Helt Perfekt Glob

Air Force One

Under en taktisk operation i Kazakstan tillfångatas den brutale General Ivan Radek (Jürgen Prochnow) av amerikanska och ryska specialstyrkor. Tre veckor senare är USA’s president, James Marshall (Harrison Ford), på besök i Moskva för att tala om USA’s nya ”Noll tolerans” policy jämtemot terrorism. Ombord på Air Force One hem tar ett gäng terrorister över planet och tar passagerarna (inkluderande presidentens fru och dotter) som gisslan. Deras plan är att avrätta en i gisslan varje halvtimme fram tills det deras krav blir uppfyllda. De hade emellertid inte räknat med att James Marshall är en f.d militär som mottagit Medal of Honor utmärkelsen och att han har planer att sätta käppar i hjulen för dem.

Medans Air Force One är en bra actionfilm, så känns det samtidigt som en blockbuster version av en sån där ”terrorister-tar-över-flygplan/tåg-och-får-smisk-av-en-enmansarmé-film”, som Under Siege, Derailed och Passenger 57. Filmen är ju bra och så, med bra action, bra skådisar och välgjorda effekter (även om de känns otroligt utdaterade nu, 15 år efter sin release), men jag känner att filmen är lite väl lång för den här typen av film. 2 timmar och 4 minuter är en låååååång speltid för ovannämnda typ av film och slutet känns, istället för spännande, utdraget enbart för att försöka kompensera upp den dödtid som existerar på sina ställen under filmens första 1½ timme – typ. Nåja. Air Force One – blockbuster eller inte – är en bra film, även om speltiden kunde ha kortats ner lite grann i min mening.