Helt Perfekt Glob

Venom: Let There Be Carnage av J

Journalisten Eddie Brock (Tom Hardy) har svårigheter att anpassa sig till sitt nya liv som värd till den utomjordiska livsformen Venom, som ger honom övermänskliga krafter. I ett försök att återuppliva hans döda karriär intervjuar han seriemördaren Cletus Kasady (Woody Harrelson), i syfte att få veta vart han gjort av kropparna efter hans offer.

Efter att Brock och Venom lyckats lokalisera kropparna sätts Kasady i dödscell för att invänta sin avrättning. Under en sista intervju lyckas Kasady bita Brock – och blir värd för en ny symbiot, Carnage. Med hjälp av Carnage bryter sig Kasady ut från fängelset för att leta reda på sin sedan länge försvunna kärlek, Frances Barrison (Naomie Harris) – och utkräva hämnd mot Brock.

Venom: Let There Be Carnage är en barndomsdröm som uppfyllts för mig; mina två favoritkaraktärer från den tecknade Spider-Man TV-serien jag tittade på som barn har äntligen möts i en live action film – och jag älskade varenda minut av filmen.

Precis som sin föregångare är det en högljudd, kul, röjig, actionpackad, skön och underhållande popcorn-actionfilm – och den försöker inte heller att vara någonting annat, vilket verkar vara någonting som flugit fullständigt över huvudet på kritikerna och många Marvel fanboys. Med en speltid på snett över nittio minuter bevisar Venom: Let There Be Carnage att superhjältefilmer inte behöver vara tre timmar långa.

Hur som helst kan man i stort sett ta det jag skrev i min recension på Venom och applicera det på den här uppföljaren – även om jag känner att jag faktiskt gillade den här filmen mer än föregångaren. Det här är God Underhållning och – som jag skrev här ovanför – en barndomsdröm som blivit besannad för mig. Rekommenderas.

Venom av J

Den grävande journalisten Eddie Brock (Tom Hardy), som är känd för att vara hård och påhoppande under intervjuer, får i uppdrag att intervjua det bioteknologiska företaget Life Foundation’s VD, Carlton Drake (Riz Ahmed) angående hans senaste rymdprogram, som slutade i en krasch i Malaysia. Trots strikta instruktioner om att inte köra sitt vanliga race som han brukar göra hoppar Brock på Drake under intervjun och ifrågasätter de konfidentiella uppgifterna han har kommit över efter att ha snokat i sin flickvän Anne Weying’s (Michelle Williams) e-post, en advokat med kopplingar till Life Foundation. Detta resulterar i att både Brock och Weying får sparken från sina jobb och ett slut på deras relation.

Ett halvår senare blir Brock kontaktad av Dr. Dora Skirth (Jenny Slate), en av Drake’s forskare, som har bestämt sig för att sätta dit Drake och vädjar om hjälp från Brock. Med hjälp av Skirth lyckas Brock att ta sig in i forskningsanläggningen och kommer där i kontakt med en utomjordisk livsform kallad ”symbiot” – en livsform som är tvungen att leva i en symbios med en värd – och blir snart Drake’s måltavla.

Jag är inte ett speciellt stort fan av Marvel eller deras universum – som jag antagligen har påpekat förr – men karaktärerna Venom och Carnage i den tecknade Spider-Man TV-serien var mina favoritkaraktärer som barn och när jag fick höra att en live action film helt dedikerad till karaktären Venom skulle komma blev jag i extas då jag hade älskat att se en sådan film i min barndom.

Hur som så har Venom, som jag tror de flesta redan vet, blivit ordentligt sågad av kritiker (och antagligen fans av Marvel också för den delen). Folk – i synnerhet kritiker – är idioter. Venom är en högljudd, kul, röjig, actionpackad, skön och underhållande popcorn-actionfilm och den försöker inte heller att vara någonting annat. Jag förstår inte hur någon kan tro att en film som är baserad på karaktären Venom skulle vara någonting annat än just det. Filmen är hur som helst välspelad, effekterna ser jävligt bra ut (Venom ser fantastisk ut och karaktärens personlighet är suverän) och även om jag tycker att de hade kunnat kortat ned subploten om Brock och Weying’s förhållande lite grann så är jag ändå grymt nöjd med den och hoppas verkligen att det kommer en fortsättning.

Filmen är inte felfri, givetvis, men den var allt det jag hade hoppats på. Rekommenderas.

2012 av J

2009 upptäcker forskare att strålningen ifrån enastående solstormar börjat värma upp Jordens kärna och att påföljderna pekar på katastrofala konsekvenser. Världens ledningar går ihop för att bygga ”arker” för att säkerställa den mänskliga rasens överlevnad – vilket givetvis mörkläggs för allmänheten för att inte orsaka panik. 2012 börjar plötsliga jordbävningar och vulkanutbrott att bryta ut runt om i världen och kampen om den mänskliga rasens överlevnad påbörjas.

När 2012 kom brydde jag mig inte i den alls, faktiskt. Istället såg jag The Asylum’s värdelösa rip-off 2012: Supernova (som bara är en av deras tre rip-offs på 2012!) tillsammans med en kompis som satt och skrattade sig harmynt under hela filmen medan jag svor mig gråhårig av dyngan. Hur som helst tycker jag 2012 var en förbannat bra film. Effekterna är häpnadsväckande, händelseförloppet är till större delen fängslande och spännande (bitvis fick jag gåshud) och skådespelarna är suveräna; en ganska typisk blockbusterfilm (som säkert många redan glömt, som de flest andra filmer i samma kategori).

Nåja. Jag tyckte 2012 var en fängslande film även om den var lite lång (i runda slängar 160 minuter). Har man inte sett den kan man ju ta sig en titt, men jag tvivlar på att det är en film man behöver se mer än en gång.

Defendor av H

Defendor (Woody Harrelson) sitter hos fångpsykologen. Hon vill veta varför han anfallit en oskyldig kemtvätt, trashat lokalen och stoppat ägaren i en soptunna. Defendor, som tydligt inte har alla hästar hemma, berättar historien om hur han jagat Captain Industry som dödat hans mamma och på vägen trasslat in sig med undercoverpoliser och mött en hora vid namn Kat.

Seth Rogen-filmen Observe And Report (recension) fick oförtjänt dåligt rykte tack vare att publiken fick ett mycket svart psykologiskt drama istället för en lättsam knäppkomedi. Jag belastar inte publiken alls för att de förväntat sig detta: ”Haschkomikern Rogen som knäpp vakt i ett köpcentrum, yeah! …uhm, vad är det här nu då?” Ett liknande öde har säkert befallit sig över filmen Defendor, som på omslaget verkar utlova knäppig superhjältekomedi. Lyckligtvis är skillnaden mellan förväntning och leverans inte så avgrundsbred som hos Observe And Report, men var på det klara med att detta primärt är ett drama även om det bjuds på några svarta garv.

Harrelsons insats som Defendor är helt suverän. Han balanserar ett seriöst porträtt med inslag av perfekt komisk timing. Jag får lust att kolla på gamla sunkiga avsnitt av Skål bara för att se mer av hans komiska talang. Vi får också se favoriten Elias Koteas som en trashig undercoverpolis. Rekommenderas.

Management av H

Romantisk dramedi med Steve Zahn och Jennifer Aniston. Humorn ligger mest i att Zahn är lika menlös som han brukar vara, så om du inte gillar honom blir nog filmen inte så värst. Så mycket humor kanske det inte är heller, det är väl egentligen mest ett romantiskt drama om… typ, folk och så. Den var rätt okej i alla fall.

Zombieland av H

När jag såg trailern för Zombieland så stängde jag av före halva hade gått. Det var helt enkelt för bra, jag ville inte se för mycket i förväg. Trevligt nog hade filmen Sverigepremiär bara en vecka efter USA, så vi tog en svängom till biografen.

”Columbus” (folk tilltalas med staden de är på väg mot för att inte bli för vänskapliga) lyckas undvika alla zombies som tagit över jorden på grund av ett antal regler han satt upp och strikt lever efter. Regel #1: Flås – du måste ha kondition. Regel #2: Dubbelskott – är du osäker så skjut den jäveln en gång till. Och så vidare. På sin resa stöter han på ”Tallahassee”, en halvgalen cowboy som mest av allt vill ha en Twinkie-kaka.

Ja, det är inte mycket till story faktiskt, och mitten-tredjedelen är oerhört klyschig och står nästan helt still. Dock är början jävligt kul och cool (introtexternas super-slowmotion är grym som fan) och slutet ger hyfsat bra action.

Problemet är just trailern, som jag såg igen direkt efter vi kom ut från salongen – den visar precis ALLT som är bra i hela filmen. Zombieland är kul och ett helt okej tidsfördriv, men på grund av den sega mittenbiten vill jag nog inte se filmen igen. Det räcker att se om trailern.