Helt Perfekt Glob

Jersey Girl

Jag har tidigare med flit undvikit denna Kevin Smith-film, men nu såg det ut att vara rätt tillfälle. Jag hade fel. Fy fan.

Jersey Girl följer Smiths tradition att låta Ben Affleck spela killar som är riktigt dumma i huvudet. I Mallrats spelar han en elak kille som satt i system att ragga upp och utnyttja nydumpade tjejer. I Chasing Amy har han i huvudsak till uppgift att vara ett kärlekskrankt och kyskt pucko. Dock är dessa filmer underhållande, något som Jersey Girl verkligen inte är.

Ben spelar en workaholic i New York som gör sin flickvän J-Lo gravid. Dock dör J-Lo i barnsäng och Ben får ensam ta hand om barnet. Han tar sin far till hjälp (George Carlin) men denne tröttnar snabbt då Ben som sagt är en workaholic som konstant dumpar ungen på honom. En superstressad Ben får ett utbrott på en viktig presskonferens, får sparken och jobbar i sju år med sin pappa i New Jersey. Under alla dessa sju år fattar han inte någonting, utan längtar tillbaka till New York och ett jobb som inte ger tid till något annat, t.ex. sin dotter.

Medan alla andra karaktärer i filmen, inklusive alla som ser den, himlar med ögonen och väntar på att Ben ska Växa Som Människa så staplas klyschorna på varandra. Ska han bli ihop med den knäppiga tjejen i videobutiken? (Ja.) Ska Ben och dottern skrika åt varann: ”Jag hatar dig! Jag önskar att du dött istället för mamma!”? (Ja.) Ska han i sista sekund hinna till sin dotters skolkabaré i slutet? (Ja.) Och så vidare, och så vidare.

Kevin har mer eller mindre bett om ursäkt för den här filmen i efterhand, men det räcker nog inte. Vad i helsike tog det åt mannen när han skrev och gjorde den här filmen? Jag önskar att jag kunde radera skiten ur mitt minne, men nu får jag nöja mig med att jag inte betalade ett öre för att se den.