Up(p)
Du kan ju lika gärna läsa någon av alla de andra 3851024 recensionerna av denna nya Pixar-rulle istället, för de flesta har ganska rätt. Up är klart bättre än den överskattade Wall-E, och en film som jag gärna ser om. Det rör på sig mest hela tiden, den är rolig med härliga idéer och så vidare. Snygg som bara den, och ljudet är godkänt även om det vid några få tillfällen är lite obalanserat.
.
.
5 Comments
oktober 24th, 2009 at 18:08
Jag tyckte att det var ett rätt tunt narrativ utöver ”kortfilmen” om deras liv tillsammans, som i sig var rätt rörande. Men utöver det fick man aldrig riktigt anledning att bry sig. Jag fick känslan av att se på en uppföljare av en mycket mer engagerande film.
oktober 24th, 2009 at 22:51
Tomas, sluta använd ord som ”narrativ” här. Det får mig att framstå som lågintelligent. Dessutom går du väl ändå inte till Pixar för att få ett djupt känslomässigt drama?
oktober 24th, 2009 at 23:28
Hehe, jag är skadad från min utbildning. Det jag saknade var väl snarare känslan av engagemang.
[spoilerish]
Det var redan ett ganska vagt mål att flytta huset och den enda anledningen man fick att bry sig om fågeln var ett par puppy-eyes från barnet som hängde med av misstag.
Antagonisten var också vag eftersom han gick från den snälla farbrorn till super-sociopaten i en handvändning, till synes utan anledning. Hans mål var att bevisa att fågeln existerade och då kan man ju fråga sig varför han gått loss på andra som också ”letat”. Eller varför gubben och ungen absolut var tvungna att rädda fågeln som specifikt inte skulle dödas. Hela avsaknaden av resonemang framställer karaktärerna som väldigt platta och filmens patos faller pladask.
oktober 25th, 2009 at 9:45
Läs om din sista paragraf. Vem pratar du om egentligen – Fredricksen eller Muntz?
oktober 30th, 2009 at 9:05
Alla eventuella ”brister” i filmen vägs alltid upp av knäppfågeln. Den kramar pojken, knackar gubbjäveln lite gillande på huvudet med näbben och väser åt hunden. HAHAHAHAHAAHAHA!!