| Subcribe via RSS

Fear The Walking Dead – Season 1 av J

mars 27th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

Fear The Walking DeadStudievägledaren Madison Clark (Kim Dickens) och engelskaläraren Travis Manawa (Cliff Curtis) kommer ur varsitt tidigare förhållande och kämpar med att hålla ihop de bägge familjerna så gott det går trots en hel del problem och konflikter som uppstår. Detta kommer snart emellertid att förändras. När en mystisk epidemi bryter ut i Los Angeles som gör att de nyligen avlidna vaknar till liv igen spärras deras bostadsområde av och allt utanför stängslen sätts i karantän. Vad som till en början verkar vara ett tillfälligt problem visar sig snart bara vara början till slutet…

Med säsong 2 av Fear The Walking Dead på ingång i början på April blåste jag igenom den sex avsnitt korta säsong 1 av serien och jag är faktiskt förvånad; jag gillade den, skarpt. Säsong 1 kan kännas seg och ganska händelselös, men har man samtidigt i åtanke att detta är en prequel-serie till The Walking Dead där vi tittare får se vad som egentligen ledde till apokalypsen blir det hela mer intressant (speciellt om man följer The Walking Dead). Jag gillar hela idéen om att de visar hur civilisationen gick åt helvete tack vare en epidemi av okänt ursprung som börjar väcka de döda till liv och hur en redan trasig familj försöker att överleva de första dagarna av apokalypsen.

Förväntar man sig samma spänning som The Walking Dead äntligen har lyckats bygga upp så lär man bli besviken på första säsongen av Fear The Walking Dead; det är trots allt en prequel-serie som redogör vad som hände i början av apokalypsen. Jag gillar den hur som helst och är taggad inför säsong 2 av serien som sänds den 10 April i USA. Rekommenderas.

Länkmaffian: mina recensioner av The Walking Dead säsong 1, 2, 3, 4, 5 och H’s recension på TWD’s pilotavsnitt.

1 Comment

28 Weeks Later av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Weeks LaterSju månader har gått sedan ”vredes-viruset” infekterade och utplånade större delen av Storbritannien’s befolkning. Den amerikanska armén har förklarat landet som säkert från infektion och har börjat återbefolka en del av London med brittiska flyktingar för att påbörja arbetet med att återuppbygga landet. Saker och ting går emellertid inte som planerat när en överlevande och bärare av ”vredes-viruset” hittas strax utanför den avspärrade säkra zonen och kort efter hennes ankomst bryter smittan ut på nytt…

Oh boy. Första gången jag såg 28 Weeks Later 2007 ville jag skjuta idioterna som låg bakom filmen. Precis allting var piss med hela filmen. Jag hatade filmen helt enkelt. Nu när jag har sett om den för första gången på nästan tio år tycker jag att den inte var så dålig som jag ville minnas att den var. Kameraarbetet är under all kritik förvisso. Jag kan inte komma på någon annan film (som inte är found footage) där kameran slängs så pass mycket som i den här filmen. Jag menar, så fort någonting spännande ska hända börjar kameran slängas åt alla möjliga håll så att vi som tittare inte ska begripa vad som pågår på skärmen vi tittar på. Skådespelarinsatserna är emellertid helt okej och manuset är det egentligen ingenting fel på heller, det är kameraarbetet som är skurken här (och de CGI-effekter som man lyckas uppfatta då och då).

28 Weeks Later är i grund och botten inte en dålig film, men tack vare att de verkar ha haft en kameraman som var aspackad under hela inspelningstiden så dras betyget ner väldigt, väldigt mycket. Blir man lätt åksjuk av att titta på film borde man verkligen inte titta på den här filmen, mot slutet lär man ha spytt ett par tre gånger i annat fall. Helt okej film om man kan se förbi det totalt värdelösa kameraarbetet.

