| Subcribe via RSS

Swat Kats: The Radical Squadron – Season 1 – 2 av J

oktober 25th, 2010 | Postad i Action, Barn/Familj, Sci-Fi, Tecknat/CGI, TV

Efter att ett uppdrag gått katastrofalt fel blir Enforcer-piloterna Chance (Charles Adler’s röst) och Jake (Barry Gordon’s röst) utsparkade från Enforcer-styrkan och blir satta på att betala tillbaka de skador de gjort genom att arbeta som bilmekaniker. Men bara för att de blivit utsparkade ifrån Enforcer-styrkorna betyder det inte att de lägger ner brottsbekämpandet; Chance och Jake bestämmer sig för att bygga ihop deras egna prylar (så som ett jetplan, en motorcykel med jetmotor och andra hi-techgrejer) och blir därefter Swat Kats (med pseudonymerna T-Bone och Razor) – en brottsbekämpande duo som ständigt får rycka ut för att skydda Megakat City.

Säsong 1:

Episod 1: The Pastmaster Always Rings Twice. Efter att två gravplundrare lyckats gräva upp The Pastmaster (Keene Curtis’ röst) – en ondskefull trollkarl från De Mörka Tiderna – beger han sig iväg för att leta reda på hans sedan länge försvunna bok med trollformler, för att sedan återkalla De Mörka Tiderna.

Episod 2: The Giant Bacteria. Efter att Swat Kats har stoppat den galne och fyrögde piloten Morbious från att förstöra vartenda raffinaderi i Megakat City kommer Morbious i kontakt med den ökände Dr. Viper (Frank Welker’s röst), som vill åt kemikalien Catalyst 99, som finns belägen i Megakat Chemical Labs – som dessvärre är ett fort som inte går att penetrera. Dr. Viper provar sin nya bakterie på Morbious för att med hjälp av honom komma åt Catalyst 99.

Episod 3: The Wrath Of Dark Kat. Dark Kat (Brock Peters’ röst) och hans creeplings stjäl kärnkraftsmaterial för att bygga en bomb som han planerar att använda mot Megakat City. Efter att ha misslyckats med att stoppa Dark Kat lyckas Kommendör Ulysses Feral (Gary Owens’ röst) att ta sig ombord på Dark Kat’s skepp och blir tillfångatagen.

Episod 4: Destructive Nature. Borgmästare Manx (Jim Cummings’ röst) har låtit bygga en 300 våningar hög byggnad kallad Megakat Tower som han vill sälja till ett par utländska spekulanter. Dessvärre har även Dr. Viper planer för byggnaden; han har planterat sina mutagenväxter inne i byggnaden och lyckas kort därefter ta över byggnaden och tar viceborgmästare Calico ”Callie” Briggs (Tress MacNeille’s röst) som gisslan. Hans slutgiltiga plan är att smälla av en gigantisk kokong med mutagensporer i över hela Megakat City och förvandla staden till Dr. Viper’s Megaswamp City.

Episod 5: The Metallikats. Efter att ha blivit konstaterade döda återvänder de två gangstrarna Mac (Neil Ross’ röst) och Molly Mange (April Winchell’s röst) som två robotar under duonamnet The Metallikats – och de är ute efter den som nekade dem benådning.

Episod 6: Bride Of The Pastmaster. Under en strid med ett oljedrickande monster blir Swat Kats indragna i en av The Pastmaster’s tidsvirvlar – och slungas bakåt i tiden till De Mörka Tiderna, där The Pastmaster hotar att förinta Drottning Callista (som är en kopia av viceborgmästare Briggs) och hennes kungadömme om hon inte gifter sig med honom.

Episod 7: Night Of The Dark Kat. Efter att Swat Kats lyckats tillfångata Hard Drive (Rob Paulsen’s röst) – en skurk som använder sig av en dräkt som gör att han kan transportera sig igenom elektriska tingest – och gett honom till Enforcers, fritar Dark Kat honom och ger honom ett förslag; att de ska börja jobba tillsammans för att snärja åt Swat Kats och svarta ner deras ryckte genom att sno deras Turbokat (deras jetplan).

Episod 8: Chaos In Crystal. I ett försök att utvinna kristaller snabbare har Dr. Lieter Greenbox (Robert Patrick’s röst) framställt en ny apparat som utvinner kristaller betydligt snabbare än om man skulle hacka fram dem. Den livstidsdömde Rex Shard (John Vernon’s röst) sätts in som testpilot på den nya apparaten. Men efter att någonting gått snett under första testrundan förvandlas Shard till en hälften katt, hälften kristall varelse och löper amok.

Episod 9: The Ghost Pilot. Efter att ett gammalt krigsflygplan – som tillhörde den ökände Det Röda Lodjuret (Mark Hamill’s röst) – har fiskats upp ur Megakat City’s hamn, verkar dennes ande ha hittat tillbaka till de levandes värld och börjar terrorisera Megakat City.

Episod 10: Metal Urgency. Efter att The Metallikats lyckats ta sig ifrån sin fångenskap råkar de – i sitt sökande efter sitt fordon – snava över vilka Swat Kats egentligen är och sätter upp en fälla.

Episod 11: The Ci-Kat-A. När en satelit återvändit ifrån rymden verkar den ha plockat med sig någonting mer än bara information; kapseln visar sig innehålla någon form av en utomjordisk insekt, som för att föröka sig biter andra varelser för att smitta dem med sitt egna DNA.

Episod 12: Enter The Madkat. Efter ett strömavbrott på Megakat Asylum lyckas dåren Lenny Ringtail (Roddy McDowall’s röst) rymma. I ett försök att undkomma lagen kommer han över en katten-i-lådan som har ett mörkt förflutet; den tillhörde en joker som kallades för Madkat (McDowall’s röst igen) som blev galen då en annan joker tog hans plats. Han slängdes i en håla, men svor att utkräva hämnd på jokern som tog hans plats och kungen, drottningen och knäckten som fängslade honom. Det visar sig emellertid att katten-i-lådan är levande och tillsammans med Ringtail återuppstår Madkat för att utkräva sin hämnd.

Episod 13: Katastrophe. Efter att Swat Kats har sopat banan med Dr. Viper söker Dark Kat upp honom med ett förslag; att de ska återuppliva The Metallikats och tillsammans ska de tre grupperna slå sig samman för att förinta Swat Kats en gång för alla.

Säsong 2:

Episod 1: Mutation City. Dr. Viper är tillbaka – och det med besked. När ett plötsligt flöde av en sörja börjar sprida sig igenom Megakat City börjar smådjur och växter att förvandlas till köttätande monster och växter.

Episod 2: A Bright And Shiny Future. När The Pastmaster plötsligt dyker upp och går berserk i Megakat City beger sig Swat Kats ut för att stoppa honom – dessvärre har The Pastmaster planerat någonting annat för dem. Han lyckas dra med dem in i en av hans tidsvirvlar och slungar dem in i en mörk och dyster framtid där kattcivilisationen har blivit störtad och är nu mer slavar åt robotar – ledda av The Metallikats.

Episod 3: When Strikes Mutilor. En enorm rymdfarkost anländer plötsligt till Megakat City och börjar suga upp allt vatten som finns runt staden och inte ens Swat Kats verkar kunna slå tillbaka utomjordingarna.

Episod 4: Razor’s Edge. När Swat Kats försöker stoppa Dark Kat missar Razor med sina missiler och träffar istället en byggnad, varpå oskyldiga blir skadade – vilket läggs på Razor’s samvete, vilket också resulterar i att han inte kan fortsätta bekämpa brott med T-Bone.

Episod 5 A: Cry Turmoil. Efter att ett passagerarplan nästan kraschat tillkännager sig den ansvariga sig – Turmoil (Kath Soucie’s röst) – som använder sig av en stråle som paralyserar de som hamnar i den. När även Swat Kats blir utsatta för strålen lyckas T-Bone skjuta ut Razor, men hamnar själv i Turmoil’s nät och blir utsedd till hennes man.

Episod 5 B: Swat Kats Unplugged. Hard Drive lyckas stjäla en prototyp som slår ut alla typer av vapensystem och börjar därefter att stjäla mängder av guldtackor.

Episod 6: The Deadly Pyramid. Under en utgrävning av en sen länge försvunnen pyramid dyker The Pastmaster upp och väcker 6 stycken gigantiska kattmumier till liv för att ta makten i Megakat City. Samtidigt har Swat Kats fått en ny robotprototyp av Professor Hackle (George Hearn’s röst), som ett tack för all den skada hans Metallikats har gjort.

Episod 7: Caverns Of Horror. Efter att fem gruvarbetare har försvunnit spårlöst den senaste månaden ringer gruvarbetarna in Enforcers för att få hjälp att gå till botten med vad som inträffat i gruvorna. Samtidigt lyckas den snokande reportern Ann Gora (Candi Milo’s röst) att hänga på ner i gruvorna för att få ett scope – men blir tagen av någonting i direktsändning, varpå Swat Kats rycker in för att leta reda på Gora och ta reda på vad som egentligen har inträffat där nere.

Episod 8 A: Volcanus Erupts!. När borgmästare Manx börjar bygga en golfbana tillsammans med några utländska affärskollegor på en ö strax utanför Megakat City lyckas en av arbetarna förstöra en staty som hållt vulkandemonen Volcanus (Frank Welker’s röst) i schack i flera hundra år – varpå Volcanus dyker upp och går lös i Megakat City.

Episod 8 B: The Origin Of Dr. Viper. Tillsammans med Dr. Elrod Purvis (Frank Welker’s röst) har Dr. N. Zyme (Paul Eiding’s röst) lyckats framställa ett serum som återupplivar döda växter. Purvis – som är en självupptagen girigbuk – försöker stjäla serumet, men blir påkommen av Zyme. I ett försök att rymma med serumet ramlar Purvis och får serumet över sig, varpå han avlider… tror man.

Episod 9: The Dark Side Of The Swat Kats. När Swat Kats är ute och provar sin nya tredimensionella radar slår blixten ner i deras plan och deras system får tokfnatt. Ett par sekunder senare håller de nästan på att flyga rakt in i Kommendör Feral, som börjar skjuta efter dem. Väl tillbaka i deras bas upptäcker de att Dark Kat och hans creeplings tydligen tagit sig in och de förstår snart att de slungats in i en alternativ dimension – där det existerar ett par stycken onda Swat Kats.

Episod 10: Unlikely Alloys. Efter att Swat Kats sopat banan med The Metallikats är paret Mac och Molly lagomt mörbultade. De får emellertid nys om att Dr. Lieter Greenbox (som lånar Nick Chinlund’s röst den här gången) skapat en prototyp som lagar metalliska saker på bara några sekunder. Metallikats beger sig iväg och lyckas lägga labbarna på den nya prototypen och lagar sig själva – varpå den nya prototypen får ett eget medvetande och börjar plocka isär allting som är metalliskt och förklarar krig mot allt som inte är av metallisk natur.

Episod 11: (Kats Eye News) A Special Report. Det här avsnittet är mer eller mindre en redogörelse vad Swat Kats gjort igenom serien i form av ett ”nyhetsprogram”.

Lite trivia om serien: I Sverige hette Swat Kats från början ”Katter med klös” i TV-tablåer, men ändrades senare till originaltiteln. Ett par av avsnitten av programmet släpptes på VHS i NTSC format. 1994 producerade leksaksföretaget Remco en bunt med actionfigurer som inkluderade T-Bone, Razor, Dr. Viper och Dark Kat. Andra produkter som producerades inkluderar ett Super Nintendo spel, ett handhållet spel, posters och snabbmat hos Carls Jr. och White Castle.

Hanna Barbera Productions annonserade ut att de skulle göra fler nya episoder, posters och annat 1995 på en Swat Kats poster. Toon Magazine publicerade också en hela sektion angående succéen kring Swat Kats, hösten 1994. Modellskisser av karaktärer blev tryckta i samma utgåva av tidningen. Serien blev emellertid nedlaggd efter säsong 2 med tre oavslutade avsnitt och två avsnitt som inte ens tog sig till animeringsstadiet. I ett nummer från 1995 av Entertainment Weekly sa Ted Turner i en intervju att ”Vi har flera tecknade figurer än någon annan; The Flintstone, The Jetsons, The Smurfs, Scooby-Doo. De är inte våldsamma. Vi behöver inte oroa oss att vi ska uppmuntra barn att döda varandra – så som EN DEL andra barnprogram gör.

Sammanfattningen av serien: Serien är sjukt grabbig och har mycket action, monster och annat trevligt som håller intresset uppe. Animationerna är av Hanna-Barbera standard, men i en mörkare ton och mer väldetaljerade än i de flesta andra Hanna-Barbera produktionerna från samma årtal. Voiceactingen är top notch och soundtracket sparkar stjärt. Allt detta minns jag så väl från min barndom då jag alltid tittade på Swat Kats på eftermiddagarna efter skolan och det var ett av de där barnprogrammen jag älskade. Än idag står sig serien jäkligt bra och även om serien är riktad till barn så slår jag igång den här serien vilken dag som helst – for sure. Att den blev nedlaggd efter bara två säsonger tycker jag är fruktansvärt synd då den hade potential att kunna fortsätta betydligt längre än så. Nåja. Jag rekommenderar serien starkt iaf – om än kanske inte till de allra yngsta personerna.

8 Comments

Class Of Nuke ’Em High 3: The Good, The Bad And The Subhumanoid av J

oktober 4th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Sci-Fi, Splatter

Del 3 i trilogin tar vid direkt där del 2 slutade. Den gigantiska mutantekorren Tromie har förstört Tromaville’s kärnkraftverk och Roger Smith (Brick Bronsky) har räddat dagen – för att sedan bli pappa. Utan Roger’s kännedom föds två tvillingsöner – Adlai (Brick Bronsky) och Dick (Brick Bronsky) – tack vare att den ondskefulle professorn Dr. Slag, PhD. (John Tallman) och hans anhängare stjäl Dick från sjukhuset. Medans Dick blir uppfostrad till att vara ondskefull blir Adlai uppfostrad till att vara god och fridfull. Dr. Slag, PhD. använder emellertid Dick för att vända människor emot Adlai och har en plan för att förvandla Tromaville till en giftig ödemark. Det är nu upp till Adlai att stoppa Dr. Slag, PhD. och rädda Tromaville från en säker undergång.

Del 3 fortsätter i samma stuk som del 2 – fast med mindre våld och splatter och istället får vi sitta och titta på dialogscener som verkar vara för evigt. Att dialogscenerna dessutom oftast är stelt framförda och ännu oftare rätt osammanhängande och urblåsta gör inte saken speciellt mycket bättre – tyvärr. Effekterna är fortfarande sjukt sunkiga och skådespelarna följer därefter. Storyn är sisådär, medans manuset är värre. Är man inte en inbiten Troma-tittare så bör även den här, som del 2, undvikas (fast frågan är ju om man inte bör undvika den även om man är det…).

No Comments

Wicked Games av J

september 26th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

8 år efter att Truth Or Dare kom gjorde Tim Ritter dess första uppföljare som hade ett helt nytt namn och som titelmässigt inte hade ett skit med originalfilmen att göra; Wicked Games. Men samtidigt som titlarna skiljer sig så följer den andra filmen efter den första sisådär och handlar om privatdetektiven Gary (Kevin Scott Crawford) som upptäcker att hans fru har en affär bakom ryggen på honom. Förtvivlad börjar han att dricka och diskutera hans problem tillsammans med sin vän Dan (Joel D. Wynkoop) – som råkar vara polis. När plötsligt någon i en kopparmask börjar att slakta personer som är kopplade till Gary’s liv börjar Dan misstänka Gary – vars kusin, Mike Strauber (från den första filmen), genomgick någonting liknande. Tillsammans med psykiatrikern Dr. Siedow (Kermit Christman) försöker han att gå till botten med det hela, innan fler faller offer för den kopparmaskerade galningen…

Den andra filmen i serien är en klar förbättring från den första filmen, även om den andra filmen inte är speciellt mycket att hänga i julgranen heller egentligen. Bild- och ljudkvalitén är fruktansvärda. Bilden kan liknas vid att få saltsyra i ögonen och ljudet skränar nästan hela tiden (emellanåt hör man inte ens vad de säger i konversationen tack vare den usla kvalitén). Skådisarna är av B-klass, men inte lika stela som de i den första filmen. Filmens effekter är helt okej för att vara B-filmseffekter. Storyn är en ganska typisk slasherstory, med en twist på slutet som gör hela filmen rätt onödig (som om inte filmen egentligen var rätt onödig ändå). Händelseförloppet är iaf lite snabbare och det händer saker lite här och där som förnöjer den goretörstige något så när. Det jag troligtvis mest stör mig på är ett par slow-motion sekvenser som är helt fantastiskt irriterande och varför de är inlagda i filmen begriper jag inte, då det inte blir direkt mer spännande av att se en snubbe klampa runt i ett par minuter utan att något händer.

Bättre än den första filmen, men långt ifrån någonting att rekommendera.

No Comments

Pompoko av H

augusti 21st, 2010 | Postad i Anime, Barn/Familj, Film

Jag har sett en hel del anime, och är fullständigt medveten om att japaner är helt sjuka i huvudet. Ändå var jag inte förberedd på Pompoko.

Mårdhundarna lever i skogen. De mår gott på det skogen ger dem och resterna från en lantgård i närheten. En dag kommer grävmaskinerna när man bygger ut Tokyo och skogen blir mindre och mindre. Mårdhundarna måste stoppa människans framfart så deras hem inte försvinner.

Redan här inser man att det är nåt skevt med filmen. Eller ja, det är redan på DVD:ns meny. Alla manliga mårdhundar är tecknade med tydliga pungar. Två tydliga testiklar. Som syns i princip hela tiden medan en manlig mårdhund är i bild.

Men det är här filmen blir riktigt vrickad. Tydligen i enlighet med klassiska japanska sagor kan mårdhundarna ändra form. För att demonstrera detta förvandlar en av dem sin pung till en stor filt som de andra kan stå på. De ger sig i alla fall ut för att försöka skrämma bort byggarbetarna och få byggherrarna att lämna marken i fred. Mårdhundarna firar genom att sjunga en sång om hur de svänger pungkulorna från sida till sida.

I’m not making this shit up. Mot slutet av filmen kastar sig ett gäng kamikaze-mårdhundar till attack. De använder pungen som fallskärm och när de landar blåser de upp pungen till en jätteboll som de mosar polisen med.

Nåväl, filmens 110 minuter känns på tok för långa och historien går inte alltid framåt i en nöjsam takt. Vi såg den i tre 40-minutersstötar och hade absolut inte orkat den i ett sträck. Hade det inte varit för denna fängslande pungfixering hade jag förmodligen aldrig ens nämnt för någon att jag sett den. Som det är nu är det bara en fascinerande rulle som bara japaner skulle kunna gjort. I den engelska dubbningen har man givetvis helt raderat alla referenser till pungar och testiklar, men den svenska utgåvan blinkar inte en sekund utan kör hårt. Kling, klong, våra kulor svänger fram och tillbaka!

Vill du veta mer om mårdhundar (tanuki) och deras pungar i japansk folklore så kan du läsa här. Vill du se mer av pungarna i Pompoko så kan du se fler bilder här.

2 Comments

New Nightmare av J

juni 14th, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

10 års jubileumet börjar närma sig för A Nightmare On Elm Street och en av dess stjärnor, Heather Langenkamp, har en stalker efter sig – vars röst påminner starkt om Freddy Krueger. Som om inte det vore nog dör hennes man Chase (David Newsom) i en bilolycka efter att ha somnat bakom ratten, hennes son Dylan (Miko Hughes) vägrar att sova, New Line Cinema har erbjudit henne en roll i den ”definitiva Nightmare-filmen” och personer i hennes omgivning börjar förändras. Det går snart upp för henne att Freddy Krueger kanske inte bara är en fiktiv karaktär…

Idéen bakom New Nightmare dök upp redan 1987 inför den tredje filmen i Nightmare serien, men idéen blev förkastad och det tog ytterligare 7 år innan Wes Craven fick använda sin idé. Och den slutliga produkten blev bra. Mer eller mindre. Medans Nightmare uppföljarna är blodigare och våldsammare än originalet bygger New Nightmare upp sig mer på stämning och obehag än våld och blod – även om det finns lite grann av det också – som originalet.

Utöver Langenkamp ser vi exempelvis också John Saxon, Wes Craven, Robert Shaye och Robert Englund (som även spelar Freddy) som sig själva. De som står framför kameran sköter sig bra och jag har inte direkt någonting att klaga över.. bortsett från Miko Hughes (som gjorde sin debut i Pet Sematary). Den dåvarande snorungen skriker, pratar med raspig röst (som inte är ett dugg skrämmande utan bara jävligt irriterande) i ett par sekvenser och.. äh. Ni fattar. Jag stör mig bara på honom.

Effekterna är snygga, men lider som vanligt av utdaterad CGI och vissa grejer ser ganska.. plastiga ut. Freddy makeupen har fått sig ett litet lyft och han ser mer ondskefull ut i New Nightmare än i någon av de tidigare filmerna, samtidigt som hans personlighet har återgått till originalets lite mer allvarliga och mindre cheesiga Freddy. Utöver makeupen har Freddy’s handske blivit förändrad och den påminner lite grann om den i Nightmare 2.

New Nightmare är givetvis inte den bästa i serien, men den ligger åtminstone inte längst ner på listan. Det är en bra film med en ganska cool idé som utförs helt okej. Att den inte är speciellt läskig eller blodig är inte katastrofalt då det jämnar ut sig med spänningen. God söndagsunderhållning. Mer eller mindre.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0111686/

No Comments

True Lies av J

mars 16th, 2010 | Postad i Action, Film, Komedi

Harry Tasker (Arnold Schwarzenegger) bor tillsammans med sin fru Helen (Jamie Lee Curtis) och hans dotter Dana (Eliza Dushku) i ett hus i en förort till Washington D.C och jobbar som en försäljningsrepresentant för ett datorföretag. Eller det är vad alla tror iaf. Harry är egentligen en hemlig agent för en privatägd organisation som stoppar hot mot USA – vilket han har hemlighållt för sin familj.

När fyra stycken atombomber försvinner riktas misstankarna mot en mellanöstisk terroristgrupp kallad Blodröd Jihad. Samtidigt börjar Helen ha en affär med en annan man – vilket Harry får reda på av en slump. Harry, som blir utom sig av svartsjuka, börjar att använda sig av organisationens utrustning för att övervaka Helen.

Det här kommer bli en kort en. True Lies är Arnie när det är som bäst; det är stort, det är högljutt, det är kul och det är actionfyllt. Och i mina ögon ligger True Lies i samma liga som James Cameron’s tidigare mästerverk Aliens, The Terminator och Terminator 2: Judgment Day – och inte som hans senaste sunkrulle, Avatar.

Andra namn som syns framför kameran som jag inte nämnt är exempelvis Tom Arnold, Bill Paxton (som både jobbat med Arnie och Cameron innan i The Terminator och Aliens), Tia Carrere och Art Malik – och lite andra personer som jag inte orkar nämna.

Som sagt, det här blir en kort en, så jag avslutar med; True Lies är en mycket bra film och det var innan Cameron började trycka ur sig halvdana, samt sunkiga, filmer. Gillar man Cameron eller Arnie, då gillar man True Lies.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0111503/

No Comments

Death Wish 1-5 av H

november 22nd, 2009 | Postad i Action, Drama, Film

Dags att se om hela surven. Charles Bronson in the house. Börjar förstås ifrån början med Death Wish nummer ett.

Paul Kerseys fru blir rånmördad samtidigt som dottern blir brutalt misshandlad och våldtagen av bl.a. Jeff Goldblum. Paul och hans svärson kämpar för att komma över händelsen, men det är svårt och New Yorks gator är så fulla av brottslighet att det ständigt gör sig påmint. En kväll blir Paul utsatt för ett rånförsök, men han chansar på ett knytnävsslag och rånaren flyr. En idé formas hos Paul, som sätts i praktiken när han får en pistol som gåva av en kund…

En välgjord, detaljrik och genomtänkt film som var oerhört hård 1974, och är stark än idag. En synnerligen brutal överfallsscen som var klippt i England ända fram till 2006, men oväntat nog inte fick de svenska censorerna att sätta kaffet i vrångstrupen, kanske på grund av filmens seriositet och avsaknad av typiska spekulativa exploationsgrepp. Detta skulle dock ändras till seriens senare filmer…

Death Wish 2Death Wish II tar vid ett antal år efter händelserna i ettan. Exakt när är svårt att fastställa, då de olika filmerna motsäger sig själva. Ettan gjordes 1974 och tvåan 1982, men i tvåan säger man att det var ”fyra år sen”, vilket gör att ettan skulle utspela sig 1978. I fyran säger man senare att tvåans händelser utspelade sig 1981, vilken gör att ettan skulle utspela sig 1977 – men samtidigt säger man att hans första fru dog 1975, vilket backas upp i trean från 1985 där det hände ”för tio år sen”. Anyway.

Paul bor numer i Los Angeles, med en ny flickvän och hans dotter börjar repa sig mentalt. När de är ute en dag blir dock Paul bestulen på sin plånbok, och gänget (med bl.a. Laurence Fishburne) som stal den tar sig till hans lägenhet och våldtar hushållerskan brutalt. Paul och dottern kliver in genom dörren mitt i alltihop, varpå de slår ner honom och kidnappar henne. Paul köper en pistol.

Uppföljaren som åtminstone filmades åtta år senare är lite mer av ett hafsverk. Man kliver inte i några klyschor direkt, men man får inte samma känsla från Pauls upplevelser och hans återsteg in i hämnarvärlden. På det hela taget inte en nämnvärt underhållande eller tänkvärd film.

Den svenska censuren fick dock spader denna gång och vässade saxarna. Först ville man göra inte mindre än 14 klipp på nästan sju minuter! Man ville ta bort i stort sett alla actionscener ur filmen, även enkla slagsmål. Dock överklagade filmbolaget och man lyckades få ner klippen till fem, varav 65 sekunder var ur våldtäktsscenen. I England fick man ännu mer spader och valde att ta bort nästan fyra minuter av våldtäkten, dock försvann inte all denna tid ur filmen då man använde tamare ”alternativa tagningar” för att fylla ut. Den senaste releasen av filmen i England återställde de flesta av klippen, dock saknas fortfarande 26 sekunder av ”sexualiserat våld”. Själv satt jag sadistiskt och kommenterade till min flickvän: ”Det var en dålig porrfilm, det här.”

Death Wish 3Jag tappade kollen på hur många gånger jag sett Death Wish 3 för länge sedan. Jag hade den på piratkopierad VHS när filmen var relativt ny i mittenslutet av 80-talet, och filmer av den actionkalibern var inte lätta att hitta i Sverige.

Paul åker tillbaka till New York av nån anledning, där hans kompis blir rånmördad direkt. Paul anländer bara sekunder innan polisen, som förstås häktar honom. Polischefen känner dock igen honom som hämnaren från den första filmen, och släpper honom fri att knäppa gängmedlemmar bara han rapporterar tillbaka. Gängledaren, som mött Paul i häktet, blir putt När Paul så sakteliga börjar minska på antalet elakingar på gatorna.

Vid den här punkten i filmserien har drama-aspekten helt försvunnit. Vi talar enkelspårig, billig, hård och barnförbjuden action. Så pass hård att den än idag inte blivit godkänd av den svenska censuren, som förbjöd filmen tre gånger trots att distributören själv klippt bort 14 minuter! Även i USA hamnade man i censurtrubbel, då MPAA först ville ge filmen ett X (som numer ersatts av NC-17, och fortfarande är en ekonomisk dödsdom för en film) men detta ändrades till ett R vid överklagande.

Men detta var 1985, och jag är väl inte lika lättimponerad längre. Har man dessutom sett filmen ett tiotal gånger så blir helbilden av filmen lite annorlunda. Det är egentligen först 69 minuter in i filmen som skjutandet börjar på allvar, före det puttrar filmen mest på med allehanda underhållande scener. Vem glömmer spikmattan under fönstret, plankan med tänderna, eller för den delen scenen där Paul går ut och vevar tydligt med en kamera så att han ska kunna testa sin nya pistol på en rånare?

De skådisar man känner igen är dock inte av samma kaliber som Goldblum och Fishburne skulle gå vidare att bli. Istället får vi nöja oss med Martina Sirtis (från Star Trek: The Next Generation) och Alex Winter (Bill S. Preston, esq. från Bill & Ted-filmerna) och birolls-veteranerna Ed Lauter och Martin Balsam.

deathwish4[1]Avståndet kortas ner, och bara två år senare kom Death Wish 4: The Crackdown. En ny regissör har tillsatts eftersom Bronson och de tidigare filmernas regissör Michael Winner bråkat. Winner hade smygfilmat extra blodiga scener och klippt in i trean, vilket inte Bronson gillade. Istället tog man in den då 73-årige (!) regissören J. Lee Thompson, som tidigare jobbat med både Bronson och Chuck Norris.

Paul är tillbaka i Los Angeles, och har återigen skaffat sig en tjej trots att alla han dejtar dör. Tjejens dotter dör av en överdos, och Paul ”tar hand” om knarklangaren. Efter detta kontaktas han av en gubbe, som berättar att hans dotter också dött av droger. Han övertalar Paul att ge sig på knarklangarmaffian. (Spoiler: Gubben är egentligen också knarklangare som vill bli av med konkurrensen.)

En uppfriskande sak är att Pauls tjej inte våldtas, utan bara mördas rakt av liksom. Som vanligt ser vi några kända ansikten bland skurkarna. Den här gången är det bl.a. Danny Trejo i en av sina första roller, samt Mitch Pileggi (Skinner från Arkiv X).

Tyvärr är filmen ganska tråkig. Actionscenerna är inte spännande, trots mycket skottlossning och explosioner. När jag sist såg filmen var det den klippta svenska videoutgåvan, som efter två totalförbud var klippt med nio minuter för att censuren skulle godkänna den. Jag tror faktiskt inte det finns så mycket action i filmen. Videoutgåvan måste vara ett rent drama.

Death Wish 5Det skulle dröja hela sju år innan Death Wish V: The Face Of Death kom, 1994. Att man under så lång tid inte kunde komma fram med nåt bättre än det här är förbluffande, och det hade nog varit lika bra att lägga av.

Givetvis har Paul skaffat sig en ny tjej, dock med en psykopatisk ex-man som använder hennes modebolag till att tvätta pengar. Efter att hon givetvis blivit misshandlad och sedan mördad så plockar Paul fram pistolen igen. Väldigt lite action följer.

Del fem i serien är ganska tråkig. Det är inte skådisarnas fel i alla fall, och Michael Parks som spelar skurken är precis lagom mycket vidrig. Dock är redigeringen väldigt tråkig och vi bjuds på ett flertal långa, långa tagningar där det egentligen inte händer någonting. Actionscenerna är mycket taffliga och ingen verkar kunna träffa nånting med sina vapen. Tre personer med automatvapen misslyckas med att träffa Paul på mindre än en meters avstånd, och kliver sen in i ett rum där någon klättrar ut genom takfönstret – och skjuter hejdlöst MOT VÄGGEN. Skräpfilm. Dessutom Bronsons sista film att ha biopremiär. What a way to go.

Summering då: Death Wish 1 är en bra och hård seriös film, och Death Wish 3 är en bra och hård puckoactionfilm. Ignorera resten.

1 Comment

Trancers 1-6 av H

juli 6th, 2009 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

I Framtiden är Jack Deth en ”trooper”, dvs en polis som jagar ”trancers”, dvs folk som fjärrstyrs via psykkraft av den elake Whistler. När Whistler reser tillbaka i tiden till 1985 för att ta kål på förfäderna till de tre som leder City Council (tydligen viktigt folk) så sänds Deth tillbaka för att stoppa honom. Väl där tar han hjälp av en 22-åring Helen Hunt (se bild). Medelmåttig nollbudget-action följer.

Trancers korta speltid på 76 minuter hjälper en hel del, och tempot är bra utan svackor. DVD-utgåvan är däremot rent horribel och ser ut som en VHS som kopierats sjutton gånger och tappats på motorvägen. Den är dessutom tagen från en laserdisc, det finns till och med ett litet avbrott mitt i där skivan vänts.


Helen Hunt.

Trancers 2 är gjord 6 år senare, och utspelar sig inte helt oväntat just 6 år senare. Jack Deth och Helen Hunt (se bild) jagar Whistlers bror E.D. Wardo som håller på att skapa sig en Trancers-armé genom att ta över ett dårhus. En av de inspärrade är Deths ex-fru som sänts tillbaka. Problemet är att Deths fru dött i framtiden, men man har gått tillbaka och sänt tillbaka henne innan hon dör, vilket gör att hon dör när hon sänds tillbaka till framtiden efter uppdraget. Deth är lika förvirrad som du är just nu.

Tvåan är inte alls lika underhållande som ettan, trots en förbluffande usel slutstrid. Vi ser även Jeffrey Combs med schysst getskägg i en liten roll som skurkens hantlangare.


Helen Hunt.

trancers-3-deth-livesI Trancers 3: Deth Lives åker Deth till år 2005 där Helen Hunt (se bild) har kontakt med en avhoppare från ett nystartat hemligt elitsoldatprogram á la Trancers. Avhopparen Alice (Megan Ward, General Hospital) jagas sålunda av programmets ledare, Överste Daddy Muthuh (Andrew Robinson, mannen utan skinn i Hellraiser).

Eftersom det är en lågbudgetfilm från 1992 lyckas man förstås inte riktigt skapa ett trovärdigt 2005 (lätt att säga såhär med backspegeln i nacken eller vad det heter) och missar förstås totalt saker som internet, och kör på typiskt dystopiska saker som strålningsmätare för havet på badvaktstorn. Dessutom, trots filmens korta speltid på 76 minuter, är actionscenerna få och kassa.

helen-hunt
Helen Hunt.

trancers-4-jack-of-swordsSedan går vi vidare Trancers 4: Jack Of Swords, som filmades samtidigt som femman. Jack åker till medeltida Kansas (någon sov nog på historielektionerna) för att kolla upp nåt, men i tidsmaskinen har ett monster gömt sig. Handgemäng uppstår, och när de anländer slungas Jack ut och maskinen exploduttar. Fast i medeltiden blir Jack snart varse om nån slags vampyr-trancers som håller på och förtrycker folket. Helen Hunt är inte med. (Se bild.)

Två år efter Trancers 3 tar Full Moon Entertainment fram artilleriet och försöker göra ett par mer tunga Trancers-rullar. Som regissör ser vi David Nutter som senare skulle gå vidare till att regissera avsnitt och piloter av nästan varje tv-serie som finns (Arkiv X, Dark Angel, Smallville, Cityakuten m.fl – nu senast Terminator-serien och The Mentalist) och det märks en viss skillnad i kvalité även om vi fortfarande är på en låg tv-filmsnivå. Jag är lite besviken på avsaknaden av ”roliga” skurknamn, och slutscenen är spännande ungefär i nivå med ett avsnitt av Hercules. Dock är det ju glädjande att man skickar Deth till en ny miljö och inte bara kör samma rulle igen.

helen-hunt-4
Helen Hunt.

trancers-5-sudden-dethTrancers 5: Sudden Deth tar vid precis efter fyran, och börjar med en lång återblick av vad som hänt. Man slösar nästan 10% av filmens totalt 72 minuter till det. Filmens återstående tid går även den ganska förlorad eftersom det egentligen inte händer nåt speciellt. Deth rider till The Castle Of Relentless Terror, och där utsätts han för hånglande brudar (!), ett monster (vars ena arm är allt som syns i någon sekund) och slutligen en elak kopia av sig själv. De två slår varann på truten lite grann, varefter Deth rycker ut kopians hjärta/magiska sten och åker tillbaka till sin hemvärld.

Femman är tveklöst seriens sämsta film. Helen Hunt är inte med, och den heta bruden i dessa två filmer visar inte tuttarna (se bild). Det skulle ta hela åtta år innan del sex dök upp, och då utan Jack Deth. Typ.

Trancerstjej
Inte Helen Hunt.

trancers-6-life-after-dethTrancers 6: Life After Deth kom alltså så sent som 2002, och vi återser inte Tim Thomerson som Jack Deth utom i ett par snabba klipp ur de gamla filmerna. Jag kan bara gissa att han var upptagen med Days Of Our Lives eller nåt, för rent karriärmässigt kan han inte ha ratat filmen. Istället transporteras Jack Deth till vår nutid och till sin egen dotters kropp. Helen Hunt syns på ett foto på dotterns kylskåp. (Se bild.)

Hon har sett meteoriter slå ner, vilket hon rapporterar till sitt jobb – vad det nu är för jobb hon har. Jobbet mörkar dock dessa rapporter eftersom man använder kraften hos en meteorit för att stråla ungdomar på glid och förvandla dem till trancers.

Helen Hunt kylskåp
Helen Hunt.

Denna sista film i serien är lite halvdan, relativt sett alltså. Hela serien ligger förstås på ett ganska halvdant plan till att börja med. Det som slår en mest när man ser sexan är hur otroligt illa alla skjuter. Folk träffar oerhört dåligt, och är i allmänhet extremt långsamma med att lyfta sitt eget vapen mot någon som går runt och skjuter. Med det menar jag att actionscenerna inte är särskilt bra.

Att summera filmserien Trancers då. Om du inte pallar med billig straight-to-video-trash så är detta verkligen inte något för dig. Normalt sett bjuder B-action på bra mycket mer action än såhär, men när varje film inte är längre än 75 minuter så är de vanligtvis inte alltför dryga. Jag kan inte med gott samvete egentligen rekommendera mer än ettan, men är du en härdad B-filmsmasochist så är det här lättsamt söndagstittande.

3 Comments

Heavenly Creatures av H

juni 14th, 2009 | Postad i Drama, Film

Såg om Heavenly Creatures (som i Sverige fick titeln Svarta Änglar). Att den inte finns utgiven på DVD här är skamligt, men Peter Jackson har lovat att remastra sina gamla rullar och smäcka på massor av extramaterial, så fort han är klar med The Lovely Bones. Blu-ray skall inköpas.

No Comments

Class Of 1999 II: The Substitute av J

februari 5th, 2009 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

Uppföljaren till den fina B-actionfilmen från 90 om lärarrobotar som går berserk.

Jenna McKensie är en ung och attraktiv high school lärare som blir vittne när gängmedlemmen Sanders dödar en av hennes elever. Jenna vill vittna, men Sanders har andra planer. Så för att hålla hennes munn stängd, genomför Sanders och hans hantlangare diverse olika hot och går så pass långt att de försöker våldta henne. Rektorn kan inte stänga av Sanders utan några konkreta bevis på att han har gjort något fel, polisen har inga bevis och Jenna’s pojkvän, Emmett, vill sätta åt Sanders på egen hand, givetvis vill inte Jenna det.

Jenna möter ganska snart John Bolen, en tystlåten vikarie med stenansikte som har en mörk hemlighet. Rätt snabbt fattar Jenna tycke om John och hon känner att hon har hittat en vän som är villig att lyssna på hennes problem. När Sanders och hans hantlangare ger sig på Jenna igen dyker John upp i sista stund och avvärjer deras attack mot Jenna och snart börjar Sanders gäng att minska i manskap, för John är av den typen som tar lärandet väldigt allvarligt och de som inte sköter sig i skolan ser han till att de aldrig sätter sin fot i hans eller någon annans klassrum.. någonsin igen.

Ingen av originalskådespelarna är med, kan jag börja med att säga. Skådespelarna är cheesiga som fan, men funkar rätt ok. Storyn är ganska tråkig, men händelserik. Actionsekvenserna sparkar igång typ från första stund. Och hade det inte varit för att filmen visar ett par flashbacks från första filmen och att de nämner några karaktärer ur första filmen samt binder ihop.. ett par av karaktärerna till de i första filmen, så hade de lika gärna kunnat kalla den här filmen något helt annat. Så mycket har den egentligen med första att göra.

Hade det inte varit för slutet hade troligtvis hela filmen brakat ihop tyvärr. Slutet är ganska våldsamt och det bjuds på en del action. Men hela filmen känns fel. Man har inte fått med den där framtidskänslan att hela samhället har gått åt skogen och att det är gäng som styr stora delar av städerna. Slutet bjuder också på en liten twist, som egentligen förstör mer än förbättrar, tyvärr. Suck..

Men i långa drag är det en ganska ok film. Den duger iaf att döda lite tid med. Har man sett första kan man nog titta på den här. Har man inte sett första kan man nog också se den här, så pass få kopplingar har filmerna mellan varandra.

http://www.imdb.com/title/tt0109442/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud