| Subcribe via RSS

Death Valley av J

maj 28th, 2023 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Den frånskilda modern Sally (Catherine Hicks) och hennes nya pojkvän Mike (Paul Le Mat) har bestämt sig för att åka på en road trip igenom Death Valley tillsammans med Sally’s unge son, Billy (Peter Billingsley), och gå på olika western-baserade attraktioner där. Det de inte vet är att en lokal seriemördare har återvänt till bygden och har nu satt sitt sikte på Billy.

Oooh boy.. här har vi en film jag har sett omslaget på otaliga gånger genom åren och som jag alltid haft en tanke att jag skulle undersöka närmare vid ett givet tillfälle, men som vanligt har jag inte kommit till skott med den tanken och det hela har bara blivit liggandes – fram till nu.

Istället för att följa den populära formulan för slasherfilmer vid tidpunkten då Death Valley gjordes så går den lite sin egen väg. Death Valley är i allra högsta grad en slasherfilm, men den är också väldigt influerad av dåtidens thrillers och har en handfull nagelbitande scener varvade med en handfull blodiga mord. Filmen trampar inte plattan i mattan direkt, men den lunkar på i ett lagomt tempo och den blir aldrig tråkig.

Death Valley är också både välgjord och välspelad. Jag har oftast svårt för barnskådespelare, men jag tycker att Peter Billingsley gjorde en bra prestation här som den unge Billy. Catherine Hicks (Child’s Play) och Paul Le Mat (Puppet Master) hade inte supermycket att göra i filmen egentligen men levererade varsin bra prestation, medan Wilford Brimley (The Thing) dyker upp i en mindre roll som sheriff och en ung Stephen McHattie (Pontypool) dyker upp i en annan viktig (och hyfsat stor) roll.

Med allt det sagt; Death Valley var kanske inte det jag förväntade mig att den skulle vara, men den var definitivt värd en titt. Tumme upp, rekommenderas.

No Comments

Mother! av J

maj 2nd, 2021 | Postad i Film, Skräck/Rysare

I mitten av en äng, omringad av en Edeniskt frodig skog, har ett par kokat in sig själva i en avskiljd herrgård som för inte så länge sedan var nedbrunnen till grunden – hängivet återuppbyggt av den stödjande frun (Jennifer Lawrence). Innuti den här säkra miljön är den en gång kända medelålders poet mannen (Javier Bardem) ivrig att skapa hans magnum opus. Han verkar dock vara oförmögen att bryta sig ur den ihärdiga skrivkrampen han befinner sig i.

När det oväntat knackar på dörren en sen kväll anländer en kryptisk besökare (Ed Harris) och hans påträngande fru (Michelle Pfeiffer), vilket verkar vara den stimulans poetens stillastående fantasi behöver. Steg för steg, till den förvirrade fruns förvåning, förbättras hans manliga ego allt medan han släpper in mer och mer kaos i deras hem. I slutändan, kommer den här röran att fläcka ner och göra parets okränkbara fristad irreparabel?

Mother! är en av de märkligaste filmerna jag har sett på väldigt länge. Allting som händer i filmen händer utan någon som helst koppling sinsemellan och löser av varandra i en hög fart för att sedan sluta utan några ingående förklaringar till varför allting i den hände; filmen lämnar tittaren till att dra sina egna slutsatser av vad den egentligen gick ut på.

Vad jag tror att filmen gick ut på och handlade om egentligen låter jag vara osagt, men det här är en film som gör sig bäst tillsammans med någon annan person så man har någon att diskutera med efteråt.

Hur som helst så tycker jag att Mother! är helt okej. Den är välspelad, välgjord och intressant i all sin skevhet – men jag tvivlar samtidigt på att jag kommer att se om den. Jag har ingenting emot skeva filmer där man som tittare får klura själv på vad filmen egentligen handlade om – snarare tvärtom i vissa fall – men jag är inte en av dem som springer benen av sig för den här typen av filmer.

Nåja. Har du missat Mother! och gillar att få din hjärna upp och nervänd så är den värd en titt.

No Comments

Die av J

juli 25th, 2016 | Postad i Film, Thriller

DieSex för varandra främmande människor vaknar inlåsta i ett cellkomplex, utan en aning om vem som fört dem dit eller varför. Snett efter att de vaknat dyker en mystisk man upp som under hot tvingar dem att delta i ett experiment han kallar ”rättegångarna”. En efter en måste deltagarna slå en tärning för att avgöra ödet för en annan medfånge; ett turligt kast innebär frihet, ett olyckligt slutet. Allt medan dödsångesten sprider sig börjar ett dunkelt motiv att uppenbara sig…

När jag handlade hem film från Ginza sist slängde jag med filmen Die, en kanadensisk-italiensk samproduktion från 2010 som har tagit sin idé direkt ifrån Saw-filmerna men som har exkluderat allt blod och gore. Det Die gör istället är att ta konceptet med att bygga upp en story som till en början inte verkar vara sammanhängande överhuvudtaget men som allt eftersom filmen rullar börjar lägga alla pusselbitar på plats. Filmen gav mig inga direkta wow-vibbar men den gjorde det den skulle och i slutändan tyckte jag att det var en okej film. Skådespelarna är bra och jag kunde inte räkna ut slutet fem minuter in, vilket i sig är väl ett rätt bra betyg för en sådan här film.

Die är ingenting man behöver springa benen av sig för att få tag på, men med tanke på att jag betalade en guldpeng för den hos Ginza så kan man väl i alla fall säga att filmen var värd pengarna jag la ut på den.

No Comments

2012 av J

juni 20th, 2013 | Postad i Action, Film, Äventyr/Fantasy

20122009 upptäcker forskare att strålningen ifrån enastående solstormar börjat värma upp Jordens kärna och att påföljderna pekar på katastrofala konsekvenser. Världens ledningar går ihop för att bygga ”arker” för att säkerställa den mänskliga rasens överlevnad – vilket givetvis mörkläggs för allmänheten för att inte orsaka panik. 2012 börjar plötsliga jordbävningar och vulkanutbrott att bryta ut runt om i världen och kampen om den mänskliga rasens överlevnad påbörjas.

När 2012 kom brydde jag mig inte i den alls, faktiskt. Istället såg jag The Asylum’s värdelösa rip-off 2012: Supernova (som bara är en av deras tre rip-offs på 2012!) tillsammans med en kompis som satt och skrattade sig harmynt under hela filmen medan jag svor mig gråhårig av dyngan. Hur som helst tycker jag 2012 var en förbannat bra film. Effekterna är häpnadsväckande, händelseförloppet är till större delen fängslande och spännande (bitvis fick jag gåshud) och skådespelarna är suveräna; en ganska typisk blockbusterfilm (som säkert många redan glömt, som de flest andra filmer i samma kategori).

Nåja. Jag tyckte 2012 var en fängslande film även om den var lite lång (i runda slängar 160 minuter). Har man inte sett den kan man ju ta sig en titt, men jag tvivlar på att det är en film man behöver se mer än en gång.

No Comments

Exit Humanity av J

oktober 6th, 2012 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

1865, Tennessee. Det amerikanska inbördeskriget är i sitt slutskede och en ny fasa har uppstått; de döda vaknar återigen till liv för att äta köttet av de levande. En av de nordstatliga soldaterna, Edward Young (Mark Gibson), överlever både kriget och den nya farsoten som sprider sig över den amerikanska kontinenten. Sex år efter inbördeskrigets slut är Edward ute och jagar, enbart för att komma hem till ett hem i kaos där han tvingas skjuta sin egen fru då hon blivit infekterad av smittan. Efteråt beger han sig ut för att leta reda på sin son, enbart för att finna ännu mer ond bråd död. Med stor sorg i hjärtat fortsätter han sin planlösa resa tills det att han stöter på Isaac (Adam Seybold), en man vars syster blivit bortrövad – och som han har för avsikt att rädda…

Exit Humanity är inte en regelrätt zombiefilm. Exit Humanity koncentrerar sig inte på våld, gore, blod och zombies som sliter folk i stycken, utan lägger mer vikt på att utveckla karaktärerna och berättelsen i filmen. Manuset är välskrivet och det blir emellanåt ganska spännande, men samtidigt väldigt segt under ett par partier. Skådespelarna är suveräna, samtidigt som både effekter och makeup ser riktigt bra ut (ett plus med effekterna är att det inte var något CGI-tjafs med i filmen).

Exit Humanity har ganska få brister i mina ögon och även om det inte var den typen av film jag trodde det var så tycker jag ändå den var bra. Enda riktigt stora problemet jag hade med den var att speltiden ligger på strax under 2 timmar, vilket gör att vissa partier känns som ren utfyllnad. Är du ute efter en blodig och våldsam zombierulle får du ursäkta Exit Humanity och se någonting annat, i annat fall kan jag rekommendera den.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud