sitt ansikte då tittaren (det vill säga jag) redan har tappat intresset för filmen för länge sen.

Det enda som är något så när okej med det här hopkoket av dynga är effekterna, vilka de inte har sparat på. Jag skulle tro att majoriteten av budgeten lades just på det här, vilket dessvärre visar sig väldigt tydligt i allt annat i filmen.

Backwoods Bloodbath är en irriterande skitfilm som försöker vara oldschool men som misslyckas på i stort sett varenda punkt. Det finns ingen charm, njutning eller underhållning att hämta här. Skippa.

No Comments

Squirm av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

SquirmUnder ett kraftigt åskoväder i den sömniga lilla fiskestaden Fly Creek, Georgia, rasar en elledning ned på den blöta marken nedanför och skickar starkström rakt ner i backen – vilket i sin tur gör maskarna som finns där under fullkomligt galna. Dagen efter anländer Mick (Don Scardino) från New York för att besöka sin nya flickvän Geri (Patricia Pearcy) som är bosatt i Fly Creek. Efter att de hittat kvarlevorna av en bekant till Geri börjar paret att ana att någonting mycket underligt pågår i den sömniga lilla staden, vilket de snart får bekräftat då de inser att staden är under attack av hundratusentals hungriga maskar…

Squirm (eller Maskarna i Sverige) är en nature takes revenge skräckfilm från 1976, skriven och regisserad av Jeff Lieberman – som skulle gå vidare några år senare med slasherklassikern Just Before Dawn. Hade det inte varit för att min kära gamla mor pratat med mig om den här filmen för några år sedan hade jag troligen aldrig köpt hem den på Arrow bluray/dvd-kombo. Jag gillar förvisso en handfull titlar från det glada 70-talet och det gjordes några odödliga klassiker under det årtiondet (Dawn Of The Dead och Alien exempelvis), men personligen föredrar jag 80-talets utbud av klassiska skräckfilmer. Nature takes revenge skräckfilmer brukar variera mycket i kvalité, speciellt de som gjordes under 70-talet. Squirm hör till den skaran filmer som är riktigt bra och jag ångrar inte en sekund att jag la ner tiden att titta på filmen.

Jag gillar hur de tagit ett så pass löjligt koncept som mördarmaskar och gjort en seriös skräckfilm av det hela. Visst finns det en gnutta humor inslängt och filmen blir smått cheesig på sina ställen, men är överlag seriös. Jag kan säga att den till och med blir lite småspännande på sina ställen och för att vara en film från 1976 blev jag ganska förvånad över hur grafisk den blir på sina ställen. Skådespelarna är riktigt bra, speciellt Scardino och Pearcy i de två huvudrollerna. Effekterna är imponerande och de står överlag sig väldigt bra än idag (så när som på en och annan grej som ser lite plastiga ut).

Jag gillar Squirm. Den både underhöll och fängslade mig som tittare genom att det nästan hela tiden hände något och även om filmens koncept är, i min mening, sjukt löjligt så fungerar det perfekt. Se den. Rekommenderas.

 

No Comments

Cheerleader Camp av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Cheerleader CampCheerleadern Alison (Betsy Russell) beger sig iväg till cheerleader-sommarlägret Camp Hurrah tillsammans med sina vänner och pojkvän, men lider samtidigt av fasansfulla mardrömmar. Inte så länge efter deras ankomst börjar tjejerna i gruppen att hittas brutalt mördade och Alison börjar undra om hon lider av en personlighetsklyvning och om det är hon som omedvetet har begått gärningarna.. eller är det någon annan?

Cheerleader Camp är en japansk-amerikansk samproducerad slasher-komedi som spelades in hösten 1987 men blev inte släppt förrän sommaren 1988. Hur som är filmen rent slasherfilmsguld i mina ögon. Den levererar på alla fronter; cheese, gapskratt, lättklädda damer, brutala mord och ett småkusligt slut som inte riktigt passar in med resten av filmen. Jag hade aldrig tidigare sett den här filmen och nu när jag har det så kan jag säga att den har glidit in på min topp-lista över 80-talsslashers och jag kommer definitivt att bänka mig framför den många gånger till. Skådespelarinsatserna är överlag bra och det är lite kul att se Betsy Russell (Jill Tuck – Jigsaws fru – i Saw 3 till 7) i en så pass ung roll. Effekterna ser väldigt bra ut och jag blev faktiskt lite förvånad över hur brutal filmen egentligen var då den samtidigt är väldigt cheesig och bitvis ganska löjlig.

Filmen har likt många andra filmer från 80-talet och bakåt en rad olika aka-titlar. I England och Västtyskland hette den Bloody Pom Poms (vilket också var dess originaltitel), i Italien hette den Bloody Nightmare och i Sverige hette den Bloody Scream.

Det var dessutom meningen att en uppföljare till Cheerleader Camp skulle göras men idéen skrotades, skrevs om och spelades in som en annan, orelaterad, film – Camp Fear från 1991 (vars omslag är delvis taget direkt från Ruggero Deodato‘s Camping del terrore aka Body Count från 1987). 2014 spelades emellertid en film in baserad på originalidéen bakom Cheerleader Camp 2 under titeln Cheerleader Camp: To The Death, med bland annat Ari Lehman (Jason i den första Friday The 13th) – som jag kommer återkomma till när jag lyckats lägga labbarna på den.

Hur som helst; Cheerleader Camp är en sjukt underhållande och kul slasherfilm från det sena och glada 80-talet som jag föll pladask för och som jag ger en stark rekommendation till!

No Comments

Cooties av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

CootiesClint (Elijah Wood) håller på att skriva en skräckroman och har flyttat hem till sin mor i Ft. Chicken, Illinois, för att kunna göra det i lugn och ro. Men för att dra in lite pengar har han tagit ann sig ett vikariejobb över sommaren som lärare på den isolerade Ft. Chicken Elementary skolan där han själv gick. Kort efter att han börjat den första lektionen attackerar en av eleverna en av sina klasskamrater och det dröjer inte länge förrän fler elever börjar attackera varandra och sina lärare. Det står snart klart för lärarna att ett virus har spridit sig bland barnen som förvandlar dem till blodtörstiga monster och att de måste samarbeta, trots sina olikheter, för att överleva det pågående kaoset.

Jag har haft Cooties stående i hyllan här hemma i nära två år och tyckte att det äntligen var dags att se den. Och jag blev verkligen inte besviken. Cooties är en hysterisk zombie-isch komedi i stuk med Shaun Of The Dead (om möjligt lite flamsigare och inte fullt lika bra, givetvis) som levererar en hel del gapskratt och gore. Hela filmen är fullständigt hysterisk och föll mig alldeles utmärkt i smaken då den aldrig blir tråkig och stannar nästintill aldrig upp under de cirka nittio minuter den rullar på under. Det enda jag egentligen skulle kunna klaga på är dess slut, det känns som att det fattas en halvtimmes speltid eller något då filmen slutar väldigt tvärt.

Bland skådespelarna kände jag inte igen direkt någon utöver Elijah Wood bortsett från Leigh Whannell (en av skaparna av Saw och Insidious filmerna), som också medverkade i manusskrivandet av filmen. Effekterna verkade vara praktiska (vilket oftast får mig att jubla när det gäller modern skräckfilm) och makeupen såg väldigt bra ut.

Hur som, Cooties är en underhållande film som jag kan rekommendera – även om man är jävligt trött på den extrema ström av zombiefilmer som kommit de senaste femton åren. Rekommenderas.

No Comments

Varsity Blood av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Varsity BloodDet är Halloween och en grupp atleter och cheerleaders med en mörk hemlighet har bestämt sig för att bege sig ut till en sedan länge övergiven och avsides bondgård för en natt av sprit och olämpligt beteende. De inser dock snart att de inte är ensamma där ute då någon klätt upp sig som deras lags maskot, en indiankrigare, och beväpnat sig med en yxa och pil och båge för att ta itu med dem…

Två år efter att han skrev manuset till Bloody Homecoming satte sig Jake Helgren i både manusförfattarstolen och registolen för slasherfilmen Varsity Blood. Resultatet blev.. sådär. Filmen inleds väldigt starkt men växlar sedan ner tempot avsevärt och det känns nästan som hela filmen stannar upp för att stå och trampa på samma ställe i nära en timme. Det som räddar filmen är dess sista akt som är rent slasherfilmsguld i mina ögon. Morden är brutala, blodiga och effekterna ser förvånansvärt bra ut (troligen då det verkar enbart ha använts praktiska effekter och inget CGI-tjafs). Skådespelarna varierar i kvalité men fungerar överlag. Deras karaktärer är emellertid mestadels irriterande idioter, som dessvärre är någon form av följetång i moderna skräckfilmer (speciellt slasherfilmer av någon anledning).

Jag föredrar Bloody Homecoming men tycker samtidigt att Varsity Blood är en okej film för vad den är. Hade Helgren gjort den mer händelserik i mitten istället för att spara på allt krut till de sista trettio minuterna hade den troligen varit mer sevärd i mina ögon, men det är väl som det är. Varsity Blood är en hyfsat sevärd film bland de mer moderna slasherfilmerna i alla fall och är ganska långt ifrån mycket av det som släppts sista femton åren.

No Comments

Bloody Homecoming av J

oktober 21st, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Bloody HomecomingTre år har gått sedan en tragisk olycka inträffade under hemvändardansen vid Winston High School då en elev omkom i en brand. Dödsfallet avskrevs som en olycka och de ansvariga ungdomarna för olyckan fick aldrig något straff. Det är hur som helst dags att återuppliva hemvändarfesten, vilket någon ser som ett ypperligt tillfälle att ta itu med de ansvariga för dödsolyckan tre år tidigare…

Bloody Homecoming är en underhållande hyllning till 80-talets slasherfilmer och det märks att filmens manusförfattare, Jake Helgren, har en kärlek till de filmerna. Skådespelarna är överlag okej men vissa scener känns smått styltiga (vilket i och för sig tillför till filmens cheesighet). En och annan aktris var rent av irriterande, men deras dödsscen var ack så belönande. Effektmässigt ser filmen väldigt bra och välgjord ut och majoriteten av effekterna verkar vara praktiska istället för usel CGI.

Det är ganska svårt att hitta något att klaga på med Bloody Homecoming då jag gillade den väldigt mycket. Den är långt ifrån felfri och det märks bitvis att det var ett tidigt manus Helgren fick filmat, men jag blev överlag underhållen och det är väl vad jag vill bli när jag sätter mig för att titta på den här typen av film. Rekommenderas.

No Comments

The Sleeper av J

september 25th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Sleeper1981. I samband med att tjejerna vid Alpha Gamma Theta föreningen ska ha fest för att bekanta sig med de senaste ansökande till föreningen börjar de motta underliga samtal, ovetandes att en psykotisk galning har satt siktet på dem som sina nästa offer…

The Sleeper är en slasherfilm från 2012 som är en tydlig hyllning till 80-talets slasherfilmer. Det märks lång väg att personerna bakom filmen är slasherfans (att filmen i stort sett har tagit handlingen från Black Christmas är ett av alla tecken på det) och även om jag inte tycker att den når hela vägen med det den försöker göra så är det ändå en underhållande (och våldsam) slasherfilm.

Effektmässigt brister filmen lite grann och man ser att det knappast fanns några miljonbelopp i budgeten. Bästa exemplet på det är troligtvis ett avhugget huvud som inte ens liknar skådespelerskan som det ska likna (vilket ökar cheese-faktorn på filmen, men ändå). Jaktscenen i slutet på filmen är helt okej, men slutstriden blir ett enda stort antiklimax tack vare att den är över innan man hinner blinka.

Jag har inte så mycket mer att klaga på egentligen när det kommer till The Sleeper. Visst är den bristfällig och den når inte riktigt ända fram till vad den försöker att göra, men jag gillar den ändå. Jag ger den en försiktig rekommendation.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud