| Subcribe via RSS

Sharknado 3: Oh Hell No! av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado 3 - Oh Hell No!Medan Fin Shepard (Ian Ziering) är i Washington D.C. för att motta den högsta utmärkelsen en civilperson kan få i USA efter att han stoppade cyklonerna ett och två år innan slår ytterligare en cyklon med hajar i till och ödelägger större delen av staden – bara för att plötsligt försvinna. Efter att med nöd och näppe klarat sig undan cyklonen med livet i behåll beger sig Fin iväg till Florida för att möta upp sin – nu mer omgifta – fru April (Tara Reid) och deras dotter Claudia (Ryan Newman) för att fira semester där – vilken blir väldigt kortvarig då nya cykloner med hundratusentals hajar dyker upp och bildar som en vägg över hela den amerikanska östkusten och som är på väg rakt mot land och hotar att utplåna allt som kommer i deras väg.

Oh boy… jag trodde inte det skulle bli mer absurt, överdrivet, löjligt och idiotiskt efter den andra Sharknado filmen. Jag hade fel. Väldigt fel. Allt som var bedrövligt i de tidigare filmerna är givetvis kvar samtidigt som Sharknado 3: Oh Hell No! tar steget in i självparodi och får de två första filmerna att åtminstone påminna om seriöst gjorda filmer. Humorn fungerar inte överhuvudtaget. Det spelar ingen roll hur mycket ”hysteriska” skämt och hur ”självmedveten” filmen är, det blir varken underhållande eller kul, utan mest tröttsamt när den femhundrade CGI-hajen kommer farande för att tugga på nästa offer. Den tredje installationen i serien är samma jävla film en tredje gång, fast all idioti från de två tidigare filmerna har skruvats upp ett extra varv.

Konceptet bakom Sharknado räckte knappt till en film och de har pressat ut fem stycken (plus en mockumentär på det) hittills. Jag menar, hur många filmer på ett så här idiotiskt koncept kan man egentligen göra?

No Comments

Sharknado 2: The Second One av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Sharknado 2 - The Second OneFin Shepard (Ian Ziering) och hans ex-fru April Wexler (Tara Reid) är på väg till New York med flyg för att April ska medverka i en direktsänd intervju om hennes nyligen släppta bok; How To Survive A Sharknado. Väl i New York ska de möta upp Fin’s syster Ellen (Kari Wuhrer) och hennes man Martin (Mark McGrath) innan intervjun, men då ett kraftigt oväder slår till under deras flygning inser Fin och April snart att det som inträffade i Los Angeles ett år tidigare med en cyklon full i hajar är på väg att upprepa sig. Skillnaden är att orkanen som är på väg att slå till mot New York har två aktiva cykloner med tusentals hungriga hajar i sig.

Okej. Sharknado 2: The Second One. Vad finns det egentligen att säga? Det är i stort sett samma film som den första fast med en 500 000 dollar fläskigare budget (vilket inte syns överhuvudtaget), men med den lilla skillnaden att de skruvat upp idiotin i den här första uppföljaren. Jag fick känslan till och från under min titt att teamet bakom försökte blinka till tittaren och att de medvetet försökt göra filmen dålig bara för den sakens skull, vilket oftast inte fungerar speciellt bra och det gör det inte här heller.

Skådespelarna gör återigen ett okej jobb med tanke på vad det är för skit de har att jobba med och teamet bakom filmen verkar tack och lov ha lärt sig från den första filmen att inte använda samma klipp trettiofem gånger i olika scener. Det finns dock ingen anledning att oroa sig, de har givetvis återigen använt sig av stock footage klipp för att fylla ut speltid och scener som de antagligen inte orkade eller inte hade pengar till att göra själva. Effekterna ser återigen förjävliga ut, men det är väl knappast en överraskning? Manuset är sisådär. Jag menar, vad ska man egentligen tycka om en film där tornados slungar runt uselt CGI-renderade hajar och som dessutom är en uppföljare? Filmen hade sina stunder då jag garvade till men de var få och långt emellan.

Även om jag tycker att den här filmen är skit så tror jag faktiskt att jag föredrar den här över den första. Den har lite bättre tempo än sin föregångare och de envisas inte med att använda samma jävla klipp flera gånger heller. Fast å andra sidan finns det ju egentligen ingen anledning till att se de här filmerna överhuvudtaget egentligen. Moving on.

No Comments

Sharknado av J

november 19th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

SharknadoEn lugn dag på en av Los Angeles stränder får ett abrupt slut när en plötslig cyklon, som dragit upp hajar ur vattnet, slår till. Pubägaren och surfaren Fin (Ian Ziering) bestämmer sig för att bege sig iväg tillsammans med sina vänner Baz (Jason Simmons) och Nova (Cassandra Scerbo) för att rädda hans ex-fru April (Tara Reid), hans dotter Claudia (Aubrey Peeples) och hans son Matt (Charles Hittinger) efter att hans strandpub och strandpromenaden blivit totalförstörda. Det hela är emellertid lättare sagt än gjort då cyklonen inte bara översvämmat stora delar av Los Angeles utan den har även slungat in stora mängder hungriga hajar in i staden också.

När det kommer till SyFy och The Asylum filmer är det inte många som står ut ur mängden. Jag menar, majoriteten av de filmer som produceras av dessa bolag är ren dynga. Sharknado är knappast något undantag men står ändå ut från resten av deras skit då den på något mycket underligt sätt blivit en sorts hit och fått fyra uppföljare, en mockumentär (Sharknado: Heart Of Sharkness) och en dokumentär (Sharknado: Feeding Frenzy) som kom i samma veva som film nummer tre.

Produktionsvärdet ligger på ungefär samma nivå som en kopp kaffe och en påse muffins som vanligt när det kommer till SyFy och The Asylum. Vissa sekvenser används flera gånger i flera oliker scener och en handfull av dem används upprepade gånger i samma scen. Den replik som används mest i hela filmen är ”Are you okay?”, som används ett tiotal gånger under hela filmens speltid. Idéen bakom filmen är skitlöjlig men står samtidigt ut från alla andra sharksploitation filmer som strömmat ut de senaste tjugo åren – vilket kanske förklarar dess framgång. Men bara för att något står ut betyder det inte att det är bra och Sharknado är verkligen inte bra.

Skådespelarna gör förvisso ett hyfsat jobb överlag och jag gillar att karaktärerna ändå är seriöst skrivna och att filmen inte försöker göra parodi på sig själv, vilket det väldigt lätt kan bli när en film har en så urbotat jävla dum idé som Sharknado har. Men bra skådespel räcker inte långt när precis allt annat är bottenskrap. Förvisso garvade jag till några gånger här och där men jag kände mig aldrig direkt underhållen. Det blev mest en kamp med mig själv över att inte stänga av filmen.

Det finns betydligt ”bättre” dåliga filmer där ute än Sharknado. Dessvärre är Sharknado en sån där film som folk kommer komma ihåg tack vare att de inte är vana vid att titta på kultfilm och filmer som egentligen inte är bra, men som har ett högt underhållningsvärde just tack vare det.

No Comments

407 Dark Flight 3D av J

november 5th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

För tio år sedan inträffade en plankrasch med enbart en överlevande, den unga flygvärdinnan New (Marsha Wattanapanich). Under utredningen till varför planet kraschade insisterade New att en hämndlysten ande låg bakom det hela, vilket ledde till att hon fick lov att genomgå psykoterapi.

Det är nu dags för New att börja arbeta som flygvärdinna igen men redan när hon kliver ombord får hon en obehaglig känsla av déjà vu. Flygplanet hon precis klivit på känns bekant och New inser ganska snart att det är samma flygplan som kraschade för tio år sedan, men som har blivit reparerat och omlackat. Inte långt efter att de påbörjat flygningen börjar passagerarna ombord att dö en efter en och det verkar som att andarna från tio år har bestämt sig för att ta med sig New den här gången…

Gode Gud vilken skitfilm 407 Dark Flight 3D är. Asiaterna brukar kunna överlag göra läskiga och underhållande skräckfilmer, men det här är verkligen inte en av dem. Storyn är otroligt virrig, varenda jävel framför kameran spelar över, effekterna är CGI-effekter i stuk med något skit Asylum hade använt i någon av sina filmer och en hel del scener är ren utfyllnad. Det blir aldrig spännande, alla karaktärer beter sig som totala idioter och filmens speltid på en timme och fyrtiofem minuter är på tok för lång. De hade lätt kunnat klippt bort tjugo minuter utan att det hade stört filmens story speciellt mycket. Det hade faktiskt gett filmen ett högre och tightare tempo, även om det troligtvis inte hade gjort filmen speciellt mycket bättre men ändå…

Den thailändska skräckfilmen 407 Dark Flight 3D är kort och gott skit. Skippa.

No Comments

Backwoods Bloodbath av J

oktober 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Backwoods BloodbathSex vänner beger sig iväg till ett hus i Oneida County, Wisconsin, som de har hyrt för att umgås och festa. Vad de inte vet är att huset är beläget i ”Black Forest”, en plats som sägs vara jaktmarker för Bovinus Spiritualis – eller Black Hodag – en varelse som livnärt sig på lokalbefolkningen under decennier, som nu har satt sitt sikte på gruppen med vänner som sin nästa måltid…

Gode Gud… vart ska jag börja med Backwoods Bloodbath? Filmen är total jävla dynga. Personerna som står framför kameran har ingen som helst inlevelse i sina roller och står i stort sett och läser direkt ur manus. Styltiga prestationer är att vara mild i sin beskrivning. Karaktärerna är en bunt irriterande idioter som gör idiotiska saker. Exempelvis sitter en karaktär och lyssnar på en fotbollsmatch på radio, gapar och skriker åt de andra karaktärerna att de ska hålla käften för att efter matchen säga att ”I want to die.” efter att hans lag förlorat, varpå jag kände att jag behövde svara och sa ”Jag hoppas du gör det.”.

Något som slog mig under filmens gång var att musiken var överlag ganska bra. Även det förstör de med att antingen fadea ut det snabbt vid scenbyte eller så fort någon öppnar käften. Det kanske inte låter så farligt men efter att det skett tio gånger blir det ganska irriterande. Ljudupptagningen och mixningen måste ha genomförts med en potatis dessutom då en del dialog är svår att höra. Kameraarbetet är även det värdelöst och i stort sett alla mord som inträffar i filmen är offscreen, med den klassiska effekten att de kastar scenblod på en yta som ska visa hur brutalt mordet egentligen var men som vi aldrig får se. Manuset är även det värdelöst och mot slutet har de försökt att stoppa in en twist, som om de försökt att överraska tittaren på ett klyftigt sätt. Detta faller platt på sitt ansikte då tittaren (det vill säga jag) redan har tappat intresset för filmen för länge sen.

Det enda som är något så när okej med det här hopkoket av dynga är effekterna, vilka de inte har sparat på. Jag skulle tro att majoriteten av budgeten lades just på det här, vilket dessvärre visar sig väldigt tydligt i allt annat i filmen.

Backwoods Bloodbath är en irriterande skitfilm som försöker vara oldschool men som misslyckas på i stort sett varenda punkt. Det finns ingen charm, njutning eller underhållning att hämta här. Skippa.

No Comments

Jackhammer av J

september 24th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

JackhammerJack Magnus (Aaron Gaffey) var en framgångsrik affärsman som på sidan av knarkade i hemlighet med sin bästa vän Mike (Kyle Yaskin). När så Mike slutligen överdoserar kraftigt flyr Jack i panik och lämnar Mike för döden. Fylld med skuldkänslor över att ha lämnat sin vän djupdyker Jack ner i drogerna och blir slutligen en fullfjädrad narkoman.

Ett år senare står han i skuld till en knarklangare som har fått nog av att vänta på pengarna. Langaren injicerar Jack med en cocktail av diverse olika droger som är menad att döda honom men som istället gör honom starkare och ännu mer paranoid än vad han redan är. I tron om att alla är ute efter honom bestämmer sig Jack således att försvara sig – med en bergborrmaskin.

Jackhammer – alternativt The Jackhammer Massacre – är en lågbudget slasher från 2004 som är föga intressant. Den enda karaktären man som tittare egentligen får veta något om är Jack, vilket hade fungerat om man överhuvudtaget hade kunnat bry sig i honom och hans livsöde. Konceptet är beprövat förr i andra slasherfilmer, så som Maniac och Silent Night, Deadly Night, där man får följa mördaren istället för en grupp med blivande offer – och konceptet fungerade i de filmerna då man brydde sig i karaktären man fick följa.

Skådespelet är inte speciellt bra men fungerar för den här typen av film. Effekterna ser förvånansvärt hyfsade ut för en lågbudget slasherfilm från 2004. Filmens största problem ligger alltså inte i skådespelare eller effekter (även om bäggedera knappast ligger i toppskiktet när det kommer till filmer), utan i manuset. Filmen har ett fungerande koncept men tack vare uselt manusförfattande fallerar hela filmen och efter ungefär halva filmens speltid tappade jag intresset, även om det var då filmen började röra på sig.

Jackhammer är inte en bra film och även om man som jag tycker om slasherfilmer är det här bara bortkastad tid. Skippa.

No Comments

The Nightmare av J

augusti 12th, 2017 | Postad i Dokumentär

The NightmareSömnparalys. För en del betyder nog inte det ordet speciellt mycket men för andra innebär det ett tillstånd av ren och skär skräck. För dig som inte vet vad det är för något innebär sömnparalys ett tillstånd man kan hamna i medan man ligger och sover. Du vaknar upp och är vid fullt medvetande men du kan inte röra dig – ungefär som om du blivit förlamad i hela kroppen och kan enbart röra dina ögon. Samtidigt i det här tillståndet är det vanligt att du börjar höra saker.. se saker.. allt från skuggor till detaljerade figurer, människor, kanske till och med varelser.

Jag personligen har aldrig varit med om sömnparalys, troligtvis mest för att jag sover som en död gris när jag väl har somnat (och håller ofta min omgivning uppe tack vare snarkningar som får gardinerna att fladdra). Men jag har å andra sidan fått saker återberättade för mig av personer som lider av eller som har varit med om sömnparalys, samtidigt som jag hört om det i diverse poddar och läst om det efter diverse googlingar. Det är helt enkelt ett ämne jag finner väldigt intressant och spännande, men önskar knappast att få gå igenom det själv.

Vad har allt det här dravlet med 2015 års dokumentär The Nightmare att göra? Jo.. The Nightmare är en dokumentär om just sömnparalys där vi får se rekonstruktioner och höra berättelser av åtta personer från världen över som under många år (i vissa fall under hela deras liv) lidit av just sömnparalys och verklighetstrogna mardrömmar. Bara det här eldade på mitt intresse för att se dokumentären, varför tror jag att ni förstår.

Tyvärr visade det sig vara Rodney Ascher som stod för regin av den här dokumentären. Vem fan är det, kanske du undrar? Rodney Ascher är mannen bakom Room 237 – draveldokumentären om Stanley Kubrick’s The Shining – som jag recenserade förra året i Augusti, vilken jag totalsågade. Han har inte gjort ett bättre jobb med The Nightmare kan jag säga. Här ges ingen information av forskare eller experter på ämnet, den lilla informationen vi som tittare får är felaktigt dravel av individer som tror att de vet mer än vad de egentligen gör och som enbart lägger fram deras egna – felaktiga – teorier. Exempelvis menar en av de som blir intervjuade att hon under sin sömnparalys såg ”demoner” varpå hon tvingade sig själv att säga ”Jesus” flertalet gånger, vilket i sin tur gjorde att de försvann för gott – vilket har resulterat i att hon har blivit kristen och menar på att de vetenskapliga förklaringarna till vad sömnparalys är är felaktiga. Att det egentligen är ett ondskefullt väsen som kommer om nätterna för att festa på de utsattas kroppar och själar. Till att börja med kan det inte ha varit en sömnparalys då man är, som ordet klart och tydligt beskriver, paralyserad i hela kroppen. För det andra, vem med ett vetenskapligt sinne tror på resten av dravlet hon kläckte ur sig?

Även andra konstigheter i dokumentären nämns, så som att en person har klara och tydliga minnen från det att denne var ett och ett halvt år och att en annan berättade om sina nattliga åkommor för en vän för att dagen efter få hatsms där denne säger sig ha börjat bli utsatt för samma saker. Han påstår rätt och slätt att sömnparalys och den nattliga terror han utger sig för att vara med om är som en STD – det vill säga en sexuellt överförbar sjukdom. Give me a fucking break.

Dokumentären The Nightmare erbjuder inga konkreta bevis eller sakliga förklaringar till vad sömnparalys är, utan det är bara åtta individer som sitter och dravlar en massa LSD-inspirerad skit. En del av det de berättar är så långsökt att inte ens de mest konspiratoriska idioterna som finns där ute borde kunna nappa på det – även om jag misstänker att det finns de som gör det tyvärr.

Men precis allting är inte skit med den här dokumentären. Rekonstruktionerna av vad de intervjuade berättar är faktiskt ganska creepy och dokumentären har några riktigt schyssta jumpscares som fick mig att nästan flyga ur fotöljen jag satt i. Hade Rodney Ascher valt att göra en mockumentär – alltså en fejkad dokumentär – med inriktning på just sömnparalys där vi som tittare är fullt medvetna om att det är skriptat och där idéen bakom den enbart är skapad för att skrämma tittaren utan att försöka pracka på denne en massa lösryckta teorier om demoner och gastar hade nog The Nightmare kanske kunnat fungera bättre. Eller ännu bättre; de hade kunnat intervjuat experter på ämnet blandat med intervjuer av individer som lider av sömnparalys och rekonstruktionerna av deras berättelser. Dokumentären hade troligtvis blivit längre men samtidigt betydligt mer upplysande och saklig istället för att vara nittio minuter lal-lal.

Slutligen; skippa det här skräpet och sätt dig och läs på internet om vad sömnparalys är istället. Det de berättar i den här dokumentären är överlag mest absurt istället för sakligt och samtidigt skrämmande.

No Comments

Blair Witch av J

februari 6th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Blair WitchEfter att han snavade över en video på youtube som verkade vara bevis på att hans syster Heather, som försvann för runt tjugo år sedan i skogarna kring Burkittsville i Maryland, fortfarande var i livet bestämde sig James (James Allen McCune) för att bege sig dit tillsammans med sin flickvän Lisa (Callie Hernandez) och några vänner för att undersöka saken och för att förhoppningsvis få svar på alla frågor han har. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag…

Vems briljanta jävla idé var det att återuppliva en franchisé som kom och gick vid sekelskiftet? Vem det än var så bör vederbörande få sparken då Blair Witch är en av de sämsta skräckfilmerna som har haft en större form av release de senaste femton åren. Likheterna med den första filmen är ganska slående och de har återanvänt en del saker från den filmen här och det är föga imponerande. Vad som inte fungerade 1999 fungerar knappast bättre 2016.

Kameraarbetet är fullständigt värdelöst. Man ser knappt någonting överhuvudtaget igenom hela filmen tack vare att de kastar den fram och tillbaka under de scener där det uppenbarligen ska vara läskigt. För att citera en nära vän som såg filmen på bio: ”Det är ungefär som att de satt en kamera i näven på Usain Bolt och skickat ut honom på en löptur i skogen i 70 minuter.” De som skrivit manus verkar även ha trott att falska jumpscares som kommer med två minuters mellanrum i tjugo minuter är något som ska höja pulsen på tittaren också. Jag undrar om de överhuvudtaget har sett en skräckfilm tidigare? Vilket för oss till nästa sak som är fel med det här skräpet.

Manuset är bedrövligt. När gruppen man ska följa har kommit ut i skogen börjar underligheter hända givetvis, men det finns ingen som helst röd tråd att följa när detta väl börjar inträffa. Det hela känns bara jävligt taffligt skrivet och det hela blir jävligt tråkigt, förutsägbart och gammalt jävligt fort. Den enda delen i hela filmen som jag personligen tyckte var smått obehaglig var i slutet på filmen, involverande en väldigt, väldigt trång tunnel…

Skådespelarna är däremot ganska bra, men deras karaktärer är å andra sidan en bunt idioter. Jag menar, vem fan väntar tjugo år på att få ett livstecken från en försvunnen släkting innan man beger sig iväg för att leta? Dessutom inträffar det flera gånger under filmen då karaktärerna säger en sak men gör någonting helt annat.. eller så springer de ut i skogen och tappar bort sig, varpå en fladdrig kamera följer med en massa oväsen och skrikande.

Blair Witch är en jävla skitfilm kort sagt och är troligen förra årets största fiasko. Jag kan inte komma på någon annan film som sög lika hårt som den här i alla fall.

No Comments

The Blair Witch Project av J

februari 6th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Blair Witch ProjectI Oktober 1994 begav sig tre filmstudenter ut i skogarna kring Burkittsville, Maryland för att spela in en dokumentär om en lokal legend, Blair-häxan. De återvände aldrig. Ett år senare hittades deras inspelningar, men frågan kvarstår; varför kom de aldrig tillbaka?

Jag minns fortfarande när The Blair Witch Project kom. Hur folk pratade om den och hur de trodde att filmen i sig var verkliga inspelningar. Jag minns även hur jag varje morgon, på väg till skolan, gick förbi en anslagstavla där den lokala biografen hade smäckat upp postern för filmen och hur jag så gärna ville se filmen då jag, likt många andra, inbillade mig att filmen var verkliga inspelningar. Jag var emellertid för ung för att se filmen på bio och fick gott vänta tills det att den lokala videobutiken hade fått in filmen på VHS.

När så filmen hade släppts på VHS dröjde det något år innan jag faktiskt hyrde den då mitt intresse för den hade svalnat ganska ordentligt – troligtvis mycket tack vare besvikelsen då jag insåg att det faktiskt inte handlade om riktiga inspelningar, utan om en lågbudgetfilm vars marknadsföring bakom var ganska påkostad. Jag visste hur som helst att filmen hade fått ganska bra betyg och att den hade blivit lite av en kassasuccé, så en viss förväntan på att filmen skulle vara bra fanns ju absolut där. Men nä. Filmen var skit.

Jag kunde verkligen inte förstå vad folk såg i den här filmen. Det hände ju ingenting i den. Två år senare såg jag motvilligt om den då min käre gamle far lånade den och en bunt andra filmer av en dåvarande arbetskompis till honom. Mitt tycke om filmen förändrades inte vad jag minns.

Nu när jag har sett filmen för tredje gången i mitt liv kan jag inte direkt påstå att min åsikt har förändrats speciellt mycket, bortsett från att jag tycker att slutet är väldigt passande för filmen – vilket var något jag inte tyckte under mina första två tittar av filmen (troligtvis mest för att jag inte begrep det). Jag tycker inte att tre idioter som springer runt i en skog i sextio minuter (de första femton går åt till introduktion innan de beger sig in i skogen) och gapar och skriker åt varandra är speciellt läskigt. Att de lagt på lite ljudeffekter här och där mot slutet av filmen höjde knappast min puls heller, varken då eller nu.

Även om The Blair Witch Project populariserade och kickstartade found footage genren så är den långt ifrån en bra film i sig. Det har gjorts bättre found footage filmer både före och efter det här skräpet. Men om du mot förmodan har missat den här filmen (vilket jag har väldigt svårt att tro) kan jag ändå tycka att du bör slå dig ner framför den och beskåda den film som satte igång found footage subgenren på allvar – om du sen tycker den är bra eller inte hör inte hit.

No Comments

?: A Question Mark av J

januari 15th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

A Question MarkSju mediastudenter har bestämt sig för att spela in en skräckfilm som deras sista projekt innan de tar studenten. De beger sig ut till ett hus ute i skogen för att göra det men märker ganska snart att de inte är ensamma där ute.

?: A Question Mark är en indisk found footage film från 2012 och är en av de tråkigaste filmerna jag har sett från den här subgenren. Den levererade förvisso två, tre jumpscares som fick mig att hoppa till, men det tog lång tid innan någonting överhuvudtaget hände och filmen använde sig till större delen av förutsägbara klyschor som överraskade föga. Kort sagt var filmen till större delen jävligt tråkig. Att den lyckades få mig att hoppa till ett par gånger berodde nog på det höga ljudet de lagt in… eller så höll jag bara på att somna. Vad vet jag.

En lite lustig (och samtidigt jävligt irriterande) grej med filmen var att de har lagt in som två svarta borders i filmen som rörde på sig så fort kameran rörde sig. Varför de gjort så begriper jag verkligen inte men det var smått skrattretande de första minuterna av filmen, sen blev det bara irriterande.

Hur som helst är det här en tråkig nybörjarfilm som man kan skippa med gott samvete.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud