| Subcribe via RSS

Busanhaeng (aka Train To Busan) av J

maj 25th, 2017 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

Busanhaeng (aka Train To Busan)Seok-woo (Yoo Gong) är en fondmäklare, arbetsnarkoman och frånskild singelpappa till sin unga dotter Soo-an (Soo-an Kim). Som en del av hennes födelsedag dagen därpå önskar hon att hennes far ska ta med hennes till Busan för att träffa hennes mor. Han går motvilligt med på det och de stiger ombord på KTX tåget i Seoul. Kort efter deras avgång inträffar någonting; en av passagerarna bär på en smitta som förvandlat henne till en blodtörstig galning som sprider smittan vidare till de andra ombord. De kvarvarande passagerarna måste nu slåss för sina liv för att undkomma smittan…

Busanhaeng – eller Train To Busan som den heter utanför Sydkorea – är hands down den bästa ”zombie”-filmen på flera år. Den är spännande, actionpackad, våldsam, adrenalinpumpande och levererar även en hel del komiska avstickare mitt i allt kaos. Skådespelarinsatserna är suveräna, effekterna ser bra ut och när filmens action väl sparkar igång är det inte många eller speciellt långa stunder man bara sitter och väntar på att någonting ska hända. Det här är vad World War Z borde ha varit.

Det enda minuset jag kan tänka mig att ge filmen är att den är lite förutsägbar på sina ställen. Å andra sidan ingår filmen i en subgenre som blivit övermättad i flera år och att få se något som faktiskt höll mig på soffkanten i spänning under större delen av speltiden gör att det lilla minuset blir obetydligt.

Busanhaeng – eller Train To Busan – är ett måste för den som gillar den snabbare typen av ”zombies” (infekterade, i min mening) och filmer så som 28 Days Later. Jag rekommenderar hur som helst filmen starkt.

Det finns även en prequel till den här filmen kallad Seoul Station. Jag har inte sett den än, men kommer återkomma snarast möjligt med en recension på den också.

No Comments

Dead Rising: Endgame av J

november 12th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

dead-rising-endgameTvå år har gått sedan den tredje zombieepidemin bröt ut i East Mission, Oregon. Reportern Chase Carter (Jesse Metcalfe) lyckades med nöd och näppe att ta sig ut ur karantänområdet innan platsen blev eldbombad av den amerikanska militären. Efter att ha återvänt till East Mission för att exponera arkitekterna av utbrottet från två år tidigare upptäcker han att någonting mer ondskefullt än vad han hade kunnat tro är på väg att inträffa. När han senare kommer i kontakt med den före detta chefen för läkemedelsföretaget Phenotrans, George Hancock (Ian Tracey), inser han vad; militären, med General Lyons (Dennis Haysbert) i spetsen för operationen, har planer på att utplåna 1,5 miljoner smittade, men icke zombiefierade, människor genom att detonera chip de har fått implanterade i sig. Enda sättet att stoppa operationen är att infiltrera East Mission och stänga ner servrarna som är programmerade att utlösa chipen, vilket kommer bli betydligt lättare sagt än gjort…

I förberedelse inför Dead Rising: Endgame såg jag om den första Dead Rising filmen (som vid dess release fick titeln Dead Rising: Watchtower, trots att dess inspelningstitel var rätt och slätt Dead Rising). Jag tycker fortfarande den filmen har en del problem här och där, men att den fortfarande underhåller och är klart mer sevärd än mycket annat skit som kommit i zombiegenren de senaste femton åren. Och tur var det väl att jag faktiskt tog mig tiden att se om den då jag ärligt talat inte mindes så mycket från den mer än en handfull scener och då den här filmen återkopplar en hel del saker från sin föregångare hade jag nog fått sitta och klia mig en del i huvudet annars.

