Helt Perfekt Glob

Nausicaä Från Vindarnas Dal av H

Den första av fem recensioner av nya Ghibli-utgåvor: ”Nausicaä från vindarnas dal” på DVDKritik.se.

No Comments

2010: Året Då Vi Får Kontakt av H

Trogna läsare minns hur jag rev den klassiska filmen ”År 2001 – En Rymdodyssé” ett nytt rövhål häromåret. Sedan dess har jag gjort min egen fanedit (ja, fast utan att vara fan då) av filmen och dragit ner speltiden till 76 minuter, och nu har jag mot bättre vetande satt mig att se uppföljaren ”2010: Året Då Vi Får Kontakt” från 1984.

Jag minns när filmen kom på bio, för min syster och hennes vänner gick för att se den och när hon kom hem kommenterade hon filmen med att den bara var konstig och att de inte fattade någonting. Och det är ju klart, har man inte sett 2001 så är det bra svårt att riktigt greppa grunden, även om det ändå läggs upp på ett sånt sätt att den funkar ganska bra som fristående film.

Ryssarna och amerikanarna planerar individuellt att åka mot Jupiter för att se vad som hänt skeppet Discovery. Dr. Floyd (Roy Scheider), som var den som planerade uppdraget, blir rekryterad att åka med ryssarna eftersom de kommer att nå fram först. Han tar med sig Discoverys designer (John Lithgow) och HALs uppfinnare Dr. Chandra, och åker med ryssen Helen Mirren och hennes besättning till Jupiter.

När de når Jupiters måne Europa märker de att månen har klorofyll vilket tyder på liv. De skickar ner en prob som plötsligt kastas ut i rymden när den försöker landa. Väl framme vid Discovery dockar de och startar HAL vars minne av de sista händelserna raderats. Monoliten hänger fortfarande kvar och ett försök att landa på den med en bemannad skyttel slutar som med Europa-podden. Monoliten börjar sen tala med Floyd, i skepnad av Dave Bowman som var den siste kvar på Discovery i slutet av ”2001”, och berättar att de måste åka inom två dagar.

Floyd lyckas övertala ryssarna att dra, och när de sticker kommer massvis av monoliter kommer ut ur ett svart hål som formas på ytan av Jupiter. Hålet ökar i storlek tills planeten imploderar. Eller nåt. Sedan skickas ett meddelande ut till universum som lyder typ ”gör vad ni vill, men landa aldrig på Europa”. Sen får man se att en monolit står på Europa. Slut.

Nåväl, vi skiter i vad filmen egentligen handlar om och underliggande budskap eller vad fan det nu är. ”2010” är tacksamt helt fri från sjukt långsamma klipp av rymdskepp som glider genom rymden och apor som sitter och glor i tre miljoner timmar. Handlingen går framåt hela tiden och filmen passerar ganska lätt. Tyvärr bara att det blir så jävla meningslöst att se på när det ska vara så förbannat högtravande.

1 Comment

C.H.U.D. av J

New York City’s poliskår står handfallna inför en rad mystiska försvinnanden som plötsligt inträffat. När till och med uteliggare blir rapporterade som försvunna kan inte polisen blunda för problemet längre och sätter kapten Bosch (Christopher Curry) på att lösa det hela. Han beger sig iväg till ett soppkök där A.J. (Daniel Frent), som blivit arresterad av Bosch för flera år sedan, serverar mat till sina kamrater på gatan. A.J. berättar vad han vet för Bosch om de mystiska försvinnandena och tillsammans börjar de rota i det hela och upptäcker snart att försvinnandena kan bero på någonting under dem – i kloakerna.

Jag begriper inte riktigt varför i helsike jag inte sett den här filmen förut – den är ju hur jävla bra som helst.. bortsett ifrån slutet som kändes lite som ett ganska typiskt 80-talsslut (aka Meh!-slut). Skådisarna är bra och även om man kanske inte känner igen dem eller deras namn så har vi faktiskt sett dem i senare filmer, exempelvis dök Daniel Stern och John Heard upp i Home Alone 1 och 2 och Christopher Curry i en kort roll både i Starship Troopers och Transformers: Revenge Of The Fallen. Effekterna och makeupen är sjukt imponerande och håller än idag, 27 år senare, en hög kvalité – vilket gjorde mig ärligt talat väldigt förvånad. Filmen erbjuder lite spänning, lite blod och rullar förbi jäkligt fort och lyckas hålla intresset uppe rakt igenom.

Kort sagt: jag rekommenderar C.H.U.D.

No Comments

Dreamscape av H

Idén är bra. Att försöka göra film på den 1984 är inte optimalt. Med dagens specialeffekter och med ett större snille bakom spakarna skulle det kunna bli en bättre, även om inte jättebra, film.

Dennis Quaid är nån typ av mentalsnille och så har man byggt nån maskin så man kan gå in i varandras drömmar. Det kan typ användas till terapi eller nåt. Presidenten har fastnat i drömvärlden med en massa monster typ, och så måste Quaid strida mot nåt annat snille som utnyttjar systemet till nåt. Eller nåt. Jag minns inte så noga.

Quaid är alltid Quaid, och utan honom hade filmen varit betydligt sämre. Ihop med hopplöst 1984-stinkande teknologi och specialeffekter så blir känslan mest att det borde finnas en bättre film här någonstans. Notera postern som helt felaktigt försöker sälja filmen som nån slags Indiana Jones-kopia.

No Comments

Gremlins (Blu-ray) av H

Såg den här klassikern på julafton förstås, och den håller ju fortfarande. Inte mycket att säga om den här rullen, mer än att blurayen har okej ljud och bild. Extramaterialet består av en kul liten ”making of” från 80-talet samt ett tiotal deleted scenes som mestadels inte behövs.

No Comments

A Nightmare On Elm Street av J

Med både en remake och en 4 timmar lång dokumentär om hela serien (med titeln Never Sleep Again: The Elm Street Legacy) släppta (som jag kommer recensera lite längre fram) tänkte jag gå igenom samtliga Nightmare filmer i originalserien, plus Freddy Vs. Jason. Vi sparkar igång med filmen som startade alltihop 1984…

Nancy (Heather Langenkamp) och hennes vänner har våldsamma mardrömmar som alla innehåller ett gemensamt element; en kraftigt sönderbränd man med en handske med knivar på sin högra hand. När en i gruppen blir mördad i sömnen inser Nancy att hon måste hålla sig vaken och försöka att luska ut sanningen kring mannen i drömmarna.

Första Nightmare är en odödlig klassiker för mig. Jag har sen länge tappat räkningen på hur många gånger jag har sett den och den förblir så bra som den var första gången jag såg den. Skådespelarna är grymt bra och det är lite småkul att se Johnny Depp i sin första roll (som senare dök upp i en biroll i Freddy’s Dead). Heather Langenkamp (som även dök upp i den tredje filmen och den sista i serien) är bra i rollen som Freddy’s första motståndare och Robert Englund var, är och förblir Freddy Krueger – ingen kan ersätta honom som Freddy i mina ögon. Storyn är ganska simpel och fungerar alldeles utmärkt, även om vissa hål förblir öppna efter filmens slut. Effekterna är mycket imponerande även om filmen är från mitten av 80-talet och att produktionen är av lågbudget varianten.

Inte nog med att filmen fick sex uppföljare (varav en är en lite mer fristående film) och en fristående film, den fick även en egen TV-serie (kallad Freddy’s Nightmares) där Robert Englund återigen trädde i kläderna av Freddy Krueger, som programledare. Serien hann sändas i två säsonger mellan 1988 och 1990 och är av en liknande variant så som Tales From The Crypt och Tales From The Darkside. Det finns mycket mer trivia kring filmen än bara det om serien, och ni finner det här.

A Nightmare On Elm Street är ett bevis på att Wes Craven har varit en bra regissör en gång i tiden, som numer trycker ur sig en massa överskattade slasherrullar (Scream filmerna, exempelvis) och billiga produktioner som går direkt till dvd. A Nightmare On Elm Street är, även om slashergenren redan var uppbyggd, en milstolpe i skräckfilmens historia.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0087800/

1 Comment

The Terminator / Terminator 2 (Blu-Ray) av H

Som uppvärmning inför Terminator: Salvation släppte man Terminator 2 på blu-ray i en finfin Skynet Edition. Jag är inte sämre än att jag hänger på och klämmer ettan och tvåan i HD.

Om jag måste berätta för dig vad filmerna handlar om så är du en omätbart enorm tönt som jag aldrig vill ha med att göra mer. Jag lägger förstås bara tyngdpunkten på kvalitén hos utgåvorna.

The Terminator från 1984 finns i dagsläget endast utgiven på Blu-Ray i USA. Extramaterialet är okej, men snålt i jämförelse med den Ultimate Edition som finns på DVD. Bilden är bra och skarp, men någon extensiv restaurering kan knappast ha skett då flera bakprojektioner och speciellt stopmotion-sekvenserna på slutet har massvis med skräp kvar. Dock ger jag bilden godkänt med tanke på filmens låga budget och förmodade usla grundmaterial. Ljudet är mycket bra med en aktiv surroundmix, med kanske en något för hög dynamik (för tyst i lugna partier, för högt i aktiva partier). Troligen det bästa sättet att se T1 – komplettera med UE på DVD då extramaterialet är mycket bra.

Terminator 2 från 1991 fanns tidigare utgiven på DVD runt om i världen, dock aldrig med svensk text. Dessutom hade USA bara bioversionen, och England bara Director’s Cut. Den nya Skynet Edition fixar allt. Bioversion, Director’s Cut, ytterligare en specialversion, DTS 6.1, och mängder av extramaterial som är både nytt och gammalt: picture-in-picture-kommentarer, storyboards, manus, spel och fan och hans moster.

Bilden är felfri. Dock kan jag inte påstå att jag fick nån direkt wow-känsla när jag såg den. Missförstå mig inte, den är jättebra men inte så att man reagerar på skärpan eller detaljer i texturer. Vissa CGI-klipp är softare än andra, men kan relateras till den tidiga tekniken som använts. På det hela taget troligen så bra T2 kan se ut, men jag hade hoppats på mer.

Ljudet presenteras i DTS-MA 6.1 och lider av en oerhört hög dynamik. Lugnare dialoger kan låta som små viskningar, och ibland vräker man på nåt enormt som t.ex. vid atombombssekvensen. Halvvägs genom filmen verkar man dessutom ha glömt bort surrounden som håller sig mestadels tyst därefter. Ljudkvalitén i sig är dock mycket hög, och det kanske låter bättre hemma hos dig.. Jag tycker flera filmer på sistone haft ljudproblem så det kanske ligger hos mig? Oh, well.

Jag kollade bara lite snabbt över extragrejerna, eftersom jag tidigare grundligt gått genom Extreme Edition DVD:n. Jag kan bara säga att det är sjukt bra skit. Trivialäget är inte bara små popuprutor med text som kommer här och där under filmens gång, utan detaljerade texter och pilar och linjer och skit som visar en massa information du aldrig tänkt på. Det är enkelt sagt en T2-fans våta dröm.

Har du en tusenlapp till övers kan du köpa ett stort jävla Terminator-huvud med en massa skivor i – själv nöjde jag mig med den vanliga skivan. Som har ett sjukt fult omslag. Vi tar en titt.

Man misslyckas redan med filmtiteln – den klassiska logotypen har helt fel typsnitt och borde se ut som nedan. Sen slösar man bort 10% av utrymmet med en massa jävla åldersgränser?! Vem fan bryr sig? Det är dessutom SAMMA ålder på alla länder så det hade ju faktiskt räckt med en liten ”15” i hörnet om man nu nödvändigtvis måste sabba framsidan på det sättet. Vi är ju faktiskt befriade från de sjuka lagarna man har i England och Australien där man MÅSTE ha åldersgränsen tydligt utsatt på 52 olika platser. Australien är faktiskt värst. Där ändrade man lagen bara för några år sen så att åldersgränsmärkningen blev STÖRRE…

Baksidan är rent patetisk. Jag räknar till 14 logotyper, återigen dessa åldersgränser, en ”detta är en Blu-Ray”-ruta, liten text om bild och ljud-format, samt en knappt läsbar liten ruta med historiens minsta text där man räknar upp allt extramaterial. Hallå? Universal? Har ni den minsta aning om vad ni håller på med? Troligen inte, eftersom ni till och med stavar fel på filmtiteln. Suck.

Lite om själva Blu-Rayen då. Efter discens istoppande får man vänta c:a 24 minuter, sen får man välja sitt land. Sen får man vänta 294 minuter till och se en Studio Canal-logga. Efter 2841 minuter till kommer faktiskt filmens meny, där man via olika dropdown-menyer kan välja filmversion, ljudspår och extramaterial. Här konstaterar min flickvän att hon aldrig skulle lyckas få på filmen på egen hand. Jag avslutar min recension här.

No Comments

Silent Night, Deadly Night av J

Jag nämde tidigare i min recension om den totalt nerpissade skitfilmen Satan Claus om den här filmen. Här kommer recensionen om den.

En sen julkväll bevittnar en ung pojke hur hans föräldrar blir brutalt mördade av en galning iklädd en tomtedräkt. Han blir skickad till ett barnhem som bedrivs med järnhand av en abbedissa.

Flertalet år senare, när han har vuxit upp, har han fått jobb på en leksaksaffär. Jul närmar sig och hans chef vill att han ska klä ut sig till tomte.. och snart slår det slint.

Gillar man julfilmer, kommer man älska den här.. eller kanske inte. Jag gillar den iaf, och temat om en tokig tomte som fimpar folk för att dom varit ”stygga” är bara för jävla kul att se.

Skådespelarna är väl vad man kan förvänta sig när det gäller slasherfilm. Effekterna är trevliga att se, speciellt i den helt oklippta versionen (som jag sett, yay).

Den här fina lilla filmen fick inte bara en jäkla respons, så som sönderklippning i flertalet länder och även förbjuden i vissa, utan även fyra uppföljare.. som kommer upp senare här.

I jul kommer det också en nyinspelning på den här filmen, recension på den kommer så fort jag har sett den också.. så klart.

Vem fan har sagt att jultomten är snäll?

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0088117/

1 Comment

The Eight Diagram Pole Fighter av H

Familjen Yangs sju söner och deras far hamnar i ett bakhåll och endast femte och sjätte brodern överlever. (De har tydligen inga namn, utan benämns enligt nummer filmen genom.) Sjätte brodern återvänder hem i psykos och fortsätter att stundtals anfalla allt och alla som om han är kvar i striden. Femte brodern (Gordon Liu) försöker bli munk men möter motstånd i templet där man tycker att han är för mordisk. Anfallet leddes av Pan Mei, som försöker befläcka och stoppa Yang-familjen så han kan styra över området. Eller nåt sånt iaf. Mamma Yang, åttonde och nionde systern försöker lösa situationen.

The Eight Diagram Pole Fighter är en av de mer kända Shaw Brothers-filmerna, och till dess fördel är den hyfsat originella handlingen, och flertalet av actionscenerna är rätt så fyndiga. Nackdelarna är få – några rejält brutala klipp mot slutet känns onödiga – men jag tycker det är svårt att engagera sig i storyn, och det är på tok för lite action med systrarna.

No Comments

The Brother From Another Planet av H

John Sayles är en snubbe som började sin karriär genom att skriva manuset till filmerna Piraya, Alligator och The Howling, och gick sen vidare att göra ett gäng independantfilmer, till att numer sitta och fila på manuset till Jurassic Park 4.

The Brother From Another Planet från 1984 handlar om en svart kille (Joe Morton från Terminator 2 och Eureka) som dyker ner i New York på flykt från intergalaktisk rättvisa. Han kan inte tala, men har förmågan att hela både människa och maskin genom handpåläggning. Han lunkar runt i området och försöker förstå platsen och folket, samtidigt som två poliser från rymden försöker hitta honom.

Nu kanske det här låter som värsta scifi-rullen, men det är det inte alls. Snarare är det en liten independant-dramedi vars syfte eller budskap nog går mig över huvudet, men den är ändå liksom mysig på nåt sätt.

No Comments