Helt Perfekt Glob

Scum av H

Fram till början av 80-talet i England placerade man ungdomsbrottslingar i anstalter kallade ”borstals” för så kallade ”borstal training”. Huruvida det gjorde ungjävlarna någon nytta tvistar de lärde om. En onämnd källa i Wikipedia säger: ”More often than not they were breeding grounds for bullies and psychopaths.”

1977 gjorde filmaren Alan Clarke en tv-film kallad ”Scum” om livet på en borstal. Det brutala innehållet ansågs för hårt för BBC, och filmen visades inte förrän på 90-talet. 1979 spelade han dock in filmen igen, den här gången som en biofilm.

Tre unga killar anländer till en borstal i handklovar. Carlin har förflyttats dit från en öppen anstalt efter att ha överfallit en vakt, och får snabbt veta medelst magsopor från sina nya övervakare vad de tycker om honom. Carlin var ”daddy” på sin förra anstalt, det vill säga den av de intagna som styr över de andra. På den nya anstalten finns förstås en annan daddy, något som Carlin kanske inte är helt nöjd med.

”Scum” lider ingen brist på brutalitet och realistiska mänskliga reaktioner i en hopplös situation med konstant integritetskränkande där du straffas för varje felsteg du tar – och varför inte de rätta också? Är historien sann? Var det så här på en borstal på 70-talet? BBC ansåg att tv-filmen var ”för realistisk” men samtidigt ”fiktiv”, så vem vet? Det jag vet är att Scum är en riktigt bra film som jag kan rekommendera.

13 Evil Bandits aka Noone Can Touch Her av H

Jaha, det är en tjej som är blind som kan kungfu. Hon letar efter någon, men är mest intresserad av att supa. I samma by så ska det byggas en ny port som ska hålla ute 13 elaka personer som är på väg. Fast dom är redan där och lallar runt tydligen. Och så är det några som ska gifta sig. Och en unge som ger en dvärg stryk emellanåt. Och lite annat folk.

Storyn är inte så viktig, och ibland blir det lite fighting som inte intresserar allt för mycket. På det hela taget en typisk billig kungfu-rulle som glömts bort utan att nån gråter för det.

Dirty Ho av H

Mr Wang (Gordon Liu; Kill Bill, 36th Chamber of Shaolin etc etc) möter på en bordellrestaurangbåt He (som av nån anledning blev Ho i dubben, därav den engelska filmtiteln) där de tävlar i flickornas gunst medelst rikedomar. Men Hes smycken är stulna, något som konnosören Wang snabbt ser. Wang lurar av He hans smycken, och He förföljer den luriga Wang för att försöka få tillbaka dem. Med tiden visar det sig att Wang egentligen är provinsens elfte prins, som är ute på hemlig resa. Snart ska dessutom tronföljaren utses, och någon är ute efter att ha ihjäl Wang.

Dirty Ho är lite av en oförtjänt klassiker. Visst har den oerhört välutförd och extremt koreograferad action, men det är också lite av filmens problem. Vissa scener är småroliga, till exempel när Wang och en konsthandlare slåss mot varann och samtidigt låtsas som om de inte alls gör det. Mot slutet blir det tyvärr ganska utdraget när det nästan mer liknar danser än strider. Så värst rolig är filmen inte, även om Gordon Lius mustasch är hyfsat gay.

Fury In Shaolin Temple av H

Godfrey ”En Budgetbefriad Kungfu-film I Veckan” Ho slår till igen, den här gången med legenden Gordon Liu i en av rollerna. Fury In The Shaolin Temple är en av Hos första filmer, innan han sålde ut helt och gjorde 80-talet späckat med USA-finansierade ninjafilmer utan ninjor, men storyn är redan här virrig och full med klyschor. Shaolin-munkar i enfärgade sparkdräkter? Mnjaaa..

Inte för att ni bryr er om storyn, men det rör två män som av nån anledning byter söner med varann för att de ska kunna lära sig varandras tekniker och någon gång i framtiden kombinera dessa till nåt. Sen är det Eagle Fist hit och Dragon Fist dit, Shaolinmanualer som stjäls och så vidare.

Method Man av H

I filmen från vilken rapparen tagit sitt namn finns ingen Method Man. Man nämner nog inte ens ordet ”method” i hela filmen. Originaltiteln är The Fearless Young Boxer, och passar mycket bättre. Det är en underhållande historia om en kille som tränar upp sig för att möta mannen som dödade hans far. Bra fighting och en påhittig slutfight gör det till en sevärd film.

Bruce And The Iron Finger av H

När jag var yngre, kanske 12-15 år, såg jag en räcka filmer som jag senare skulle lära mig föll inom genren ”Brucesploitation”. Det innebär att man tar en kines, i stort sett vilken som helst, kallar honom för Bruce Nånting och gör sedan en film som man kallar Bruce Lee Gör Si Och Så. Min erfarenhet av kungfu-film vid den åldern var högst begränsad och det var inte alltid man fattade att det faktiskt inte var Bruce Lee i filmen, speciellt inte om det var Bruce Li som är ganska porträttlik.

En av filmerna jag såg då var Bruce Möter Järnnäven (även känd som Bruce Against Iron Fist) en film som jag minns speciellt för en hyfsat brutal scen mot slutet där en skurk får en pinne inkörd i munnen och förlorar ett par tänder. Jag har i flera år försökt hitta filmen, och slutligen beställde jag en DVD från Flashlegs Rare som specialiserar sig på svåråtkomlig martial arts-action.

Bruce Li är en polis som semestrar i Hong Kong. Hans polisvänner stöter på ett mord, och Bruce identifierar genast de dödliga såren. De kan endast ha uppstått via den ovanliga järnfingerstilen! Såklart ger han sig ut att leta rätt på mördaren. Storyn är väl duglig, fightingen högst medelmåttig och på det hela taget är filmen givetvis inte lika bra som jag minns den, och det tycker jag är synd för idén med järnfingerstilen är ganska ball och borde utforskas mer ingående i fler filmer.

Mad Monkey Kung-Fu av H

Lyckades se klart Mad Monkey Kung-Fu. Mycket imponerande akrobatik och välutförd koreografi!

Operaskådespelaren och tillika Ap-kung-fu-mästaren Chan och hans fru hamnar i bigbossen Duans fälla, och Chan blir anklagad för att ha våldtagit Duans fru. För att rädda Chans liv så blir hans fru Duans älskarinna, och Chans händer misshandlas för att för evigt stoppa ap-kung-fun. Chan blir en fattig gatugycklare tills han möter Little Monkey som vill lära sig allt om ap-stilen för att kunna ge tillbaka till Duans anhängare som övar utpressning på affärerna i området. Mycket humor och massor av välfilmade actionscener.