V.I.P.
Den första filmen jag gav mig på ur min senast inköpta bunt med svåråtkomliga asiatiska rullar blev ”V.I.P.” helt enkelt för att den låg överst. Denna indonesiska film från 1977 hör inte riktigt till toppskiktet av kungfu-filmer, och den knapphändiga information som finns om filmen påvisar inte bara filmens nollbudgetrötter utan även det faktum att ingen verkar vilja tillkännage att de sett den. Enligt IMDb har varken regissören eller produktionsbolaget några fler filmer under bältet, och tur är väl det.
Ett skurkgäng samlas i Indonesiens huvudstad Jakarta för att utföra en stöld av nån form av.. juvel eller vad det nu var. Några poliser är dem på spåren, och försöker luska ut vem som är gängledaren samtidigt som gänget bjäbbas lite sinsemellan. Lite action följer.
Originaltiteln är ”Bandit-Bandit Internasional” och visades i USA under titeln ”The Mad, The Mean And The Deadly”. Hur knepiga de titlarna än är, så vet jag inte vad ”V.I.P.” har med saken att göra alls. Titelsättningen verkar vara nåt filmmakarna brytt sig lika mycket om som filmen själv, för är mest folk som lallar runt och tjabbar med varann, interpunkterat med några ganska långa men oftast slapphänta actionscener. Man envisas dessutom hela filmen genom med att referera till den (inte särskilt) svarta killen som ”the negro”.
Även om rollistan innehåller Wai Man Chan och Yasuaki Kurata så kan du lita på att detta är en film du inte behöver se. Trots att den är ”rare”. Kolla in trailern på den här sidan, eller en fightingscen nedan.