Helt Perfekt Glob

House Of The Dead

En grupp ungdomar har planerat att åka ut till en ö för att medverka på århundradets ravefest, men lyckas missa båten som skulle åka ut dit. Efter att ha lyckats övertala kapten Kirk (Jürgen Prochnow) och hans medhjälpare Salish (Clint Howard) beger de sig ut mot ön. Men vid deras ankomst upptäcker de att festen är ödelagd och börjar leta efter de andra festdeltagarna. Det visar sig snart att ön har blivit övertagen av zombies och gruppen måste nu utkämpa en kamp på liv och död.

Ooooh… the horror. The, horror. När jag först hörde talas om att en filmatisering (av den, då för mig, okände Uwe Boll) av det störtsköna arkad-skjuta-döingar-liret House Of The Dead skulle komma till var jag alldeles exalterad. Första gången jag såg filmen var på en flimrig och uselt rippad version jag hittade på internet, som dessutom saknade slutet på filmen. Nåt år senare hittade jag filmen på original dvd och inhandlade den direkt. Och, well… House Of The Dead filmen är skräp – kort och gott. Den är inte bra någonstans; karaktärerna är korkade, handlingen är usel och förutsägbar, effekterna är sisådär men är oftast skrattretande och irriterande klipp ur House Of The Dead spelen dyker upp lite här och där filmen igenom.

Kopplingar till spelet finns knappt, mer än klippen ifrån spelen och att de är i en kåk i typ 10 minuter i hela filmen – plus två personer som dyker upp i slutsekvenserna som, vi som tittare, tydligen ska kunna koppla ihop med det första House Of The Dead spelet – då den här filmen (enligt IMDB) ska vara en prequel till första spelet.

Samtidigt som jag vill spy galla över filmen så vill jag också säga det här; man tittar inte på House Of The Dead för att bli rädd, utan för att få sig ett gott skratt. Filmen är så pass dålig att den blir bra i mina ögon och jag slänger i den här rullen i dvdspelaren när som! Men har man inte sett filmen behöver man inte se den heller – såvida man inte är lika masochistiskt lagd som jag är.