| Subcribe via RSS

The Video Dead av J

september 19th, 2011 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

En omärkt låda från en okänd avsändare anländer till en kåk, i utkanten av en liten håla någonstans i USA. Gubben som öppnar dörren tar emot försändelsen, som visar sig vara en TV. Samma kväll inträffar någonting märkligt; TVn sätter igång sig själv även om kabeln inte ens är isatt i eluttaget – och ur TVn kommer det fnissande zombies!

Ett par månader senare ska en ny familj flytta in i huset – som varit övergivet sedan dess. Medans föräldrarna håller på att avsluta en del affärer börjar sonen och dottern i familjen att iordningsställa huset till deras ankomst. Medans syskonen håller på att stöka iordning kåken finner sonen den hemsökta TVn – och det dröjer inte länge förrän de odöda återvänder…

80-tals skräckisar av den här typen brukar oftast vara väldigt cheesiga, småskojiga och faktiskt väldigt underhållande – vilket The Video Dead verkligen inte är. Stora partier i filmen är ren utfyllnad för att få upp speltiden till runt 90 minuter, vilket gör filmen helt fantastiskt skittråkig. Effekterna ser otroligt cheesiga ut och makeupen såg, faktiskt, rätt bra ut till en början.. men dalade efter att man såg andra zombien. Skådisarna var sjukt cheesiga (en av dem såg fruktansvärt uselt dubbad ut och en annan liknade Jack Nicholson i Tim Burton’s Batman från 80-talet). Storyn var visserligen rätt intressant, men händelseförloppet i filmen var så sömnigt att det bara blev ett lidande att titta igenom den.

Det slutade hur som helst med att H började snabbspola när det var runt 20 minuter för att vi inte skulle somna och för att vi inte riktigt hade tid att sitta och titta på den här dyngan. Skippa och se någonting annat.

1 Comment

Surf Nazis Must Die av J

maj 17th, 2011 | Postad i Action, Film

I en nära framtid har samhället gått åt helvete och olika gäng krigar om stränderna och terroriserar civilbefolkningen. Ett av gängen, Surf Nazis, är ett av de mest välkända och brutala gäng som härjar på stränderna och tvekar inte att ställa till med sattyg när de får chansen.

Efter att Leroy (Robert Harden) – en svart ung man – stoppat en Surf Nazi-medlem från att sno en väska ifrån en gammal dam blir han ihjälslagen av andra Surf Nazi-medlemmar… BIG mistake. Leroy’s mor, Eleanor (Gail Neely), får snart nys om vilka som ligger bakom sin sons död och börjar sakta men säkert att planera sin hämnd mot dem, samtidigt som ett krig mellan Surf Nazis och de andra gängen utbryter…

Postapokalyptisk actionfilm från 80-talet, releasat av Troma? Det kan väl inte bli bättre? Johorå, det kan det visst det. Surf Nazis Must Die är en av de sämsta lågbudget actionrullarna ifrån 80-talet utan tvekan. Storyn är visserligen simpel och bäddad för att visa en massa onödigt övervåld som skulle få vilken moralkärring som helst att sätta morgonkaffet i halsen, men det hela är så trögt och tråkigt framfört att filmen blir bara en stor snarkning istället för den stenhårda action som man faktiskt kan inbilla sig ska inträffa.

Istället för stenhård och överdriven action får vi istället en massa skittråkiga scener där skådisarna (som för övrigt gör hyfsade insatser, åtminstone om man ska se till vad det här är för typ av produktion) surfar. Speciellt mycket dialog förekommer inte heller, vilket gör det hela nästan ännu trögare. Actiondelarna dyker faktiskt inte upp förrän mot slutet av filmen och risken är ju faktiskt ganska stor att man har somnat när de dyker upp, tyvärr.

Nä. Surf Nazis Must Die är en riktig skitfilm och är verkligen ett bottennapp – till och med för Troma. Skippa och se något annan av deras släpp istället.. om det nu inte handlar om att somna snabbt.

No Comments

House II: The Second Story av J

februari 24th, 2011 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Det unga paret Jesse (Arye Gross) och Kate (Lar Park-Lincoln) flyttar in i en gammal kåk som gått i arv i generationer inom Jesse’s familj – 25 år efter att hans föräldrar blev mördade. Snett därefter dyker även Jesse’s småtöntiga polare Charlie (Jonathan Stark) upp tillsammans med sin diviga flickvän Jana (Amy Yasbeck) – med förhoppningar att hon ska bli upptäckt av Kate, som jobbar för ett skivbolag. Det dröjer inte länge förrän Jesse hittar information om en mystisk glasaktig aztek dödsskalle som sägs besitta krafter som ger ägaren oändligt liv och som även ger denne kraften att resa igenom tid och rum.

Efter att Jesse och Charlie grävt upp Jesse’s gammel gammel farfar Jesse ”Gramps” McLaughlin’s (Royal Dano) grav finner de denne och även den glasaktiga dödsskallen. Gramps talar om för Jesse och Charlie att de måste beskydda dödsskallen och se till att den inte hamnar i fel händer. Dessvärre har dödsskallen transformerat den stora kåken så att varje rum är en gömd ingång igenom tid och rum. Som om inte det vore nog är även Gramps’ gamla partner, och nu mer ärkefiende, Slim (Dean Cleverdon) ute efter den dödsskallen…

House II: The Second Story – eller Titta Vi Spökar 2 – är en fristående uppföljare som skiter högaktningsfullt i den första filmens story och startar från scratch med en helt ny storyline som inte följer den första filmen överhuvudtaget någonstans – vilket också blir dess fall. Filmen känns sjukt osammanhängande stora delar under tiden och emellanåt börjar jag fundera på vad de egentligen vill ha sagt med filmen. Det blir ofta väldigt flamsigt och hela filmen är rätt.. oseriös. Visserligen var inte den första filmen dödsallvarlig heller och bjöd på några fina gapskratt, men det känns som att House II urartar och det blir bara en massa fjoll av alltihop.

Skådisarna är helt okej och det är smått intressant att se Lar Park-Lincoln i någonting annat än Friday The 13th Part VII: The New Blood. Effekterna är skrattretande usla och det ser emellanåt ut som att teamet bakom effekterna inte ens har försökt anstränga sig att göra bra effekter. Jisses. Jag menar, en film producerad av Sean S. Cunningham lär väl för tusan ha haft budget till att bygga animatroner istället för skitfula stop motion animationer som inte ens ser riktiga ut?

Jag har läst på ett par håll att folk tycker att House II påminner om Army Of Darkness (dvs Evil Dead 3), tack vare att filmen tar en helt ny riktning och koncentrerar sig mer på humor än på skräck – och jag håller inte med. Army Of Darkness tog visserligen ny riktning och den var kul och underhållande. House II däremot är bara fjantig, flamsig, korkad och rätt osammanhängande bitvis. Nä. Skippa och se den första filmen igen istället.

No Comments

Nekromantik av J

september 12th, 2010 | Postad i Film, Splatter

Robert Schmadtke (Bernd Daktari Lorenz) jobbar för Joe’s Säuberungsaktion – en firma som städar upp kvarlevor av människor som dött tack vare en olycka. Dessutom har Robert en ganska underlig hobby; han samlar på kroppsdelar och bevarar dem i alkohol. Hans flickvän, Betty (Beatrice Manowski), beundrar honom, mestadels tack vare hans jobb och hans sexuella attraktion jämtemot lik. En dag får Robert chansen att stjäla en hel kropp firman precis har hämtat och tar med sig den hem. Betty blir riktigt förtjust… tills det att Robert förlorar sitt jobb. Utan Robert’s jobb, vem ska då skaffa fram nya kroppar…?

När man tittar på splatter brukar oftast ord så som ”oseriöst”, ”löjligt” och ”roligt” dyka upp i huvudet på tittaren – så vida inte personen ifråga är en mes. Den tyska rullen Nekromantik är snarare det motsatta – och står för det. Hela idéen med filmen är ganska motbjudande och rent av vedervärdig vid en närmare eftertanke, men framförandet av den (till större delen) är så pass intressant att filmen faktiskt fängslar under de ca 70 minutrarna den rullar på.

Det som imponerar med Nekromantik är varken de halvdana och stela skådisarna som pratar med skrålande tyska eller händelseförloppet som spårar ur och blir ganska osammanhängande mot slutet av filmen utan filmens effekter. Killarna som står bakom effekterna ska ha rejäla creds för deras arbete då effekterna oftast ser väldigt realistiska ut och kan säkerligen framkalla magproblem hos den känslige. Att filmen dessutom är av lågbudgetstandard gör att man bara höjer ännu mer på ögonbrynen åt effekterna och dess kvalité.

Jag brukar som oftast inte bry mig i soundtracks och musikspår i filmer utan märker till större delen inte av dem, faktiskt. I Nekromantik var det en annan visa (ha.. ha.. ha..). Här jävlar dånas det på med fullskalig orkestermusik, scen efter scen. Flera musikspår får mig att haja till och lyfta högt på ögonbrynen då musiken i sig inte passar ihop med scenen den spelas till. De som har sett filmen förstår troligtvis vad jag menar.

Filmen – som är en given kontroversiell bomb – har (enligt IMDB) blivit förbjuden i följande länder: Island, Finland (1993), Norge, Sverige, Kanada (Nova Scotia/Ontario) och har blivit nekad en klassifikation i Australien. I USA har den inte heller fått någon åldersgräns. I Spanien åkte filmen på ett X och i Argentina, Tyskland, Italien, Chile och Kanada (Quebec) åkte den på en 18 års åldersgräns. Men i Frankrike fick den bara en 16 års åldersgräns.

I slutändan gillar jag ändå Nekromantik för vad den är; en bisarr film som tar upp ett vedervärdigt tema och påvisar att bara för att man inte har någon större budget innebär det inte att man inte kan göra en vidrig film (nåja, för ”normala” filmtittare iaf). Men sen så är Nekromantik nog ingenting man ska välja att se första daten…

Rekommenderas till alla gorehounds där ute. Ni andra kan titta på någon sunkig romantisk komedi eller något tills vidare. Härnäst; Nekromantik 2.

Tags: , ,
1 Comment

Nionde Kompaniet av J

augusti 14th, 2010 | Postad i Drama, Film, Komedi

En grupp värnpliktiga inser att armén innehar tillgångar som inte blir så pass mycket använda som de egentligen kunde ha blivit och börjar göra svartjobb i en by som ligger en bit utanför regementet. Pengarna rullar in och fler och fler blir involverade i det hela, men när kommer någon som inte går att muta att få reda på sanningen?

Svensk drama/komedi från 1987 av Colin Nutley och.. eh.. jag har inte så mycket mer att skriva. Jag satte mig för att titta på en komedi och fick ett drama med komiska inslag, å andra sidan var filmen faktiskt sevärd med goda skådespelare och när man väl skrattade så gjorde man det gott (även om det var lite vääääl långt mellan garven). Och att se en blott 35 årig Peter Haber i hans första roll var lite småkul.. med tanke på att han för ovanlighetens skull faktiskt har hår på skallen. Nåja…

Inget storslaget mästerverk, men helt okej lördagsunderhållning för den inte allt för petige.

No Comments

Full Metal Jacket av J

augusti 6th, 2010 | Postad i Drama, Film, Krig

Filmens story är uppdelad i två delar. I den första halvan av filmen får vi följa en grupp rekryter under deras utbildning på en amerikansk träningsbas, under kommando ifrån den gapande Gunnery Sergeant Hartman (R. Lee Ermey). I filmens andra halva får vi följa en av dessa rekryter, menige Joker (Matthew Modine), och ett gäng andra soldater i Vietnam, nära Hue, under Têt-offensiven.

Är det någon film jag har sett allt för många gånger så är det just Full Metal Jacket. Största anledningen till detta är första halvan av filmen och Ermey’s framträdande som den gapande Hartman, som han gör helt perfekt. Även om filmen har ett allvarligt budskap och är en seriös skildring av både träning inför krig och under krig så sitter jag och skrattar mig gråtfärdig under Ermey’s scener. Även om det är första halvan av filmen som håller mig fängslad så är även den andra halvan riktigt bra. Krigssekvenserna är sevärda och väl genomförda, samtidigt som det blir småsegt på sina ställen – speciellt övergången mellan de två halvorna där det mestadels bara pratas.

Intressant trivia är att Ermey var inte Stanley Kubrick’s första val som Hartman, men efter att ha spelat in en 15 minuter lång demonstrationsvideo (där Ermey (som är en f.d drill instructor i den amerikanska armén) stod och skrek förolämpningar och använde ovårdat språk utan att stanna av, upprepa sig eller ens rygga tillbaka, även om han konstant blev bombarderad av tennisbollar och apelsiner) och varit på Kubrick om att få rollen (då Ermey gav Kubrick en direkt order om att stå upp när han var tilltalad, varpå Kubrick ställde sig instinktivt upp) fick Ermey rollen. Kubrick skulle dessutom från första början skriva repliker för Ermey’s karaktär, men blev så pass imponerad av hans improvisation att Ermey till större delen (om inte allihop) improviserade sina repliker under den första halvan av filmen efter att ha improviserat fram repliker under inspelningen av öppningssekvenserna. Mer trivia om filmen finner ni här.

Full Metal Jacket är en välspelad och humoristisk men samtidigt allvarlig skildring av krig som jag personligen kan se hur många gånger som helst. Mer än så kommer jag inte på att skriva. Se den. Rekommenderas varmt.

1 Comment

A Nightmare On Elm Street 3: Dream Warriors av J

juni 3rd, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

När en plötslig våg av självmord och självmordsförsök bryter ut i Springwood blir de överlevande ungdomarna intagna på den lokala psykriatrin där Neil Gordon (Craig Wasson) försöker att hjälpa de drabbade. Samtidigt får Nancy Thompson (Heather Langenkamp) jobb på samma avdelning och det dröjer inte länge förrens det står klart för henne att hennes nemesis Freddy Krueger (Robert Englund) är tillbaka. Tillsammans med de överlevande ungdomarna och Neil försöker hon att sätta stopp för Krueger en gång för alla och svaret de söker verkar ligga i Kristen (Patricia Arquette)…

Personligen så anser jag att Nightmare 3 är en klar jävla förbättring från den hyfsade andra filmen i serien. Och inte bara det, jag tycker också att den tredje filmen är även den andra bästa i serien utöver originalet. Skådespelarna är nästan lika bra som i den första filmen och att få återse Langenkamp som Nancy är trevligt. Vi återser givetvis även Englund som Freddy, som i vanlig ordning för en strålande insats, och John Saxon som Nancy’s farsa. Vi ser även Laurence Fishburne i en mindre roll som mentalskötare och Arquette i hennes första roll. För regi stod Chuck Russell – mannen bakom exempelvis The Blob (1988), Eraser och The Mask. Storyn återgår till originalkonceptet och precis som med originalfilmen kan jag se den här hur många gånger som helst utan att tröttna. Effekterna är bra och ser som oftast snygga ut, men är titt som tätt utdaterade med bland annat stop motion och ganska töntiga ”el”-effekter.

Men för att ha 23 år på nacken (i skrivande stund) och vara den tredje filmen i en serie är den förbannat bra och underhållande.. mycket tack vare Englund’s agerande som Freddy som utvecklats lite sen de två första filmerna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093629/

No Comments

The Hidden av J

februari 8th, 2010 | Postad i Action, Film, Skräck/Rysare

Efter att den hederlige medborgaren Jack DeVries (Chris Mulkey) plötsligt börjat råna banker, dödat ett antal och skadat desto fler får han hela polisstyrkan efter sig – under ledning av kriminalaren Tom Beck (Michael Nouri). De lyckas fånga honom svårt skadad, varpå han blir skickad till ett sjukhus där han får dela rum med en viss Jonathan Miller (William Boyett). FBI agenten Lloyd Gallagher (Kyle MacLachlan) dyker upp på polisstationen och frågar om DeVries och blir satt på att jobba med Tom. När de anländer till sjukhuset är DeVries död.. och Jonathan borta.

Våldsamt rolig action/skräckis från 87 som fick en uppföljare 93 – som inte verkar ett dugg intressant – och som får en remake eller uppföljare (IMDB verkar ha svårt att bestämma sig om det) nästa år. Originalet levererar iaf en hel del fina gapskratt och fnissningar kombinerat med en del skottlossning och våld – vilket resulterar i en underhållande rulle alldeles i min smak. Korsa detta även med bra skådisar och hyggliga effekter för att vara från årgång 87 så har du/ni en fin film för en tråkig lördagkväll.

Läs gärna Helt Perfekt’s korta gagg om filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093185/

1 Comment

The Hidden av H

februari 8th, 2010 | Postad i Action, Film, Komedi, Sci-Fi, Skräck/Rysare

Såg om The Hidden som jag spelat in från SVT24 av alla jävla ställen. En rolig actionrulle från 1987 som troligen hade lite censurproblem innan den släpptes i Sverige. Det hela handlar om en organism som tar sig in i människors kroppar och får dem att hänsynslöst råna banker, sno bilar och lyssna på rockmusik på mycket hög volym. Kyle MacLachlan och en annan snubbe jagar. Våldsamt roligt. Regissören Jack Sholder gjorde även Terror På Elm Street 2.

2 Comments

Death Wish 1-5 av H

november 22nd, 2009 | Postad i Action, Drama, Film

Dags att se om hela surven. Charles Bronson in the house. Börjar förstås ifrån början med Death Wish nummer ett.

Paul Kerseys fru blir rånmördad samtidigt som dottern blir brutalt misshandlad och våldtagen av bl.a. Jeff Goldblum. Paul och hans svärson kämpar för att komma över händelsen, men det är svårt och New Yorks gator är så fulla av brottslighet att det ständigt gör sig påmint. En kväll blir Paul utsatt för ett rånförsök, men han chansar på ett knytnävsslag och rånaren flyr. En idé formas hos Paul, som sätts i praktiken när han får en pistol som gåva av en kund…

En välgjord, detaljrik och genomtänkt film som var oerhört hård 1974, och är stark än idag. En synnerligen brutal överfallsscen som var klippt i England ända fram till 2006, men oväntat nog inte fick de svenska censorerna att sätta kaffet i vrångstrupen, kanske på grund av filmens seriositet och avsaknad av typiska spekulativa exploationsgrepp. Detta skulle dock ändras till seriens senare filmer…

Death Wish 2Death Wish II tar vid ett antal år efter händelserna i ettan. Exakt när är svårt att fastställa, då de olika filmerna motsäger sig själva. Ettan gjordes 1974 och tvåan 1982, men i tvåan säger man att det var ”fyra år sen”, vilket gör att ettan skulle utspela sig 1978. I fyran säger man senare att tvåans händelser utspelade sig 1981, vilken gör att ettan skulle utspela sig 1977 – men samtidigt säger man att hans första fru dog 1975, vilket backas upp i trean från 1985 där det hände ”för tio år sen”. Anyway.

Paul bor numer i Los Angeles, med en ny flickvän och hans dotter börjar repa sig mentalt. När de är ute en dag blir dock Paul bestulen på sin plånbok, och gänget (med bl.a. Laurence Fishburne) som stal den tar sig till hans lägenhet och våldtar hushållerskan brutalt. Paul och dottern kliver in genom dörren mitt i alltihop, varpå de slår ner honom och kidnappar henne. Paul köper en pistol.

Uppföljaren som åtminstone filmades åtta år senare är lite mer av ett hafsverk. Man kliver inte i några klyschor direkt, men man får inte samma känsla från Pauls upplevelser och hans återsteg in i hämnarvärlden. På det hela taget inte en nämnvärt underhållande eller tänkvärd film.

Den svenska censuren fick dock spader denna gång och vässade saxarna. Först ville man göra inte mindre än 14 klipp på nästan sju minuter! Man ville ta bort i stort sett alla actionscener ur filmen, även enkla slagsmål. Dock överklagade filmbolaget och man lyckades få ner klippen till fem, varav 65 sekunder var ur våldtäktsscenen. I England fick man ännu mer spader och valde att ta bort nästan fyra minuter av våldtäkten, dock försvann inte all denna tid ur filmen då man använde tamare ”alternativa tagningar” för att fylla ut. Den senaste releasen av filmen i England återställde de flesta av klippen, dock saknas fortfarande 26 sekunder av ”sexualiserat våld”. Själv satt jag sadistiskt och kommenterade till min flickvän: ”Det var en dålig porrfilm, det här.”

Death Wish 3Jag tappade kollen på hur många gånger jag sett Death Wish 3 för länge sedan. Jag hade den på piratkopierad VHS när filmen var relativt ny i mittenslutet av 80-talet, och filmer av den actionkalibern var inte lätta att hitta i Sverige.

Paul åker tillbaka till New York av nån anledning, där hans kompis blir rånmördad direkt. Paul anländer bara sekunder innan polisen, som förstås häktar honom. Polischefen känner dock igen honom som hämnaren från den första filmen, och släpper honom fri att knäppa gängmedlemmar bara han rapporterar tillbaka. Gängledaren, som mött Paul i häktet, blir putt När Paul så sakteliga börjar minska på antalet elakingar på gatorna.

Vid den här punkten i filmserien har drama-aspekten helt försvunnit. Vi talar enkelspårig, billig, hård och barnförbjuden action. Så pass hård att den än idag inte blivit godkänd av den svenska censuren, som förbjöd filmen tre gånger trots att distributören själv klippt bort 14 minuter! Även i USA hamnade man i censurtrubbel, då MPAA först ville ge filmen ett X (som numer ersatts av NC-17, och fortfarande är en ekonomisk dödsdom för en film) men detta ändrades till ett R vid överklagande.

Men detta var 1985, och jag är väl inte lika lättimponerad längre. Har man dessutom sett filmen ett tiotal gånger så blir helbilden av filmen lite annorlunda. Det är egentligen först 69 minuter in i filmen som skjutandet börjar på allvar, före det puttrar filmen mest på med allehanda underhållande scener. Vem glömmer spikmattan under fönstret, plankan med tänderna, eller för den delen scenen där Paul går ut och vevar tydligt med en kamera så att han ska kunna testa sin nya pistol på en rånare?

De skådisar man känner igen är dock inte av samma kaliber som Goldblum och Fishburne skulle gå vidare att bli. Istället får vi nöja oss med Martina Sirtis (från Star Trek: The Next Generation) och Alex Winter (Bill S. Preston, esq. från Bill & Ted-filmerna) och birolls-veteranerna Ed Lauter och Martin Balsam.

deathwish4[1]Avståndet kortas ner, och bara två år senare kom Death Wish 4: The Crackdown. En ny regissör har tillsatts eftersom Bronson och de tidigare filmernas regissör Michael Winner bråkat. Winner hade smygfilmat extra blodiga scener och klippt in i trean, vilket inte Bronson gillade. Istället tog man in den då 73-årige (!) regissören J. Lee Thompson, som tidigare jobbat med både Bronson och Chuck Norris.

Paul är tillbaka i Los Angeles, och har återigen skaffat sig en tjej trots att alla han dejtar dör. Tjejens dotter dör av en överdos, och Paul ”tar hand” om knarklangaren. Efter detta kontaktas han av en gubbe, som berättar att hans dotter också dött av droger. Han övertalar Paul att ge sig på knarklangarmaffian. (Spoiler: Gubben är egentligen också knarklangare som vill bli av med konkurrensen.)

En uppfriskande sak är att Pauls tjej inte våldtas, utan bara mördas rakt av liksom. Som vanligt ser vi några kända ansikten bland skurkarna. Den här gången är det bl.a. Danny Trejo i en av sina första roller, samt Mitch Pileggi (Skinner från Arkiv X).

Tyvärr är filmen ganska tråkig. Actionscenerna är inte spännande, trots mycket skottlossning och explosioner. När jag sist såg filmen var det den klippta svenska videoutgåvan, som efter två totalförbud var klippt med nio minuter för att censuren skulle godkänna den. Jag tror faktiskt inte det finns så mycket action i filmen. Videoutgåvan måste vara ett rent drama.

Death Wish 5Det skulle dröja hela sju år innan Death Wish V: The Face Of Death kom, 1994. Att man under så lång tid inte kunde komma fram med nåt bättre än det här är förbluffande, och det hade nog varit lika bra att lägga av.

Givetvis har Paul skaffat sig en ny tjej, dock med en psykopatisk ex-man som använder hennes modebolag till att tvätta pengar. Efter att hon givetvis blivit misshandlad och sedan mördad så plockar Paul fram pistolen igen. Väldigt lite action följer.

Del fem i serien är ganska tråkig. Det är inte skådisarnas fel i alla fall, och Michael Parks som spelar skurken är precis lagom mycket vidrig. Dock är redigeringen väldigt tråkig och vi bjuds på ett flertal långa, långa tagningar där det egentligen inte händer någonting. Actionscenerna är mycket taffliga och ingen verkar kunna träffa nånting med sina vapen. Tre personer med automatvapen misslyckas med att träffa Paul på mindre än en meters avstånd, och kliver sen in i ett rum där någon klättrar ut genom takfönstret – och skjuter hejdlöst MOT VÄGGEN. Skräpfilm. Dessutom Bronsons sista film att ha biopremiär. What a way to go.

Summering då: Death Wish 1 är en bra och hård seriös film, och Death Wish 3 är en bra och hård puckoactionfilm. Ignorera resten.

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud