| Subcribe via RSS

Captain Phillips av J

mars 29th, 2016 | Postad i Drama, Film, Thriller

Captain PhillipsDen 23 Mars, 2009, beger sig sjökaptenen Richard Phillips (Tom Hanks) iväg för att ta kommandot över fraktfartyget MV Maersk Alabama som ligger i hamn i Salalah, Oman. Väl ombord på fartyget får han förklarat för sig att deras resväg kommer kräva att de åker igenom Adenviken och rundar Afrikas Horn för att de ska ta sig till sin slutdestination som är Mombasa, Kenya. Det dröjer dock inte länge efter att fartyget har lagt ut innan en grupp somaliska pirater dyker upp med avsikt att borda och kapa fartyget för att kräva lösensumma för både last och besättning. Deras plan går emellertid inte som de tänkt sig och det hela eskalerar snart till ett gisslandrama där kapten Phillips står i centrum.

Thriller-dramat Captain Phillips är baserad på boken A Captain’s Duty: Somali Pirates, Navy SEALs, and Dangerous Days at Sea som är skriven av verklighetens Kapten Richard Phillips. Phillips skrev boken efter hans upplevelser i Adenviken där fartyget han kommenderade blev kapat av en grupp somaliska pirater som senare tog honom som gisslan i ett flertal dagar. Jag hade troligtvis aldrig sett filmen om det inte vore för att min kära mor införskaffade den och tyckte att jag skulle se den, vilket hade varit en jäkla miss av mig isåfall. Captain Phillips är förbannat jävla bra, på snudd till ett mästerverk. Hur trogen filmen är boken och de verkliga händelserna skiter jag i då den är genuint spännande majoriteten av speltiden och Tom Hanks gör en fenomenal prestation i titelrollen.

Captain Phillips får en definitivt rekommendation ifrån mig (även om slutet kanske är lite förutsägbart).

No Comments

The Pacific av J

juli 21st, 2014 | Postad i Drama, Krig, TV

2010 fick jag höra nyheten om att en uppföljande serie till Band Of Brothers (vilket det senare visade sig inte alls vara) skulle komma, kallad The Pacific. Jag tog hem avsnitten av den nya serien och planerade att se dem ganska omgående… det hände aldrig. Nu, 4 år efter seriens release (och 2 år efter att jag skapade recensionens utkast) har jag äntligen sett serien och jag är långt ifrån imponerad.

Hela serien är så jävla utdragen att det inte är klokt. Flera avsnitt är ren utfyllnad för att nå upp till 10 avsnitt (som jag antar är standard för HBO’s miniserier av den här varianten). De avsnitt som har krigssekvenser i sig är bra och välgjorda, men speltiden för dessa sekvenser är minimal och hela serien spelar mer på sliskigt, tråkigt och snackigt drama än krig.

Miniserien följer hur som helst några soldater i Stilla havet under andra världskriget och deras kamp om överlevnad på de japaninfesterade öarna under några av de värsta striderna under hela kriget. Detta hade kunnat vara en riktigt bra pelare i serien som hade fått mig att fastna på en gång, men när teamet bakom (samma team som låg bakom Band Of Brothers) envisades med att trycka in en massa utdragen och dyngtråkig drama tappade jag intresset ganska snabbt.

The Pacific’s produktionsvärde är det inget fel på. Det är välgjort och välspelat. Problemet jag har med serien är att den är så förbannat tråkig att jag tappade intresset bara nåt avsnitt in och fortsatte titta enbart för att få veta hur allting slutade. Det var helt enkelt inte en serie för mig, även om den (kanske) inte är så jävla dålig egentligen.

Läs gärna min recension av Band Of Brothers också.

1 Comment

Band Of Brothers av J

april 26th, 2012 | Postad i Drama, Krig, TV

Jag har alltid haft ett stort intresse för Andra Världskriget och har grävt ner mig i både böcker, artiklar, dokumentärer, filmer och serier som berättar om olika händelser under kriget – eller om kriget i det stora hela.

I Band Of Brothers får vi följa kompaniet Easy, ifrån 506te regimentet av 101a Flygburna Divisionen, och händelserna kring dem från deras träning år 1942 till slutet av Andra Världskriget. Det hela är oftast spännande och ibland rent av gripande, men stundtals känns det som att vissa sekvenser är ren utfyllnad för att uppnå 1 timmes strecket på varje avsnitt.

Krigsscenerna är spektakulära och välgjorda, samtidigt som skådespelarna är suveräna och man känner till en viss del för karaktärerna när de springer häcken av sig för att undkomma bomber som faller runt om dem. Räknar man med att få en del gore (så som avsprängda armar och ben) under seriens gång kan man vara hyfsat lugn, det förekommer ungefär lika mycket sådant som i vilken krigsfilm som helst – vilket troligtvis beror på att HBO har haft sina fingrar med i spelet. Skulle jag tro.

Egentligen har jag inte speciellt mycket att säga om den här serien än så. Det här var andra gången jag kikade igenom Band Of Brothers och egentligen gjorde jag det enbart för att friska upp minnet inför The Pacific – som egentligen inte har ett skit med Band Of Brothers att göra, utöver att det är samma team bakom den serien som den här. Nåväl. Band Of Brothers är en suverän krigs-drama serie som jag rekommenderar om man inte har sett den, även om den har sina svackor här och där.

No Comments

Toy Story 3 av H

oktober 16th, 2010 | Postad i Barn/Familj, Film, Tecknat/CGI

Toy Story 3 – tre som i antal skratt. Överflödig.

No Comments

En Kille I Rött av H

juni 26th, 2007 | Postad i Film, Komedi

En Kille I RöttDet är alltid spännande att se om en såndär film som man såg typ en gång på 80-talet och inte minns nåt speciellt av, mer än att den var bra. En Kille I Rött hyrde jag ihop med mamma back in da dayz, och vi skrattade gott åt den. Nu gick den på Canal+, så jag tog och såg den igen.

Filmen i fråga är en av Tom Hanks första filmer, från året efter genombrottet med Splash – det vill säga 1985. 1984. Jag kan inte räkna ut syftningen där. Splash är från 1984, En Kille I Rött är från 1985. Så.

Ett maktspel på CIA leder till att en slumpvis utvald person pekas ut som spion i ett villospår. Tom Hanks är violinisten som råkar ha olikfärgade skor på sig, och dras in i en härva av förvecklingar där han inte förstår någonting, samtidigt som han försöker sluta vänstra med sin bästa kompis fru (Jim Belushi/Carrie Fisher). Jodå, det är inga större fel på den här filmen. Det är väl inga super-gags direkt, men 80-talstempot känns alldeles lagom. Soundtracket verkar mest bestå av två olika låtar; en powerballad och en pianohouselåt som spelas om vartannat filmen genom. Inte är det någon klassiker direkt, men en hygglig söndagseftermiddag kan det ju vara.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud