| Subcribe via RSS

Deadly Blessing av J

augusti 1st, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Deadly BlessingÄnkan Martha (Maren Jensen) bor ensam i ett stort hus på landet efter att hennes man dött i en mystisk olycka. Hon är övertygad om att det inte alls var en olycka utan att han blev mördad och att ortens Amish-sekt, som han tidigare var medlem i, har någonting med saken att göra. Kort efter begravningen kommer några av hennes gamla väninnor på besök för att ge henne tröst och det dröjer inte länge förrän fler underliga saker och dödsfall börjar inträffa kring Martha.

Tre år innan han fick sitt mästerverk A Nightmare On Elm Street släppt regisserade Wes Craven den sega, smått underliga slashern Deadly Blessing – som har ett av de konstigaste sluten jag har sett i en slasherfilm. Jag är till större delen ett fan av Craven men Deadly Blessing ligger ganska långt ner på filmer han har gjort för min del. Överlag är den okej, men tempot är mördande långsamt och när det väl händer någonting är det över inom loppet av någon minut för att sedan växla ner till lägsta växeln igen i tusen miljarder år. Det är helt enkelt en ganska tråkig film. Skådespelarinsatserna varierar ordentligt. Speciellt Sharon Stone, som är otroligt ojämn i sitt skådespel. I ena scenen är hon bra, för att i nästa kännas otroligt amatöraktig. Effekterna (de som är i alla fall) ser hyfsade ut, men de ligger knappast i något större fokus här.

Det mest intressanta kring den här filmen är väl egentligen ryktena kring Craven’s skilsmässa med sin dåvarande fru, Mimi Craven, att hon ska ha gått till sängs med Sharon Stone och att det ska ha varit orsaken till deras uppbrott. Jag sökte runt lite angående det här och fann att Craven dementerade dessa rykten när han levde och att han vid en intervju 2011 sa att Sharon Stone och Mimi, hade varit väldigt nära vänner under många år.

Hur som helst är Deadly Blessing en film för die hard fans av Wes Craven, alla andra kan hålla sig till hans mer respekterade och välkända verk istället.

No Comments

The Hills Have Eyes II (2007) av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have Eyes 2 (2007)För två år sedan tog familjen Carter en vad de trodde genväg genom New Mexicos öken för att ta sig till Kalifornien snabbare och hamnade mitt i ett militärt område kallat Sektor 16, där militären provskjutit kärnvapen tidigare. Nästa dag hade halva familjen slaktats. De följande veckorna utförde armén ett sök- och förintelseuppdrag i området. Nyligen, av icke-avslöjande skäl, installerades elektronisk övervakning.

En grupp aspiranter i Nationalgardet stannar till vid installationsplatsen för att lämna av utrustning till gruppen som blivit stationerad där men finner ingen vid lägret. När de plötsligt hör en otydlig röst över komradion som ber om hjälp beordrar aspiranternas sergeant att de ska genomföra ett räddningsförsök och större delen av gruppen beger sig upp bland klipporna intill lägret. De blir dock snart varse om varför ingen var vid lägret…

The Hills Have Eyes II från 2007 är inte en remake av filmen från 1984, utan är en direkt uppföljare till remaken från 2006 med en helt ny story, nya karaktärer och nya idéer. Wes Craven var även här involverad i både produceringen och manusförfattandet av filmen. Alexandre Aja blev utbytt som regissör till Martin Weisz, som året innan gjorde Rohtenburg (eller Grimm Love som den också är känd som). Då The Hills Have Eyes remaken fick ett bra mottagande och drog in en hel del slantar skyndade sig givetvis produktionsbolaget, Craven-Maddalena Films, med att få ut en uppföljare året därpå – vilket också blev bolagets sista film.

Jag har lite blandade känslor inför den här filmen. Å ena sidan gillar jag den, å andra sidan tycker jag att den har en del problem. Till exempel känns hela filmen ganska oinspirerad; de kör samma grej för fjärde gången (om man räknar in originalfilmerna) och några större överraskningar existerar inte. Men samtidigt är konceptet med att sätta militärer i en sådan här situation ganska underhållande trots att karaktärerna är ganska stereotypiska och inte nämnvärt intressanta. Blev man dessutom besviken på goret och våldet i de tidigare filmerna (som ändå var hyfsat högt) så lär man inte bli det här. De har vridit upp ganska ordentligt och vi som tittare får beskåda några riktigt slafsiga scener under de knappa 85 minuter som filmen rullar på under.

Nåja. The Hills Have Eyes II behövdes väl egentligen inte, utan var en ren cash-cow åt Craven och kompani. Jag gillar den dock på sätt och vis, men tycker som sagt samtidigt att den har en del problem – vilket märks väl när man ser de bägge filmerna back-to-back.

No Comments

The Hills Have Eyes (2006) av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have Eyes (2006)Familjen Carter är på väg igenom New Mexicos öken till Kalifornien för att fira föräldrarnas tjugofemårsjubileum och stannar till för att tanka vid en ensligt belagd bensinmack. Ägaren av bensinmacken tipsar dem om en avsides genväg som ska ta betydligt kortare tid än riksvägen, så de bestämmer sig för att ta den. Efter bara några kilometer händer något och de kraschar med bilen, varpå de bestämmer sig för att splittra på sig för att försöka hitta hjälp. Det de inte vet är att området är ett gammalt testområde för den amerikanska militären där de provsköt kärnvapen och hela området ska vara obebott sedan många år tillbaka, men någonting verkar ha överlevt och de har satt siktet på familjen Carter…

Det är inte ofta jag sätter en remake över ett original men när det kommer till The Hills Have Eyes från 2006 så tycker jag faktiskt att den här filmen är snäppet vassare än originalet. Sure, det kommer troligtvis aldrig bli en klassiker som originalet, men den är både trogen källmaterialet (vilket kanske går lite till en överdrift en bit in i filmen) samtidigt som den bjuder på någonting nytt (för att inte tala om blodigt) och underhåller gott de strax över 100 minuterna den rullar på under (vilket också gör filmen ungefär en kvart längre än originalet).

I regissörsstolen fick vi Alexandre Aja, som tidigare gjorde Haute tension (som också är känd som Switchblade Romance eller High Tension, beroende på om man är tysk eller inte) och som senare producerade Maniac remaken från 2012. Han gjorde ett bra jobb tycker jag, även om jag kan tycka att filmen gott hade kunnat stått lite mer på sina egna ben då den faktiskt börjar göra det under de sista fyrtiofem minuterna. I en av producentstolarna satt ingen mindre än originalets och dess uppföljares regissör och manusförfattare, Wes Craven, tillsammans med en av de andra producenterna för originalfilmerna, Peter Locke. Framför kameran är det väl egentligen inga direkt nämnvärda personer bortsett från kanske Greg Nicotero (som också var involverad i makeupen i filmen) och Billy Drago (som vi känner igen ifrån Tremors 4: The Legend Begins och Delta Force 2: The Colombian Connection).

En kul grej som bör nämnas med The Hills Have Eyes remaken och dess uppföljare är att de olika versionerna (R-rated och Unrated) har olika omslag; R-rated versionen har ett mildare omslag, medan Unrated versionen har ett mer våldsamt omslag. Personligen tycker jag att det är en lite lustig detalj som man vid första anblicken kanske inte tänker på.

The Hills Have Eyes från 2006 är hur som helst en bra film i mina ögon. Den tar det som gjorde den första filmen till en klassiker och blandar in lite nytt och eget, vilket fräschar upp konceptet. Jag såg den när den precis hade släppts på dvd back in the day och varför jag inte har sett om den tidigare förstår jag inte riktigt, i alla fall nu när jag äntligen har fått ur tummen och tittat på den igen. Rekommenderas.

No Comments

The Hills Have Eyes Part II av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have Eyes Part IIEn grupp motocrossåkare beger sig iväg för att delta i en motocrosstävling ute i öknen, men tack vare ett misstag kommer de att bli försenade till tävlingen och diskvalificerade varpå de bestämmer sig för att ta en genväg igenom öknen. Tack vare den dåliga vägen går bränsleledningen på deras buss sönder och de blir strandade intill ett ödsligt hus mitt ute i ingenstans. De är emellertid inte ensamma och ryktena om en galen kannibalfamilj ute i öknen verkar ha mer sanning i sig än vad de flesta i sällskapet till en början trodde.

Sju år efter att Wes Craven gjorde The Hills Have Eyes gjorde han dess uppföljare tack vare en enkel anledning; han var pank och behövde pengar. Efter att två tredjedelar av filmen blivit inspelad stoppade produktionsbolaget filmen tack vare krångel med budgeten. Samma år, 1984, spelade Wes in A Nightmare On Elm Street, som givetvis blev en megahit. Detta ledde till att produktionsbolaget övertalade Wes att göra klart The Hills Have Eyes Part II med det materialet som var inspelat. Tack vare att det inte fanns tillräckligt med material för att göra en fullängdsfilm använde Wes scener ifrån den första filmen i form av flashbacks för att spä ut speltiden.

Behövde The Hills Have Eyes en uppföljare? Nej, verkligen inte och det märks ganska klart och tydligt att Wes bara gjorde den här filmen för pengarna. Storyn är så långt ifrån originell det bara går att komma och det är i princip samma film en gång till, fast med korkade ungdomar istället för en familj. Slasherelementen är dock större i den här filmen än dess föregångare och med tanke på att Harry Manfredini (mannen bakom flera av Friday The 13th filmernas musik) var filmens kompositör är det ganska svårt att inte dra kopplingar. Problemen med produktionen märks i alla fall inte avsevärt, så när som på flashbackscenerna (där bland annat en hund har flashbacks från första filmen, I’m not shitting you). Men det räddar inte filmen från det faktum att den är oinspirerad och tråkig, med ett manus som hade lika gärna kunnat varit till vilken annan film som helst.

The Hills Have Eyes Part II är inte skitdålig, men den är inte i närheten så pass intressant eller underhållande att jag kommer att se om den de närmsta åren.

No Comments

The Hills Have Eyes av J

november 29th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

The Hills Have EyesEn familj som är på väg till Kalifornien lyckas krascha sin bil i ett ödsligt område ute i öknen som används av militären för att provskjuta kärnvapen. De bestämmer sig för att splittra på sig för att försöka finna hjälp, men inser efter mörkrets intrång att de inte är ensamma.

Jag tror inte The Hills Have Eyes behöver någon närmare presentation egentligen. Det är en klassiker som man ska ha sett om man är ett fan av skräckfilm helt enkelt. Jag själv tycker att filmen står sig hyfsat när det kommer till skådespeleri och berättelse trots att den är nära fyrtio år gammal (i skrivande stund), men är samtidigt bristfällig och utdaterad här och där. Exempelvis blir det aldrig nämnvärt spännande och skräcken i filmen känns ganska förlegad; den är helt enkelt inte läskig år 2015. Slutet var nog tyvärr det som överraskade mig mest då hela filmen slutar otroligt abrupt och lämnar tittaren med fler frågetecken än svar.

Nåja. Det är som sagt en klassiker och är något man måste se om man är en skräckfantast och den, tillsammans med The Last House On The Left, banade vägen för den nyligen avlidne Wes Craven – som senare gjorde filmer som A Nightmare On Elm Street, The People Under The Stairs och Scream. Tack för allt Wes, vila i frid.

No Comments

Going To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film av J

augusti 17th, 2015 | Postad i Dokumentär

Going To Pieces - The Rise And Fall Of The Slasher FilmGoing To Pieces: The Rise And Fall Of The Slasher Film är en dokumentär från 2006 som är baserad på Adam Rockoff‘s bok med samma titel. Dokumentären gör en djupdykning i den genre jag troligtvis älskar mest; slashergenren. I dokumentären får vi höra och se många av de gamla slasherfilmsrävarna berätta om sina gamla klassiker och dokumentären sträcker sig ifrån slashergenrens födsel fram till dess fall.. och återuppståndelse.

Till en början pratar de kort om de flesta klassiker i genren (Halloween, Friday The 13th, Prom Night, A Nightmare On Elm Street och så vidare) och lite mindre klassiska/kända slashers från det ljuva 80-talet. De fortsätter med den film som många påstår återupplivade slashergenren (och skräckgenren i övrigt), Scream, och knyter slutligen ihop säcken med att prata kort om lite modernare verk (så som Hostel, Saw och Freddy vs. Jason). Inslängt mellan allt det här visas även gamla tidningsklipp, gamla filmprogram där de kritiserar genren och enstaka specifika filmer (The Boogeyman bland annat) och givetvis också filmklipp ur många av de filmer som det talas om.

Om man är ny till genren och har tänkt ta sig ann slasherfilmerna från 80-talet skulle jag nog faktiskt avråda att se den här dokumentären då de vid flera tillfällen spoilar slutet på flera filmer (bland annat slutet på Sleepaway Camp). Har man däremot sett alla klassiker och är ett inbitet fan av genren kan dokumentären vara hyfsat värd att se. Visst förekommer det en hel del ryggdunkande i den här dokumentären som många andra, men det är samtidigt ganska intressant att höra vad många av regissörerna bakom dessa verk har att säga om sina filmer och deras tankar kring genren i sig (även om många av dessa har sagt samma sak ungefär tre miljoner gånger i andra dokumentärer). Det dokumentären lider mest av är dess speltid egentligen. Jag hade gärna sett att den hade varit 3+ timmar lång där de hade gått in lite djupare på varje film (och eventuellt deras serier) och berättat lite mer ingående på hur de tänkte när de gjorde filmerna (mer än att de ville tjäna pengar).

Nåja. Dokumentären har nio år på nacken och en hel del har hänt med både slashergenren och skräckfilm i stort och jag hade faktiskt inte haft något emot att se någon form av uppföljare till den här dokumentären, där de hade kunnat koncentrera sig lite mer på de nyare slasherfilmerna (typ från år 2000 fram till dags datum). Hur som helst, det är en helt okej dokumentär – åtminstone för dig som har sett en del inom genren.

No Comments

Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th av J

februari 22nd, 2015 | Postad i Dokumentär

Crystal Lake Memories - The Complete History Of Friday The 13thFrån teamet bakom Never Sleep Again: The Elm Street Legacy (recenserad här) kom 2013 Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th (vars idé verkar ha kommit ifrån en bok med samma titel); en sex och en halvtimme lång dokumentär som sträcker sig från originalet till den tionde filmen i serien, samt rebooten, Freddy vs. Jason och TV-serien med samma namn (som inte har ett skit med filmerna att göra bortsett från namnet).

Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th är lite som en förlängd version av His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th (recenserad här), då de tar upp mer eller mindre allt de berättade i den dokumentären och en hel del till utöver det. De går djupare in i filmerna och berättar mer ingående för varje film än vad de gjorde i His Name Was Jason och även om jag kan tycka att det blir lite mycket ryggdunkande och de vanliga och återkommande kommentarerna ”Vi hade aldrig kunnat tro att den här filmen skulle blossa upp till en franchisé” och ”Det är fantastiskt att ha varit en del av det här” och så vidare så är dokumentären ändå väldigt givande – även för mig som är hyfsat insatt i Friday The 13th franchisén.

Dokumentären kommer på 2 bluray skivor och 2 dvd skivor. Trots det är det fruktansvärt snålt med extramaterial. Vi får tre stycken trailers utöver dokumentären och.. that’s it. Det förvånar mig lite grann då de hade lätt kunnat skyfflat in trailers, musikvideos, bortklippta intervjuer, bortklippta scener och så vidare (även om en del av detta finns nu utgivet i bluray samlingen av samtliga 12 filmer så känns det ändå snålt av dem).

Crystal Lake Memories: The Complete History Of Friday The 13th är dock en bra dokumentär, oavsett om man är ett inbitet fan eller ny till serien, som bör stå i filmhyllan bredvid Friday The 13th filmerna. Rekommenderas.

1 Comment

Never Sleep Again: The Elm Street Legacy av J

juni 29th, 2010 | Postad i Dokumentär

Som jag utlovade i min recension av den första Nightmare filmen; här kommer Never Sleep Again: The Elm Street Legacy, dokumentären om Nightmare serien och Freddy Krueger – och vilken dokumentär.

Teamet bakom His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th återvänder med den här dokumentären och upplägget är hyfsat likt Friday dokumentären – man går igenom filmerna i kronologisk ordning och intervjuar skådespelare, regissörer, manusförfattare, specialeffektsteam osv. som berättar och pratar om filmerna i serien (samt Freddy vs. Jason) och TV-serien Freddy’s Nightmares (vilket jag blev lite förvånad över) – men inte remaken. Det känns som att teamet har lyckats fånga upp de flesta bakom filmerna, men avsaknaden av Johnny Depp (Nightmare 1 och 6) och Frank Darabont (en av manusförfattarna av Nightmare 3) existerar där och det är lite snopet att dessa två herrar inte intervjuats.

En stor skillnad mellan Friday och Nightmare dokumentärerna är speltiden och hur ingående de är i Nightmare i jämförelse med Friday. Friday ligger på ca 90 minuter och går ganska grundligt in på Friday filmerna, medans Nightmare dokumentären ligger på närmare 240 minuter och djupdyker i filmserien och vi får en ganska bra inblick bakom kulisserna – vilket täcker det mesta – i en välstrukturerad och effektiv jargong (som i Friday dokumentären).

Exempelvis berättas det om att Nightmare 5 blev kraftigt redigerad innan dess biorelease (vilket jag berättade om i min recension) och vi får även se de oredigerade klippen snabbt under dokumentärens gång. Det berättas även att det förekom väldigt dålig stämning under inspelningarna tack vare bland annat brist på tid och ett färdigt manus, då man under flera av Nightmare produktionerna påbörjat filmningen innan ett fullständigt manus funnits till hands.

Hur som helst är Never Sleep Again: The Elm Street Legacy dokumentären en guldgruva för den nyinvigde Freddy-anhängaren och hardcore-fanet och speciellt besviken lär ingen bli som gillar Nightmare och Freddy Krueger.

Men vi är inte klara än! Precis som Friday dokumentären kommer även Nightmare dokumentären i en 2 disc edition och disc 2 är självfallet fullproppad med extramaterial.

Extramaterialet består av följande:
Förlängda intervjuer som inte fick plats i dokumentären. Här pratas det även kort om remaken. En förhandstitt på Heather Langenkamp’s kommande dokumentär I Am Nancy. Vi ser även personer som tillverkar Freddyhandskar, Freddyfans och deras samlingar, en grovt redigerad version av Angry Video Game Nerd’s recension av A Nightmare On Elm Street NES-spelet (och nyinspelade kommentarer av James Rolfe), Nightmare-konceptet som serietidningar och böcker, en kortare video med kommentarer ifrån kompositörerna och låtskrivarna i Nightmare filmerna en kort dokumentär om filmernas affischer, där deras skapare Matthew Joseph Peak berättar om sina skapelser och om hur originalmålningen till första filmen höll på att gå förlorad för alltid.

Utöver allt detta får vi även en teaser av själva dokumentären, ett tio minuter klipp där skådespelarna från Nightmare filmerna läser upp utvalda repliker och således agerar varje film under 10 minuter samt en kortare video med Horror’s Hallowed Grounds där teamet åker till flera av de platser där de spelade in den första Nightmare.

Never Sleep Again: The Elm Street Legacy lämnar inte mycket kvar att önska sig och det är en väldigt intressant dvd som täcker mer eller mindre allt som kan vara av intresse angående Nightmare filmerna och Freddy Krueger. Mycket bättre eller informativt än så här kan det nog faktiskt inte bli.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1510985/

1 Comment

New Nightmare av J

juni 14th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

10 års jubileumet börjar närma sig för A Nightmare On Elm Street och en av dess stjärnor, Heather Langenkamp, har en stalker efter sig – vars röst påminner starkt om Freddy Krueger. Som om inte det vore nog dör hennes man Chase (David Newsom) i en bilolycka efter att ha somnat bakom ratten, hennes son Dylan (Miko Hughes) vägrar att sova, New Line Cinema har erbjudit henne en roll i den ”definitiva Nightmare-filmen” och personer i hennes omgivning börjar förändras. Det går snart upp för henne att Freddy Krueger kanske inte bara är en fiktiv karaktär…

Idéen bakom New Nightmare dök upp redan 1987 inför den tredje filmen i Nightmare serien, men idéen blev förkastad och det tog ytterligare 7 år innan Wes Craven fick använda sin idé. Och den slutliga produkten blev bra. Mer eller mindre. Medans Nightmare uppföljarna är blodigare och våldsammare än originalet bygger New Nightmare upp sig mer på stämning och obehag än våld och blod – även om det finns lite grann av det också – som originalet.

Utöver Langenkamp ser vi exempelvis också John Saxon, Wes Craven, Robert Shaye och Robert Englund (som även spelar Freddy) som sig själva. De som står framför kameran sköter sig bra och jag har inte direkt någonting att klaga över.. bortsett från Miko Hughes (som gjorde sin debut i Pet Sematary). Den dåvarande snorungen skriker, pratar med raspig röst (som inte är ett dugg skrämmande utan bara jävligt irriterande) i ett par sekvenser och.. äh. Ni fattar. Jag stör mig bara på honom.

Effekterna är snygga, men lider som vanligt av utdaterad CGI och vissa grejer ser ganska.. plastiga ut. Freddy makeupen har fått sig ett litet lyft och han ser mer ondskefull ut i New Nightmare än i någon av de tidigare filmerna, samtidigt som hans personlighet har återgått till originalets lite mer allvarliga och mindre cheesiga Freddy. Utöver makeupen har Freddy’s handske blivit förändrad och den påminner lite grann om den i Nightmare 2.

New Nightmare är givetvis inte den bästa i serien, men den ligger åtminstone inte längst ner på listan. Det är en bra film med en ganska cool idé som utförs helt okej. Att den inte är speciellt läskig eller blodig är inte katastrofalt då det jämnar ut sig med spänningen. God söndagsunderhållning. Mer eller mindre.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0111686/

No Comments

A Nightmare On Elm Street 3: Dream Warriors av J

juni 3rd, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

När en plötslig våg av självmord och självmordsförsök bryter ut i Springwood blir de överlevande ungdomarna intagna på den lokala psykriatrin där Neil Gordon (Craig Wasson) försöker att hjälpa de drabbade. Samtidigt får Nancy Thompson (Heather Langenkamp) jobb på samma avdelning och det dröjer inte länge förrens det står klart för henne att hennes nemesis Freddy Krueger (Robert Englund) är tillbaka. Tillsammans med de överlevande ungdomarna och Neil försöker hon att sätta stopp för Krueger en gång för alla och svaret de söker verkar ligga i Kristen (Patricia Arquette)…

Personligen så anser jag att Nightmare 3 är en klar jävla förbättring från den hyfsade andra filmen i serien. Och inte bara det, jag tycker också att den tredje filmen är även den andra bästa i serien utöver originalet. Skådespelarna är nästan lika bra som i den första filmen och att få återse Langenkamp som Nancy är trevligt. Vi återser givetvis även Englund som Freddy, som i vanlig ordning för en strålande insats, och John Saxon som Nancy’s farsa. Vi ser även Laurence Fishburne i en mindre roll som mentalskötare och Arquette i hennes första roll. För regi stod Chuck Russell – mannen bakom exempelvis The Blob (1988), Eraser och The Mask. Storyn återgår till originalkonceptet och precis som med originalfilmen kan jag se den här hur många gånger som helst utan att tröttna. Effekterna är bra och ser som oftast snygga ut, men är titt som tätt utdaterade med bland annat stop motion och ganska töntiga ”el”-effekter.

Men för att ha 23 år på nacken (i skrivande stund) och vara den tredje filmen i en serie är den förbannat bra och underhållande.. mycket tack vare Englund’s agerande som Freddy som utvecklats lite sen de två första filmerna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093629/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud