| Subcribe via RSS

The Shining (US Cut, Blu-ray) av H

september 23rd, 2011 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Det är ganska lönlöst att sitta här och skriva en beskrivning av filmen ”The Shining”. Känner du inte till den så förtjänar du en rak höger, och så är det bara att sätta sig och se filmen. Dessutom visar du att du hatar vår site eftersom du inte läst J:s recension av både den långa och den korta versionen.

Nåväl. När ”The Shining” släpptes i Amerikat var den ungefär 146 minuter lång. Tre veckor efter biopremiären ville Kubrick dock ändra i filmen och klippte bort ungefär två minuter i slutsekvensen. Dessa två minuter är sedan dess inte del av någon version av filmen.

Filmen gick sådär på de amerikanska biograferna. Inför den internationella releasen kapade Kubrick bort en halvtimme för att öka tempot och tajta till filmen, och det är med största sannolikhet den versionen du sett och är van vid. Faktum är att än idag, även på de senaste bluray-utgåvorna, finner du bara den korta versionen i Europa och den långa versionen i USA. Värt att notera är att Kubrick såg den korta versionen som ”director’s cut”.

En dag satt jag som brukligt är och noggrant läste varje millimeter av tv-tablåerna. Det gör ni väl också? Det är väl normalt? Eller? …ja, i alla fall så såg jag att Canal+ skulle visa filmen, men reagerade på att sändningstiden var lite väl tilltagen. Det visade sig att de visade den långa versionen, helt utan fanfarer och festivitet. Hade jag jobbat på C+ skulle jag haft en annonskampanj där jag basunerat ut den exklusiva premiären av den helt osedda versionen i Sverige. Nåja.

Jag spelade in filmen från C+, tankade olagligt och orädd ner den amerikanska bluray-skivan, plussade ihop den svenska texten och satte min okultiverade flickvän i soffan bredvid mig. Jag minns inte vad hon tyckte om filmen så ni får nöja er med min åsikt.

Den långa versionen är helt överlägsen. There you have it. Flera viktiga scener som hjälper backstoryn och fördjupar karaktärerna och deras relation finns här, såväl som bitar som hjälper upp stämningen och förklarar viktiga händelser. Detta är den riktiga filmen. Du som älskar den korta versionen bara måste se originalet.

Blurayen är toppen. Bild och ljud är finemang och extramaterialet är intressant. Min favorit är Wendy Carlos, mannen/kvinnan som gjort filmmusiken som talar om och spelar upp olika stycken som gjorts för filmen. Ett givet köp. Eller som i mitt fall, nerladdning. Elaka pôjk!

1 Comment

År 2001 – En Rymdodyssé av H

september 15th, 2010 | Postad i Film

För er som inte har 148 minuter till övers, eller inte har en snabbspolningsknapp som jag, så följer här den kompletta handlingen i filmen 2001 så att ni slipper se den.

I tre minuter får vi musik med svart bild.
Sedan följer några landskapsbilder av en öde jord, i sekvensen ”Människans gryning”, där vi senare får se en grupp apor som bråkar med en annan grupp apor. Sedan stöter de på en stor svart monolit. Efter det kommer en apa på att man kan använda ett skelettben till att slåss med. Hans grupp spöar en apa i den andra gruppen.

Vi är nu tjugo minuter in i filmen och hoppar abrupt in i framtiden år 2001, där en rymdfärja tar tre miljoner år på sig att docka med en rymdstation. Killen som åkt med färjan möts upp av en säkerhetschef och de går mot ett möte. Först stannar killen och ringer hem till sin dotter, och sen sätter han sig att småprata med lite löst folk. Detta sker 40 minuter in i filmen, och vi får vår första insyn i vad som kan vara en faktisk handling i filmen.

Mannen går in till ett möte där man berättar att en av kolonierna på månen har hittat något som måste hemlighållas. Sedan åker han till månkolonin i super-slowmotion. När han anländer går en grupp människor i extrem slowmotion ut och tittar på en likadan svart monolit som i början, fast på månen. Detta tar en kvart till.

Nu går vi över till ”Jupiter-missionen, 18 månader senare”, där en helt annan farkost åker långsamt förbi i några minuter, och vi får se en man som motionerar inuti. Två män finns i skeppet, ihop med tre andra i dvala samt superdatorn HAL-9000 som styr skeppet. Detta får vi veta genom att männen ser på ett tv-inslag om sig själva medan de äter.

Efter att en av männen ritat av de som sover, berättar HAL att en modul på utsidan av skeppet kommer att gå sönder om 72 timmar. Mannen ger sig långsamt ut i en mini-pod och byter ut modulen. När han kommer in igen visar det sig att modulen är hel, vilket är konstigt eftersom en HAL-9000 aldrig har fel.

Man beslutar att sätta tillbaka modulen för att se om den kommer gå sönder. Om den inte gör det, så är HAL trasig. De två männen slår av radion så inte HAL ska höra när de pratar om att stänga av honom i så fall. Dock kan HAL läsa på läpparna.

Nu är vi 1 timme och 27 minuter in, då det helt plötsligt blir paus. I tre minuter får vi lyssna på klassisk musik till en svart bild.

Mannen ger sig återigen ut för att sätta i modulen. Dock attackerar HAL honom med poden så han flaxar iväg, och den andra mannen åker ut i en annan pod för att hämta honom. När de återvänder till skeppet släpper inte HAL in dem, eftersom de tänkt stänga av honom. Den andra mannen släpper den första, förmodligen döda mannen, och tar sig in genom en manuell lucka igen.

Han kliver resolut in och börjar stänga av HAL, trots HALs protester och försäkran om att han nu fungerar ordentligt igen. När HAL slocknar spelas ett videomeddelande från jorden där man berättar att det finns utomjordiskt liv, och att monoliten sänt en signal mot Jupiter. Dessa två stycken tar 27 minuter filmtid.

Nästa del av filmen heter ”Jupiter och bortom oändligheten”. Skeppet anländer utanför Jupiter där en svart monolit driver omkring. Killen åker ut i en pod, och plötsligt drar en psykedelisk ljusshow igång där färger fladdrar förbi, följt av diverse landskapsbilder i konstiga färger… Detta tar 15 minuter.

När det plötsligt slutar befinner sig poden i ett sovrum. Killen kliver ur och tittar sig långsamt omkring och tittar in i ett badrum. När han kommer ut ser han sig själv som ännu äldre ätandes mat vid ett bord. Gubben hör rymddräkten och reser sig från bordet för att titta, men den yngre är borta. Gubben sätter sig att äta igen, men tittar mot sängen där en ännu äldre version av honom ligger. Gubben vid bordet försvinner, och gubben i sängen lyfter långsamt armen mot monoliten som nu står mitt i rummet. Gubben förvandlas till ett barnfoster i en transparent svävande boll.

Vi ser nu jorden från rymden, och bollen med barnet kommer svävande. Slut. 2 timmar, 20 minuter och 30 sekunder senare är det slut. Sluttexterna börjar rulla. Jag gråter lite. Jag eldar upp min bluray-skiva. Jag hämtar en köttkniv och dödar en uteliggare.

4 Comments

Full Metal Jacket av J

augusti 6th, 2010 | Postad i Drama, Film, Krig

Filmens story är uppdelad i två delar. I den första halvan av filmen får vi följa en grupp rekryter under deras utbildning på en amerikansk träningsbas, under kommando ifrån den gapande Gunnery Sergeant Hartman (R. Lee Ermey). I filmens andra halva får vi följa en av dessa rekryter, menige Joker (Matthew Modine), och ett gäng andra soldater i Vietnam, nära Hue, under Têt-offensiven.

Är det någon film jag har sett allt för många gånger så är det just Full Metal Jacket. Största anledningen till detta är första halvan av filmen och Ermey’s framträdande som den gapande Hartman, som han gör helt perfekt. Även om filmen har ett allvarligt budskap och är en seriös skildring av både träning inför krig och under krig så sitter jag och skrattar mig gråtfärdig under Ermey’s scener. Även om det är första halvan av filmen som håller mig fängslad så är även den andra halvan riktigt bra. Krigssekvenserna är sevärda och väl genomförda, samtidigt som det blir småsegt på sina ställen – speciellt övergången mellan de två halvorna där det mestadels bara pratas.

Intressant trivia är att Ermey var inte Stanley Kubrick’s första val som Hartman, men efter att ha spelat in en 15 minuter lång demonstrationsvideo (där Ermey (som är en f.d drill instructor i den amerikanska armén) stod och skrek förolämpningar och använde ovårdat språk utan att stanna av, upprepa sig eller ens rygga tillbaka, även om han konstant blev bombarderad av tennisbollar och apelsiner) och varit på Kubrick om att få rollen (då Ermey gav Kubrick en direkt order om att stå upp när han var tilltalad, varpå Kubrick ställde sig instinktivt upp) fick Ermey rollen. Kubrick skulle dessutom från första början skriva repliker för Ermey’s karaktär, men blev så pass imponerad av hans improvisation att Ermey till större delen (om inte allihop) improviserade sina repliker under den första halvan av filmen efter att ha improviserat fram repliker under inspelningen av öppningssekvenserna. Mer trivia om filmen finner ni här.

Full Metal Jacket är en välspelad och humoristisk men samtidigt allvarlig skildring av krig som jag personligen kan se hur många gånger som helst. Mer än så kommer jag inte på att skriva. Se den. Rekommenderas varmt.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud