| Subcribe via RSS

Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann av J

mars 10th, 2017 | Postad i Film, Komedi

Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och FörsvannDen gamle mannen Allan Karlsson (Robert Gustafsson) har levt ett långt och händelserikt liv, men har nu slutligen hamnat på ett ålderdomshem. På hans hundraårsdag bestämmer han sig emellertid för att kliva ut genom fönstret i hans rum och påbörjar ett oväntat äventyr.

Jag och min mor skulle gå och se Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann på den lokala bion under premiärveckan i slutet på December 2013. När vi väl kom till biografen insåg vi att det var ovanligt mycket folk där och när vi kom fram till entrén sa personalen inne i biografen att filmen var fullsatt. Jag hade aldrig varit med om en sådan sak häromkring och har inte varit med om det sedan dess heller.

Hur som helst har jag (och min mor) nu alltså sett filmen (bättre sent än aldrig, right?) och jag skulle väl ge den betyget okej. Jag hade förväntat mig en roligare film än vad jag fick, men den bjuder ändå på några sköna gapskratt och en småmysig berättelse som rullar förbi utan några större bekymmer. Skådespelarna är bra och filmen har förutom Gustafsson många välkända svenska ansikten (så som Mia Skäringer och Johan Rheborg) samt Alan Ford i en mindre roll som brittisk maffiaboss.

Jag har inte läst boken som den här filmen är baserad på och varken kan eller tänker göra några jämförelser mellan de två. Jag har dock hört att boken ska vara mer spektakulär, roligare och mer händelserik, vilket jag kan tänka mig då bok till film adoptioner ofta brukar tappa en hel del som jag tror de flesta vet.

Hur som helst; helt okej filmatisering även om jag hade förväntat mig mer än vad jag fick. Nu ska jag vänta på att uppföljaren, Hundraettåringen Som Smet Från Notan Och Försvann, ska komma ut på dvd och bluray.

No Comments

28 Weeks Later av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Weeks LaterSju månader har gått sedan ”vredes-viruset” infekterade och utplånade större delen av Storbritannien’s befolkning. Den amerikanska armén har förklarat landet som säkert från infektion och har börjat återbefolka en del av London med brittiska flyktingar för att påbörja arbetet med att återuppbygga landet. Saker och ting går emellertid inte som planerat när en överlevande och bärare av ”vredes-viruset” hittas strax utanför den avspärrade säkra zonen och kort efter hennes ankomst bryter smittan ut på nytt…

Oh boy. Första gången jag såg 28 Weeks Later 2007 ville jag skjuta idioterna som låg bakom filmen. Precis allting var piss med hela filmen. Jag hatade filmen helt enkelt. Nu när jag har sett om den för första gången på nästan tio år tycker jag att den inte var så dålig som jag ville minnas att den var. Kameraarbetet är under all kritik förvisso. Jag kan inte komma på någon annan film (som inte är found footage) där kameran slängs så pass mycket som i den här filmen. Jag menar, så fort någonting spännande ska hända börjar kameran slängas åt alla möjliga håll så att vi som tittare inte ska begripa vad som pågår på skärmen vi tittar på. Skådespelarinsatserna är emellertid helt okej och manuset är det egentligen ingenting fel på heller, det är kameraarbetet som är skurken här (och de CGI-effekter som man lyckas uppfatta då och då).

28 Weeks Later är i grund och botten inte en dålig film, men tack vare att de verkar ha haft en kameraman som var aspackad under hela inspelningstiden så dras betyget ner väldigt, väldigt mycket. Blir man lätt åksjuk av att titta på film borde man verkligen inte titta på den här filmen, mot slutet lär man ha spytt ett par tre gånger i annat fall. Helt okej film om man kan se förbi det totalt värdelösa kameraarbetet.

No Comments

Atrocious av J

februari 6th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

AtrociousCristian (Cristian Valencia) och hans syster July (Clara Moraleda) åker tillsammans med sin familj iväg till deras gamla semesterhus i Sitges, El Garraf för att spendera den Heliga Veckan där. De får nys om den lokala legenden Melinda; en ung kvinna i röd klänning som sägs ha gått vilse och dött i en närliggande labyrint i början på 1940-talet. Det sägs att de som tappar bort sig i labyrinten nattetid kan få vägledning av Melinda’s vålnad.

När deras fars vän Carlos (Jose Masegosa) dyker upp frågar syskonen honom om Melinda, varpå han berättar om legenden och att det finns flera, olycksbådande versioner av den. Cristian och July beger sig in i labyrinten med varsin kamera för att dokumentera deras efterforskningar kring legenden. Saker och ting är emellertid inte vad de verkar vara, vilket syskonen snart blir varse om…

Den spansk-mexikanska samproduktionen Atrocious har en hel del likheter med den mer välkända The Blair Witch Project. Tempot är extremt långsamt och en hel del av speltiden går åt till att karaktärerna bara knallar runt inne i labyrinten utan att någonting vettigt egentligen händer. Även om syftet är att försöka skapa en tät och otäck stämning med bilder av tillsynes oändliga stigar inne i labyrinten blir det hela bara förbannat långdraget och tråkigt. Hade de klippt ut alla scener där syskonen går eller springer runt i labyrinten hade filmen troligen blivit minst en kvart kortare, men det hade även gjort filmen mer tight och kanske mer intressant.

Filmens slut är dock det som räddar alltihop från ett fullständigt haveri. De sista 20 minuterna av filmen är ganska spännande och upplösningen (som för en gångs skull ger en förklaring till vad som hänt i filmen) gör filmen värd att se åtminstone en gång. Hade filmen varit mer händelserik och intressant fram till denna punkt hade jag utan tvekan rekommenderat den, vilket jag inte tänker göra.

No Comments

The Rift av J

januari 16th, 2016 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Skräck/Rysare

The RiftNär den experimentella ubåten Siren I försvinner på 30 000 fots djup bestämmer sig NATO för att skicka ner Siren II med ubåtarnas designer, Wick Hayes (Jack Scalia), för att undersöka vad som hänt. Ledda av Kapten Phillips (R. Lee Ermey) beger sig besättningen ner under ytan efter Siren I och dess svarta låda, som skickar ut signaler som de följer. Efter att nätt och jämnt ha tagit sig igenom en undervattenspricka börjar besättningen ombord på Siren II att hitta saker som inte ska vara där och de inser snart att det finns en risk att de inte kommer återvända till ytan…

Efter att James Cameron gjorde 1989 års The Abyss (recenserad här) började det dyka upp andra filmer som apade efter samma koncept, till exempel Leviathan (recenserad här), DeepStar Six och The Rift. Den här spansk-amerikanska samproduktionen regisserades av Juan Piquer Simón som tidigare hade gjort filmer som Mil gritos tiene la noche (aka Pieces, recenserad här) och Slugs, muerte viscosa (aka Slugs), vilket kanske säger en del om vart produktionsvärdet ligger…

The Rift är en lågbudget sci-fi skräckfilm med inslag av action och folk får tycka vad de vill, jag gillar den här filmen. Tempot i filmen är ganska långsamt och det dröjer en bra stund innan det faktiskt börjar hända saker, men det är samtidigt värt väntan. Enda problemet jag har med att filmen är långsam till en början är att speltiden (strax över 1 timme och 20 minuter) är löjligt kort för den här typen av film, vilket gör att slutet känns väldigt snabbt överstökat. De bygger liksom upp en ganska tät stämning och fimpar sedan av majoriteten av karaktärerna i en handvändning tack vare den korta speltiden.

Effekterna dyker till större delen upp mot slutet av filmen och varierar från cheesiga till imponerande och har man sett någon av Simón’s tidigare filmer vet man nog vad man har att vänta. Skådespelarna är bra, men R. Lee Ermey är den som lyser starkast här. Hans prestation är suverän och jag blev ganska förvånad att hans karaktär för en gångs skull inte är en gapande skitstövel som man är så van att se honom som.

Jag tycker The Rift är en fin B-film som (även om den har en del brister) är ganska underhållande för vad den är. Det är inget mästerverk, men den rullar förbi utan några större bekymmer och är en bra popcornrulle. Rekommenderas.

No Comments

Non si deve profanare il sonno dei morti av J

november 5th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Non si deve profanare il sonno dei mortiAntikhandlaren George (Ray Lovelock) beger sig iväg på semester till den engelska landsbygden på sin motorcykel för att renovera ett hus han äger där ute. När han stannar vid en bensinmack för att tanka blir hans motorcykel demolerad efter att den unga kvinnan Edna (Cristina Galbó), som är på väg till sin syster för att hjälpa sin svåger att få in henne på ett behandlingshem, har backat på den.

I gengäld för att ha förstört hans motorcykel erbjuder Edna George lift och de beger sig iväg. När de väl kommit fram till Edna’s syster finner de hennes man brutalt mördad och tillkallar polis. Inspektören (Arthur Kennedy) som får fallet på sitt bord misstänker genast att Edna, hennes syster och George varit involverade i dödsfallet, ovetandes om att de nyligen avlidna har börjat vakna till liv igen tack vare strålningen som utsöndrats ifrån en ny strålningsmaskin som bönderna i området har börjat använda sig av för att förstöra insekters nervsystem och således bli av med ohyran.

Jag såg den här filmen för ganska precis tio år sedan tillsammans med en kompis en tidig sommarmorgon efter en lång natt av öl och film. Jag minns att jag trodde att det skulle vara en tråkig eller rent av trashig film från 70-talet. Det visade sig att jag faktiskt tyckte att den var riktigt, riktigt bra och bestämde mig för att jag absolut skulle se om den snart. Jag gjorde aldrig det och filmen gled in i glömskan…

Nu har jag äntligen sett om Non si deve profanare il sonno dei morti, som enligt IMDB betyder Do Not Speak Ill Of The Dead på engelska. Tittar man istället på den engelska Wikipedia sidan om filmen finner man att titeln betyder Do Not Profane The Sleep Of The Dead (vi finner även att filmen hade titeln No profanar el sueño de los muertos i Spanien, vilket ska betyda samma sak som den italienska titeln av filmen). Letar man sedan upp en vettig översättare på internet från italienska till engelska finner man att titeln betyder You Must Not Profane The Sleep Of The Dead. Så ja, lite luddigt är det. Hur som helst; filmen har fått totalt 16 olika release-titlar världen över och några av dem är Let Sleeping Corpses Lie, The Living Dead, The Living Dead At Manchester Morgue, Breakfast At The Manchester Morgue och den besynnerliga titeln Don’t Open The Window.

Filmen hamnade i blåsväder i England under Video Nasties eran och blev provad i domstol under ”Obscene Publications Act”. Filmen blev aldrig dömd, men släpptes 1985 med 1 minut och 53 sekunders klipp och det skulle dröja ända fram till 2002 innan den brittiska publiken kunde beskåda filmen i sin fullständiga version.

Så, hur är filmen i sig då? Inget speciellt egentligen. Hela filmen för mina tankar till Zombi 2/Zombie Flesh Eaters (recenserad här) som kom fem år efter, där det egentligen inte händer speciellt mycket heller förrän mot slutet av filmen. Förväntar man sig blod, gore och splatter blir man nog ganska besviken då den här filmen, likt Zombi 2, har en långsam uppbyggnad fram till det hyfsat överraskande slutet. Skådespelarna är bra (speciellt Cristina Galbó vars känslomässiga skådespelande troligtvis var ganska autentisk då hon bara några dagar innan inspelningen förlorade sin make Peter Lee Lawrence i cancer) och för att vara en film från 1974 ser effekterna riktigt bra ut, de rent av imponerade emellanåt. Jag brukar dock oftast spy galla över filmer där man får sitta i tusen miljarder år och vänta på att någonting ska hända och det här är väl egentligen en sån film, men i det här fallet gillar jag den faktiskt. Filmens sista akt är det som får mig att omfamna den här filmen och ursäkta det långsamma tempot den haft fram till dess.

Är du ett fan av Zombi 2 faller nog Non si deve profanare il sonno dei morti dig i smaken. Den har ett långsamt tempo, men sista akten är vad som gör att filmen får ett rejält uppsving och att jag ger den en rekommendation.

No Comments

Mama av J

oktober 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

MamaFem år har gått sedan Lucas’ (Nikolaj Coster-Waldau) brorsbarn blev kidnappade av sin far efter att han hade fått ett sammanbrott och skjutit några kollegor och sin ex-fru. Med hjälp av två sökare finner han slutligen sina brorsbarn, utan några som helst spår av sin bror, i en avsides belagd stuga mitt ute i skogen. De två barnen, som har vuxit upp utan någon som helst social interaktion, blir satta under psykologisk utvärdering av Dr. Dreyfuss (Daniel Kash).

Lucas inleder en tvist mot sin brors ex-frus syster, Jean (Jane Moffat), om vårdnaden av barnen och får hjälp av Dr. Dreyfuss att få den, då denne vill ha fortsatt tillgång till dem. Lucas, hans flickvän Annabel (Jessica Chastain) och de två barnen flyttar in i ett hus som blivit tillhandahållit av institutionen Dr. Dreyfuss jobbar vidare som ett villkor på att Lucas får vårdnaden om barnen. Men det dröjer inte länge förrän underliga saker börjar att inträffa i huset och det verkar som att någon – eller något – har följt med de två barnen från stugan…

När Mama (som är en långfilmsversion av kortfilmen Mamá från 2008) var på gång berättade en av mina arbetskompisar om den och han trodde att den skulle kanske kunna vara ganska bra och vi diskuterade om att kanske se den. Vi gjorde aldrig det. Nu, två år senare, kom jag över den för en billig penning på Dollarstore och bestämde mig således att köpa den.

Filmen i sig är ingenting speciellt egentligen. Vi har sett den här typen av spökrysare så jävla många gånger nu att man börjar undra om manusförfattarna verkligen tror att de gör någonting unikt när de skriver ett sånt här manus. Filmen är varken läskig, speciellt spännande och är som alla andra spökrysare otroligt seg till en början. Men av någon anledning tyckte jag att storyn, allt eftersom att den utvecklade sig, blev ganska intressant. Förstå mig rätt, det var ingenting som höjde pulsen men det var inte heller en film jag bara ville skrika åt och börja kasta godispapper på TVn av.

När jag insåg att ingen mindre än Guillermo del Toro satt i den exekutiva producent stolen blev jag genast skeptisk. Folk hyllar denne man och lyfter honom om och om igen till skyarna (likt Dario Argento), men det enda karln har lyckats framföra (antingen som manusförfattare, producent eller regissör) som har haft något som helst underhållningsvärde som jag hittills har sett är Hellboy filmerna och Blade II. Allt annat har varit dödstråkig skit (så som El Orfanato, som kanske är den tråkigaste jävla filmen jag någonsin har sett). Men för en gångs skull har han hittat ett projekt som inte var helt dödfött från första början i alla fall.

Nåväl. Mama är som sagt ingenting speciellt och hade någon annan än del Toro suttit i den exekutiva producent stolen hade troligtvis filmen försvunnit i den uppsjö av spökrysare som finns där ute. Hur som helst är det en helt okej film, om man lyckas traggla sig igenom den första biten av filmen.

No Comments

Beyond Re-Animator av J

april 3rd, 2015 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Beyond Re-AnimatorEfter att Dr. Herbert West’s (Jeffrey Combs) senaste experiment har gått åt skogen blir en ung kvinna dödad och medan han blir bortförd av polis tappar han en spruta med sin reagent, som blir upplockad av kvinnans yngre broder.

Tretton år senare sitter West bakom lås och bom efter att hans tidigare assistent, Dan Cain, har vittnat mot honom. Saker och ting tar en oväntad vändning när den nya fängelsedoktorn, Dr. Howard Phillips (Jason Barry), dyker upp och begär att få West som assistent. Det visar sig snart att Phillips var pojken som plockade upp West’s reagent och att han har för avsikt att hjälpa West vidare med hans forskning innanför fängelsemurarna…

Beyond Re-Animator är ett steg upp från Bride i mitt tycke. Den är blodigare, lite roligare och betydligt mer intressant än sin föregångare.. även om den inte når ända upp till den första filmen. Skådespelarna är hyfsade och Jeffrey Combs snor givetvis återigen hela showen som Herbert West. Effekterna ser faktiskt ganska bra ut (så när som på en docka mot slutet av filmen, även om den tillför en komisk aspekt till scenen). Jag kan dock tycka att de hade kunnat slafsa till det hela lite mer än vad de gjort.

Till skillnad från de två tidigare filmerna, som spelades in i USA, spelades den här tredje filmen in i Spanien då Brian Yuzna hade startat en filmstudio där (Fantastic Factory) för att massproducera billiga skräckfilmer (vilket jag inte hade en aning om fram tills det att H informerade mig om det). Det här är dessvärre (hittills) den sista filmen i Re-Animator serien, även om en fjärde film (House Of Re-Animator) var planerad för en sådär 10 år sedan. Det projektet verkar ha blivit skrotat hur som helst tyvärr och jag betvivlar att vi kommer få återse Hebert West… i alla fall i ytterligare en uppföljare.

Överlag gillar jag Beyond Re-Animator mer än Bride Of Re-Animator, men samtidigt föredrar jag den första Re-Animator filmen över uppföljarna. Trean är dock en underhållande film som håller intresset uppe större delen av filmen och det känns inte som att filmen står och trampar på samma ställe i en timme innan något börjar hända. Rekommenderas.

No Comments

[REC] 4: Apocalipsis av J

februari 14th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

[REC] 4 - Apocalipsis[REC] 4: Apocalipsis är den sista delen i den spanska skräckfilmsserien [REC] och tar vid strax efter där film nummer två tog slut. Ett team militärer skickas in för att aptera sprängladdningar i hyreshuset och därmed utplåna alla spår av den mystiska smittan som brutit ut. Teamet finner dock en överlevande, TV-reportern Ángela Vidal (Manuela Velasco) som tillsammans med sin kameraman följde med några brandmän till hyreshuset på en utryckning under natten. Hon skickas tillsammans med de överlevande militärerna till en oljetanker ute till sjöss, som blivit ombyggd till ett forskningscenter där de försöker hitta en kur till den mystiska smittan. Det dröjer emellertid inte länge förrän smittan bryter ut på båten och en kamp mot klockan att hitta ett botemedel börjar…

Som sagt; den sista delen i [REC] serien. Jag kan knappt tro det, men så är det. [REC] 4 är en värdig avslutning på serien som dels ger svar på en del luckor som funnits med sedan den första filmen och som knyter ihop säcken på ett helt okej sätt (även om de lämnar dörren vidöppen för ytterligare potentiella uppföljare). Storyn är riktigt bra och har en twist mot slutet som jag inte alls var beredd på och som besvarade en av de frågor jag hade redan från start. Skådespelarna är bra (speciellt Velasco som återigen gestaltar Ángela) och effekterna står sig givetvis också även om de, likt i trean, sparar på dem lite väl mycket.

[REC] 4 är inte felfri och är till en början långsam (det tar lite mer än en halvtimme innan allting drar igång), men jag tycker ändå det är en värdig avslutning på en av mina favoritserier i skräckgenren.. även om den inte är i närheten av den första filmen. Till skillnad från den tredje filmen vill jag (trots sina problem) rekommendera den här sista installationen av [REC], då den har sina ljusglimtar.

Länkmaffian slår till: H’s recensioner av 1an, 2an och 3an. Mina recensioner av 1an, 2an, 3an, Quarantine (amerikanska [REC]-remaken) och Quarantine 2: Terminal.

No Comments

El laberinto del fauno (aka Pan’s Labyrinth) av J

juli 28th, 2013 | Postad i Drama, Film, Äventyr/Fantasy

När El laberinto del fauno (eller Pan’s Labyrinth som den ganska säkert är mer känd som) kom sa alla att den var riktigt, riktigt bra. Att det var en film man bara måste se. Att den var ”ungefär” en Alice In Wonderland, fast för vuxna. Och nej, jag såg den aldrig – förrän nu.

Storyn i stora drag är enkel: i det facistiska Spanien år 1944 beger sig en flicka, som är fruktansvärt fascinerad av sagor, tillsammans med sin gravida moder iväg till ett läger uppe i bergen någonstans i Spanien för att leva med hennes nya styvfar – en hänsynslös kapten i den spanska armén. Under den första natten dyker det upp en fe som leder henne till mitten av den närliggande labyrinten, där hon stöter på en gammal faun. Han berättar för henne att hon är en prinsessa, men att hon måste bevisa sin kunglighet genom att genomgå tre ruskiga uppgifter. Om hon misslyckas kommer hon aldrig kunna bevisa att hon är den riktiga prinsessan och därmed aldrig kunna återse sin riktiga far, kungen, igen. Samtidigt försöker hennes styvfar att utplåna en motståndsrörelse som gömmer sig uppe i bergen, men stöter på motstånd från ett oväntat håll…

Filmen i sig är bra (riktigt bra faktiskt), men den levererade inte riktigt det jag trodde att den skulle. Till exempel trodde jag att filmen skulle presentera en fantasyvärld som i Alice In Wonderland, men nä. Inget sånt (iaf inte som jag kan räkna som fantasyvärldar). Istället koncentrerar sig filmen till en stor del på att berätta om styvfadern och händelserna kring honom istället för den lilla flickan. Jag hade helt enkelt räknat med något annat än vad jag fick, men blev ändå ganska nöjd. Skådespelarna är riktigt bra och levererar, samtidigt som (en del av) effekterna är riktigt imponerande för att vara 7 år gamla.

El laberinto del fauno/Pan’s Labyrinth är en bra film helt enkelt. Det blir aldrig direkt tråkigt och intresset hålls uppe nästan hela filmen igenom (början var lite halvtrög i min mening) och filmen är klart värd en titt om man inte sett den. Rekommenderas.

No Comments

School Killer av J

mars 2nd, 2013 | Postad i Film, Skräck/Rysare

School KillerSex ungdomar bestämmer sig för att åka till en övergiven skola uppe i bergen för att spendera en helg där. Det dröjer dock inte länge förrän underliga saker börjar inträffa och de inser snart att de inte är ensamma…

Jag har inte speciellt mycket att skriva om School Killer egentligen. Skådespelarna är okej, effekterna ser bra ut (till större delen åtminstone) och storyn är inte speciellt märkvärdig men fungerar bra, fram till slutet som (även om det var ganska oväntat) kändes halvbilligt. Filmen har en och annan småläbbig scen men lär knappast gå till historien för dem. Filmen är inte helt felfri, men de irriterande aspekterna med filmen är så pass små att jag inte orkar bry mig i att skriva om dem.

Ehm… ja. Överlag är det en okej skräckis med både element ifrån slashergenren och hemsökta-hus-genren som fungerar rätt bra och rullar förbi utan några större problem.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud