| Subcribe via RSS

28 Days Later… av J

mars 20th, 2016 | Postad i Film, Skräck/Rysare

28 Days LaterNär en grupp djurskyddsaktivister bryter sig in i ett topphemligt laboratorium i Storbritannien lyckas de släppa lös ett virus som förvandlar de infekterade till blodtörstiga galningar inom några sekunder efter infektion. Tjugoåtta dagar senare vaknar cykelbudet Jim (Cillian Murphy) upp ur ett koma efter att ha blivit påkörd av en bil. Till hans förvåning är sjukhuset övergivet varpå han beger sig ut på de tomma och härjade gatorna i London. Han slår sig ihop med några andra överlevande han stöter på och de bestämmer sig för att bege sig iväg till utkanten av Manchester, där det ska finnas en fristad med överlevande soldater. De har emellertid ingen aning om vad de ger sig in på…

Jag såg 28 Days Later… snett efter att den kom på video 2002 och tyckte det var en rätt bra zombieaktig film. Jag såg sedan om den ett par gånger innan dess uppföljare, 28 Weeks Later, dök upp i 2007 och jag har väl alltid haft samma åsikt om filmen sedan min första titt. Nu när jag såg den för första gången på nära tio år så tycker jag att den första halvan av filmen är ganska solid. Bilderna av de tomma gatorna i London är perfekt gjorda och rent av kusliga. Ungefär halvvägs igenom filmen börjar den dala lite grann och den sista akten känns inte lika solid som den första halvan av filmen.

Jag tycker fortfarande 28 Days Later… är en ganska bra zombieaktig film som första gången jag såg den. Den har några dippar här och där, men överlag är det en ganska välgjord och bra film och gav genren ny luft (som orsakade en lavin av zombiefilmer). Jag gillar den, absolut, men är det den bästa zombiefilmen som någonsin har gjorts? Knappast. Men en rekommendation är väl antagligen på sin plats även om den svajar till här och där. Fast, jag antar att alla redan har sett den så vem bryr sig?

No Comments

Ghost Ship av J

augusti 8th, 2015 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Ghost ShipBärgningskaptenen Sean Murphy (Gabriel Byrne) tillsammans med sin besättning firar sin senaste framgång då de blir kontaktade av den kanadensiska vädertjänst piloten Jack Ferriman (Desmond Harrington) och berättar för dem att han har sett ett mystiskt skepp i Berings hav som han försökt få kontakt med utan att lyckas. Då båten är i internationella vatten kan vem som helst lägga beslag på den, förutsatt att den är övergiven. Besättningen bestämmer sig för att ta sig ann uppdraget och beger sig iväg tillsammans med Ferriman.

När de hittar båten upptäcker de att det är det italienska lyxfartyget Antonia Graza, som försvann under mystiska omständigheter den 21 Maj, 1962. Väl ombord på skeppet börjar underliga saker att hända och det dröjer inte länge förrän Murphy och hans besättning inser att någon, eller något, fortfarande finns kvar på båten…

Jag såg Ghost Ship (vars arbetstitel var Chimera) när den var hyfsat ny på VHS och DVD när den hade släppts i Sverige. Vad jag kan minnas halvslumrade jag igenom större delen av filmen då och efteråt orkade jag inte se om den. Nu när jag äntligen har sett om den igen så tycker jag att den är riktigt bra. Den är inget speciellt egentligen och vi har sett konceptet bra många gånger tidigare, men filmen håller en småruggig (om än inte ett dugg läskig) atmosfär över sig från början till slut och har en och annan överraskning för tittaren på lager (även om flera av dem är otroligt förutsägbara). Filmen envisas dessutom inte med att tönta sig med att dra ut på allt som alla nya, moderna spökfilmer gör, tack och lov. Effekterna ser riktigt bra ut och skådespelarna är suveräna.. finns inte så mycket mer att tillägga där.

Om du nu av någon anledning missade den här 2003 (filmen kom inte förrän den 28 Mars, 2003, till Sverige) tycker jag att du ska ta dig en titt på den. Rekommenderas.

No Comments

The Transporter av J

maj 1st, 2015 | Postad i Action, Film, Thriller

The TransporterFrank Martin (Jason Statham) är en ex-militär som nu mer lever ett tillsynes lugnt och tyst liv intill den franska kusten. Han hyr ut sig själv som en ”transportör”, som transportör av varor – lagliga som olagliga. Inga frågor ställda. Han arbetar under tre strikta regler som han aldrig bryter; ändra aldrig avtalet, inga namn och titta aldrig efter vad paketet innehåller.

Frank’s senaste transport verkar inte skilja sig från någon av hans tidigare transporter till en början, men när han upptäcker att paketet rör på sig bryter han mot sin egen regel och tittar i det, vilket resulterar i rejäla komplikationer.

Med en fjärde film (som ska vara en reboot av serien, samtidigt som det tydligen ska vara en uppföljare) på ingång (där Frank Martin spelas av Ed Skrein istället för Statham) och en femte och sjätte film under produktion samt en TV-serie som började 2012 (med hittils två säsonger, där Chris Vance spelar Frank Martin) tyckte jag att det var dags att äntligen titta på Transporter filmerna.. vilket jag inte har gjort tidigare.

Ärligt talat hade jag fått intrycket att The Transporter skulle vara non-stop action rakt igenom och inbillade mig av någon konstig anledning att den var i samma stuk som Crank filmerna, fast med en mer seriös ton. Men, nä. The Transporter må ha några rätt bra actionscener och biljakter, men överlag var det inget direkt märkvärdigt. Filmen är bra, men inte så pass bra som jag trodde att den skulle vara. Hade tempot varit lite högre hade jag troligtvis gillat den mer än vad jag gjorde.

No Comments

Irréversible av J

juli 15th, 2014 | Postad i Drama, Film

IrréversibleFör ett tag sedan satt jag och tittade på en live stream på Twitch varpå de i chatten kom in på ämnet film. En av tittarna nämnde den franska filmen Irréversible och sa att det var en riktigt hemsk film och som den lite udde filmtittaren jag är bestämde jag mig för att ge mig i kast med den så klart.

Irréversible är lite speciell. Filmen spelas upp baklänges; vi får alltså se filmen bakifrån och fram, från sluttexterna till inledningen på filmen i en omvänd kronologisk följd. Filmen handlar om hur en kvinna i Paris blir brutalt våldtagen och misshandlad på vägen hem från en fest, varpå hennes pojkvän och hennes ex beger sig ut i Paris för att leta reda på förövaren och utkräva hämnd. Men vi får alltså se hela händelseförloppet baklänges…

Konceptet är till en början jäkligt konstigt då man är van vid att se allt från början till slut och inte slut till början. Men när allt börjar ramla på plats inser man rätt snabbt hur mycket den här filmen följer standardmallarna för en typisk hämndfilm. Det som skiljer den här filmen från andra (bortsett ifrån baklänges grejen) är väl att våldtäktsscenen är ganska utdragen och hela scenen hamnar väl på runt 10 minuter, vilket kanske kan väcka en del avsky för känsliga tittare.. eller feminister. Vad vet jag.

Skådespelarna är bra och så, men det räddar inte resten av filmen från total undergång. Hade det inte varit för baklänges grejen hade den här filmen varit en dussinfilm som inte en jävel hade brytt sig i att se eller ens tala om. Största problemet med filmen är hur de använt sig av kameran. I början (slutet?) skakar kameran fram och tillbaka. Den används som en form av jojo och kastas fram och tillbaka, fram och tillbaka och i flera scener hinner jag inte ens med att se vad som händer. Mot slutet (början?) av filmen är den emellertid mer stilla och stabil. Varför? Jag förstår inte riktigt poängen, då filmen blir totalt ointressant under den sista (första?) halvtimmen av filmen.

Irréversible är en dussinfilm med ett unikt koncept och en ganska brutal våldtäktsscen som har fått på tok för mycket uppmärksamhet. Skippa det här skräpet.

2 Comments

Carrie (2002) av J

februari 23rd, 2014 | Postad i Drama, Film, Skräck/Rysare

Carrie (2002)Carrie White (Angela Bettis) är en blyg ung kvinna som inte har det lätt. Hon är klassens hackkyckling och ses som ett freak av alla runt henne, samtidigt som hon har en fanatiskt kristen mor där hemma. Efter att hennes klasskamrater retar henne för hennes förskräckta reaktion av hennes totalt oväntade första mens börjar klasskamraten Sue (Kandyse McClure) att tycka synd om henne och får Tommy (Tobias Mehler), hennes pojkvän och en av skolans hunkar, att bjuda ut Carrie till skolbalen. Samtidigt börjar Chris (Emilie de Ravin), som blivit avstängd ifrån skolbalen för hennes fortsatta aggressiva beteende efter mobbningen av Carrie, att planera ett trick för att skämma ut Carrie inför hela skolan. Det hon inte vet är att Carrie besitter en udda förmåga – och att man inte vill göra henne arg…

Carrie från 2002 är inte en remake, utan en alternativ version av samma bok som filmen från 76. Som jag har förstått det så är den här TV-filmen mer trogen Stephen King’s bok än vad filmatiseringen ifrån 1976 var och inkluderar en hel del saker som hände i boken, men som aldrig hände i filmen – med ett alternativt och mer ”happy” slut, eller hur man ska säga. Filmen är dessutom i runda slängar en halvtimme längre och med tanke på vilken nivå på produktionen TV-filmer brukar ha så är det inte så svårt att lista ut hur den här filmen är…

Effekterna är inte speciellt imponerande och ser rätt risiga ut och är väl vad man kan förvänta sig av en TV-produktion, men skådisarna är åtminstone bra (exempelvis får vi se Katharine Isabelle som en av mobbarna) och gör ett bra jobb. I övrigt är filmen sådär. Det är samma story som de andra Carrie filmatiseringarna så har man sett någon av de andra blir man inte direkt förvånad, även om det är nytt material inslängt. Tempot är likt de andra filmerna och det är mest en massa babbel fram till sista halvtimmen då det börjar röra på sig, men inte ens under berättelsens klimax blir det speciellt spännande (även om de inkluderat en grej som inte inträffar i 76ans årgång).

Överlag gillade jag inte den här versionen av Carrie speciellt, men samtidigt kan jag tycka att det är bra att de försökte följa boken lite bättre än de andra filmerna och inkluderade saker som hände i boken men som inte tidigare (eller senare) var inkluderade. Största problemet jag hade med filmen är att det hela känns som en lång jävla transportsträcka under hela filmen och med tanke på speltiden kan man ju tycka att de borde ha haft med några lite mer spännande händelser även under förbabblet… eller nåt.

No Comments

Rose Red av J

oktober 28th, 2013 | Postad i Skräck/Rysare, TV

Rose RedDr. Joyce Reardon (Nancy Travis), en professor som lär ut om parapsykologi, har satt ihop en grupp medium för att göra ett besök vid den ökända Rose Red herrgården, som sägs vara hemsökt, för att ta sig ett steg vidare i sin forskning om det paranormala och övernaturliga. Det visar sig ganska snart efter deras ankomst att besöket vid Rose Red var ett stort misstag…

När Rose Red kom brydde jag mig aldrig i att se den. Alla runt mig sa att det var en suverän miniserie och att jag bara måste se den. Nu när jag har sett den (11 år försent, men vad fan) så tycker jag att den är.. hyfsad. Effekterna är bitvis utdaterade, men imponerar på andra ställen samtidigt som tempot i serien känns halvgaggig till och från – det är lite många stunder då man mest sitter och väntar på att något intressant ska hända. Slutklämmen (sista avsnittet, sista timmen) är väl höjdpunkten i serien skulle jag vilja påstå, då de vräker på rätt hyfsat med effekter och läbbiga grejer (som inte är speciellt läskiga, men ändå). Skådespelarna är dock jävligt bra och storyn är det väl inget direkt fel på heller egentligen, bara det att.. ja, tempot. Mm.

Rose Red ligger på 250 minuter (!) i runda slängar och är inget man bör se rakt av (vilket jag idiotiskt nog gjorde), mest tack vare för risken att somna eller tappa intresset helt. I det stora hela är miniserien helt okej i alla fall, även om jag kanske kan tycka att vissa grejer inte var så där värst.

No Comments

3 x Quentin Dupieux: Nonfilm, Nonfilm 2 & Steak av H

juli 14th, 2012 | Postad i Drama, Film, Komedi

Säga vad man vill om Quentin Dupieux, men han gör rätt egna filmer. Ni hörde säkert talas om förra årets ”Rubber” där han tog metafilmen till nya nivåer. Filmens publik var liksom med i filmen och kommenterade det som hände, och när skaparna av filmen i filmen tröttnade försökte de ta ihjäl publiken för att slippa fortsätta. Ja, och så var det ett däck som rullade runt och hade ihjäl folk. Många tyckte inte särskilt om filmen, och en del kunde inte uppskatta metahumorn. Själv tyckte jag att det var en bra film, om än för lång.

Föga visste jag att Dupieux tidigare regisserat film. 2002 kom ”Nonfilm” och ”Nonfilm 2” (som inte ens finns på IMDb). Under den totala speltiden av en timme får vi följa en grupp personer som spelar in en film. Den filmens manus verkar handla om en grupp personer som spelar in en film. Huvudrollsinnehavaren förstår inte riktigt vad han ska göra, och regissören gör underliga tagningar hela tiden. Dialog som verkar vara kallprat mellan tagningarna, visar sig vara tagningar. En skådis råkar skjuta ihjäl filmteamet, så man beslutar att fortsätta spela in filmen, fast utan utrustning. Och så vidare.

Det är verkligen en ”icke-film” som titeln anger, och jag tror inte heller att filmen har nåt egentligt budskap. Det är ett experiment, eller så gick de bara ut och filmade lite. Jag vet inte, men samtidigt som det är tämligen meningslöst så är det på nåt sätt intressant att se ändå. Trots att det är handhållet och närgånget filmat så är ljudet uppenbarligen professionellt upptaget och mixat, så det ligger ändå en del arbete bakom. Även om man kan undra om filmen faktiskt har ett manus, så tror jag att den faktiskt har ett detaljerat sådant. Förutom möjligen slutet i ”Nonfilm 2”. Nåväl. Det är en udda film och om du var intresserad av formexperiementet i ”Rubber” så kanske detta kan vara nåt för dig.

Dupieux själv säger om ”Nonfilm”:

”NONFILM is unwatchable.
NONFILM is my first attempt to make a movie (failed).
NONFILM is the essence of the ’NO REASON’.
NONFILM is RUBBER’s handicapped brother.
NONFILM is a wild animal.
NONFILM contains only ONE joke.
NONFILM has been shot with Flat Eric’s money.
NONFILM is great if you know how to watch it. TRY.”

Steak” är en ”vanlig” film från 2007, fast manuset är förstås lite vrickat. Jag har för övrigt ingen aning om varför filmen heter det den heter. Vi får följa Georges, en mobbad kille som hittar ett automatvapen och skjuter sina mobbare. Hans kompis Blaise lånar vapnet, just när polisen kommer och letar efter mördaren. Blaise åker in på mentalsjukhus i sju år, och när han kommer ut är världen inte sig lik.

Tuffa gänget Chivers gör det som alla hårda killar gör: dricker mjölk. Alla gör dessutom plastikoperationer för att bli ännu häftigare. När Georges hämtar Blaise vid utsläppet från psykhuset har han bandage över hela huvudet, och Blaise har uppenbarligen blivit ganska galen. Georges vill bli medlem av Chivers, och kan inte bli sedd med knäppisen Blaise, men Blaise vill också bli medlem och tar till en häftpistol.

Trots att ”Steak” har en regelrätt handling och ska föreställa en normal komedi, så kan dialogen vara så pass knepig att jag tror medel-Svensson bara sitter och kliar sig i huvudet. Humorn funkar sådär, och det faktum att världen är förvrängd har egentligen ingen bäring på storyn utan tjänar bara som en vrickad miljö. Det hjälper visserligen filmens ton, men inte tillräckligt. ”Steak” kan du se på om du vill se nåt annorlunda, men jag hade lika gärna kunnat stå över.

I båda filmerna, samt deras soundtrack, finner du dessutom musikern, skådespelaren och Eurovision-deltagaren Sébastien Tellier. Och det säger ju sig självt att soundtracken innehåller musik även från Mr. Oizo eftersom Dupieux är denne. Musiken varierar från toppen till superknepig, som sig bör.

Uppenbart är att Dupieux inte tänker som vi andra. De förvrängningar han skapar av den typiska filmvärlden, och för den delen hans musik och musikvideos, är experimentellt och annorlunda utan att vara svårt eller tråkigt. Jag ser fram emot Dupieux nya filmer ”Wrong” och ”Wrong Cops”.

Kolla på ”Nonfilm” och andra grejer på Quentin Dupieux’ sida på Vimeo.

1 Comment

Derailed av J

februari 5th, 2012 | Postad i Action, Film, Thriller

Bio-vapen experten och agenten Jacques Kristoff (Jean-Claude Van Damme) får uppgiften att få ut den professionella tjuven Galina Konstantin (Laura Harring), som sitter på viktig information, ifrån Slovakien. Planen är att duon ska kliva ombord på tåg nummer 681 och ta sig över gränsen på så vis.

Efter att med nöd och näppe tagit sig ombord på tåget står det klart för dem att saker och ting är mer komplicerade än vad de till en början trodde då ett gäng terrorister plötsligt kapar tåget, i jakt på Konstantin. Kristoff tar upp kampen med terroristerna för att slutföra sitt uppdrag – och för att rädda alla ombord.

Jag har inte speciellt mycket att säga om Derailed från 2002 (som inte bör bli misstagen för Derailed från 2005, med Clive Owen och Jennifer Aniston). Det är en regelrätt B-action rulle med Jean-Claude Van Damme i huvudrollen som bitvis är sjukt underhållande, men som också bitvis blir pinsamt uselt – tack vare uppenbara greenscreens i bakgrunden och CGI-effekter som ser ut som något en 13 åring suttit och gjort i 3D Studio Max, fast vad kan man vänta sig egentligen av en regissör som gjort en film som Shark Attack? Filmens actionscener är underhållande och filmen håller ett hyfsat högt tempo, men tack vare ovannämnda problem mynnar filmen ut i direkt-till-dvd träsket och blir en film i mängden.

Derailed är en sån där film man hyr hos den lokala videobutiken för att man inte hittar någonting vettigare i filmhyllorna och inser efteråt att man spenderat 90 minuter framför någonting som inte är högklassigt, men samtidigt hyfsat underhållande på en B-filmsnivå. Ingenting man absolut bör se, men helt okej actionunderhållning om man kan stå ut med de usla CGI-effekterna och de löjligt uppenbara greenscreensen i bakgrunden.

No Comments

Spin City – Season 1 – 6 av J

januari 29th, 2012 | Postad i Komedi, TV

Jag tror de flesta vet vad Spin City är (och har säkerligen sett en repris eller tre på TV någon gång), men här har ni en recension av hela serien, säsong 1 till 6. Seriens story är lite småknepig att förklara – mycket tack vare att Michael J. Fox hoppade av en bit in i serien och byttes sedan ut av Charlie Sheen.

Storyn i serien cirkulerar iaf kring borgmästare Randall M. Winston Jr. (Barry Bostwick) och hans team – som dessvärre ofta måste rycka in för att rädda borgmästarens häck tack vare att denne hamnat i blåsväder – och deras personliga problem. Allt ur en komisk synvinkel, så klart.

Nåja. Hur är säsongerna då?

Säsong 1 är.. inte speciellt rolig. Några garv här och där förekommer säsongen igenom men jag är verkligen inte nöjd med den. Antingen är jag helt humorbefriad eller så är säsong 1 helt enkelt inte rolig. Jag tror så klart det är det sistnämnda alternativet det handlar om. Skådisarna är dock bra, men de jobbar med ett så pass snarkigt manus att det är svårt att ge dem en rättvis bedömning genom att bara bedömma säsong 1. Nåja. Säsong 1 är inte så värst bra. Moving on to the next.

Säsong 2 börjar inte något vidare. Även om garven är fler än i säsong 1 så är de på tok för få. Men ungefär i mitten av säsong 2 vänder skutan helt och jag sitter och gapskrattar allt oftare och det verkar som att serien faktiskt börjat få lite krut i sig. Säsong 2 är okej, även om den inte riktigt når ända fram till att vara en riktigt bra säsong. Nästa.

Säsong 3 spinner (HA HA HA) vidare och säsongen håller en ganska stadig och jämn kvalité i stort sett rakt igenom. Många riktigt bra skämt och garv uppstår säsongen igenom och det känns äntligen som att serien börjar komma ordentligt på benen – för nu börjar ju faktiskt serien att bli ROLIG. Säsong 3 är en bra säsong och det börjar se lovande ut nu.

Säsong 4 rullar in och håller en bra nivå på humorn och är riktigt kul. Egentligen finns det inte så värst mycket mer att säga om säsong 4, mer än att det här var den första säsongen Heather Locklear (som senare medverkat i mindre roller i Scrubs och Two And A Half Men) medverkade i Spin City och att det här också var den sista säsongen för Michael J. Fox – iaf framför kameran. Nåväl. Säsong 4 är bra och skojig (om än lite lång). Moving on.

Med Michael J. Fox ur bilden (bokstavligt talat) snavade Charlie Sheen in när säsong 5 skulle dra igång och tog över efter Fox. Och ett bättre val kunde de nog inte gjort, tycker iaf jag. Serien fortsätter i samma stuk som säsong 4 och levererar fortfarande många bra garv, även om vissa händelser i säsong 5 återkommer stup i ett – vilket i sin tur blir ganska tjatigt i längden. Säsong 5 är dock i det stora hela en bra säsong och det är ju alltid kul att se Charlie Sheen i komedi-sammanhang.

Säsong 6 satte punkt för Spin City och det känns som att det var lika bra att det blev så. Säsong 6 harvar ungefär samma saker som innan och det känns hela tiden som att jag sitter och tittar på upprepningar om och om igen – till större delen, that is. Säsong 6 har givetvis sina ljusglimtar och ett par avsnitt är helt suveräna, men på det stora hela känns det som att manusförfattarna för serien började få jävligt dåligt med idéer.

Sammanfattningen:
På det stora hela är Spin City en bra komedi-serie som underhåller och förnöjer till större delen, samtidigt som den varierat otroligt mycket från säsong till säsong. Serien är ingenting jag vill rekommendera direkt, men det är en helt okej serie om man inte har någonting annat att titta på.

No Comments

Firefly / Serenity / Browncoats av H

september 26th, 2011 | Postad i Action, Drama, Film, Komedi, Sci-Fi, TV, Western, Äventyr/Fantasy

Det tog ett tag, men nu har jag slutligen sett om ”Firefly” och ”Serenity”, nu från bluray. Jag har nämnt denna tv-serie tidigare. Medan Joss Whedon och Tim Minnear ägde varje genrefan med de parallellt löpande serierna ”Buffy the Vampire Slayer” och ”Angel” drog de igång en ny serie på sidan om. TV-kanalen Fox misshandlade serien bäst de kunde, och visade avsnitten i total oordning och på olika sändningstider nästan varje vecka. Sen klagade de på att ingen följde serien, fast även de mest inbitna fansen hade svårt att hålla rätt på den, och lade ner allt utan att ens visa alla inspelade avsnitt.

Vi får följa kapten Malcolm Reynolds och hans besättning och passagerare som far runt i skeppet Serenity som är av firefly-typ, därav namnet förstås. Malcolm försöker tjäna pengar på diverse transporter, ibland olaglig smuggling, och hamnar i diverse knipor. Ett par av passagerarna, syskonparet Simon och River, är på flykt undan en speciellt elak del av rättvisan vilket komplicerar saken.

Ja, de åker runt i rymdskepp, men här finns inga robotar och laserpistoler. Faktum är att själva rymd- och scifi-elementet är ganska sekundärt, detta kan bättre beskrivas som en westernserie. Det är roligt och spännande med engagerande karaktärer, och i bästa Joss Whedon-stil kan det plötsligt bli riktigt känslosamt.

Det är svårt att i text riktigt framhäva hur bra det här är. Att den svenska visningen av serien är begränsad till en halvdold sväng på TV400 för fem år sen är patetiskt. Jag kan bara reservationslöst rekommendera serien till precis alla.

Skådisarna var då ganska okända, men flera av dem har efteråt gått vidare till andra stordåd. Kaptenen spelas av Nathan Fillion som vi sett i ”Buffy” (säsong 7), ”Dr. Horrible’s Sing-along-blog”, ”Desperate housewives” och numer i sin egen tv-serie ”Castle”. Summer Glau dök upp som en terminator i ”Sarah Connor Chronicles”, och Alan Tudyk var med i en av årets bästa filmer, ”Tucker & Dale vs Evil”.

När ”Firefly” sen släpptes på DVD blev den stor succé, och var länge den bäst säljande TV-DVD:n någonsin. Detta gav skaparna chansen att få göra biofilmen ”Serenity”, som blev en medelmåttig framgång. Idag har vi i princip ingen chans att se en filmad fortsättning även om många fans fortsätter att kämpa för det. Det finns böcker och serietidningar med fler historier, men sånt ger mig ingenting.

Fans har även gjort sin egen film, ”Browncoats”, vilket är namnet på den sida av ett gammalt krig som hjältarna stod på. Den var hysteriskt dålig så jag stängde av efter tio minuter.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud