Helt Perfekt Glob

Non si deve profanare il sonno dei morti av J

Antikhandlaren George (Ray Lovelock) beger sig iväg på semester till den engelska landsbygden på sin motorcykel för att renovera ett hus han äger där ute. När han stannar vid en bensinmack för att tanka blir hans motorcykel demolerad efter att den unga kvinnan Edna (Cristina Galbó), som är på väg till sin syster för att hjälpa sin svåger att få in henne på ett behandlingshem, har backat på den.

I gengäld för att ha förstört hans motorcykel erbjuder Edna George lift och de beger sig iväg. När de väl kommit fram till Edna’s syster finner de hennes man brutalt mördad och tillkallar polis. Inspektören (Arthur Kennedy) som får fallet på sitt bord misstänker genast att Edna, hennes syster och George varit involverade i dödsfallet, ovetandes om att de nyligen avlidna har börjat vakna till liv igen tack vare strålningen som utsöndrats ifrån en ny strålningsmaskin som bönderna i området har börjat använda sig av för att förstöra insekters nervsystem och således bli av med ohyran.

Jag såg den här filmen för ganska precis tio år sedan tillsammans med en kompis en tidig sommarmorgon efter en lång natt av öl och film. Jag minns att jag trodde att det skulle vara en tråkig eller rent av trashig film från 70-talet. Det visade sig att jag faktiskt tyckte att den var riktigt, riktigt bra och bestämde mig för att jag absolut skulle se om den snart. Jag gjorde aldrig det och filmen gled in i glömskan…

Nu har jag äntligen sett om Non si deve profanare il sonno dei morti, som enligt IMDB betyder Do Not Speak Ill Of The Dead på engelska. Tittar man istället på den engelska Wikipedia sidan om filmen finner man att titeln betyder Do Not Profane The Sleep Of The Dead (vi finner även att filmen hade titeln No profanar el sueño de los muertos i Spanien, vilket ska betyda samma sak som den italienska titeln av filmen). Letar man sedan upp en vettig översättare på internet från italienska till engelska finner man att titeln betyder You Must Not Profane The Sleep Of The Dead. Så ja, lite luddigt är det. Hur som helst; filmen har fått totalt 16 olika release-titlar världen över och några av dem är Let Sleeping Corpses Lie, The Living Dead, The Living Dead At Manchester Morgue, Breakfast At The Manchester Morgue och den besynnerliga titeln Don’t Open The Window.

Filmen hamnade i blåsväder i England under Video Nasties eran och blev provad i domstol under ”Obscene Publications Act”. Filmen blev aldrig dömd, men släpptes 1985 med 1 minut och 53 sekunders klipp och det skulle dröja ända fram till 2002 innan den brittiska publiken kunde beskåda filmen i sin fullständiga version.

Så, hur är filmen i sig då? Inget speciellt egentligen. Hela filmen för mina tankar till Zombi 2/Zombie Flesh Eaters (recenserad här) som kom fem år efter, där det egentligen inte händer speciellt mycket heller förrän mot slutet av filmen. Förväntar man sig blod, gore och splatter blir man nog ganska besviken då den här filmen, likt Zombi 2, har en långsam uppbyggnad fram till det hyfsat överraskande slutet. Skådespelarna är bra (speciellt Cristina Galbó vars känslomässiga skådespelande troligtvis var ganska autentisk då hon bara några dagar innan inspelningen förlorade sin make Peter Lee Lawrence i cancer) och för att vara en film från 1974 ser effekterna riktigt bra ut, de rent av imponerade emellanåt. Jag brukar dock oftast spy galla över filmer där man får sitta i tusen miljarder år och vänta på att någonting ska hända och det här är väl egentligen en sån film, men i det här fallet gillar jag den faktiskt. Filmens sista akt är det som får mig att omfamna den här filmen och ursäkta det långsamma tempot den haft fram till dess.

Är du ett fan av Zombi 2 faller nog Non si deve profanare il sonno dei morti dig i smaken. Den har ett långsamt tempo, men sista akten är vad som gör att filmen får ett rejält uppsving och att jag ger den en rekommendation.

Mama av J

Fem år har gått sedan Lucas’ (Nikolaj Coster-Waldau) brorsbarn blev kidnappade av sin far efter att han hade fått ett sammanbrott och skjutit några kollegor och sin ex-fru. Med hjälp av två sökare finner han slutligen sina brorsbarn, utan några som helst spår av sin bror, i en avsides belagd stuga mitt ute i skogen. De två barnen, som har vuxit upp utan någon som helst social interaktion, blir satta under psykologisk utvärdering av Dr. Dreyfuss (Daniel Kash).

Lucas inleder en tvist mot sin brors ex-frus syster, Jean (Jane Moffat), om vårdnaden av barnen och får hjälp av Dr. Dreyfuss att få den, då denne vill ha fortsatt tillgång till dem. Lucas, hans flickvän Annabel (Jessica Chastain) och de två barnen flyttar in i ett hus som blivit tillhandahållit av institutionen Dr. Dreyfuss jobbar vidare som ett villkor på att Lucas får vårdnaden om barnen. Men det dröjer inte länge förrän underliga saker börjar att inträffa i huset och det verkar som att någon – eller något – har följt med de två barnen från stugan…

När Mama (som är en långfilmsversion av kortfilmen Mamá från 2008) var på gång berättade en av mina arbetskompisar om den och han trodde att den skulle kanske kunna vara ganska bra och vi diskuterade om att kanske se den. Vi gjorde aldrig det. Nu, två år senare, kom jag över den för en billig penning på Dollarstore och bestämde mig således att köpa den.

Filmen i sig är ingenting speciellt egentligen. Vi har sett den här typen av spökrysare så jävla många gånger nu att man börjar undra om manusförfattarna verkligen tror att de gör någonting unikt när de skriver ett sånt här manus. Filmen är varken läskig, speciellt spännande och är som alla andra spökrysare otroligt seg till en början. Men av någon anledning tyckte jag att storyn, allt eftersom att den utvecklade sig, blev ganska intressant. Förstå mig rätt, det var ingenting som höjde pulsen men det var inte heller en film jag bara ville skrika åt och börja kasta godispapper på TVn av.

När jag insåg att ingen mindre än Guillermo del Toro satt i den exekutiva producent stolen blev jag genast skeptisk. Folk hyllar denne man och lyfter honom om och om igen till skyarna (likt Dario Argento), men det enda karln har lyckats framföra (antingen som manusförfattare, producent eller regissör) som har haft något som helst underhållningsvärde som jag hittills har sett är Hellboy filmerna och Blade II. Allt annat har varit dödstråkig skit (så som El Orfanato, som kanske är den tråkigaste jävla filmen jag någonsin har sett). Men för en gångs skull har han hittat ett projekt som inte var helt dödfött från första början i alla fall.

Nåväl. Mama är som sagt ingenting speciellt och hade någon annan än del Toro suttit i den exekutiva producent stolen hade troligtvis filmen försvunnit i den uppsjö av spökrysare som finns där ute. Hur som helst är det en helt okej film, om man lyckas traggla sig igenom den första biten av filmen.

Beyond Re-Animator av J

Efter att Dr. Herbert West’s (Jeffrey Combs) senaste experiment har gått åt skogen blir en ung kvinna dödad och medan han blir bortförd av polis tappar han en spruta med sin reagent, som blir upplockad av kvinnans yngre broder.

Tretton år senare sitter West bakom lås och bom efter att hans tidigare assistent, Dan Cain, har vittnat mot honom. Saker och ting tar en oväntad vändning när den nya fängelsedoktorn, Dr. Howard Phillips (Jason Barry), dyker upp och begär att få West som assistent. Det visar sig snart att Phillips var pojken som plockade upp West’s reagent och att han har för avsikt att hjälpa West vidare med hans forskning innanför fängelsemurarna…

Beyond Re-Animator är ett steg upp från Bride i mitt tycke. Den är blodigare, lite roligare och betydligt mer intressant än sin föregångare.. även om den inte når ända upp till den första filmen. Skådespelarna är hyfsade och Jeffrey Combs snor givetvis återigen hela showen som Herbert West. Effekterna ser faktiskt ganska bra ut (så när som på en docka mot slutet av filmen, även om den tillför en komisk aspekt till scenen). Jag kan dock tycka att de hade kunnat slafsa till det hela lite mer än vad de gjort.

Till skillnad från de två tidigare filmerna, som spelades in i USA, spelades den här tredje filmen in i Spanien då Brian Yuzna hade startat en filmstudio där (Fantastic Factory) för att massproducera billiga skräckfilmer (vilket jag inte hade en aning om fram tills det att H informerade mig om det). Det här är dessvärre (hittills) den sista filmen i Re-Animator serien, även om en fjärde film (House Of Re-Animator) var planerad för en sådär 10 år sedan. Det projektet verkar ha blivit skrotat hur som helst tyvärr och jag betvivlar att vi kommer få återse Hebert West… i alla fall i ytterligare en uppföljare.

Överlag gillar jag Beyond Re-Animator mer än Bride Of Re-Animator, men samtidigt föredrar jag den första Re-Animator filmen över uppföljarna. Trean är dock en underhållande film som håller intresset uppe större delen av filmen och det känns inte som att filmen står och trampar på samma ställe i en timme innan något börjar hända. Rekommenderas.

[REC] 4: Apocalipsis av J

[REC] 4: Apocalipsis är den sista delen i den spanska skräckfilmsserien [REC] och tar vid strax efter där film nummer två tog slut. Ett team militärer skickas in för att aptera sprängladdningar i hyreshuset och därmed utplåna alla spår av den mystiska smittan som brutit ut. Teamet finner dock en överlevande, TV-reportern Ángela Vidal (Manuela Velasco) som tillsammans med sin kameraman följde med några brandmän till hyreshuset på en utryckning under natten. Hon skickas tillsammans med de överlevande militärerna till en oljetanker ute till sjöss, som blivit ombyggd till ett forskningscenter där de försöker hitta en kur till den mystiska smittan. Det dröjer emellertid inte länge förrän smittan bryter ut på båten och en kamp mot klockan att hitta ett botemedel börjar…

Som sagt; den sista delen i [REC] serien. Jag kan knappt tro det, men så är det. [REC] 4 är en värdig avslutning på serien som dels ger svar på en del luckor som funnits med sedan den första filmen och som knyter ihop säcken på ett helt okej sätt (även om de lämnar dörren vidöppen för ytterligare potentiella uppföljare). Storyn är riktigt bra och har en twist mot slutet som jag inte alls var beredd på och som besvarade en av de frågor jag hade redan från start. Skådespelarna är bra (speciellt Velasco som återigen gestaltar Ángela) och effekterna står sig givetvis också även om de, likt i trean, sparar på dem lite väl mycket.

[REC] 4 är inte felfri och är till en början långsam (det tar lite mer än en halvtimme innan allting drar igång), men jag tycker ändå det är en värdig avslutning på en av mina favoritserier i skräckgenren.. även om den inte är i närheten av den första filmen. Till skillnad från den tredje filmen vill jag (trots sina problem) rekommendera den här sista installationen av [REC], då den har sina ljusglimtar.

Länkmaffian slår till: H’s recensioner av 1an, 2an och 3an. Mina recensioner av 1an, 2an, 3an, Quarantine (amerikanska [REC]-remaken) och Quarantine 2: Terminal.

El laberinto del fauno (aka Pan’s Labyrinth) av J

När El laberinto del fauno (eller Pan’s Labyrinth som den ganska säkert är mer känd som) kom sa alla att den var riktigt, riktigt bra. Att det var en film man bara måste se. Att den var ”ungefär” en Alice In Wonderland, fast för vuxna. Och nej, jag såg den aldrig – förrän nu.

Storyn i stora drag är enkel: i det facistiska Spanien år 1944 beger sig en flicka, som är fruktansvärt fascinerad av sagor, tillsammans med sin gravida moder iväg till ett läger uppe i bergen någonstans i Spanien för att leva med hennes nya styvfar – en hänsynslös kapten i den spanska armén. Under den första natten dyker det upp en fe som leder henne till mitten av den närliggande labyrinten, där hon stöter på en gammal faun. Han berättar för henne att hon är en prinsessa, men att hon måste bevisa sin kunglighet genom att genomgå tre ruskiga uppgifter. Om hon misslyckas kommer hon aldrig kunna bevisa att hon är den riktiga prinsessan och därmed aldrig kunna återse sin riktiga far, kungen, igen. Samtidigt försöker hennes styvfar att utplåna en motståndsrörelse som gömmer sig uppe i bergen, men stöter på motstånd från ett oväntat håll…

Filmen i sig är bra (riktigt bra faktiskt), men den levererade inte riktigt det jag trodde att den skulle. Till exempel trodde jag att filmen skulle presentera en fantasyvärld som i Alice In Wonderland, men nä. Inget sånt (iaf inte som jag kan räkna som fantasyvärldar). Istället koncentrerar sig filmen till en stor del på att berätta om styvfadern och händelserna kring honom istället för den lilla flickan. Jag hade helt enkelt räknat med något annat än vad jag fick, men blev ändå ganska nöjd. Skådespelarna är riktigt bra och levererar, samtidigt som (en del av) effekterna är riktigt imponerande för att vara 7 år gamla.

El laberinto del fauno/Pan’s Labyrinth är en bra film helt enkelt. Det blir aldrig direkt tråkigt och intresset hålls uppe nästan hela filmen igenom (början var lite halvtrög i min mening) och filmen är klart värd en titt om man inte sett den. Rekommenderas.

School Killer av J

Sex ungdomar bestämmer sig för att åka till en övergiven skola uppe i bergen för att spendera en helg där. Det dröjer dock inte länge förrän underliga saker börjar inträffa och de inser snart att de inte är ensamma…

Jag har inte speciellt mycket att skriva om School Killer egentligen. Skådespelarna är okej, effekterna ser bra ut (till större delen åtminstone) och storyn är inte speciellt märkvärdig men fungerar bra, fram till slutet som (även om det var ganska oväntat) kändes halvbilligt. Filmen har en och annan småläbbig scen men lär knappast gå till historien för dem. Filmen är inte helt felfri, men de irriterande aspekterna med filmen är så pass små att jag inte orkar bry mig i att skriva om dem.

Ehm… ja. Överlag är det en okej skräckis med både element ifrån slashergenren och hemsökta-hus-genren som fungerar rätt bra och rullar förbi utan några större problem.

Timecrimes (Los Cronocrimenes) av H

Héctor sitter på baksidan av sitt och sin frus nya hus och kollar runt lite i en kikare. Han ser en tjej som tar av sig tröjan, följt av någon sorts uppståndelse. Han smyger iväg för att se vad som hänt, och hittar tjejen naken och medvetslös. Plötsligt hoppar en maskerad man fram och skär honom i armen, och han springer iväg mot grannkåken. Grannen lurar ner honom i en tidsmaskin och han kommer ut en timme tidigare, till grannens stora förvåning. Héctor åker hem igen, men möter på vägen tjejen på en cykel…

”Timecrimes” är en spansk tidsresarthriller som har en bra början och ett bra slut, men ett långdraget mittenparti. Filmens problem ligger i att man som tittare väldigt tidigt fattar att den maskerade mannen är Héctor själv, och det blir mycket upprepningar av händelser vi redan sett. Tar man dock sig förbi den svackan, så vrids storyn ett varv till före slutet. Små humoristiska poänger väger upp, men slutbetyget får ändå bara bli godkänt.

[REC]³ Génesis av J

Det är en stor dag för det förälskade paret Carla (Leticia Dolera) och Koldo (Diego Martín); de ska äntligen gifta sig. Alla är lyckliga och glada över den stora dagen, även farbror Victor (Emilio Mencheta) trots att han blivit biten av en underlig hund i handen tidigare på dagen när han var på sin klinik. Allting går jättebra fram till sent in på bröllopsfesten då en till synes överförfriskad farbror Victor plötsligt biter en av besökarna…

Efter att ha sett [REC] ² fann jag information om att en tredje del i serien skulle dyka upp. Ett tag efter att jag sett tvåan fann jag information om att det faktiskt skulle komma en trea OCH en fyra av [REC]. Väntan har varit hyfsat lång men nu har jag äntligen sett [REC]³ Génesis och jag tycker att den är bra, även om en och annan sak irriterade.

H har redan skrivit om filmen och du som hängiven läsare vet ju redan att filmen börjar som de två tidigare delarna i serien (och utspelar sig samtidigt som den första filmen), men övergår en bit in till en ”vanlig” film. Jag vet inte om det var på grund av att jag satte mig för att se en film som var inspelad med handhållen kamera eller vad det kan ha varit, men jag fick helt enkelt känslan av att jag satt och tittade på en dussin film i zombiegenren och inte alls en [REC] film. Förändringen av filmningen är på sätt och vis ett plus då man ser tydligare vad som inträffar i filmen, men är samtidigt ett steg bakåt när det gäller de skrämmande aspekterna i filmen – i min mening så klart.

Nåja. Det mesta andra är ju bra i filmen iaf. Skådespelarna är suveräna, storyn är bra (även om den har sin beskärda del klyschor, så levererar den en och annan originell idé) och speltiden är ganska kort (80 minuter), vilket gör att filmen passerar utan några större problem. Effekterna känns dock ganska snålt använda i filmen och jag hade gärna sett mer av dem.

I slutändan är [REC]³ Génesis hur som haver en bra film och jag kände mig ganska tillfredsställd av den när sluttexterna började rulla upp på TV-skärmen – efter ett klockrent, om än ganska förutsägbart, slut. Sevärd för vad den är.

Jag apar efter H och slänger upp länkar till samtliga recensioner av tidigare filmer som har någon som helst koppling till den här: Recensioner av H: [REC], [REC] ², [REC]³ Génesis. Recensioner av J: [REC], [REC] ², Quarantine (amerikansk remake av [REC]), Quarantine 2: The Terminal (inte en remake av [REC] ², men en uppföljare till Quarantine). Nästa film i serien, som är en uppföljare till [REC] ², har premiär i Spanien senare i år.

[*REC]³ Génesis av H

Inte en sequel eller prequel, utan en sidequel: Den utspelar sig samtidigt som [*REC] nummer ett, faktiskt. REC nummer tre handlar om bröllopet mellan det superförälskade paret Clara och Koldo. Alla är lyckliga och glada, även farbror Victor trots att han blivit biten i handen av en underlig hund tidigare på dagen. Allting går jättebra fram till sent på bröllopfesten då en till synes överförfriskad farbror Victor får för sig att bita en tant i halsen. Sen är röjet i full gång.

Det är en helt okej film, även om jag har en del klagomål. Mindre spoilers kommer att följa nedan! Det som är bra är att man en liten bit in i filmen frångår filmseriens stil och istället filmar som en ”vanlig” film. Det blev lite krystat ibland i tvåan, och jag ser hellre att de gör såhär än att det tvingas in och förstör filmen. Ett problem som de istället tar med sig från tvåan är den religiösa vinkeln, och man använder det som en simpel deus ex machina för att undkomma elakingarna. Dock leder det också till filmen roligaste attack, men ändå.

Man tar verkligen inte till vara på filmens potential till humor eller coola effekter. Allt för mycket spelas seriöst, och splattereffekterna är oftast relativt återhållna, åtminstone tills Clara hittar en motorsåg…

Nåväl, filmen är kort (80 min med sluttexter) och passerar lätt. Storyn är bra med några originella idéer. Ibland blir det lite spännande, men det är också en del vanliga smygarscener där man väntar på att nåt ska hoppa fram. Ett pluspoäng är att trots att REC 3 och 4 greenlightades samtidigt så slipper vi en irriterande cliffhanger.

Länkmaffian: Recensioner av H: REC 1, REC 2. Recensioner av J: REC 1, REC 2, Quarantine (amerikansk REC-remake), Quarantine 2: The Terminal (inte en remake). REC 4: Apocalypse, som är en uppföljare till REC 2, har premiär i Spanien under året.

Cell 211 av H

Precis under denna recension hittar du J:s recension av ”Celda 211” eller ”Cell 211” som den heter i Sverige. Vad mer kan jag säga? Egentligen inget. Det här är en toppenrulle med bra spänning. Ibland känns det som det är lite luckor där man tycker att fångarna borde vara mer misstänksamma över Juan, men det är ju film och då får man ha överseende med sånt när det funkar så bra i övrigt. Rekommenderas.