Helt Perfekt Glob

Charlie’s Angels av J

Natalie (Cameron Diaz), Dylan (Drew Barrymore) och Alex (Lucy Liu) är tre snygga och tuffa agenter, ledda av den hemlighetsfulle miljardären Charlie som bara kommunicerar med dem via radio. Deras senaste uppdrag blir att hitta den kidnappade affärsmannen Eric Knox (Sam Rockwell), chefen för datorföretaget Knox Technologies. Spåren pekar mot hans konkurrent och rival, Roger Corwin (Tim Curry). Tjejerna inser emellertid snart att de är brickor i ett invecklat spel, där de och deras chef Charlie är levande måltavlor.

Det var länge sedan jag såg något så urflamsigt, over-the-top och fullständigt verklighetsfrånvarande som Charlie’s Angels rebooten från 2000. All action är uppskruvad till max och allt vad som heter realism har slängts ut genom fönstret. Det är fullt ös nästan hela tiden och humorn går mellan att vara flamsig till att vara ren cringe (även om en del skämt fick mig att gapskratta).

Det är ganska imponerande över hur många stora skådespelare som medverkade i filmen, även om flera av dem bara är med i en scen eller två. Effekterna är emellertid inte fullt lika imponerande längre – i synnerhet inte de green screens och den förlegade CGIn som användes. Det är hur som helst ingenting som direkt stör då jag hade en ganska kul stund i soffan. Filmens soundtrack är nog en av filmens starkaste sidor skulle jag säga, med klassiker så som The Prodigy’s Smack My Bitch Up, Blur’s Song 2 och Fatboy Slim’s Ya Mama som brölar på i bakgrunden under flera actionscener.

Charlie’s Angels från 2000 är stendum men är ändå rolig popcorn-underhållning som blåser förbi väldigt fort. Rekommenderas.

It av J

När en plötslig våg av mord på barn i den lilla sömniga (och fiktiva) småstaden Derry, Maine, inträffar börjar bibliotekarien Mike Hanlon (Tim Reid) misstänka att ”Det” som han och hans vänner kämpade mot som barn har återvänt till den lilla staden. Han börjar ringa runt till sina gamla vänner för att påminna dem om löftet de svor för 30 år sedan: att om ”Det” skulle återvända, skulle de komma tillbaka till Derry för att ta upp kampen mot ”Det” igen.

Jag tror inte It – eller Det, som den heter i Sverige – behöver någon närmare presentation egentligen. It är en sån där film/miniserie (beroende på hur man såg den) alla har sett nån gång och det är troligtvis en av de där filmerna som gjort så att många fått clown-skräck, eller nåt. Många jag pratat med om den här filmen har påpekat hur läbbig Tim Curry ser ut som Pennywise och till en viss del kan jag ju faktiskt hålla med. Under vissa sekvenser ser han jäkligt ruggig ut. Och nej, det här är givetvis inte första gången jag ser It, men jag har inte sett filmen på över 15 år och tyckte att det var dags att se om den.

Skådespelarna är suveräna (speciellt ungarna och Curry, som snor större delen av showen) och effekterna må vara utdaterade nu, men om man vrider tillbaka klockan lite mer än 20 år tillbaka i tiden och tänker hur effekterna var DÅ så är de faktiskt rätt bra. Dessutom är det lite småskojigt att se stop-motion effekter som dyker upp här och där.

Det enda jag skulle vilja klaga på är väl att It blir långdragen på sina ställen och att andra halvan blir ganska medelmåttig, då det blir otroligt mycket dialog och fläckvis lite spänning i jämförelse med den första halvan.

Nåja. Även om It miniserien inte är helt felfri så har den ändå sina stunder då den är jävligt bra, samtidigt som jag själv tycker att den har ett visst nostalgivärde i sig för mig, då det var en av de första skräckfilmerna/miniserierna jag såg. Har man missat It så tycker jag absolut man ska se den, har man emellertid sett den redan så kan man lika gärna se någonting annat.

Burke and Hare av H

John Landis gör en välkommen återkomst till långfilmsvärlden, inte mindre än tolv år efter ”Susan’s Plan”. Detta gör han alltså då med en ny version av den sanna berättelsen om herrarna Burke och Hare. De levde i Edinburgh på 1800-talet, och började tjäna pengar på att leverera lik till forskande läkare på stadens medicinskola. När det blev slut på färska kroppar på kyrkogården, då blev det kanske till att ordna fram döingar på annat sätt…

Ja, det är inte utan att man har lite förväntningar när Landis som sagt kommer tillbaka. Visserligen är ramstoryn utan överraskningar, men det funkar som okej underhållning i 90 minuter. Inte gapflabbrolig, inte nämnvärt spännande, bara okej. Kul att se Simon Pegg och Jessica Hynes (ex-Stephenson) ihop igen, nåt vi inte sett sedan Shaun of the Dead, och Andy Serkis är även han finfin i ensemblen. Som sagt, svår att rekommendera, men inte en dålig film alls.

Bailey’s Billions av H

Familjefilm om hunden Bailey som ärver pengar från sin gamla matte. Hunden sköts av Dean Cain (Clark i Lois & Clark) som kan prata med hundar. Tyvärr tycker inte sonen (Tim Curry, clownen i Det) och hans fru (Jennifer Tilly, Bride of Chucky, Bound, Liar Liar) att det är nån bra idé utan behöver pengarna till sin hemliga hundvalpsfabrik!

Mer en barnfilm än familjefilm, ibland milt underhållande men ofta lite för långa transportsträckor som tråkar ut vilket vanligt ADHD-barn som helst.