Helt Perfekt Glob

Nude per l’assassino av J

Efter att en fotomodell dött under en abort börjar någon i en motorcykelhjälm och ställ att förfölja och mörda de som arbetar vid samma agentur som henne. Vem är galningen? Vad är dennes motiv? Kommer någon kunna stoppa mördarens framfart innan alla på agenturen fallit offer för dennes kniv?

Jag må inte vara en expert på giallo filmer, men jag är ganska säker på att Nude per l’assassino – eller Strip Nude For Your Killer – inte hade kunnat göras och släppas idag, år 2020. Filmen är allt annat än politiskt korrekt och är fylld till bredden med sleaze och våld. Den har en mängd fullständigt bonkers scener (däribland en scen där en snubbe kör vårdslöst för att han ”gillar att köra fort”) och den blir fläckvis hyfsat spännande också.

Med det receptet borde jag älska filmen, men det gör jag inte. Filmen är okej för vad den är och har sina stunder, men mitt intresse svajade rejält under filmens gång. Faktiskt till den grad att jag inte ens orkade bry mig i att försöka klura ut vem som var mördaren, vilket är något jag faktiskt försöker göra när jag tittar på whodunnit slashers eller giallo filmer.

Nåväl. Filmen är som sagt okej för vad den är; trashig, bonkers och bitvis charmig i sin uselhet, men inte tillräckligt för att jag ska ha någon större brådska att se om den.

Infernal Street av H

Såg jag klart den här? Jag minns inte. Jag kanske stängde av, eller snabbspolade eller nåt. Det var ganska tråkigt i alla fall. Nån doktor botar folk från heroinberoende, och det gillas inte av de lokala knarkmånglarna. Lite taskig fighting följer.

Salò o le 120 giornate di Sodoma av J

Året är 1944. Platsen är Salò republiken – den fascist ockuperade delen av Italien. Fyra stycken korrupta libertina fascister kidnappar sammanlaggt 18 pojkar och flickor och utsätter dem för extrem och sadistisk mental, fysisk och sexuell tortyr under 120 dagar (runt 4 månader, dvs).

Salò o le 120 giornate di Sodoma (eller Salò, eller Sodoms 120 dagar som den hette i Sverige) är en kontroversiell italiensk/fransk drama film ifrån 75 som blev skriven och regisserad av den italienske regissören Pier Paolo Pasolini – vars sista film blev den här då han strax innan filmens release blev mördad. filmen är baserad på den franske författaren Marquis de Sade’s bok Les 120 journées de Sodome or l’école du libertinage, som tydligen ska ha ungefär samma upplägg som den här filmen. Filmen ska även vara förbjuden i vissa länder än idag tack vare dess minst sagt bisarra och – rent utsagt – vedervärdiga innehåll. Vad innehållet är får ni ta reda på själva.. om ni har mage till det.

Men bara för att en film är kontroversiell och har en del äckliga grejer i sig innebär ju inte det automatiskt att filmen är bra – hell no. Salò o le 120 giornate di Sodoma har visserligen sina stunder då man hajar till och rynkar på näsan, men flera sekvenser involverar kärringar som berättar om deras sjuka uppväxter och detta pågår under flera minuter vilket bara blir ett jävla malande. Dessa sekvenser avlöses sedan av en massa annat utdraget och bisarrt dravel, så som ett ”bröllop” och en scen där dessa fyra nämnda fascister inspekterar rövarna på samtliga av de kvarvarande offren.

Nä. Filmen må vara kontroversiell, vidrig (på sina ställen) och sjukt bisarr, men speciellt bra är den iaf inte. Två timmar känns som lite väl lång speltid och hade den varit så pass lång som den var menad till en början (nästan 2½ timme) så hade jag troligtvis inte orkat titta klart på skiten – vilket jag egentligen inte borde ha gjort då slutet var helt värdelöst och kändes som ett stort fuck you till mig som tittare. Nä. Skippa och undvik.

Death Race 2000 av J

Året är 2000 och USA har blivit krossat tack vare en finansiell kris och en militärkupp. Politiska partier har kollapsat till ett parti, som också uppfyller de religiösa funktionerna så som i en samlad kyrka och stat. Den resulterande facist polisstaten, Förenta Provinsen, är ledd av Mr. President (Sandy McCallum). Folket blir tillfredsställda igenom en ström av blodiga gladiatoriska underhållningsprogram, som bland annat inkluderar det blodiga spektaklet i Annual Transcontinental Road Race, som framställs som en symbol av amerikanskt värde och en livsstil. Kust-till-kust 3 dagars racet utspelar sig på allmäna gator och poäng delas inte bara ut för snabbhet, utan också för de oskyldiga fotgängare som blir skadade eller dödade.

Men det här året har en motståndsrörelse bestämt sig för att stoppa de omoraliska dödsracen och har lyckats infiltrera racet med en av sina anhängare, som en navigatör. Samtidigt lurar racets stjärna – Frankenstein (David Carradine) – på någonting och hans nemesis – ”Machine Gun” Joe Viterbo (Sylvester Stallone) – är inte bara ute efter att vinna racet, utan också att krossa Frankenstein.

Det finns en hel del trivia att berätta om när det kommer till Death Race 2000, och här följer en del av det jag har funnit om filmen; Roger Corman (som har ett hundratal B-produktioner på sitt samvete) skrev originalmanuset för filmen, som hade en väldigt seriös ton över sig, men då Corman ansåg att det inte var rätt överlät han manuset till Robert Thom – som i sin tur skrev om manuset och gav filmen ett lite mer komiskt närmande. Manuset är dessutom baserat på den novellen The Racer av författaren Ib Melchior. Både Stallone och Carradine genomförde dessutom det mesta av deras körning själva, men samtidigt körde Corman i de scener där de spelade in på allmäna gator då bilarna (som var specialbyggda) som användes i filmen inte var lagliga för gatukörning och filmens stuntförare inte ville bli tagna av polisen.

En uppföljande seriebok – med titeln Death Race 2020 – blev publicerad 1995 av Roger Corman’s kortlivade Cosmic Comics. Den blev skriven av Pat Mills ifrån 2000 AD, med ritningar av Kevin O’Neill. Duon hade redan arbetat med varandra på flera serier, inkluderande Marshal Law. Serieboken (som titeln avslöjar) utspelar sig 20 år efter händelserna i filmen och involverar Frankenstein’s återkomst till racingen. Nya racingkaraktärer introducerades – däribland Von Dutch, The Alcoholic, Happy the Clown, Steppenwolf, Rick Rhesus och Harry Carrie. Filmen har dessutom gett inspiration till flera spel – däribland de mycket välkända (och nu mer klassiska) Carmageddon spelen och spelet Deathtrack, som går ut på mer eller mindre samma grej som filmen gör.

Shout! Factory släppte en Deluxe Edition DVD och en Blu-Ray av filmen den 22 Juni, 2010 i region 1. Tidigare släpp av filmen blev släppta på DVD och VHS av bland annat Buena Vista Home Entertainment och New Concorde. För mer trivia kan ni kika här.

Hur är filmen då? Death Race 2000 är – i min mening – en av de bästa filmerna ifrån 70-talet. De visar ballar av stål och vräker på med en hel del våld, mörk/sjuk humor och tempot är på topp större delen av filmen – det är inte speciellt ofta man bara sitter och väntar på att något ska inträffa. Skådespelarna är överaskande bra och det är rätt intressant att se Stallone i en roll före hans genombrott i Rocky. Carradine känner man knappt igen om man bara sett honom i hans senare filmer (typ åren innan han dog). Effekterna är hysteriska och Falu Rödfärg har nog aldrig sett så underhållande ut förut. Filmens speltid är dessutom alldeles lagom och snurrar kring 80 minuter – vilket gör mig som tittare alldeles nöjd, då man slipper en massa svintråkiga dialoger som ändå inte leder någon vart.

Death Race 2000 förtjänar definitivt sitt kultrykte och jag skulle slå igång den vilken dag som helst – for sure. Filmen har dessutom fått en ”remake”/en ny version, kallad enbart Death Race – som kommer härnäst. Rekommenderas varmt.

Goodbye Bruce Lee, His Last Game Of Death av H

Bruce Li är återigen stackaren som stoppas in att låtsas vara Bruce Lee, den här gången går metafilmen ett extra varv. Bruce Lee dog ju som bekant under inspelningen av filmen Game Of Death, och Bruce Li anlitas för att spela in de scener som saknas för att göra färdigt filmen. I verkligheten så var det Tai Chung Kim och Yuen Biao som togs in för att göra det, och slutresultatet är en ganska hiskelig soppa. I Goodbye Bruce Lee blir det än värre.

Li rekryteras för att spela in scenerna och bjuds in till filmbolaget för att se vad som redan är filmat. När filmen börjar rulla i salongen så får vi plötsligt se den färdiga filmen, med Li i huvudrollen från början till slut – och inte är det Game Of Death-handlingen heller, förutom att han i slutet tar sig upp våning för våning i ett torn. Vissa liknelser finns – negern som ska vara en variant av Kareem Abdul-Jabbar är så fruktansvärt skrattretande att man undrar vad fan dom tänker på. När filmen i filmen slutar, så slutar även filmen – bihandlingen runt det hela ignoreras helt.