Snuff-Movie
30 år har gått sedan skräckfilmsregissören Boris Arkadin’s (Jeroen Krabbé) fru och deras middagsgäster brutalt mördades av ett gäng satanister på hans herrgård. Sedan dess har han hållit sig gömd från omvärlden.. fram till nu. Arkadin har bestämt sig för att göra den mest chockerande och skräckinjagande film han någonsin har gjort och bjuder således in en grupp skådespelare som ska rekonstruera den där tragiska natten för 30 år sedan – i direktsändning på internet. Det dröjer inte länge förrän gränsen mellan fantasi och verklighet börjar att suddas ut och frågan är om inte morden som utspelar sig framför kamerorna som är uppsatta runt om i huset egentligen händer på riktigt?
Snuff-Movie är ytterligare en film jag såg för närmare tio år sedan och som jag knappt mindes något utav. Det lilla jag mindes var att den var ganska konstig, men samtidigt bra. Nu när jag har sett om den och insett att det var ingen mindre än Bernard Rose (mannen bakom Candyman) som stod för manus och regi tycker jag att den är helt okej, även om den är förbannat bisarr och rent av konstig (åtminstone fram till de sista minuterna). Jag skulle nog vilja påstå att det är också filmens starkaste kort egentligen. Det konstiga och bisarra gör att den förblir hyfsat intressant under större delen av speltiden och även om filmen i sig inte är speciellt märkvärdig (när det kommer till exempelvis våldet i filmen) blev jag ändå (återigen) nyfiken på hur den skulle sluta.
Jag tänker inte ge en rekommendation av Snuff-Movie, men kan samtidigt säga att om man gillar knepiga skräckisar kan den vara något att slänga ett öga på. Om inte kan man lika gärna se någonting annat.
No Comments