Eldfödd
Den senaste delen i min serie ”Läs en Stephen King-bok och sen se filmen” heter Eldfödd (Firestarter). Det finns en gemensam nämnare hos alla Stephen King-bokfilmer, och det är att det känns som man snabbspolar genom boken. Man hoppar över det, förenklar det, lägger ihop det och det osv. I Jurtjyrkogården tar man bort Jeds fru, i Köplust går hela storyn i en hysterisk hastighet – men där läste jag att filmen någonstans ska finnas i en tretimmarsversion som bibehåller lite mer av bokens innehåll.
1980 gavs Eldfödd ut som bok, ungefär Kings nionde beroende på hur man räknar, och 1984 släpptes succéfilmen (och det syns), regisserad av Mark L. Lester som året efter skulle göra Commando! Drew Barrymore är nio år, två år efter E.T. och David Keith (en sån där man känner igen från 100 filmer men inte kan nämna en enda) spelar hennes pappa. Martin Sheen rullar vidare, George C. Scott är lagom vidrig och Heather Locklear tittar in lite snabbt innan hon blir mördad.
På det hela taget är det en okej film, men jag blir inte kvitt känslan av att man borde göra en nyinspelning, en mini-serie med moderna specialeffekter. Kings fantasifulla beskrivningar av eldens beteende låter långt mer spännande än filmens eldbollar-som-åker-på-lina. Blir nog svårt att hitta en liten tjej som passar lika bra som Drew i den rollen dock.