No Comments

28 Days Later… av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Days LaterNär en grupp djurskyddsaktivister bryter sig in i ett topphemligt laboratorium i Storbritannien lyckas de släppa lös ett virus som förvandlar de infekterade till blodtörstiga galningar inom några sekunder efter infektion. Tjugoåtta dagar senare vaknar cykelbudet Jim (Cillian Murphy) upp ur ett koma efter att ha blivit påkörd av en bil. Till hans förvåning är sjukhuset övergivet varpå han beger sig ut på de tomma och härjade gatorna i London. Han slår sig ihop med några andra överlevande han stöter på och de bestämmer sig för att bege sig iväg till utkanten av Manchester, där det ska finnas en fristad med överlevande soldater. De har emellertid ingen aning om vad de ger sig in på…

Jag såg 28 Days Later… snett efter att den kom på video 2002 och tyckte det var en rätt bra zombieaktig film. Jag såg sedan om den ett par gånger innan dess uppföljare, 28 Weeks Later, dök upp i 2007 och jag har väl alltid haft samma åsikt om filmen sedan min första titt. Nu när jag såg den för första gången på nära tio år så tycker jag att den första halvan av filmen är ganska solid. Bilderna av de tomma gatorna i London är perfekt gjorda och rent av kusliga. Ungefär halvvägs igenom filmen börjar den dala lite grann och den sista akten känns inte lika solid som den första halvan av filmen.

Jag tycker fortfarande 28 Days Later… är en ganska bra zombieaktig film som första gången jag såg den. Den har några dippar här och där, men överlag är det en ganska välgjord och bra film och gav genren ny luft (som orsakade en lavin av zombiefilmer). Jag gillar den, absolut, men är det den bästa zombiefilmen som någonsin har gjorts? Knappast. Men en rekommendation är väl antagligen på sin plats även om den svajar till här och där. Fast, jag antar att alla redan har sett den så vem bryr sig?

No Comments

The Walking Dead – Season 5 av J

februari 26th, 2016 | Postad i Drama, Skräck/Rysare, TV

The Walking Dead - Season 5Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande har lyckats ta sig till tågterminalen Terminus, där de hört över kortvågsradio att det ska finnas skydd och en fristad för överlevande. De upptäcker snabbt att allting inte står rätt till och blir tillfångatagna av Terminus’ invånare. Det dröjer dock inte länge förrän Carol (Melissa McBride), som tillsammans med Tyrese (Chad L. Coleman) lyckades ta sig ifrån fängelset under striden med The Governor, genomför en attack mot terminalen varpå de vandrande döda tar sig in. Rick’s grupp delar sig därefter in i två grupper; den ena ska bege sig till Washington för att med hjälp av Eugene (Josh McDermitt) skapa ett botemedel mot smittan som väcker de döda till liv och den andra leta efter Beth (Emily Kinney), som blivit kidnappad.

Säsong sex av The Walking Dead börjar nå sitt slut och jag blev alldeles nyligen klar med säsong fem. Anledningen till detta är att jag beslutade mig för att ta ett break ifrån serien efter mid-season finalen av säsong fem (som jag för övrigt fick spoilad tack vare idioter på facebook). Jag antar att om man gillar The Walking Dead så har man redan sett säsong 5, så varför ens bry sig i att skriva en recension på den säsongen? Ptja.. jag har skrivit om de fyra tidigare så varför inte fortsätta med trenden?

Hur som helst; säsong 5 rullar på utan några större bekymmer. Det är till större delen spännande och under andra halvan av säsongen börjar tempot öka och intrigerna tätnar allt eftersom handlingen fortgår. Jag skulle nog säga att det här är den hittills bästa säsongen (av de fem första åtminstone). Även om några karaktärer gör totalt stendumma grejer kan jag ursäkta det då det vägs upp av en hel del spänning och intressanta twister.

Säsong fem av The Walking Dead har tänt min låga för serien igen och jag ska snarast slänga mig över säsong sex… eller åtminstone börja titta på den innan säsong sju nästan är slut i alla fall.

Länkmaffian: recensioner på säsong 1, 2, 3 och 4 samt H’s recension av pilotavsnittet.

No Comments

The Dead The Damned And The Darkness av J

januari 15th, 2016 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

The Dead The Damned And The DarknessJorden har gått under och majoriteten av mänskligheten har bytts ut mot vandrande döda. Löjtnant Sawyer (Robert Tweten) är på väg till havet för att strö ut sin familjs aska. Men för att nå kusten måste han lyckas ta sig igenom horder av blodtörstiga zombies. Beväpnad med ett maskingevär och en slägga, iklädd en pansardräkt beger han sig iväg för att slutföra sitt personliga uppdrag.

Rene Perez tyckte tydligen att hans skitfilm The Dead And The Damned (recenserad här) var så pass bra att den behövde en uppföljare, vilken han 2014 spelade in som The Dead The Damned And The Darkness. Till skillnad från den usla zombie-western The Dead And The Damned är den här filmen fläckvis rätt hyfsad. Jag skulle inte kalla den för bra, men jag kände inte att jag ville gröpa ut mina ögon med en sked åtminstone. Skådespelarna var hyfsade och effekterna såg bättre ut än vad jag förväntat mig. Det som fäller filmen är dess manus. Även om det händer saker filmen igenom kändes det under många stunder ganska ointressant och tråkigt. Actionscenerna föll platta och ordet spännande kändes otroligt avlägset medan jag tittade på filmen. Hade Perez klippt bort allt onödigt skit, gjort filmen mer actionfylld och skrivit om slutet (som för övrigt är något av det snålaste jag sett) hade jag kanske till och med kunnat gilla filmen trots dess B-känsla.

The Dead The Damned And The Darkness är bättre än The Dead And The Damned, men lyckas snava över sina egna skosnören och gör ett ordentligt magplask. Det är föga imponerande och filmen är inte bra i det stora hela, även om jag hellre ser om den här filmen än dess föregångare.

No Comments

Silent Night, Zombie Night av J

december 24th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Silent Night, Zombie NightEn vecka innan julafton bryter ett virus ut i Los Angeles som muterar de smittade till köttätande zombies. Samtidigt är L.A.P.D. snuten Frank Talbot (Jack Forcinito) på gränsen till att bryta sina band till sin fru Sarah (Nadine Stenovitch) och hans partner Nash Jackson (Andy Hopper), som han har jobbat tillsammans med länge, enbart för att finna sig fångad bland den smittade befolkningen. Allt eftersom döden kommer närmare blir deras överlevnad hotad ytterligare av det faktum att båda männen älskar samma kvinna.

Vilken jävla soppa Silent Night, Zombie Night är. Hela filmen känns bara bortkastad. Liksom, den börjar någonstans men händelserna i filmen leder ingen vart. Alls, överhuvudtaget. Karaktärerna känns bara jävligt dumma och många av deras handlingar makes no sense med tanke på den situation de sitter i. Skådespelarna är inget vidare heller; under majoriteten av filmen spelas det över något fruktansvärt och jag tycker helt enkelt inte att de är övertygande. Som om allt detta inte var nog så är effekterna urusla. Allt våld är inlagt efteråt med datorer och allting ser bara jävligt konstigt ut. Makeupen ser löjlig ut och får mig mest att lyfta på ögonbrynen istället för att känna obehag.

Ska sanningen fram såg jag Silent Night, Zombie Night av en enda anledning och det var att titeln lät frän, filmen å andra sidan är ren dynga. Skippa.

No Comments

Non si deve profanare il sonno dei morti av J

november 5th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Non si deve profanare il sonno dei mortiAntikhandlaren George (Ray Lovelock) beger sig iväg på semester till den engelska landsbygden på sin motorcykel för att renovera ett hus han äger där ute. När han stannar vid en bensinmack för att tanka blir hans motorcykel demolerad efter att den unga kvinnan Edna (Cristina Galbó), som är på väg till sin syster för att hjälpa sin svåger att få in henne på ett behandlingshem, har backat på den.

I gengäld för att ha förstört hans motorcykel erbjuder Edna George lift och de beger sig iväg. När de väl kommit fram till Edna’s syster finner de hennes man brutalt mördad och tillkallar polis. Inspektören (Arthur Kennedy) som får fallet på sitt bord misstänker genast att Edna, hennes syster och George varit involverade i dödsfallet, ovetandes om att de nyligen avlidna har börjat vakna till liv igen tack vare strålningen som utsöndrats ifrån en ny strålningsmaskin som bönderna i området har börjat använda sig av för att förstöra insekters nervsystem och således bli av med ohyran.

Jag såg den här filmen för ganska precis tio år sedan tillsammans med en kompis en tidig sommarmorgon efter en lång natt av öl och film. Jag minns att jag trodde att det skulle vara en tråkig eller rent av trashig film från 70-talet. Det visade sig att jag faktiskt tyckte att den var riktigt, riktigt bra och bestämde mig för att jag absolut skulle se om den snart. Jag gjorde aldrig det och filmen gled in i glömskan…

Nu har jag äntligen sett om Non si deve profanare il sonno dei morti, som enligt IMDB betyder Do Not Speak Ill Of The Dead på engelska. Tittar man istället på den engelska Wikipedia sidan om filmen finner man att titeln betyder Do Not Profane The Sleep Of The Dead (vi finner även att filmen hade titeln No profanar el sueño de los muertos i Spanien, vilket ska betyda samma sak som den italienska titeln av filmen). Letar man sedan upp en vettig översättare på internet från italienska till engelska finner man att titeln betyder You Must Not Profane The Sleep Of The Dead. Så ja, lite luddigt är det. Hur som helst; filmen har fått totalt 16 olika release-titlar världen över och några av dem är Let Sleeping Corpses Lie, The Living Dead, The Living Dead At Manchester Morgue, Breakfast At The Manchester Morgue och den besynnerliga titeln Don’t Open The Window.

Filmen hamnade i blåsväder i England under Video Nasties eran och blev provad i domstol under ”Obscene Publications Act”. Filmen blev aldrig dömd, men släpptes 1985 med 1 minut och 53 sekunders klipp och det skulle dröja ända fram till 2002 innan den brittiska publiken kunde beskåda filmen i sin fullständiga version.

Så, hur är filmen i sig då? Inget speciellt egentligen. Hela filmen för mina tankar till Zombi 2/Zombie Flesh Eaters (recenserad här) som kom fem år efter, där det egentligen inte händer speciellt mycket heller förrän mot slutet av filmen. Förväntar man sig blod, gore och splatter blir man nog ganska besviken då den här filmen, likt Zombi 2, har en långsam uppbyggnad fram till det hyfsat överraskande slutet. Skådespelarna är bra (speciellt Cristina Galbó vars känslomässiga skådespelande troligtvis var ganska autentisk då hon bara några dagar innan inspelningen förlorade sin make Peter Lee Lawrence i cancer) och för att vara en film från 1974 ser effekterna riktigt bra ut, de rent av imponerade emellanåt. Jag brukar dock oftast spy galla över filmer där man får sitta i tusen miljarder år och vänta på att någonting ska hända och det här är väl egentligen en sån film, men i det här fallet gillar jag den faktiskt. Filmens sista akt är det som får mig att omfamna den här filmen och ursäkta det långsamma tempot den haft fram till dess.

Är du ett fan av Zombi 2 faller nog Non si deve profanare il sonno dei morti dig i smaken. Den har ett långsamt tempo, men sista akten är vad som gör att filmen får ett rejält uppsving och att jag ger den en rekommendation.

No Comments

Dead Rising av J

oktober 18th, 2015 | Postad i Action, Film, Komedi, Skräck/Rysare

Dead RisingDet är tredje gången under en tioårsperiod ett utbrott av en zombieepidemi bryter ut och den här gången i East Mission, Oregon. Hit Point reportern Chase Carter (Jesse Metcalfe) och hans kamerakvinna Jordan (Keegan Connor Tracy) är på plats i karantänzonen för att intervjua människor som befinner sig där. FEZA (Federal Emergency Zombie Authority) använder ett vaccin kallat Zombrex för att inokulera offren och skjuta på transformationen. Men någonting går fruktansvärt fel och de som är smittade förvandlas till blodtörstiga zombies och i kaoset flyr Jordan i Hit Point bilen och lämnar Chase kvar.

Chase lyckas fly från platsen och möter Crystal (Meghan Ory) och Maggie (Virginia Madsen), som precis har förlorat sin dotter och är i svår chock. Tillsammans söker de skydd i en lånebutik allt medan horderna av zombies utanför växer. Samtidigt anländer Jordan till avspärrningen, enbart för att bli satt i karantän. Medan militären, under befäl av General Lyons (Dennis Haysbert), vill bomba staden då Zombrex är ineffektivt måste Chase, Crystal och Maggie kämpa för sina liv för att nå avspärrningen.

Jag har alltid gillat zombiefilmer och zombiespel. Innan jag skaffade mig en Xbox 360 fick jag avundas alla som hade en då Capcom (spelföretaget bakom klassiker som Mega Man och Resident Evil) släppte spelet Dead Rising; det första spelet med gigantiska horder med zombies. Spelet blev givetvis en hit och har sedan dess fått två uppföljare (tvåan fick tre sidospel/expansioner dessutom) och en portning från 360n till Wii (kallat Dead Rising: Chop Till You Drop), som hade betydligt mindre horder av zombies tack vare den svagare hårdvaran i Wii konsolen. Hur som helst, jag har samtliga Dead Rising spel men har aldrig klarat ut något av dem (än), mycket tack vare det irriterande tidssystemet som existerar i dem. Om du inte klarar av en uppgift under en viss tid kan du inte göra om uppgifterna, såvida du inte startar om spelet helt. Kort sagt; det är ganska stressiga spel om man vill hinna göra allting i dem.

Så. När jag fick höra att en filmatisering av Dead Rising skulle komma blev jag givetvis sugen på den och nu har jag äntligen dragit av plasten på min extremt limiterade version av filmen och sett den. Filmen i sig är inget märkvärdigt egentligen. Det är överlag samma gamla zombiefilm som vi har sett en miljon gånger förut och hade det inte varit för att filmens titel var Dead Rising (eller Dead Rising: Watchtower som den tydligen bara är släppt som) så hade den troligtvis försvunnit i den uppsjö av zombiefilmer som släpps titt som tätt. Men även om filmen inte är speciellt märkvärdig är den ändå rätt underhållande. Det är hyfsat med (CGI) blod och gore, en del skojiga grejer som inträffar (intervjuerna med Frank West, porträtterad av Rob Riggle, är nog höjdpunkterna i filmen) och fler zombies än vad man oftast är van vid att se i såna här filmer.

Skådespelarna är bra och effekterna är till större delen acceptabla (jag hade i vanlig ordning föredragit att de använt sig av praktiska effekter istället för CGI). Storyn är ganska välskriven, men är samtidigt fläckvis lite långdragen på sina ställen. Kanske har filmens speltid på nästan två timmar med saken att göra? Eller? Njae, kanske inte. De flesta scenerna är ganska viktiga för utvecklingen av storyn, men jag kan samtidigt tycka att två timmars speltid i en zombiefilm (om man inte heter George A. Romero that is) känns lite som att ta i så man skiter på sig.

Hur som helst; Dead Rising filmatiseringen är inte en dålig zombiefilm (i alla fall om man ska jämföra med allt annat skit som släppts de senaste femton åren), även om den hade kunnat haft lite mer blod och gore än vad den har. Jag tycker att det är en av de bättre zombiefilmerna som har kommit på senare år och kommer troligtvis att se om den när jag fått tummen ur och kört igenom spelen.. sen, nån gång. Klart sevärd om man är ett fan av Dead Rising spelen (eller zombiefilmer överhuvudtaget).

Uppföljare är planerad till våren 2016. Huruvida vi får se den eller inte visar sig.

No Comments

Maggie av J

september 13th, 2015 | Postad i Drama, Film

MaggieEtt par månader har gått sedan de första föll offer för en ny typ av smitta som förvandlar bäraren till en blodtörstig zombie. Maggie Vogel (Abigail Breslin) är dessvärre ett av dessa offer och har nu bara några få dagar kvar i livet. Hennes far, Wade (Arnold Schwarzenegger), lyckas efter ett par veckors letande att hitta Maggie i karantän delen av ett sjukhus och får henne utskriven så att hon ska få spendera sina sista dagar hemma.

Allt eftersom Maggie sakta men säkert förvandlas stannar Wade vid hennes sida för att skydda henne samtidigt som tiden rinner iväg och stunden då Wade måste ta det slutgiltiga beslutet närmar sig allt mer…

Jag trodde aldrig i mina vildaste drömmar att jag skulle få se Arnold Schwarzenegger i en zombiefilm, men nu har jag äntligen gjort det… på sätt och vis i alla fall. Maggie är inte en ren zombiefilm, utan är mer ett drama som utspelar sig under ett utbrott av en zombie-epidemi och vi får helt enkelt följa far och dotter under hennes sista dagar i livet. Så, glöm allt vad som handlar om gore och slafs, ni får se något annat isåfall. Maggie är en gripande och ganska tänkvärd film; vad hade DU gjort om ditt barn blivit smittad med ett virus som kommer förvandla han eller henne till ett köttätande monster?

Även om största fokuset ligger på Abigail Breslin blev jag mest imponerad av Arnold’s prestation. Karln kan skådespela bara han får chansen till det och även om den här typen av roll inte riktigt passar in på honom så gjorde han den otroligt bra.

Maggie må inte vara en splatterfest, men det är både en sevärd och tänkvärd film. Jag gillar den och ger den en rekommendation.

No Comments

Undead av J

augusti 28th, 2015 | Postad i Action, Film, Komedi, Skräck/Rysare

UndeadDen lugna lilla staden Berkeley, New South Wales, Australien, är ett charmigt litet fiskesamhälle där livet är fint och invånarna vänliga. Allt det är emellertid på väg att ändras.

Efter att ha förlorat sitt barndomshem till banken bestämmer sig René (Felicity Mason) för att lämna Berkeley bakom sig och bege sig iväg till storstan. Avresan blir emellertid betydligt svårare då det plötsligt börjar regna meteoriter mot den lilla staden och med dem en utomjordisk farsot, som förvandlar de som kommer i kontakt med den till zombies. René lyckas undkomma de växande horderna av odöda och tycks ha funnit räddningen i form av ett litet isolerat hus, ägt av stadens knäppskalle, Marion (Mungo McKay). Det dröjer dock inte länge förrän de får sällskap av fyra andra desperata överlevande och tillsammans måste de slåss mot de odöda horderna. Men allting är inte vad det verkar vara, vilket de snart kommer att bli varse om…

Jag minns inte när jag såg Undead sist, men det måste ha varit kring tio år sedan i alla fall. Det jag dock minns är att jag älskade den här filmen då och tyckte att det var en av de bästa zombiefilmerna som gjorts. Så när jag nu lyckades rota fram den på nytt så bestämde jag mig helt enkelt för att se om den och se om den fortfarande håller måttet.

Filmen håller fortfarande måttet ganska bra. Skådespelarna är suveräna (speciellt McKay och hans gestaltning av Marion) och de praktiska effekterna (vilket det är en hel del av här) som använts ser riktigt bra ut. Manuset är underhållande och fläckvis skojigt, med en riktigt bra twist på slutet (även om vi har sett liknande saker i andra filmer). Det enda jag egentligen inte gillar med filmen är att de har använt uppenbara (och nu mer föråldrade) CGI-effekter. Det ser mest otroligt billigt ut och även om de inte står jättemycket i fokus drar det ner lite grann på betyget.

Hur som helst, överlag är Undead fortfarande en bra zombiefilm som har gott om både action, blod och humor och den underhåller fint under de ca 100 minuterna den rullar på. Rekommenderas.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud