Helt Perfekt Glob

Piranha 3DD av J

Ett år har gått sedan massakern vid Lake Victoria’s årliga vårfest inträffade. Stranden har blivit satt i karantän och verksamheten har stängts ner tack vare hotet ifrån de förhistoriska pirayorna. Inte långt därifrån förbereds Big Wet, en lokal vattenpark, för nyöppning och parken beräknas bli fullpackad på öppningsdagen – vilket kommer visa sig bli ödesdigert…

Piranha remaken från 2010 (även känd som Piranha 3D) var förvånansvärt bra för vad den var och var dessutom väldigt underhållande med en massa slafs, blod, våld och humor. Uppföljaren Piranha 3DD är en helt annan historia…

För det första är den inte alls lika underhållande som den första. Våldet som fanns i ettan är som bortblåst och under filmens slut börjar jag undra vart den våldsamma climaxen är. Istället försöker sig filmen på en mer komisk approach och försöker istället vara rolig; vilket den lyckas med vid två tillfällen (då Ving Rhames och David Hasselhoff gör sina korta inhopp). För det andra är filmen löjligt klyschig och inte på det underhållande sättet. Allting blir så jävla förutsägbart att filmen bara blir tråkig att titta på. För att inte tala om dum.

Skådespelarna gör ett hyfsat jobb, men karaktärerna är så pass livlösa och tråkiga att titta på att man inte bryr sig i dem för fem öre. Storyn hade potential, men genomförandet är så jävla uselt att alltihop skiter sig ganska direkt man slagit igång filmen. Effekterna ligger på ungefär samma nivå som föregående film, men används desto mindre.

Nej, Piranha 3DD är en uppföljare de absolut inte behövde göra och som absolut ingen behöver se. Skippa.

Läs gärna våra recensioner på de andra Piranha filmerna också. Piranha (originalet), Piranha Part Two: The Spawning, Piranha (remaken från 95), Piranha (min recension av 2010 remaken) och Piranha 3D (H’s recension av 2010 remaken).

Piranha 3D av H

Jag sågade nyligen uppföljaren ”Piranha 3DD” med det enkla ordet ”skit”, men det är lyckligtvis inte ett ord jag behöver använda för att beskriva ”Piranha 3D”. Som vanligt så såg jag filmen för typ ett halvår sen, men eftersom jag skulle recensera hela blurayen med dess extramaterial så väntade jag med att skriva recensionen. Extramaterialet har jag försökt se, men det är så jävla extensivt och faktiskt alldeles för detaljerat för en sån här film så det har jag inte orkat se klart. Och så står recensionen bara här och väntar. Men vafan, nu skriver vi:

Eller, ja… varför anstränga sig när J återigen redan har recenserat rullen? Jag håller med honom till stor del. Vissa effekter – primärt de datoranimerade pirayorna – är kassa, och storyn förvånar väl ingen, men det blir förvånansvärt brutalt emellanåt och rejääält klafsigt. Vissa klyschor sänker betyget, men samtidigt är filmen bättre än du förväntar dig. Låter lite ologiskt. Jaja.

Piranha 3DD av H

Skit.

Piranha (2010) av J

Det är Lake Victoria’s årliga vårfest och 50 000 festglada ungdomar har anlänt till den lilla staden för att röja järnet. Men inte långt därifrån inträffar en jordbävning under ytan vilket lösgör en armé av förhistoriska pirayor, som troddes ha varit utrotade sedan 2 miljoner år. Det dröjer inte länge förrän vattenytan börjar färgas röd och en kamp på liv och död bryter ut bland festbesökarna…

Jag, som så många andra, var skeptisk till den här remaken av Joe Dante’s gamla klassiker och jag hade ärligt talat inga planer på att se den – vilket jag slutligen gjorde ändå. Alexandre Aja’s version av Piranha är vad man kan förvänta sig av den här mannen – blod, våld och tuttar – och jag gillar det, med det lilla undantaget att de envisats att använda sig av den förbannade 3D tekniken. 3D upplevelsen är säkerligen skitfrän – det är ju faktiskt en del skit som kommer flygande rakt mot tittaren i den här filmen – men som 2D upplevelse är den bara bra för vad den är.

Missförstå mig rätt, manuset är klichéefyllt till bredden, händelseförloppet är väldigt förutsägbart och 3D tekniken ser som vanligt ut som balls i ett 2D perspektiv, men filmen underhåller så pass att jag faktiskt står ut med 3D bullshiten och istället för att slänga saker på skärmen så lyfter jag bara lite grann på ena ögonbrynet och fnyser till åt skiten.

Skådisarna är av den typiska sorten för den här typen av film. Richard Dreyfuss (Jaws), Christopher Lloyd (Back To The Future filmerna), Ving Rhames och Eli Roth dyker upp i varsin kort roll, Elisabeth Shue (Hollow Man) har en större roll och porrstjärnan Gianna Michaels dyker även upp i en ytterst kort roll ungefär i mitten av filmen. Effektmässigt är filmen helt okej också. Firrarna i filmen är så klart datorgjorda och har en jäkligt grym design, men jag hade nog föredragit att se animatroner eller liknande istället.

Nåja. Piranha remaken från 2010 är bra för vad den är ur ett 2D perspektiv – och den slår 1995 års för-TV-skitremake av Piranha. En bra film, även om man inte behöver leta ihjäl sig för att få tag i den. Uppföljare kommer senare i år.

Läs gärna mina recensioner av originalfilmen, dess uppföljare och remaken av originalet från 1995.

Death Race 2 av J

6 månader efter ett misslyckat bankrån blir flyktbilsföraren Carl ’Luke’ Lucas (Luke Goss) förflyttad till Terminal Island Penitentiary för att avtjäna ett livstidsstraff. Dessvärre är Terminal Island platsen för ett grymt underhållningsprogram kallat Death Match – där fångarna ska slåss på liv och död för att underhålla allmänheten. Men när tittarsiffrorna är som högst känner en av programmets skapare, September Jones (Lauren Cohan), att programmet behöver en fräsch idé för att dra fler tittare och behålla de gamla. Då fängelseön har en stor del oanvänd mark sätts hennes plan i verket; ett race – Death Race.

Death Race 2 – som egentligen är en prequel och inte en uppföljare – är ganska sisådär. Det är några bra namn i rollistan, så som Ving Rhames, Danny Trejo, Sean Bean och Robin Shou (som återvänder i sin roll som 14K ifrån Death Race), samtidigt som det är en bunt mindre kända namn i listan också. Paul W.S. Anderson (som producerade, skrev manus och regisserade den första Death Race) producerade och skrev manus och enligt creditsen i Death Race 2 medverkade även Roger Corman (som var inblandad i Death Race 2000 och Death Race) som producent, men om man sedan kikar på IMDB (vars storybeskrivning av filmen spoilar en stor del av den) står det absolut inte ett skit om att Mr. Corman medverkat i det här projektet. Hm.

Är man dessutom uppmärksam (och har sett de två tidigare Death Race filmerna) så kan man faktiskt skymta förbi Death Race 2000 i en snabb sekvens under filmens gång. En annan trivia är att Rhames’ roll, Weyland, är ägare till Weyland Corporation – som är lite av en flört till Alien-filmerna, där Lance Henriksen’s rollkaraktär är ägare av Weyland-Yutani Corporation. Ja, ni fattar…

Death Race 2 är hur som helst sisådär, som jag skrev här ovanför. Största anledningen till det är att man har valt att göra det här till en prequel, vilket drar ut på storyn – vi vet ju redan vad Death Race är, så varför då göra en hel film om dess uppkomst? Det tar närmare en timme innan racet faktiskt ska komma igång och även om det är en del action innan det så känns filmen ändå seg – I want to see some race damn it! Själva racing-sekvenserna är inte så värst imponerande heller; det exploderar lite, det är lite skottlossning, ett par stycken dör osv., men det blir aldrig riktigt spännande på något sätt.

Missförstå mig rätt, Death Race 2 är inte usel men den är sämre än både Death Race 2000 och Death Race och känns, till större delen, ganska onödig. Hade de försökt sig på en direkt uppföljare istället hade de nog kunnat lyckats lite bättre. Eller nåt. Hyfsad rulle, även om jag föredrar dess två föregångare.

Läs gärna mina recensioner av Death Race 2000 och Death Race också.

Dawn Of The Dead 2004 (Blu-ray) av H

En gammal recension av ”Night of the Living Dead”-remaken från 1990 börjar med meningen: ”Better by far than it has any right to be”, och nog stämmer det utmärkt även på remaken av ”Dawn of the Dead”. Regissören Zack Snyders debutfilm kickstartade den moderna zombiefilmen med i princip en väsentlig ändring – som delade zombiefansen mitt itu – nämligen den att dessa zombies springer.

Filmen gör vad en remake ska, och bibehåller i princip bara originalets grundpremiss. En zombieepidemi bryter ut och ett antal människor barrikaderar sig i ett köpcentrum. I övrigt finns det inte mycket som är detsamma, och det är en bra sak.

Vad som gör filmen bra är att den undviker flera klyschor som de flesta andra filmmakare skulle fjantat runt med. Säkerhetsvakten CJ verkar först vara den maktgalna muppen som kommer att offra andra för att rädda sig själv, men lyckligtvis sker detta aldrig och det finns egentligen inga karaktärer som uppför sig som idioter. Det är ju annars standard i skräckfilmer, och där en konstant källa till irritation.

Dessutom rör filmen på sig hela tiden och sällan stagnerar den till scener som inte för handlingen vidare. När jag såg den igår kväll var jag egentligen trött och ville gå och sova, men jag ville bara se lite till… och lite till..

Ving Rhames kör med en fin Marcellus Wallace-röst, Matt Frewer gör en kort men mycket stabil insats i den klassiska ”han som blivit biten och kommer att dö men ska säga adjö till sin dotter innan han skjuts”-rollen, manusförfattaren James Gunn gick vidare att skriva höjdaren ”Slither” och regissören själv har ju fortsatt med ”Watchmen” som var toppen.

Blu-rayen som givits ut av Nordisk Film är befriad från extramaterial (nej, trailers för andra filmer räknas fortfarande inte) men filmen presenteras i den helt ocensurerade förlängda versionen, och ljudet är toppen men bilden får bara betyget ”bra” då det finns en lätt grynighet och vissa mer skitiga sekvenser, och den hårt kontrast- och färgprocessade bilden inte kan ge något riktigt imponerande djup. Men så betalade jag bara 44 kr för den på El-Giganten, så jag tänker inte klaga.

Läs gärna också J:s recension av filmen här.