The Red Pill
The Red Pill är en dokumentär av den amerikanska dokumentärfilmaren – och tidigare skådespelerskan – Cassie Jaye från 2016, där hon gjort en djupdykning in i den amerikanska rörelsen MRM (Men’s Right Movement) och deras arbete. Dokumentären har blivit en succé över världen och blivit kallad ”the movie feminists doesn’t want you to see” – vilket jag kan förstå.
Dokumentären målar upp en helt annan verklighet än den som media dagligen försöker att mata oss med. Några exempel är att män också kan bli utsatta för sexism, att mäns liv anses vara mindre värda än kvinnors och att män kan offras i exempelvis krig eller katastrofer, att män begår självmord i betydligt större utsträckning än kvinnor och att män oftare förlorar vårdnaden av barn i en vårdnadstvist just på grund av sitt kön. Samtidigt gapar feminister om jämställdhet och allas lika rättigheter och värden, men så fort en man öppnar truten och börjar prata om hur han har blivit diskriminerad på grund av sitt kön – eller om han påtalar problem män kan ha – så anses han bara gnälla – för han har ju privilegier tack vare att han föddes som man. Feminism handlar inte om jämställdhet och har aldrig gjort det. Det det handlar om är könssegregation – i alla fall när det kommer till högt uppsatta poster i exempelvis kommuner, styrelser eller ledningar för företag. Jag menar, när var det sist du hörde en feminist gnälla över att det inte finns tillräckligt många kvinnor inom gruvbranschen? Eller att inte tillräckligt många kvinnor arbetar som sophämtare?
Hur som helst så finner jag den här dokumentären både upplysande och intressant då den inte bara berör mig personligen som man, utan även för att den visar den andra sidan av myntet när det kommer till det könskrig som pågått de senaste åren mellan urballade feminister som ser sexism och rasism precis i allting och vanligt, hederligt folk som vägrar bli tystade av gapande idioter som beter sig som babianer så fort de inte får sin vilja igenom. Dokumentären kan säkerligen vara en ögonöppnare för många personer där ute skulle jag tro.
Det finns betydligt mycket mer att säga om den här dokumentären och dess innehåll (för att inte tala om den hysteri den skapade i Australien vid dess premiär då en handfull feminister – troligtvis med landets media i ryggen – lyckades få den borttagen både från streamingtjänster och biografer), men om du finner något som helst intresse i den här sakfrågan tror jag att det är bättre om du ser dokumentären med egna ögon än att sitta och läsa en sketen text jag har skrivit. Se den. Rekommenderas.