Helt Perfekt Glob

Quarantine 2: Terminal

Strax efter att ett nattplan ifrån New York har lyft uppstår oroligheter med en av passagerarna som verkar ha ådragit sig ett mystiskt virus, varpå planet måste nödlanda. Snett efter att planet har landat igen upptäcker passagerarna, tillsammans med personal, att terminalen de anlänt till ligger under karantän och är omringad av militär- och polisstyrkor…

Till skillnad ifrån den genomusla rip-off/back-to-back remaken Quarantine som släpptes 2008 går Quarantine 2: Terminal på en egen story, som kopplas ihop lite här och där till Quarantine, istället för att rippa av [REC] 2’s story. Resultatet blev en klichéefylld, hjärndöd och rätt förutsägbar film som fungerar alldeles utmärkt att titta på en slö eftermiddag eller kväll.

Istället för att köra på handhållna kameratekniken kör Quarantine 2 på med vanlig spelfilm, vilket gör att vi slipper usel filmning där kameran slängs fram och tillbaka hela jävla tiden (vilket den gjorde i Quarantine). Skådisarna är helt okej och levererar det man vill se. Vi ser dessutom den svenska Mercedes Masöhn (som flyttade till USA tillsammans med sin familj vid 12 års ålder) i en av huvudrollerna, vilket är lite småskoj för oss svenskar. Effektmässigt är filmen helt okej och det stänker lite blodskvättar här och där, men det hela är rätt tamt för att vara en zombiefilm.

Händelseförloppet är filmens största problem egentligen, om man är petig när det gäller sådant. Hatar man klichéefyllda filmer som det går att förutsäga slutet på redan 10 minuter in så bör man nog undvika att se den här filmen överhuvudtaget. Jag själv brydde mig inte så noga i det, utan tog vad jag fick.

Gillar man hjärndöda klichéebomber och vill bara se lite zombies tugga på folk så kan man slänga igång den här rullen – annars undvik. Istället för att se Quarantine kan man se [REC] en gång till – om man nu vill ha en koppling mellan filmerna.