Helt Perfekt Glob

Xtro 3: Watch The Skies av J

Ett gäng bombexperter inom den amerikanska armén skickas iväg till en öde ö som tidigare använts som en begravningsplats under andra världskriget och som senare användes för att testa bomber på. Deras uppgift är att rensa ön på kvarvarande bomber och minor som kan finnas kvar, då någon pappersskyfflare har bestämt sig för att det ska byggas en bränslestation där. Det visar sig dock snart att allting inte är vad det verkar vara och att någonting som är betydligt farligare än bomber och minor finns på ön…

Xtro 3: Watch The Skies är en riktig sunkbomb och är klart den sämsta i trilogin. Skådespelarnas agerande är helt fantastiskt stelt och deras karaktärer känns mallplacerade, klyschiga och blir allt eftersom filmen fortgår mer och mer pinsamma (mest tack vare att deras attityd går från att vara ”stenhårda” och ”tuffa” marines till att bli skitnödiga mesar som flyr). Filmens effekter pendlar mellan hyfsade till usla. Filmens gore och blod ser helt okej ut, medans t ex varelsen ser löjligt stel och animatronisk ut (på ett ocharmigt sätt) – vilket drar ner läskigheterna en hel del. Storyn i filmen känns till en viss del snodd (eller kanske inspirerad?) ifrån mästerverket Predator, då det finns en del likheter mellan de två filmerna.. även om det här är den sämre av dem, så klart.

Xtro 3: Watch The Skies må vara Harry Bromley Davenport’s favorit i trilogin, men för mig är det en riktig skitfilm som ingen behöver se. Undvik och se de två första istället om du nu nödvändigtvis måste se någon av de här filmerna.

Tank Girl av J

Har ni någonsin fått en rekommendation på en film där personen/personerna ifråga som rekommenderar säger ”Ja, men den där filmen är svinbra.” och när ni har sett den själva så var den inte där värst egentligen? Ja, självklart har ni varit med om det. Tank Girl är just en sån film för min del. Den är inte dålig eller så, men den är inte så där värst bra heller. Filmen är baserad på en brittisk serie som började släppas 90 och som genom åren släpptes lite titt som tätt. En av skaparna, Jamie Hewlett, gick senare vidare med att skapa Gorillaz tillsammans med Damon Albarn från gruppen Blur. Men det är en annan historia…

Tank Girl är en typisk sci-fi/postapocalyptisk historia och utspelar sig år 2033. Efter att en komet kraschade in i planeten Jorden ödelades mer eller mindre hela planetens yta och förvandlade den till en öde öken där vatten är en bristvara. Rebecca (Lori Petty) och hennes vänner är några av de få kvarvarande civila som fortfarande bor ute i ödemarken och kämpar dagligen för att överleva bristen på vatten, som styrs av företaget/regeringen Water & Power – som är ledda av den ondsinte Kesslee (Malcolm McDowell). Water & Power kommer emellertid på Rebecca och de övriga med att ”sno” ”deras” vatten och intar deras hem, för att arrestera dem – och döda de som gör motstånd.

Rebecca blir arresterad och förd till Water & Power’s anläggning, där hon blir satt i slavarbete och senare träffar mekanikern Jet (Naomi Watts). Under deras flykt lyckas de sno ett jetplan och en pansarvagn, i syftet att slå tillbaka mot Water & Power, samtidigt som en oväntad hjälp är på väg…

Karaktären Tank Girl är visserligen en sån där karaktär som ska spelas över och vara flamsigare än andra hjältar/huvudkaraktärer i den här typen av film, men jösses vad jag stör mig på Lori Petty. Hon är inte ett dugg rolig under de tänkta roliga scenerna och får mig mest att känna avsky och irritation mot karaktären i sig. Naomi Watts ser ut som en geek med sina överdimensionerade bågar på brillorna och känns mest som en sidokaraktär som bara finns där för att Petty ska ha någon att stödja sig mot. Malcolm McDowell är helt otroligt helt okej i rollen som styggingen, även om det spelas över lite här och där. Vi ser även Ice-T i en roll som vi aldrig sett honom tidigare, Iggy Pop i en snabb biroll som pervers pedofil och för regin stod ingen mindre än A Nightmare On Elm Street filmernas producent Rachel Talalay.

Som jag nämde här ovanför är humorn i botten. Det märks väldigt fort att de försöker vara roliga och få en att skratta, men istället lyfter jag på ögonbrynet och tycker enbart att det är löjligt. Jag garvade till ungefär hela två gånger under hela filmen och jag är helt enkelt inte nöjd på den punkten. Actionbitarna var lite bättre – när de väl inträffade. Det är ganska långt mellan actionbitarna och filmen börjar visserligen bra, men fiser sedan ur sig tack vare en massa trist dialog där ”humorn” tryckts in. Ett plus de ska ha är emellertid makeupen karaktärerna, som kommer in senare i filmen, har. Den ser faktiskt förvånansvärt bra ut för att vara en B-rulle från 95, konstigt nog. Filmen i sig är hyfsat klyschig dessutom och bjuder inte på några som helst vändningar. Vi har sett den här storyn så pass många gånger (både före och efter filmens release) att storyn blir automatiskt ointressant och förutsägbar.

Nä. Tank Girl blev en besvikelse för mig som hade hyfsade förhoppningar på den. Å andra sidan kanske man ska se den tillsammans i ett sällskap för att få ut full effekt av den? Vad vet jag.

Bert – Den Siste Oskulden av J

Bert (Martin Andersson) är 15 år och har bara en sak i huvudet: sex. Dessvärre för Bert har han ingen tjej att göra det med – och utöver det är han dessutom oskuld. Men när Victoria (Cajsa-Lisa Ejemyr) flyttar in i samma lägenhetshus som Bert blir han snabbt förälskad i henne och ser sin chans till att bli av med sin oskuld. Men är Victoria intresserad av honom och vill hon göra det med honom?

Jag brukar i regel aldrig stänga av en film eller ta några längre avbrott (dvs, stänger av och ser klart filmen flera dagar senare), men med Bert – Den Siste Oskulden tog det 3 dagar för mig att se klart. Det finns flera anledningar till att detta skedde, men till större delen handlar det om att jag helt enkelt tyckte att filmen var skräp. Det är helt enkelt en typisk svensk ”komedi” som är mer av ett drama med komiska inslag än någonting annat, där karaktärerna börjar någonstans, går ner sig i mitten och som slutligen löser alltihop och växer lite som människor (som H alltid brukar skriva om sådana här typer av filmer). Det är långdraget, tråkigt, segt och inte så värst kul. De hade lätt kunnat gjort den här filmen till ett avsnitt i TV-serien istället då det bara är under början och slutet av filmen det faktiskt inträffar någonting av ”värde” för filmens story, resten är bara utfyllnad för att kunna kalla filmen för film.

Skådisarna är sisådär. Ingen ser direkt glad ut över att ha fått en roll i filmen och när man ser stora svenska skådisar skymta förbi i skandalöst små roller blir man rent av förbannad då det är Andersson och Ejemyr som står i fokus under större delen av filmen. Humorn är minimal och även om jag garvar till ett par gånger under filmens gång så kan jag inte direkt påstå att jag är nöjd – dramadelen tar över åt helsike för mycket och det blir, som jag nämnde här ovanför, ett svenskt drama med komiska inslag.

Jag minns inte riktigt varför jag inte såg den här filmen när den var ny, men det är jag glad över. Troligtvis hade jag aldrig sett klart skiten eller så hade jag begärt pengarna tillbaka hos den lokala videobutiken. Nä, se TV-serien en gång till hellre än den här filmen iaf. Undvik.

Species av J

1974 skickade amerikanska forskare ut ett medelande i rymden innehållande information om Jorden och dess invånare – inkluderande mänskligt DNA – ut i resten av galaxen. 1993 fick forskarna till slut ett svar, innehållande ett unikt DNA – tillsammans med en instruktion om hur de skulle kunna kombinera det med mänskligt DNA. Ett topphemligt experiment sätts upp och inom loppet av ett par veckor har en av de kombinerade utomjordiska och mänskliga DNA-proverna vuxit till en tillsynes normal flicka, kallad Sil (Michelle Williams). Det dröjer dock inte länge förrän det visar sig att hon besitter farliga utomjordiska karaktärsdrag. Forskningsteamet får order om att förinta henne – vilket misslyckas och Sil flyr.

Regeringsagenten Xavier Fitch (Ben Kingsley) sätter snabbt ihop ett team för att hitta Sil – som har hunnit bli en fullvuxen kvinna (spelad av Natasha Henstridge) – och förgöra henne innan hon hinner para sig med en mänsklig man…

Jag såg faktiskt Species när den släpptes på video i Sverige 1995.. eller om det var 1996. Whatever. Jag älskade filmen iaf och jag kan inte säga att den blivit så där jättemycket sämre sen den kom, bortsett ifrån att effekterna är jäkligt utdaterade. Bortsett från det rullar filmen på i ett hyfsat högt tempo och har rätt liten dötid där man bara sitter och väntar på att någonting ska hända. I rollistan ser vi blanda annat Michael Madsen, Marg Helgenberger, Forest Whitaker och Alfred Molina i viktiga roller. Samt Ben Kingsley och Natasha Henstridge (som gör sin debut i den här filmen och visar tuttarna flertalet gånger) som jag nämnde här ovanför.

Bortser man ifrån de utdaterade effekterna så gillar jag fortfarande Species jävligt mycket. Rekommenderas.

Red Zone av H

Mja, en lågbudget-actionrulle från Hong Kong vars första 80 minuter är ganska tråkiga, men de sista tio minuterna bjuder på finfin action. I övrigt kan du ignorera den, och chansen är ganska liten att du skulle springa på den ändå.

Piranha (1995) av J

Remaken från 1995, som var gjord för TV.

Maggie McNamara jobbar med att leta efter försvunna personer och får i uppdrag att leta reda på två ungdomar som försvunnit spårlöst uppe i bergen. I hennes sökande stöter hon på enstöringen Paul Grogan. Paul berättar om en nerlaggd militäranläggning lite längre upp i bergen.

Efter att ha lyckats få med sig Paul sticker han och Maggie dit för att försöka hitta spår efter ungdomarna. Väl inne på området hittar de en stor swimmingpool som de tömmer ut i en flod för att se vad som finns inuti den. Sekunderna därpå dyker Dr. Leticia Baines – områdets enda invånare – upp och informerar dem om att poolens invånare var genetiskt förändrade pirayor och nu är de lösa.. och i deras väg ligger ett sommarläger för barn och en camping.

Filmens story är i stort sett samma som Joe Dante’s klassiska skräck/komedi ifrån 1978, men skillnaderna är många. Den här remaken är en totalt onödig rip-off som inte borde ha fått göras.

Skådespelarna är ass och stundtals börjar man fundera om de bara tagit folk ifrån gatan och ställt rakt upp och ner framför kameran och sagt åt dem att läsa direkt ur manus. För det första så är dialogerna väldigt stela stundtals och skådespelarnas agerande är ännu värre då de emellanåt inte verkar ha något som helst intresse för att göra en bra film eller agera trovärdigt.

Effekterna är stundtals bättre än originalets, men det säger inte speciellt mycket. I originalet fick vi skymta pirayorna då och då. I den här gräsliga remaken får vi visserligen se dem ganska mycket, men nästan varje gång vi får se dem ser de ut som plastfiskar.

Filmen förde mina och en av dem som såg filmens tankar till Silent Night, Deadly Night Part 2 (ja, jag vet att jag tjatar om den.. men den är bra att dra referenser till), där filmmakarna har valt att ta scener ur originalfilmen och sedan byggt på utöver de redan existerande scenerna. I den här filmen har de, uppenbarligen, tryckt in scener ifrån Dante’s original. Hur de nu kunnat få göra det förstår jag inte riktigt.

Rip-off remake var det ja. Teamet bakom den här filmen tyckte uppenbarligen att det var en väldigt bra idé att ta scener direkt ur originalet och sedan göra dem i en modernare tappning, men samtidigt redigera ner vissa scener, ändra lite smådetaljer och sedan lägga på några totalt orelevanta scener (visserligen var en och annan av de nya scenerna rätt schyssta.. men det hör inte till saken).

Det enda positiva jag kan komma att tänka på är troligtvis slutet, som är lite mer utdraget och känns inte lika tvärt som originalets avslutning. Detta tillför visserligen inte speciellt mycket då resten av filmen är en jävla waste of fucking time och ett rent hån mot Dante.

Undvik. Se originalet. Om du sett den, se den igen. Skippa den här.

http://www.imdb.com/title/tt0114137/

Die Hard: With A Vengeance av J

John McTiernan (som regisserade den första Die Hard) gjorde även den tredje filmen i serien.

En varm sommardag i New York bryts tvärt då en bomb exploderar i Bonwit Teller Department Store. Strax därpå får inspektör Walter Cobb ett samtal från bombaren. Bombaren, som endast är känd som ’Simon’, frågar efter John McClane.

’Simon’ vill leka leken ’Simon Säger’ med McClane och snart dras även elektrikern Zeus Carver in i det hela. John och Zeus måste nu ta sig genom New York och lösa diverse olika gåtor och pussel för att ’Simon’ inte ska smälla av ytterligare bomber.

Den tredje filmen följer det klassiska schemat: omaka par måste i slutändan hjälpas åt på ett eller annat sätt för att övervinna en skurk. Och det funkar, jävligt bra.

Bruce Willis och Samuel L. Jackson får in några riktigt klockrena repliker och får mig att skratta högt. Actionscenerna är välgjorda och tempot hålls hela tiden uppe. Första gången jag såg den här filmen (jag tror jag snart har nött ut mitt gamla vhs-band med den här filmen) tyckte jag den var svinbra och det tycker jag fortfarande. Den har allt föregångarna hade.. fast med lite mer humor.

Jag vet inte riktigt hur McTiernan tänkt sig egentligen. Om det här ska vara en uppföljare till den första filmen och skippa den andra filmen helt eller om den fortsätter ett par år efter tvåan, men att den relaterar mer till ettan än tvåan (tvåan nämns iofs aldrig). Confusing.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om filmen egentligen. I en del recensioner som jag läst så tycker recensenterna att den tredje filmen är sämst (av de tre första filmerna), men jag tycker tvärtom. Den är underhållande, bjuder på någonting nytt, Willis får en partner i filmen och filmen känns inte som en andra upprepning av den första filmen, tack och lov.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0112864/

Tough Beauty And The Sloppy Slop av H

Poliskvinnan Cynthia Khan åker till Indonesien för att gå undercover i ett kvinnofängelse. Där ska hon bli vän med flickvännen till en storskurk, sedan ska hon med hjälp av polisen Yuen Biao, undercover som hennes man, rymma från fängelset och bli ledda till skurken som tack.

Tough Beauty And The Sloppy Slop är inte bara en bra titel, utan en hyfsat bra film. På en lågbudget-HongKong-newwave-skala alltså. Det rör på sig, och folk slåss, skjuter och åker MC med sidovagn. Ibland flyger folk lite väl långt efter en spark, men man utnyttjar redigering på ett ganska bra sätt för att fixa de förmodligen snabbt koreograferade och framförda actionscenerna. Det finns betydligt sämre new wave, och det finns en hel del bättre, men det här duger.

(Observera även att omslaget ovan har en bild från en helt annan film, nämligen Eastern Condors.)

Darkman Trilogy av J

Dags för den första trilogi-recensionen! Först ut av dessa triologi-recensioner är den fina triologin Darkman.

Dr. Peyton Westlake är på väg mot ett stort genombrott i sin forskning om syntetisk hud när ett gäng under ledning av den ondskefulle och hänsynslöse Robert G. Durant förstör hans laboratorium. Med fruktansvärda brännskador och vanställd av ett medicinskt experiment, försöker Westlake bygga upp sitt laboratorium och återuppta sitt förhållande med ex-flickvännen Julie.

Men den svåraste kampen utkämpar han inom sig själv och han slits mellan sin önskan om ett nytt liv med Julie och sin hämndlystnad och detta resulterar i att karaktären Darkman uppträder i olika skepnader.

Den första Darkman-filmen är regisserad av en av mina favoritregissörer, Sam Raimi (Evil Dead-triologin, bland annat). Skådespelarna är bra och storyn är medryckande och det händer i princip hela tiden något. Effekterna är grymt bra och make-upen är även den grymt bra! Darkman är en riktigt bra film, mer kan jag nog inte säga. Dom som gillar lite udda action, lär gilla den här.

Rekommenderas starkt!

http://www.imdb.com/title/tt0099365/

Andra filmen om den svårt brännskadade doktorn.

Med hjälp av en allierad vetenskapsman, är Dr. Peyton Westlake slutligen på väg att upptäcka den hemlighet som gör att han kan återupprätta sitt gamla jag. Men genom en rad olyckliga händelser tvingas han återuppleva mardrömmen som vanställde honom, och Westlake gör den fruktansvärda upptäckten att Durant trots allt verkar vara vid liv.

Han ger sig av efter Durant på en hämndlysten jakt men upptäcker snart att hans ärkefiende är obehagligare och girigare än någonsin, och är fast besluten att bli den mäktigaste ledaren i den undre världen.

Andra filmen om Darkman är en något segare film, dessutom är den något snurrig med, med tanke på slutet på första filmen och hur Durant antogs vara död i den. Förklaringen till hur Durant klarade sig är rent utsagt ganska löjlig och rena bortförklaringen för att få göra en uppföljare.

Andra filmen duger att titta på om man inte har något bättre för sig, men mycket mer än så duger den inte till. Har man inte sett första lär man inte begripa mycket av den andra filmen, så har man tänkt se dom här filmerna bör man se dom i turordning för att få något hum överhuvudtaget om vad alltihop handlar om egentligen.

Effekterna är, som i första filmen, riktigt bra dock och skådespeleriet är väl ganska dugligt och så.. det är en hyffsad uppföljare om man tänker efter, men dom kunde ha gjort den betydligt mycket bättre än vad den är.

http://www.imdb.com/title/tt0109552/

Tredje och sista Darkman-filmen.

Darkman behöver pengar för att kunna fortsätta sina experiment på syntetisk hud, så han själ en bag med pengar ifrån knarkkungen Peter Rooker, vilket leder till Rookers uppmärksamhet.

Rooker är bestämd att hitta Darkmans superstyrka, och använder en vacker men ondskefull doktor för att lura Darkman in i en fälla. I tron om att doktorn ska hjälpa honom att få tillbaka känseln går Darkman rakt in i fällan och försent upptäcker han att dom har tagit ett prov av hans adrenalin, som dom ska sälja som supersteroider. Allt eftersom Darkman planerar sin hämnd mot Rooker och hans gäng börjar han sakta men säkert börja bry sig om Rookers fru och dotter. Han måste hitta en väg att hjälpa dom, men samtidigt stoppa Rooker innan han använder adrenalinet för att skapa kaos i stan.

Den tredje delen i Darkman-triologin är en riktigt bra film faktiskt.. iaf om man tänker på att det är en uppföljare. Filmen rullar på ganska fint och den känns inte speciellt seg vilket gör den lite mer intressant att titta på. Slutet är dock ganska klichéfyllt och drog ner betyget lite. Jag kan inte gnälla så mycket mer på den här filmen än så egentligen..

Tredje filmen är väl ungefär lika våldsam som dom övriga filmerna i triologin, och effekterna och make-upen är lika bra typ. Och precis som den andra filmen, måste man ha sett föregångarna för att begripa någontinga alls av den här filmen. Visserligen ges en kort resumé om vad som har hänt och vem Westlake är och så.. men har man inte sett dom två första filmerna kan det bli svårt att begripa ett par grejer i filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0116033/

Summering av triologin blir att det är en riktigt bra triologi. Sevärd, medryckande och intressant. Rekommenderas starkt om man vill se ett par bra/hyffsade filmer en seg kväll.

Mycket nöje!