The School Of Rock
Efter att rockaren Dewey Finn (Jack Black) blivit utsparkad ur bandet han spelade i – som han dessutom grundade – står han inför rejäla problem. Han är skyldig sin vän Ned Schneebly (Mike White) en större summa pengar då han inte betalat sin del av hyran och riskerar därmed att hamna på gatan då Ned’s flickvän, Patty (Sarah Silverman), hela tiden tjatar på Ned om att slänga ut Dewey.
Han ser emellertid chansen att tjäna snabba och lätta pengar då han tar ett telefonsamtal ämnat för Ned – som är lärarvikarie – och tackar ja till ett vikariat som lärare på en strikt privatskola. Men det han trodde skulle bli ett bekvämt ”slapp-jobb” visar sig bli någonting helt annat då han upptäcker att den fjärdeklassen han ska ”undervisa” besitter en hel del musikaliska begåvningar. Dewey ser nu sin chans att sätta ihop ett band för att delta i ”Battle Of The Bands”-tävlingen och inte bara kamma hem storvinsten, utan även reda upp sina ekonomiska svårigheter och hitta en väg tillbaka till rampljuset.
Klyschig, inte speciellt kul, på tok för lång och en Jack Black som spelar över som aldrig förr – skulle jag vilja sammanfatta The School Of Rock. Den bränner av troligtvis varenda klyscha som finns i komedi-genren och den gör det inte på ett roligt sätt. Det är otroligt långt mellan garven och Jack Black’s beteende är mer pinsamt och långdraget än kul. Att filmjäveln är närmare 2 timmar gör inte saken speciellt mycket bättre heller då det blir mest att filmen står och trampar vatten och inte kommer någonvart.
Har man inte sett The School Of Rock behöver man inte heller se den, man missar inte direkt någonting – mer än att man kastar bort närmare 2 timmar av sitt liv på ingenting. Skippa.
No Comments