Hur som så är Dead Rising: Endgame en energisk och fartfylld uppföljare som tack vare sin ca tjugofem minuter kortare speltid är tightare än sin föregångare och jag skulle nog våga säga att den är lite mer actionpackad också för den delen. Handlingen kanske inte är lika välskriven och känns bitvis lite som en ursäkt för att visa CGI-fyllda actionscener där zombies massakreras men tempot är högre och de smått långdragna partierna från den föregående filmen är nästintill icke-existerande här. Det jag skulle kunna tänka mig att klaga på är väl att kameraarbetet inte är det bästa och emellanåt blir det lite väl skakigt (speciellt om man ska jämföra med den första filmen). Sen undrar jag vart den välkända Dead Rising-humorn tog vägen då det verkar som att de slängt ut den genom fönstret här.

Jag tycker Dead Rising: Endgame är God Underhållning och även om den inte är felfri (likt sin föregångare) så underhåller den gott de strax över nittio minuterna den rullar på under. Nu är det bara att vänta till nästa år då ytterligare en Dead Rising film verkar vara planerad att släppas, då i form av en prequel till den här filmen tydligen.

Läs gärna min recension av den första filmen också.

No Comments

All Cheerleaders Die av J

maj 21st, 2016 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

All Cheerleaders Die (2001)Ett gäng footballspelare och hejarklacksledare far iväg ut i skogen för att festa över en helg. Killarna slår vad med tjejerna om att de inte skulle klara av att genomföra samma träning som dem en hel dag, vilket de verkar klara av. För att försöka knäcka tjejerna en gång för alla bestämmer sig killarna för att de ska spela en football match mot dem. Saker och ting går emellertid överstyr och ett bråk bryter ut, varpå tjejerna – alla förutom en – ramlar ner för en slänt och slår ihjäl sig. Killarna bestämmer sig för att överge kropparna och den enda överlevande tjejen som fastnat i en björnsax.

Fem år senare ska killarna gå på en klassåterträff som anordnas. Det de inte vet är att deras ex-flickvänner genomförde en ritual precis innan de for iväg till skogen för fem år sedan och att tjejen som fastnade i björnsaxen fortfarande är i livet, varpå hon återkallar sina döda kamrater för att utkräva hämnd.

All Cheerleaders Die är en zombierulle med extremt låg budget från 2001 som är skriven och regisserad av Lucky McKee (som året därpå gjorde filmen May) och Chris Sivertson (som några år senare regisserade Lindsay Lohan thrillern I Know Who Killed Me). Speciellt bra är den inte, men den har en viss charm som kommer fram under de sista trettio eller så minuterna – på ett sånt där så-dåligt-att-det-blir-bra-sätt.

Skådespelarinsatserna är fruktansvärda. Visst hade jag väl räknat med det, men man kan ju tycka att de hade kunnat försöka få tag i några mer lämpade personer att ställa framför kameran trots att de kanske inte hade den största budgeten. Effekterna ser inte heller speciellt bra ut, men det går väl på sätt och vis kanske inte att begära speciellt mycket mer än vad man får här med tanke på hur resten av filmen är. Filmen är i runda slängar åttio minuter lång, men hade lätt kunnat kortats ned med tjugo minuter då de första fyrtio är ganska ointressanta med en hel del utfyllnad för att göra filmen längre.

All Cheerleaders Die är verkligen inte bra, men har en och annan kul grej att bjuda på. Gillar man lågbudgettrash så är den ett ganska säkert kort där hemma i TV-soffan. Enda problemet är att man troligen inte lär kunna få tag i den på något annat än VHS.

No Comments

The Walking Dead – Season 6 av J

april 30th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

The Walking Dead - Season 6Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande i hans grupp har funnit ett nytt hem; Alexandria, ett område med hus där invånarna har satt upp en stor vägg av plåt runt för att skydda från yttre hot. Allting ställer sig emellertid på sin spets då de upptäcker att en enorm hord av vandrande döda, som varit fångna i ett gigantiskt kalkbruk, snart kommer bli fria och att Alexandria ligger mitt i deras väg. Samtidigt nalkar ett nytt hot mot Rick’s grupp efter att de hjälpt ett annat överlevarläger att ta itu med den mystiske Negan’s (Jeffrey Dean Morgan) grupp…

Säsong 6 av The Walking Dead slutade för kring en månad sedan men jag har inte kommit till skott med att se det sista avsnittet i säsongen förrän nu och wow, vilken jävla avslutning. Majoriteten av säsong 6 är spännande och den är hittills den bästa säsongen i serien utan några som helst tvivel (även om den inte är helt felfri). Det rör nästan hela tiden på sig och mid-season finalen är troligtvis den mest spännande hittills i serien – för att inte tala om säsongens sista avsnitt.

The Walking Dead blir bara bättre och bättre och jag hoppas att säsong 7, som sänds i höst, fortsätter i samma fotspår.

Länkmaffian: H’s recension av pilotavsnittet och mina recensioner av säsong 1, 2, 3, 4 och 5 och säsong 1 av Fear The Walking Dead.

No Comments

Fear The Walking Dead – Season 1 av J

mars 27th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

Fear The Walking DeadStudievägledaren Madison Clark (Kim Dickens) och engelskaläraren Travis Manawa (Cliff Curtis) kommer ur varsitt tidigare förhållande och kämpar med att hålla ihop de bägge familjerna så gott det går trots en hel del problem och konflikter som uppstår. Detta kommer snart emellertid att förändras. När en mystisk epidemi bryter ut i Los Angeles som gör att de nyligen avlidna vaknar till liv igen spärras deras bostadsområde av och allt utanför stängslen sätts i karantän. Vad som till en början verkar vara ett tillfälligt problem visar sig snart bara vara början till slutet…

Med säsong 2 av Fear The Walking Dead på ingång i början på April blåste jag igenom den sex avsnitt korta säsong 1 av serien och jag är faktiskt förvånad; jag gillade den, skarpt. Säsong 1 kan kännas seg och ganska händelselös, men har man samtidigt i åtanke att detta är en prequel-serie till The Walking Dead där vi tittare får se vad som egentligen ledde till apokalypsen blir det hela mer intressant (speciellt om man följer The Walking Dead). Jag gillar hela idéen om att de visar hur civilisationen gick åt helvete tack vare en epidemi av okänt ursprung som börjar väcka de döda till liv och hur en redan trasig familj försöker att överleva de första dagarna av apokalypsen.

Förväntar man sig samma spänning som The Walking Dead äntligen har lyckats bygga upp så lär man bli besviken på första säsongen av Fear The Walking Dead; det är trots allt en prequel-serie som redogör vad som hände i början av apokalypsen. Jag gillar den hur som helst och är taggad inför säsong 2 av serien som sänds den 10 April i USA. Rekommenderas.

Länkmaffian: mina recensioner av The Walking Dead säsong 1, 2, 3, 4, 5 och H’s recension på TWD’s pilotavsnitt.

1 Comment

28 Weeks Later av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Weeks LaterSju månader har gått sedan ”vredes-viruset” infekterade och utplånade större delen av Storbritannien’s befolkning. Den amerikanska armén har förklarat landet som säkert från infektion och har börjat återbefolka en del av London med brittiska flyktingar för att påbörja arbetet med att återuppbygga landet. Saker och ting går emellertid inte som planerat när en överlevande och bärare av ”vredes-viruset” hittas strax utanför den avspärrade säkra zonen och kort efter hennes ankomst bryter smittan ut på nytt…

Oh boy. Första gången jag såg 28 Weeks Later 2007 ville jag skjuta idioterna som låg bakom filmen. Precis allting var piss med hela filmen. Jag hatade filmen helt enkelt. Nu när jag har sett om den för första gången på nästan tio år tycker jag att den inte var så dålig som jag ville minnas att den var. Kameraarbetet är under all kritik förvisso. Jag kan inte komma på någon annan film (som inte är found footage) där kameran slängs så pass mycket som i den här filmen. Jag menar, så fort någonting spännande ska hända börjar kameran slängas åt alla möjliga håll så att vi som tittare inte ska begripa vad som pågår på skärmen vi tittar på. Skådespelarinsatserna är emellertid helt okej och manuset är det egentligen ingenting fel på heller, det är kameraarbetet som är skurken här (och de CGI-effekter som man lyckas uppfatta då och då).

28 Weeks Later är i grund och botten inte en dålig film, men tack vare att de verkar ha haft en kameraman som var aspackad under hela inspelningstiden så dras betyget ner väldigt, väldigt mycket. Blir man lätt åksjuk av att titta på film borde man verkligen inte titta på den här filmen, mot slutet lär man ha spytt ett par tre gånger i annat fall. Helt okej film om man kan se förbi det totalt värdelösa kameraarbetet.

No Comments

28 Days Later… av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Days LaterNär en grupp djurskyddsaktivister bryter sig in i ett topphemligt laboratorium i Storbritannien lyckas de släppa lös ett virus som förvandlar de infekterade till blodtörstiga galningar inom några sekunder efter infektion. Tjugoåtta dagar senare vaknar cykelbudet Jim (Cillian Murphy) upp ur ett koma efter att ha blivit påkörd av en bil. Till hans förvåning är sjukhuset övergivet varpå han beger sig ut på de tomma och härjade gatorna i London. Han slår sig ihop med några andra överlevande han stöter på och de bestämmer sig för att bege sig iväg till utkanten av Manchester, där det ska finnas en fristad med överlevande soldater. De har emellertid ingen aning om vad de ger sig in på…

Jag såg 28 Days Later… snett efter att den kom på video 2002 och tyckte det var en rätt bra zombieaktig film. Jag såg sedan om den ett par gånger innan dess uppföljare, 28 Weeks Later, dök upp i 2007 och jag har väl alltid haft samma åsikt om filmen sedan min första titt. Nu när jag såg den för första gången på nära tio år så tycker jag att den första halvan av filmen är ganska solid. Bilderna av de tomma gatorna i London är perfekt gjorda och rent av kusliga. Ungefär halvvägs igenom filmen börjar den dala lite grann och den sista akten känns inte lika solid som den första halvan av filmen.

Jag tycker fortfarande 28 Days Later… är en ganska bra zombieaktig film som första gången jag såg den. Den har några dippar här och där, men överlag är det en ganska välgjord och bra film och gav genren ny luft (som orsakade en lavin av zombiefilmer). Jag gillar den, absolut, men är det den bästa zombiefilmen som någonsin har gjorts? Knappast. Men en rekommendation är väl antagligen på sin plats även om den svajar till här och där. Fast, jag antar att alla redan har sett den så vem bryr sig?

No Comments

The Walking Dead – Season 5 av J

februari 26th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

The Walking Dead - Season 5Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande har lyckats ta sig till tågterminalen Terminus, där de hört över kortvågsradio att det ska finnas skydd och en fristad för överlevande. De upptäcker snabbt att allting inte står rätt till och blir tillfångatagna av Terminus’ invånare. Det dröjer dock inte länge förrän Carol (Melissa McBride), som tillsammans med Tyrese (Chad L. Coleman) lyckades ta sig ifrån fängelset under striden med The Governor, genomför en attack mot terminalen varpå de vandrande döda tar sig in. Rick’s grupp delar sig därefter in i två grupper; den ena ska bege sig till Washington för att med hjälp av Eugene (Josh McDermitt) skapa ett botemedel mot smittan som väcker de döda till liv och den andra leta efter Beth (Emily Kinney), som blivit kidnappad.

Säsong sex av The Walking Dead börjar nå sitt slut och jag blev alldeles nyligen klar med säsong fem. Anledningen till detta är att jag beslutade mig för att ta ett break ifrån serien efter mid-season finalen av säsong fem (som jag för övrigt fick spoilad tack vare idioter på facebook). Jag antar att om man gillar The Walking Dead så har man redan sett säsong 5, så varför ens bry sig i att skriva en recension på den säsongen? Ptja.. jag har skrivit om de fyra tidigare så varför inte fortsätta med trenden?

Hur som helst; säsong 5 rullar på utan några större bekymmer. Det är till större delen spännande och under andra halvan av säsongen börjar tempot öka och intrigerna tätnar allt eftersom handlingen fortgår. Jag skulle nog säga att det här är den hittills bästa säsongen (av de fem första åtminstone). Även om några karaktärer gör totalt stendumma grejer kan jag ursäkta det då det vägs upp av en hel del spänning och intressanta twister.

Säsong fem av The Walking Dead har tänt min låga för serien igen och jag ska snarast slänga mig över säsong sex… eller åtminstone börja titta på den innan säsong sju nästan är slut i alla fall.

Länkmaffian: recensioner på säsong 1, 2, 3 och 4 samt H’s recension av pilotavsnittet.

No Comments

The Dead The Damned And The Darkness av J

januari 15th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

The Dead The Damned And The DarknessJorden har gått under och majoriteten av mänskligheten har bytts ut mot vandrande döda. Löjtnant Sawyer (Robert Tweten) är på väg till havet för att strö ut sin familjs aska. Men för att nå kusten måste han lyckas ta sig igenom horder av blodtörstiga zombies. Beväpnad med ett maskingevär och en slägga, iklädd en pansardräkt beger han sig iväg för att slutföra sitt personliga uppdrag.

Rene Perez tyckte tydligen att hans skitfilm The Dead And The Damned (recenserad här) var så pass bra att den behövde en uppföljare, vilken han 2014 spelade in som The Dead The Damned And The Darkness. Till skillnad från den usla zombie-western The Dead And The Damned är den här filmen fläckvis rätt hyfsad. Jag skulle inte kalla den för bra, men jag kände inte att jag ville gröpa ut mina ögon med en sked åtminstone. Skådespelarna var hyfsade och effekterna såg bättre ut än vad jag förväntat mig. Det som fäller filmen är dess manus. Även om det händer saker filmen igenom kändes det under många stunder ganska ointressant och tråkigt. Actionscenerna föll platta och ordet spännande kändes otroligt avlägset medan jag tittade på filmen. Hade Perez klippt bort allt onödigt skit, gjort filmen mer actionfylld och skrivit om slutet (som för övrigt är något av det snålaste jag sett) hade jag kanske till och med kunnat gilla filmen trots dess B-känsla.

The Dead The Damned And The Darkness är bättre än The Dead And The Damned, men lyckas snava över sina egna skosnören och gör ett ordentligt magplask. Det är föga imponerande och filmen är inte bra i det stora hela, även om jag hellre ser om den här filmen än dess föregångare.

No Comments

Silent Night, Zombie Night av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Silent Night, Zombie NightEn vecka innan julafton bryter ett virus ut i Los Angeles som muterar de smittade till köttätande zombies. Samtidigt är L.A.P.D. snuten Frank Talbot (Jack Forcinito) på gränsen till att bryta sina band till sin fru Sarah (Nadine Stenovitch) och hans partner Nash Jackson (Andy Hopper), som han har jobbat tillsammans med länge, enbart för att finna sig fångad bland den smittade befolkningen. Allt eftersom döden kommer närmare blir deras överlevnad hotad ytterligare av det faktum att båda männen älskar samma kvinna.

Vilken jävla soppa Silent Night, Zombie Night är. Hela filmen känns bara bortkastad. Liksom, den börjar någonstans men händelserna i filmen leder ingen vart. Alls, överhuvudtaget. Karaktärerna känns bara jävligt dumma och många av deras handlingar makes no sense med tanke på den situation de sitter i. Skådespelarna är inget vidare heller; under majoriteten av filmen spelas det över något fruktansvärt och jag tycker helt enkelt inte att de är övertygande. Som om allt detta inte var nog så är effekterna urusla. Allt våld är inlagt efteråt med datorer och allting ser bara jävligt konstigt ut. Makeupen ser löjlig ut och får mig mest att lyfta på ögonbrynen istället för att känna obehag.

Ska sanningen fram såg jag Silent Night, Zombie Night av en enda anledning och det var att titeln lät frän, filmen å andra sidan är ren dynga. Skippa.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud