House II: The Second Story
Det unga paret Jesse (Arye Gross) och Kate (Lar Park-Lincoln) flyttar in i en gammal kåk som gått i arv i generationer inom Jesse’s familj – 25 år efter att hans föräldrar blev mördade. Snett därefter dyker även Jesse’s småtöntiga polare Charlie (Jonathan Stark) upp tillsammans med sin diviga flickvän Jana (Amy Yasbeck) – med förhoppningar att hon ska bli upptäckt av Kate, som jobbar för ett skivbolag. Det dröjer inte länge förrän Jesse hittar information om en mystisk glasaktig aztek dödsskalle som sägs besitta krafter som ger ägaren oändligt liv och som även ger denne kraften att resa igenom tid och rum.
Efter att Jesse och Charlie grävt upp Jesse’s gammel gammel farfar Jesse ”Gramps” McLaughlin’s (Royal Dano) grav finner de denne och även den glasaktiga dödsskallen. Gramps talar om för Jesse och Charlie att de måste beskydda dödsskallen och se till att den inte hamnar i fel händer. Dessvärre har dödsskallen transformerat den stora kåken så att varje rum är en gömd ingång igenom tid och rum. Som om inte det vore nog är även Gramps’ gamla partner, och nu mer ärkefiende, Slim (Dean Cleverdon) ute efter den dödsskallen…
House II: The Second Story – eller Titta Vi Spökar 2 – är en fristående uppföljare som skiter högaktningsfullt i den första filmens story och startar från scratch med en helt ny storyline som inte följer den första filmen överhuvudtaget någonstans – vilket också blir dess fall. Filmen känns sjukt osammanhängande stora delar under tiden och emellanåt börjar jag fundera på vad de egentligen vill ha sagt med filmen. Det blir ofta väldigt flamsigt och hela filmen är rätt.. oseriös. Visserligen var inte den första filmen dödsallvarlig heller och bjöd på några fina gapskratt, men det känns som att House II urartar och det blir bara en massa fjoll av alltihop.
Skådisarna är helt okej och det är smått intressant att se Lar Park-Lincoln i någonting annat än Friday The 13th Part VII: The New Blood. Effekterna är skrattretande usla och det ser emellanåt ut som att teamet bakom effekterna inte ens har försökt anstränga sig att göra bra effekter. Jisses. Jag menar, en film producerad av Sean S. Cunningham lär väl för tusan ha haft budget till att bygga animatroner istället för skitfula stop motion animationer som inte ens ser riktiga ut?
Jag har läst på ett par håll att folk tycker att House II påminner om Army Of Darkness (dvs Evil Dead 3), tack vare att filmen tar en helt ny riktning och koncentrerar sig mer på humor än på skräck – och jag håller inte med. Army Of Darkness tog visserligen ny riktning och den var kul och underhållande. House II däremot är bara fjantig, flamsig, korkad och rätt osammanhängande bitvis. Nä. Skippa och se den första filmen igen istället.
No Comments