| Subcribe via RSS

Mr. & Mrs. Smith av J

juli 9th, 2018 | Postad i Action, Film, Komedi

John (Brad Pitt) och Jane Smith (Angelina Jolie) är ett vanligt förortspar som varit gifta i fem (eller sex) år. John jobbar inom byggbranschen och Jane jobbar som datortekniker – eller det är i alla fall vad de tror att den andre jobbar med. I själva verket jobbar bägge som lönnmördare för rivaliserande organisationer. När de får i uppdrag att slå ut samma måltavla, vilket resulterar i ett fiasko för bägge parterna, upptäcker de sanningen om varandra – och de får 48 timmar på sig att döda den andra.

Det var bra länge sedan jag hörde någon prata om Mr. & Mrs. Smith från 2005 och ärligt talat hade jag nog inte sett den sedan den släpptes på dvd i Sverige, vilket måste ha varit för en tolv, tretton år sedan. Jag skulle hur som helst nog säga att den är ganska bortglömd. Det var en sån där film som kom och folk såg den, men ingen kommer ihåg den nästan femton år senare. I alla fall så har jag äntligen fått ur tummen och sett den på nytt nu och jag måste faktiskt säga att jag hade en väldigt kul stund i soffan.

Den har bra action, humorn är väldigt rolig och filmen blir aldrig tråkig. Det må vara en popcornfilm, men det är en väldigt underhållande sådan. Både Pitt och Jolie är suveräna i sina roller och har väldigt bra kemi filmen igenom och att båda deras karaktärer är sarkastiska under majoriteten av speltiden är något jag älskar. Mer sarkasm till folket!

Mr. & Mrs. Smith var knappast nyskapande när den kom och den är inte det nu heller, den återanvänder en hel del gamla klyschor och koncept men den gör det på ett kul och underhållande vis. Speltiden på strax under två timmar flyger förbi och jag kommer antagligen att återbesöka den här filmen fler gånger i framtiden. Rekommenderas.

No Comments

Brawl In Cell Block 99 av J

juli 8th, 2018 | Postad i Drama, Film

Den före detta boxaren Bradley Thomas (Vince Vaughn) har det tufft. Han har precis förlorat jobbet och hans äktenskap med frun Lauren (Jessica Carpenter) håller på att rasa samman efter att hon fick missfall. I ren desperation och i ett försök att rädda sitt äktenskap kontaktar Bradley sin vän och tillika knarklangare Gil (Marc Blucas) för att ta på sig jobb som knarkkurir.

Ett och ett halvt år senare verkar Bradley’s tillvaro vara på väg att ljusna; pengarna rullar in och Lauren är återigen med barn. Men när Gil vill prova att göra affärer med en ny affärskontakt, den mexikanske knarkkungen Eleazar (Dion Mucciacito), går saker och ting snabbt utför och efter en våldsam eldstrid med polisen hamnar Bradley i fängelse. Kort efter hans ankomst till fängelset blir han kontaktad av en anställd hos Eleazar (Udo Kier) som berättar att de har kidnappat Lauren och att en anlitad abortör kommer att genomföra en experimentell operation på deras ofödda barn om inte Bradley dödar en av fångarna i cellavdelning 99 – i ett helt annat fängelse än där han har blivit placerad.

Av någon anledning hade jag fått för mig att Brawl In Cell Block 99 skulle vara en actionfilm, men som visade sig vara ett brutalt fängelsedrama i stuk med Felon och Celda 211 (aka Cell 211). Jag vart inte speciellt besviken hur som helst då jag har en förkärlek till fängelsedraman – speciellt om de är av det våldsammare slaget. Skådespelarna är bra och filmen blir aldrig nämnvärt tråkig trots sin speltid på över två timmar. Det som drar ner betyget lite grann för mig var väl filmens klimax och avslutning som gick att förutse en halvtimme innan det inträffade, samt att en del av fightingscenerna var lite halvstyltiga och mer träiga än vad de hade behövt vara – det är å andra sidan ingenting som störde mig nämnvärt när jag satt och tittade på filmen.

Brawl In Cell Block 99 är inte en felfri film och dess klimax faller ganska platt tack vare att det är i stort sett samma slut som i de flesta andra fängelsedraman, men jag gillade den ändå. Mycket. Rekommenderas.

No Comments

Psycho (1998) av J

augusti 4th, 2010 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare, Thriller

Phoenix-kontoristen Marion Crane (Anna Heche) har det inte lätt. Hon får lov att träffa sin älskare Sam (Viggo Mortensen) på sina lunchraster och de kan inte gifta sig då större delen av Sam’s pengar går åt till skulder och underhåll. En fredag får Marion ett förtroendeuppdrag av sin chef; hon ska lämna in 400 000 dollar på banken, då chefen inte vill ha pengarna liggandes på kontoret. Marion ser detta som en chans till att starta ett nytt liv, tar pengarna och beger sig iväg mot Sam’s affär i Kalifornien. Trött efter en lång körning och fast mitt i en storm svänger hon av från huvudleden och checkar in på Bates Motel, vars ägare är en tystlåten och tillbaka dragen ung man vid namn Norman Bates (Vince Vaughn) – som verkar ha en väldigt sträng moder…

Psycho remaken ifrån 1998 är ett av tidernas största skämt. Jag skulle hellre gröpa ut mina egna ögon med en stickig träslev än att se om den här skiten. Till att börja med har de tagit nästintill hela manuset ifrån originalfilmen och gjort en så kallad back-to-back-remake – dvs en remake som är nästintill identisk med originalet. Remaken har ungefär 5 nya sekvenser som inte var med i originalet och ungefär 4 nya repliker. Hade jag velat se Psycho från 1960 hade jag väl ändå slängt igång den? Eller?

Namnen på skådespelarna i filmen är hyfsat stora och vi ser utöver nämnda även Julianne Moore i rollen som Marion’s syster. Vi skymtar även förbi Robert Forster och Ken Jenkins (Dr. Kelso i Scrubs) i varsin väldigt kort biroll i slutet av filmen. Men bara för att det är stora namn innebär det ju givetvis inte automatiskt att det blir en kvalitéfilm – och Psycho remaken är ett bra exempel på just en sådan film. Anna Heche är sjukt irriterande, Viggo Mortensen går runt och spänner upp sig och Vince Vaughn gör till en viss del en hyfsad insats, men jämför man med Anthony Perkins blir han ganska snabbt överkörd. Vaughn kan verkligen inte leverera rollen lika bra som Perkins gjorde och hans framträdande blir mestadels bara töntigt och tamt. Spänningen och stämningen är helt bortblåst och existerar inte någonstans under filmens gång. Det blir en ca 100 minuter lång transportsträcka mellan A och B och snarkningarna blir högre och högre allt eftersom filmen går.

Psycho remaken är en klar urmjölkning av Hitchcock’s gamla rulle och var troligtvis enbart avsedd för de som inte hade sett originalet. Vilket jävla skämt. Avstå och behandla skiten som pesten. Nog för att originalet inte är ett fullskaligt mästerverk, men det här……

3 Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud