| Subcribe via RSS

Dragon Fist av H

augusti 16th, 2009 | Postad i Film, Martial Arts/Kung-Fu

Dragon Fist - DVD9Jackie Chans mästare blir besegrad i en prestigeutmaning, och dör av sina skador. Jackie tränar i tre år för att ta hämnd, men när han anländer till skurken blir det inte som han tänkt – skurken ångrar sitt handlande djupt.

Denna rulle från 1978 är riktigt bra klassisk kung-fu. Det är massor av fighting, utan filmtricks, vajrar och andra effekter. Storyn följer de gamla riktlinjerna men har tillräckligt mycket vändningar för att inte stelna till klichéer. Jackie (här presenterad som ”Jacky Chan”) slåss och sparkar kanske bättre än någonsin, och några Buster Keaton-slapsticks finns inte att se. Dragon Fist rekommenderas tveklöst till kungfu-fans.

No Comments

Piranha av J

maj 21st, 2009 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Klassisk Joe Dante (mannen bakom Gremlins filmerna och The Howling) rulle från 78.

Maggie McKeown jobbar med att leta efter försvunna personer och får i uppdrag att leta reda på två ungdomar som försvunnit spårlöst under en campingtur. I hennes sökande stöter hon på den försupne enstöringen Paul Grogan. Paul berättar om en nerlaggd militäranläggning lite längre upp i bergen.

Efter att ha lyckats få med sig Paul sticker han och Maggie dit för att försöka hitta spår efter ungdomarna. Väl inne på området hittar de en stor swimmingpool som de tömmer ut i en flod för att se vad som finns inuti den. Sekunderna därpå dyker Dr. Hoak – områdets enda invånare – upp och informerar dem om att poolens invånare var genetiskt förändrade pirayor och nu är de lösa.. och i deras väg ligger ett sommarläger för barn och en camping.

De filmer jag har sett av Joe Dante har alltid varit bra och Piranha är absolut inget undantag. Effekterna är visserligen föråldrade och dagens skräckfilmstittare som inte gillar äldre filmer skulle troligtvis spy galla över dem.

Hur som helst så är filmen väldigt underhållande med en nypa humor alá Joe Dante. Vi bjuds på mörk humor blandat med rödfärgat vatten. Hur underhållande som helst ju! Skådespelarna är bra och storyn är lite småfyndig, även om manuset kunde ha varit lite mer pressande då filmen stundtals är väldigt pratig.

Utöver ett pratigt manus så tyckte jag slutet var.. halvdassigt. Det gick lite för snabbt och osäkerheten svajade i luften. Se filmen så förstår ni vad jag menar.

Men i min mening har Dante gjort ett bra jobb även med den här filmen. Den är underhållande, både på humorplanet och det relativt höga våldsplanet. Även om vi inte får se jättemycket våld på skärmen, så vet vi att det är där.

Gillar man Dante’s andra filmer är det här ett måste. Tycker jag.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0078087/

1 Comment

Grease (Blu-Ray) av H

maj 17th, 2009 | Postad i Film, Musik

grease-bd-frontVissa saker skäms jag bara inte för. T.ex. att jag gillar Grease. Det är inte så att jag älskar filmen totalt och tycker den är felfri – men den är bra nog för att köpas på Blu-Ray. Den har stunder som känns överflödiga, men det kan också bero på att jag sett den några gånger för mycket.

Jag skippar storyn och så vidare, för känner ni inte till den här rullen så bor ni förmodligen under en fastruttnad sten på en åker och bryr er inte ändå. Istället fokuserar jag på denna nya, fina Rockin´Edition som nyss spelats på alldeles för hög volym i vardagsrummet.

Bilden är toppen. Glöm de tidigare versioner du sett, även 25th Anniversary-utgåvan som släpptes med stort hallaballo för några år sen. Borta är all onödig grynighet, och färg och kontrast är på topp. Skärpan är väl så god den kan bli – det är ju ingen högbudgetrulle direkt. Måste jag klaga (och det måste man ju) så är det på att man vid ett fåtal tillfällen faktiskt ser när man går mellan olika klipp. Ni vet, första rutan efter ett klipp ligger lite snett. Typ.

Ljudet är okej. Jag förväntade mig inte nån fantastisk surround-ljudbild av den här filmen, men jag är ändå besviken över att man mestadels förlitat sig på lite reverb i bakhögtalarna i låtarna. Basen verkar ingen haft nån direkt koll på heller. Den är ofta ganska inaktiv, förutom några få bastoner här och där och några enstaka burnouts med nån bil som ligger mycket högre än allt annat. Allt låter klart och tydligt, men det blir tradigt att höja och sänka volymen när man vill njuta av låtarna men slippa få replikerna skrikna in i öronen.

Extramaterialet verkar till en början väldigt extensivt, men består till stor del av upprepanden av typen ”vi trodde aldrig att filmen skulle bli så populär”. Dock får vi veta en hel del om castingen och dess skillnad mot Broadwaymusikalen filmen är baserad på. Det tidigare nämnda 25-årsjubileumet visas, där John och Olivia klev upp på scenen och sjöng några låtar. Olivia verkar överlycklig, men John ser mest ut som han skäms lite grann och är lite skranglig i både text och sångröst. Kommentarspåret har jag inte lyssnat på. Kortfattat: Bra extramaterial, som dras ner av klyschiga intervjuklipp.

Paramounts Blu-Ray är i mitt tycke oklanderlig. Vi möts direkt av ett språkval, och när jag väl valt svenska där, så är allt svensktextat utan att jag behöver göra nåt mer. Menyerna är lätthanterade och okomplicerade. Små detaljer höjer betyget, som t.ex. att en liten rosa tidslinje dyker upp när man trycker på pause. Något som stört mig vid tidigare TV-visningar av Grease är att man inte översatt sångtexterna – helt vansinnigt med tanke på att halva handlingen utspelar sig där! Denna Blu-Ray håller dock inte på med sådana dumheter, utan översätter till och med titellåten! Paramount, I like you. Jag förlåter er de fula, fyrspråkiga omslagen med världens minsta extramaterialsrutor (även om ni borde skärpa er på just den biten. Det är liksom er salespoint mot nerladdningen).

No Comments

Världsrymden Anfaller / Invasion Of The Body Snatchers av H

maj 19th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Från himlen faller sporer ner och börjar binda sig med växter på jorden. Ganska snart upptäcker Elisabeth Driscoll att hennes mans personlighet är som förbytt. Hon berättar för sin vän Matthew (Donald Sutherland) att hon förföljt sin man och sett honom möta okända människor, utbytt paket och betett sig hemlighetsfullt i allmänhet.
Matthew tror att Elisabeth lider av en psykisk kris och låter henne träffa psykologen Kibner (Leonard Nimoy) som berättar att han mött flera personer den senaste tiden med precis samma upplevelser. Samtidigt börjar fler och fler uppföra sig mystiskt, och man upptäcker snart att stora frökapslar fungerar som kokonger för människokopior…

1978 gjordes denna klassiska remake av det klassiska originalet från 1956. Jag gillar den verkligen, och det är uppfriskande att se gamla filmer som inte nödvändigtvis följer benhårda storfilmsformler som det mesta nu för tiden. Ingen stor häftig introduktionsscen för att fånga damp-publiken, inga övertydligheter, oväntat slafsiga effekter och ett helt perfekt slut.

Man får även se en tidig roll av Jeff Goldblum, och Kevin McCarthy som hade huvudrollen i originalet har en liten kul biroll. Nu ska jag bara leta rätt på originalet, samt Asylums version Invasion Of The Pod People. 90-talsversionen samt den senaste inspelningen The Invasion med Nicole Kidman skiter jag i.

1 Comment

Shaolin Handlock av H

maj 1st, 2008 | Postad i Film, Martial Arts/Kung-Fu

Shaolin Handlock är en något så när ordinär Shaw Brothers-produktion från 1978, med en sedvanlig handling kring mord och hämnd fast med en liten twist ungefär halvvägs in för att hålla intresset uppe. David Chiang är i mycket bra form större delen av filmen, och Lo Lieh på standardnivå som skurk. Över medel.

No Comments

It Lives Again (aka It’s Alive 2) av J

februari 15th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Jaha, då har jag sett uppföljaren till It’s Alive (1974), dvs It Lives Again (även känd som It’s Alive 2) (1978). Storyn är följande:

Davies monsterbaby är död. Men paret Scott väntar utökning, och gissa vad som väntar? Frank Davies (återigen spelad av John P. Ryan) söker upp dom för att berätta att deras väntade barn kan vara ett av monsterbarnen. När väl barnet är på väg ut lyckas Davies och ett par andra personer genomföra en kupp så att polisen och en specialstyrka (som är framtagen för att utrota monsterbarn) blir lurade vilket resulterar i att Davies och några andra lyckas få Scott-barnet och pappan till deras ”högkvarter” och gömmer dom där. Mamman hämtas senare och allesammans gömmer sig där. Det som skiljer sig ifrån första filmens story är att den här gången är det inte bara en baby, utan tre. Efter ett tag lyckas dom här tre babymonstrena rymma, sedan börjar jakten…

Det tog alltså 4 år för dom att göra en uppföljare till It’s Alive. Kunde dom inte gjort den lite mer…händelserik? Jag tyckte It Lives Again (It’s Alive 2) kändes lite långdragen från och till. Det var ganska mycket snack (speciellt första 30 minutrarna). Efter att monsterbebisarna rymmer börjar det dock hända lite grejer. Att dom berättar saker som har hänt tidigare (typ tidsrymden mellan första och andra filmen) är ganska bra, för det ger en helhetsuppfattning om en del av karaktärerna. En sak jag störde mig på dock var att dom var tre monsterbebisar, men handlingen fortskrider väldigt fort från och med att dom har rymt, och handlingen avrundar dom från tre till två, ganska snabbt. Filmens tagline följer: ”The ’It’s Alive’ Baby is back… Only now there are three of them.” Ja, dom är tre, i typ 15 minuter, eller något. Det är alldeles för kort tid när dom är tre stycken, iaf.

En annan grej jag störde mig på var att ljudet var underligt. Från och till lät det ungefär som om skådisarna i filmen stod och mumlade och ibland lät det ungefär som att dom stod och skrek åt varandra fastän dom använde vanligt tonfall. Så man kan ju börja undra
vad ljudteknikern gjorde egentligen…

Är filmen bra eller dålig då? Ptja, helt duglig som uppföljare. Den är dock långdragen från och till, som sagt. Har man sett första filmen så är den här helt klart duglig att se om man vill veta vad som hände efter slutet på första filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0077756/

No Comments

Stjärnornas Krig – Och Fred av H

januari 30th, 2008 | Postad i Musik, Sci-Fi, TV

1979, när jag var fem år gammal, gick Stjärnornas Krig – eller nåt – på tv. Förstås låter det helt orimligt att en av världens största filmer skulle gå på svensk tv redan två år efter biopremiären, men här är min berättelse.

Jag, min mor och troligen min syster befann oss hos någon bekant. Jag ber om ursäkt ifall jag är lite vag på vissa detaljer, men jag var som sagt fem år gammal. Bäst som vi sitter där på kvällskvisten börjar man visa Stjärnornas Krig på tv. Jag blir förstås helt mållös och tittar intresserat. Wow, rymdfilm på tv!

Jag hade förstås inte sett den riktiga filmen, men det hette Stjärnornas Krig. Man räddade en prinsessa ur skurkarnas våld och det hela var helt fantastiskt.

Mitt i filmen deklarerar mor att det är dags att åka hem. Mina förmodligen ljudliga protester gick ohörda och vi åkte. Jag hoppades att vi skulle komma hem snabbt så jag kunde se slutet, men det var tydligen dags att äta nånting för vi åkte till Ståkäka. Just precis, Ståkäka i Västhaga, de som hade en figur liknande Helgonets streckgubbe som symbol. Detta tog en evighet i mitt hyperaktiva femåriga sinne.

När vi kom hem var det förstås slut, och sängdags. Dagen efter pratade jag om det på dagis: Jag lovar, de körde Stjärnornas Krig på tv igår! Ingen trodde förstås på mig, det var inga av de andra femåringarna som hade varit uppe så sent och kollade på tv. Tiden gick vidare, men av någon anledning fastnade datumet hos mig: den sista maj.

Allt eftersom åren gått har jag försökt lösa gåtan. Vad var det jag såg egentligen? Jag har aldrig sprungit på det igen. Ingen jag har pratat med minns det eller vet vad jag pratar om. Har jag i själva verket inbillat mig att hela händelsen ägt rum? Nåt jag fantiserat ihop som unge, och sen blivit till ett falskt minne i huvet? Men jag har alltid kommit ihåg datumet.

Idag slog jag slag i saken. Nu får det vara nog. This is it, end of the line, let’s go motherfucker! Jag gick till biblioteket, och ner till tidningsarkivet. Upp med Nerikes Allehanda, 31:a maj 1979. There it is: ”Nu har bio-succén blivit TV-film”.

NA-790531-SW

Det är sant! TV 2 har visat ”en bearbetning för TV av den stora biografsuccén”!

NA-790531-TV

Wait, what? Sång, dans och underhållning? Öhhh…

Och här går det upp ett ljus. Ett ljus som borde gått upp för länge sen. Men jag slänger in Örebro-Kurirens motsvarande artiklar först:

Kuriren-790531-SW
Kuriren-790531-TV

För er som inte lurat ut det än: Japp, det är Star Wars Holiday Special! Universiellt hatad av alla, inklusive George Lucas själv som sagt att han skulle slå sönder varje kopia med en slägga om han kunde!

Varsågod: Här är hela programmet, inklusive reklamfilmerna från dess originalvisning i USA, med en speltid av nästan två timmar. Hör av dig med åsikter…

3 Comments

Five Venoms av H

november 25th, 2007 | Postad i Action, Film, Martial Arts/Kung-Fu

Five VenomsMästaren av Five Venoms hus ligger för döden, och ger sin sista elev i uppdrag att finna de fem tidigare eleverna och upplösa gruppen. Skorpionen, Ormen, Paddan, Ödlan och Tusenfotingen är i vanliga fall maskerade, och således okända för varandra ute i det vanliga samhället. Elev nummer sex lyckas snart lokalisera fyra av dem, men vilka kan han avslöja sig för och lita på, och var är den femte? Samtidigt är de fem gifterna även ute efter en karta till en skatt av nåt slag. Typ.

The Five Venoms, eller Five Deadly Venoms som den också kallas, är en av kungfu-filmernas mest kultiga filmer. Av nån anledning. Jag medger att storyn har några egna idéer utanför standard-kungfu, och att fightingen ibland är i toppkvalité, men det hela är något virrigt och tempot mycket ojämnt. Tydligen ska herr Tarantino göra en remake på den här till 2009 – på kinesiska i Kina – vilket kanske kan bli kul. Det görs på tok för lite kungfu där borta nu för tiden.

Extra svårt att leva sig in i filmen blir det när man ett flertal gånger använder sig av samma public domain-musik som ligger på introtexterna till Monty Python And The Holy Grail…

No Comments

The Seven Grandmasters av H

augusti 26th, 2007 | Postad i Film, Martial Arts/Kung-Fu

En gubbe får en utmärkelse av kungen för att han är den största mästaren. Någon skickar ett anonymt brev till mästaren och säger ”det är du inte alls det”, varpå mästaren bestämmer sig för att han måste hedra utmaningen. Han beger sig till de som är mästare i de fem olika stilarna för att besegra dem och bli rättmätig stormästare innan han går i pension. En ung kille ansluter sig till sällskapet och vill bli tränad av mästaren, men varför? Vem skickade utmaningen? Vem stal de tre sista teknikerna ur boken om Pai Meis tolv tekniker? Spelar det nån roll?

The Seven Grandmasters (fast det bara finns en grandmaster i hela filmen, de andra är bara mästare i sin speciella teknik) från 1978 är inte för usel men inte särskilt bra. Corey Yuen (The Transporter) har ett finger med i actionscenerna men det blir sällan mer än tekniska uppvisningar och aldrig spännande.

No Comments

Coma av H

mars 11th, 2006 | Postad i Action, Film

ComaNär jag var liten var det ett filmomslag som var mycket speciellt. Titlen var kort och spännande, men bilden! Bilden var så mystisk och läskig. Jag har alltid velat se filmen, och ett tag gick den nästan dagligen på TNT (numera TCM) men givetvis aldrig när jag hade tillgång till kanalen. Nu gick det dock ihop och jag har slutligen sett Coma.

Susan Wheeler är läkare på ett sjukhus där hennes bästa vän faller i koma efter ett rutiningrepp. Hon finner att inte mindre än 12 liknande operationer lett till koma bara det året. Hon börjar förstås undersöka det hela.

Michael Crichton (Jurassic Park) har skrivit och regisserat något som 1978 borde varit ohyggligt spännande. 2006 är det lite segare, men när det väl händer saker så är det riktigt hyggligt. Jag hade förstås enorma förväntningar på filmen efter min långa väntan, och jag antar att filmen på sätt och vis levde upp till dom. Jag ger filmen 7 av 10 i betyg på 70-talsskalan i alla fall, men Crichtons Westworld är långt bättre.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud