| Subcribe via RSS

GirlHouse av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

GirlHouseKylie Atkins (Ali Cobrin) är en vacker, ung student med ett utseende som en omslagstjej, ett vänligt tystlåtet uppförande och ett desperat behov av pengar för att betala hennes dyra college undervisning. Hon övertygar sig själv att live webcam porr kanske är svaret på hennes finansiella problem och låter sig bli rekryterad till GirlHouse – en live webb-feed som sänder de sexiga upptågen av en grupp vackra unga kvinnor som bor i en enslig och hårt bevakad timmervilla. Medans hon utför sin första striptease för entusiastiska onlinetittare får hon uppmärksamheten av ”Loverboy” (Slaine), en mystisk och sinnesrubbad GirlHouse fanatiker.

När så Kylie är iväg på en date en kväll bestämmer sig några av de andra tjejerna för att genomföra ett elakt skämt på Loverboys bekostnad och lyckas således oavsiktligt sätta igång hans mordiska plan för hämnd. Loverboy använder sig av sin teknologiska skicklighet för att hitta GirlHouse’s hemliga plats och fångar tjejerna inne i villan medan han tar kontroll över husets komplexa system av webb-feed med ett enda syfte; att döda dem alla…

GirlHouse är en kanadensisk slasherfilm från 2014 och ligger nu mer på min topp fem bästa slasherfilmer efter 00-talet. Filmen är välspelad, snygg och blodig. Filmen är dum som en säck med hammare men den underhåller och försöker inte vara något annat än en bonifierad slasherfilm. Visst, den har inte samma cheesiga charm som 80-talets gyllene pärlor i den här subgenren men den levererar det den ska och får en solklar rekommendation från mig.

 

No Comments

Club Dread av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Club DreadPleasure Island, Costa Rica. En ö ägd av den före detta världsartisten Coconut Pete (Bill Paxton) som är en hedonists paradis där sprit, knark och sex flödar! Dessvärre har någon bestämt sig för att hacka upp öns totalt odugliga personal och hotar även att ge sig på gästerna om de inte håller tyst om vad som pågår. Stämmer legenden om Phil Coletti – en anställd som blev fullständigt galen och slaktade sina medarbetare efter ett elakt spratt – eller är det någon annan som har bestämt sig för att förverkliga legenden?

Jag såg Club Dread på hyrd VHS kassett när den släpptes 2004. Jag minns det som att jag gillade den och såg om den några år senare på dvd, vilket var så pass länge sen att jag inte mindes någonting ifrån filmen bortsett från någon enstaka scen som i sig inte var speciellt betydlig för storyn. Med andra ord; jag hade ingen aning om vem mördaren var i filmen och det var som att se filmen för första gången, igen. Hur som helst…

Club Dread är en slasherfilm i komedi-kläder och det fungerar ganska bra. Morden är blodiga och är till en stor del over the top samtidigt som humorn är genuint rolig och filmen levererar en handfull stora gapskratt. De framför kameran gör ett bra jobb och även om det här troligtvis är en av hans mindre kända roller så gjorde den relativt nyligen avlidne Bill Paxton givetvis ett mycket bra jobb som vanligt. Må han vila i frid.

För att vara en slasherfilm som inte tar sig själv speciellt seriöst och som är gjord efter 00-talet så tycker jag Club Dread fungerar bra. Det finns betydligt sämre filmer där ute i samma kategori, skulle jag säga. Jag gillar den och ger den en rekommendation.

No Comments

Girls Nite Out av J

juli 10th, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Girls Nite OutDeWitt University’s basketlag har vunnit ett mästerskap och det vankas fest! Kvällen efter ska den årliga ”skattjakten” gå av stapeln där alla tjejer på skolan ska medverka och få instruktioner ifrån skolområdets DJ över skolradion vart och vad de ska finna. Men i år blir det annorlunda. En psykotisk galning har nämligen haft ihjäl skolans maskot och tagit hans björndräkt i syfte att förfölja och mörda skolans cheerleaders…

Girls Nite Out (eller The Scaremaker som den också är känd som) är en slasherfilm från 1982 som jag inte hade sett tidigare. Jag hade hört en del bra om den sedan tidigare och tyckte således det var dags att se en ”klassiker” jag missat i den här subgenren som jag håller så kär.

Jag måste nog ställa mig i den skaran av personer som tycker att Girls Nite Out är en bra slasherfilm. Den är cheesig på sina ställen, den har några småcreepy scener, en intressant (och unik) maskering av mördaren och ett slut som fick mina nackhår att stå rakt upp. Filmen är förvånansvärt välspelad och även om den på sätt och vis är en slowburn (det tar närmare fyrtiofem minuter innan det börjar röra på sig ordentligt) så är den ändå väldigt underhållande tack vare (hyfsat) välskrivna karaktärer i kombination med en nypa humor. Även om det är lite av charmen med den här typen av 80-talsfilm så är effekterna i filmen dess enda riktiga svaghet då de inte åldrats väl och ser väldigt fake ut till större delen, vilket är lite synd då filmen i övrigt är väldigt välgjord.

Det som får filmen att stå ut lite extra (i alla fall för mig) är de sista tjugo minuterna som känns mer som en kriminalfilm än en slasherfilm. Jag menar, oftast blir inte polisen inblandad i slasherfilmer förrän i slutscenerna av dem medan de dyker upp redan tjugo minuter innan sluttexterna här. Jag gillar den lite udda touchen på filmens sista akt, helt enkelt.

Hur som helst gillar jag Girls Nite Out. Det blir definitivt fler tittar på den här lite udda men ack så bra slasherfilmen. Rekommenderas.

No Comments

The Burningmoore Incident av J

januari 22nd, 2017 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Burningmoore IncidentDen 22 December 2005 mottog operatörerna på 911 ett obehagligt samtal som de lyckades spåra till Selden, New York. Vid en undersökning av huset fann polisen kropparna efter Anne Parrish och hennes tre söner. Hennes man, James Parrish, var spårlöst försvunnen, men kunde tack vare DNA-prover kopplas till dådet som gärningsmannen. Man lyckades aldrig hitta James Parrish och frågetecken kring hans tillhåll kvarstod.

Den 8 Mars 2010 fick polisen till slut svar på sina frågor om vart James Parrish hade tagit vägen när ett renoveringsteam påbörjade sitt jobb med att spela in pilotavsnittet för det kommande husrenoveringsprogrammet Gettin’ Hammered vid 132 Burningmoore Lane, Bayside Queens…

The Burningmoore Incident (som också har släppts under titlarna Reality Kills och Reality Kills: The Burningmoore Incident) är en found footage/mockumentär med ett slashertema som släpptes 2010. Filmen är bra för vad den är och jag gillar att de valt att ha ett slashertema istället för de uttjatade och trötta spök-, besatthet- och zombieteman de flesta found footage filmer har. Även om jag alltid varit skeptisk till att baka ihop slasherfilm och found footage så fungerar det ganska bra här, även om jag kan tycka att de gott hade kunnat visat lite mer än vad de gjorde.

Filmen är inte felfri och har ett och annat problem här och där, men jag gillar den överlag. Den är klart värd en titt.

No Comments

New Year’s Evil av J

december 31st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

new-years-evilNyårsnatten börjar närma sig och den mest berömda punk-rock ikonen inom TV Diane Sullivan (Roz Kelly) håller i en nedräkning inför det nya året där det hela firas med musik och festande. Allt går bra fram till det att Diane får ett telefonsamtal från en främling som kallar sig för ‘Evil’ som berättar i livesändning att han kommer att mörda en kvinna varje gång tolvslaget inträffar i varje tidszon i USA och att han har utsett henne till att bli det sista offret…

New Year’s Evil är en slasherfilm som släpptes 1980 och är en av många slasherfilmer som undgått mig genom åren, fram till nu. Hela filmen skriker tidigt 80-tal med stora frisyrer, ett mode som varit utdött i årtionden och okända new-wave rockband som får några minuter framför kameran i en handfull scener som troligtvis var mest menade som utfyllnad för att fylla ut speltiden på filmen. Charmen finns här och det bjuds även på en skopa cheesighet på sina ställen även om det aldrig blir direkt överväldigande.

Jag blev ganska förvånad när jag insåg att filmen faktiskt var ganska välspelad. Det är inga Oscarsnomineringar vi snackar om här men för att vara en halvcheesig slasherfilm från tidigt 80-tal var skådespelarinsatserna väldigt bra. Effektmässigt bjuder inte filmen på jättemycket direkt. De flesta morden inträffar utanför kameran, varpå man får se vad som hänt i efterhand (vilket på sätt och vis sumpar hela meningen med en slasherfilm när jag tänker efter). Hur som helst så lyckades filmen på något underligt vis charma mig och jag gillade den. Den är verkligen inte perfekt, men den har sina stunder och var överlag underhållande.

Jag ger New Year’s Evil en rekommendation och kommer troligtvis se till att det blir en tradition här hemma att se den kring nyår varje år framöver nu.

No Comments

Silent Night, Bloody Night: The Homecoming av J

december 24th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

silent-night-bloody-night-the-homecomingWilfred Butler (Philip Harvey) var en rik men bekymrad man som tog sitt liv på julafton 1987, varpå hans övergivna herrgård testamenterades till hans barnbarn Jeffrey (Alan Humphreys).

Många år senare har huset förfallit sedan Wilfred’s död och står nu i vägen för en grupp utvecklare som vill riva det och bygga ålderdomshem på platsen. Strax innan julafton dyker Jeffrey och hans advokat upp för att förhandla försäljningen av huset och dess mark. Det visar sig dock snart att en yxbeväpnad galning har inrättat huset som sin bostad och han gillar inte främlingar…

Silent Night, Bloody Night: The Homecoming är en remake av 70-talsfilmen. Men istället för att utspela sig på den amerikanska bondvischan utspelar sig den här filmen på den engelska landsbygden, mest troligt då filmen är inspelad i England med en budget på cirka tjugotusen dollar. Hur som så är det verkligen inte en bra film. Inte ens som en trashig slasherfilm lyckas den underhålla då den i stort sett tar hela scener ifrån originalfilmen och upprepar dem – fast sämre. Skådespelarna har ungefär noll inlevelse i sina prestationer, effekterna ser gräsliga ut och filmen är överlag bara långtråkig (speciellt efter att ha sett originalet bara någon timme innan den här).

Jag har ingenting emot slasherfilmer med nära noll i budget, men ska man göra en remake lär man ha något nytt under bältet att leverera och eventuellt en fläskigare budget än tjugotusen dollar att slänga på effekter och dylikt. Hade de skrivit om manuset till något eget och bara kallat filmen för The Homecoming hade jag lätt kunnat acceptera filmen för vad den är (eller hade kunnat bli), men jag personligen tittar hellre på gamla exploitationfilmer än moderna nollbudget-slashers med skådespelare som väldigt tydligt inte vet vad de sysslar med.

En intressant grej med den här filmen är dock att Adrienne King (Alice i de två första Friday The 13th filmerna) har lånat ut sin röst någon gång under filmen. Just när hon gör det har jag ingen aning om då jag troligen hade tappat intresset för länge sedan när hennes röst väl dök upp, men det är ändå intressant att hon lånade ut sin röst till en sån här skräpfilm.

Silent Night, Bloody Night: The Homecoming är skräp och totalt onödig. Leta reda på en ordentlig remaster av originalet istället för att slänga pengar på det här bottennappet.

No Comments

Night Of The Dark Full Moon (aka Silent Night, Bloody Night) av J

december 24th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

silent-night-bloody-nightButler herrgården är en av ortens mest beryktade hus efter att dess ägare – tillika grundare – Wilfred Butler (Philip Bruns) dog efter en mystisk olycka. Många år senare dyker Wilfred’s barnbarn Jeffrey Butler (James Patterson) upp för att sälja sin morfars hus till kommunen som har planer att demolera huset och jämna platsen med marken. Men någon har andra planer – någon som gömmer sig inne i huset, som lyssnar, observerar och väntar. Någon som är ute efter blod, någon som har ihjäl alla som kommer i närheten av den gamla herrgården…

Night Of The Dark Full Moon är en proto-slasher som spelades in 1970 men låg på hyllan fram till 1972 då den gick upp på bio. Filmen har döpts om till Silent Night, Bloody Night och är även känd som Death House, arbetstiteln för filmen var Zora. 2015 släpptes en uppföljare till filmen med titeln Silent Night, Bloody Night 2: Revival och är lite av en obskyr film att få tag på, vilket gjort att den är snuskigt dyr att köpa på skiva – vilket också är anledningen till att jag inte kommer recensera den… i alla fall inte just nu.

Hur som helst, Night Of The Dark Full Moon/Silent Night, Bloody Night är en helt okej proto-slasher. Skådespelarna är överlag ganska bra och manuset är hyfsat intressant, med ett slut som kräver att tittaren hänger med i filmen. Filmen osar 70-tal och jag blev smått förvånad över hur grafiskt ett av de första morden i filmen var, vilket förde mina tankar till den tidens exploitationfilmer – vilket filmen i det stora hela egentligen är.

Dvd utgåvan av filmen från Stax Entertainment var väldigt grynig, mörk och såg till större delen ut som en VHS-transfer. I vissa scener var det så mörkt att man knappt kunde urskilja vad fasen som hände och vissa dialoger gick knappt att urskilja vad de sa tack vare den usla ljudmixningen. Vinegar Syndrome släppte för två år sedan en gratis utgåva av filmen (då filmen är i public domain) i form av en uppfräschad 720p videofil man kunde ladda ned från deras hemsida – vilken de verkar ha tagit bort nu. Så vill man se filmen i bra kvalité får man nog dessvärre vända sig till internetpiraterna… eller införskaffa Film Chest utgåvan av filmen som tydligen ska vara en en bra remaster av filmen.

Nåja, överlag tycker jag som sagt att filmen var okej. Den hade sina stunder och nog finns det sämre filmer från samma tidsperiod än den här.

No Comments

The Dorm That Dripped Blood av J

december 18th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

the-dorm-that-dripped-bloodFyra studenter har tagit på sig att städa ur ett elevhem under julledigheten då huset ska rivas. De är emellertid inte ensamma i byggnaden då en psykotisk galning smyger runt i skuggorna och som har bestämt sig för att plocka dem av daga en efter en.

The Dorm That Dripped Blood (som även är känd som Death Dorm och Pranks) är en julslasher som inte känns som en julfilm överhuvudtaget och släpptes 1982. Folket som står framför kameran är överlag ganska bra även om de flesta bara medverkade i några andra produktioner efter den här filmen (eller inga alls), bortsett från Daphne Zuniga som debuterade här och som har medverkat i bland annat Spaceballs, The Fly II och TV-såpan Melrose Place. Effekterna ser dock för gräsliga ut och det syns väldigt väl att de inte hade speciellt mycket pengar att jobba med, men det tillför å andra sidan bara till filmens cheesighet.

Överlag tycker jag filmen är helt okej, det är inget mästerverk men den är inte heller dålig om man bortser de långt ifrån övertygande effekterna. Å andra sidan har jag svårt att tro att någon annan än en slasherfilmstittare skulle vilja titta på den här filmen heller. Så råkar man vara en sådan person och man inte har sett den här filmen tycker jag att man kan ta sig en titt på den.

No Comments

All Through The House av J

december 9th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

all-through-the-houseFör femton år sedan försattes ett lugnt julfirande grannskap i skräck när femåriga Jamie Garrett blev mystiskt bortrövad från hennes sovrum för att aldrig mer ses till.

Nutid. Den tjugotvååriga Rachel Kimmel (Ashley Mary Nunes) har kommit hem från college för att fira jul i det lugna och julbesatta grannskapet hon kallar barndomshem. Men i år är någonting annorlunda; grannskapet har nämligen fått besök av en galning iklädd en tomtedräkt som slaktar allt och alla som kommer i dennes väg och lämnar ett bloddrypande spår fram till Garrett huset. Har dessa två händelser någonting med varandra att göra?

All Through The House (eller A Christmas Nightmare som är en alternativ titel i England för filmen) är en riktigt blodig och våldsam julslasherfilm från 2015. Filmen är hyfsat välspelad, men har samtidigt ett ganska svagt manus. För att kompensera det bjuds det på gore, gore och gore och en upplösning som till och med fick mig som inbiten slasherfilmstittare att haja till. Det är troligtvis en av de mest kreativa upplösningarna jag har sett i en slasherfilm i alla fall…

Hur som helst är manuset som sagt svagt, inte bara berättelsemässigt utan även karaktärsmässigt. De flesta karaktärerna som dyker upp i filmen dyker upp i ett par sekunder (eller nån minut) för att sedan bli slaktade. Det hela för mina tankar till Friday The 13th: A New Beginning och man skulle väl egentligen kunna säga att det här är den filmen… om den hade utspelat sig under juletid… och haft lika stor halt av gore och blod.

Nåja. All Through The House kanske inte är den bästa julslasherfilmen som gjorts, men är man ute efter en slasherfilm med mycket, mycket blod och otrevliga mordsekvenser i kombination med ett hjärndött manus så är den gott värd en titt. Jag ger den en marginell rekommendation.

No Comments

To All A Goodnight av J

december 9th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

to-all-a-goodnightDet är juluppehåll vid flickskolan Calvin Finishing School och en handfull studenter som stannat kvar på skolan har planer att ha en fest medan skolans rektor är borta över julhelgen. Senare på kvällen dyker en grupp killar upp för att medverka i festligheterna och det ser ut att bli en fröjdefull jul för gruppen…. fram tills det att ett psykfall iklädd en tomtedräkt dyker upp och börjar ha ihjäl dem en efter en. Vem är galningen? Vad är dennes motiv? Har det någonting med nollningen som gick snett två år tidigare att göra?

To All A Goodnight är en lågbudget slasher (med en budget på cirka sjuttiotusen dollar) som fick en limiterad release till biografer den 30 Januari 1980 i USA av Intercontinental Releasing Corporation som har vissa likheter med Friday The 13th som släpptes senare samma år. Filmen släpptes 1983 på VHS i USA av Media Home Entertainment och släpptes slutligen på dvd och bluray av Scorpion Releasing med licens av MGM (som för närvarande äger rättigheterna till filmen) den 21 Oktober 2014. I regissörsstolen satt ingen mindre än David Hess, mannen som spelade ungefär samma karaktär i både Wes Craven’s The Last House On The Left och Ruggero Deodato’s House At The Edge Of The Park (eller La casa sperduta nel parco som den heter under dess italienska originaltitel). Hur som helst…

Det märks ganska väl att det inte direkt fanns någon större budget bakom filmen och att de i mångt och mycket fick lov att använda sig av det lilla de faktiskt hade att tillgå. Resultatet är hur som helst förvånansvärt underhållande för vad det är. To All A Goodnight är en cheesig och stundtals väldigt tafatt popcorn-slasher som avnjutes bäst med gott sällskap som man kan dela några härliga gapskratt tillsammans med, för läskig är ju knappast filmen…

To All A Goodnight är inte en felfri film och lider av ett visst tempoproblem tack vare en massa dialogscener som inträffar ungefär halvvägs igenom filmen. Den sista akten av filmen rycker dock upp filmen och avslutningen gjorde mig smått förvånad. Jag var inte alls beredd på att de skulle gå den vägen de gick, om vi säger så. Jag gillar hur som helst den här cheesiga julslashern och ger den en rekommendation. Ska du ha tag i ett exemplar lär du dock importera filmen från staterna och ha tillgång till en regionfri spelare, antingen dvd eller bluray.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud