Helt Perfekt Glob

Army Of The Dead av J

Efter att en militärkonvoj kraschat ute i Nevada’s öken med en topphemlig last bryter ett zombie utbrott ut i Las Vegas och förvandlar staden till en krigszon. En mur av containrar byggs upp runt staden för att hålla smittan inne och efter att en handfull överlevande tagit sig ut bestämmer sig den amerikanska regeringen att platsen ska jämnas med marken med en kärnvapenbestyckad missil.

En av de överlevande, Scott Ward (Dave Bautista), blir kontaktad av affärsmannen Bly Tanaka (Hiroyuki Sanada) som vill anlita honom, och ett team han själv får handplocka, att genomföra århundradets kupp; att hämta ut tvåhundra miljoner dollar ifrån ett kassavalv beläget under The Vegas Bly.

Efter att jag såg trailern för Army Of The Dead för någon månad sedan visste jag att det var en film jag definitivt skulle se. Till skillnad från hur jag i regel brukar göra med nya filmer (om jag inte går och ser dem på bio alltså) är att jag skjuter på det hela i ett par månader.. eller år. I fallet med Zack Snyder’s senaste zombie-actionrykare Army Of The Dead gjorde jag tvärtom och tog tag i saken hyfsat omgående så här två dagar efter dess release.

Army Of The Dead är varken nyskapande eller överraskande, men den är å andra sidan actionpackad, våldsam och underhållande. Praktiska effekter blandas med datorgjorda och det hela ser jävligt bra ut på det stora hela. Det finns en fläskig budget bakom filmen helt enkelt.

Filmens speltid på nära två och en halv timme är kanske en aningen i överkant, men jag hade personligen inga problem med den. Filmen kanske inte hade supermycket att berätta rent handlingsmässigt, men den hade å andra sidan mycket action att visa – vilket jag inte hade några problem med.

Army Of The Dead är definitivt en bra zombie-actionfilm och troligtvis en av de bästa de senaste femton eller så åren och en välkommen återkomst av Zack Snyder till zombiegenren sedan han gjorde Dawn Of The Dead remaken 2004. Två tummar upp, rekommenderas.

Vi verkar ska få en animerad spin-off prequel serie till filmen lite längre fram också under titeln Army Of The Dead: Lost Vegas. När den kommer får vi se…

Suicide Squad av J

Med ingen som kan skydda USA sätter underrättelseofficern Amanda Waller (Viola Davis) ihop ett team med farliga kriminella vid det hemliga Belle Reve Penitentiary fängelset och placerar dem under överste Rick Flag’s (Joel Kinnaman) befäl. Deras funktion är att de ska användas som disponibla medel i hög risk uppdrag för USA’s regering. Varje medlem i teamet har fått en liten bomb inplanterad i deras halsar, designade för att detonera om någon av dem skulle göra uppror eller att försöka smita.

En av Waller’s avsedda rekryter till teamet är Flag’s flickvän, Dr. June Moone (Cara Delevingne), en arkeolog som är besatt av en häxgudinna kallad ”Enchantress” efter att hon under en expedition kom i kontakt med en förbannad idol. Det tar emellertid inte lång tid innan Enchantress lyckas befria sin fängslade bror, Incubus, och inta Midway City med ett enda syfte; att utrota mänskligheten som straff för att de fängslade henne. Waller ger order om att skicka ut teamet hon har satt ihop för att extrahera en högprofilerad person från Midway City, vilket kommer bli lättare sagt än gjort…

Efter att ha sett Suicide Squad känner jag att jag borde egentligen ha tittat på Man Of Steel och Batman v Superman: Dawn Of Justice innan jag for till bion då de slänger en gigantisk spoiler i ansiktet på tittaren angående slutet i den sistnämnda filmen. I och för sig har jag inget som helst intresse av de två filmerna. Inte för att jag bryr mig ett piss i att bägge har fått överlag usla recensioner och att folk inte tycker de är speciellt bra, utan för att jag helt enkelt inte är något större fan av Superman. Även om Batman är med i den sistnämnda filmen känner jag ingen större lockelse att se den ändå. Nåja, hur som helst…

Suicide Squad levererade ungefär det jag förväntade mig; en del bra action och.. inte så mycket mer än så tyvärr. Filmens humor kändes väldigt påtvingad och onödig. Hade de skippat den obligatoriska ”ha-ha, titta vad roliga vi är”-humorn och kört helt på ett becksvart manus hade jag troligtvis gillat den mycket mer. Som den är underhåller den väl men när jag får två fingrar uppkörda i näsan varenda gång ett skämt dyker upp i filmen blir jag bara trött. Filmens action är betydligt mycket bättre dock. Det smäller, dundrar och exploderar och det är helt enkelt underhållande, så länge de inte försöker få publiken (åtminstone mig) att skratta.

Skådespelarna är bra och för att dra några exempel; Will Smith är Will Smith och gör sin sedvanliga, uppstudsiga och uppkäftiga roll i form av Deadshot, Joel Kinnaman gör en hyfsad insats som stridspitten Flag, Margot Robbie som Harley Quinn är min framtida fru, Jared Leto som Joker är underanvänd och Jai Courtney som Boomerang känns mest överflödig.

Överlag är Suicide Squad en bra actionfilm och God Underhållning som dessvärre får sig en smäll av den påtvingade humorn. Hade de skippat det tjafset hade troligtvis filmen stått bättre upp för min del. En svag rekommendation från mig.

300: Rise Of An Empire av J

Jag blev ganska förvånad när nyheten om att en ny 300 film (som jag nu i efterhand fått veta var från början en spin-off av den filmen) var under produktion och skeptikern inom mig skrek så klart ”SKRÄP!”. Nu när den skulle gå på bio i hålan intill där jag bor så frågade en arbetskompis om vi inte skulle gå och se den. Som den gode vän och entusiast av våldsfilm som jag är följde jag så klart med och såg den – och vilken jävla film!

Blodet skvätter över skärmen, soldater dör på löpande band och stridsscenerna är massiva med en hel del specialeffekter och action, vilket får föregångaren att blekna i jämförelse. Det är helt enkelt jävligt underhållande. Vad anbelangar skådisarna kände jag inte igen en käft, bortsett ifrån någon enstaka från den förra filmen men som jag inte sett i något annat efter det.. vad jag vet iallafall. Några få från föregångaren återvänder i sina respektive roller och vi får till större delen se nya skådisar och karaktärer, däribland Eva Green i en av skurkrollerna – som visar sina kvinnliga delar i en scen.

Storyn är inget märkvärdigt egentligen; medan Leonidas (Gerard Butler i 300) och hans 300 män strider i Eldporten mot den persiske gud-konungen Xerxes (Rodrigo Santoro) och hans överlägset stora armé av persiska soldater utkämpas en annan strid ute på det Egeiska havet mellan den atenska armén, ledda av general Themistokles (Sullivan Stapleton), och Xerxes’ persiska flotta, ledda av hans kommendör Artemisia (Eva Green).

Det som gör storyn intressant dock är att filmen inte är en renodlad uppföljare, utan är till en viss del en prequel som ger en bakgrund till Xerxes och hans motiv till varför han vill krossa Grekland. Filmen går därefter över till att utspela sig samtidigt som den första filmen och ger en annan synvinkel på kriget mellan Grekland och Persien, för att sedan runda av alltihop med vad som hände efter föregångaren – och lämnar slutligen dörren vidöppen för ytterligare en film.

300: Rise Of An Empire är ca 100 minuter God Underhållning och en värdig uppföljare till 300; den är större, den är blodigare och den är mer episk än den första. Rekommenderas.

Sucker Punch av J

Efter att en ung tjej (Emily Browning) råkat av misstag ha ihjäl sin yngre syster blir hon inspärrad på ett mentalsjukhus av sin girige styvfader, där hon ska genomgå en lobotomi inom loppet av fem dagar. Ställd framför omöjliga odds skapar hon sig en fantasivärld i sitt huvud där hon och fyra andra kvinnliga patienter gör upp en plan på hur de ska lyckas fly från institutionen.

Varför kunde de inte bara ha kallat Sucker Punch för Slow-mo Punch? Eller ännu bättre; varför kunde de inte helt enkelt ha gett fan i att göra den här dyngan? Stora delar av filmen går ut på att vi får se ”häftiga” slow-motion sekvenser där noll spänning inträffar följt av tre ton med action som, för oss som har något som helst intresse för actionfilm, är totalt ointressant just tack vare de urlöjliga slow-motion delarna. Men slow-motion bitarna är inte tillräckligt, oooh no, vi får också en jävla massa CGI-effekter slängda rakt i ansiktet och jag får den där känslan över att man som tittare ska sitta och säga ”Wooow!” och ”Ooooh!” när man tittar på den här skiten.

Storyn är usel, men har ett intressant koncept på sätt och vis, men genomförandet är så jävla skittråkigt att jag hade väldigt god lust att börja spola mig igenom filmen. Skådisarna är hyfsade, men deras karaktärer är så jävla platta och ytliga att det blir mest irriterande att se dem hoppa runt och göra ”häftiga” grejer i luften allt medans slow-motion sekvenserna fortgår.

Nä. Sucker Punch är ett jävla skämt och dynga. Zack Snyder borde ta sig själv i örat och rätta till det här rejäla snedsteget. Skäms på dig. Undvik den här pisshinken till skitfilm och se någonting annat där allting inte är baserat på hur ”häftigt” slow-motion sekvenser är. Läs gärna H’s sågning av den här dyngan också.

Dawn Of The Dead 2004 (Blu-ray) av H

En gammal recension av ”Night of the Living Dead”-remaken från 1990 börjar med meningen: ”Better by far than it has any right to be”, och nog stämmer det utmärkt även på remaken av ”Dawn of the Dead”. Regissören Zack Snyders debutfilm kickstartade den moderna zombiefilmen med i princip en väsentlig ändring – som delade zombiefansen mitt itu – nämligen den att dessa zombies springer.

Filmen gör vad en remake ska, och bibehåller i princip bara originalets grundpremiss. En zombieepidemi bryter ut och ett antal människor barrikaderar sig i ett köpcentrum. I övrigt finns det inte mycket som är detsamma, och det är en bra sak.

Vad som gör filmen bra är att den undviker flera klyschor som de flesta andra filmmakare skulle fjantat runt med. Säkerhetsvakten CJ verkar först vara den maktgalna muppen som kommer att offra andra för att rädda sig själv, men lyckligtvis sker detta aldrig och det finns egentligen inga karaktärer som uppför sig som idioter. Det är ju annars standard i skräckfilmer, och där en konstant källa till irritation.

Dessutom rör filmen på sig hela tiden och sällan stagnerar den till scener som inte för handlingen vidare. När jag såg den igår kväll var jag egentligen trött och ville gå och sova, men jag ville bara se lite till… och lite till..

Ving Rhames kör med en fin Marcellus Wallace-röst, Matt Frewer gör en kort men mycket stabil insats i den klassiska ”han som blivit biten och kommer att dö men ska säga adjö till sin dotter innan han skjuts”-rollen, manusförfattaren James Gunn gick vidare att skriva höjdaren ”Slither” och regissören själv har ju fortsatt med ”Watchmen” som var toppen.

Blu-rayen som givits ut av Nordisk Film är befriad från extramaterial (nej, trailers för andra filmer räknas fortfarande inte) men filmen presenteras i den helt ocensurerade förlängda versionen, och ljudet är toppen men bilden får bara betyget ”bra” då det finns en lätt grynighet och vissa mer skitiga sekvenser, och den hårt kontrast- och färgprocessade bilden inte kan ge något riktigt imponerande djup. Men så betalade jag bara 44 kr för den på El-Giganten, så jag tänker inte klaga.

Läs gärna också J:s recension av filmen här.