Helt Perfekt Glob

Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann av J

Den gamle mannen Allan Karlsson (Robert Gustafsson) har levt ett långt och händelserikt liv, men har nu slutligen hamnat på ett ålderdomshem. På hans hundraårsdag bestämmer han sig emellertid för att kliva ut genom fönstret i hans rum och påbörjar ett oväntat äventyr.

Det tog tid, men nu har jag äntligen (bättre sent än aldrig, right?) sett Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann och jag skulle väl ge den betyget okej. Jag hade förväntat mig en roligare film än vad jag fick, men den bjuder ändå på några sköna gapskratt och en småmysig berättelse som rullar förbi utan några större bekymmer. Skådespelarna är bra och filmen har förutom Gustafsson många välkända svenska ansikten (så som Mia Skäringer och Johan Rheborg) samt Alan Ford i en mindre roll som brittisk maffiaboss.

Jag har inte läst boken som den här filmen är baserad på och varken kan eller tänker göra några jämförelser mellan de två. Jag har dock hört att boken ska vara mer spektakulär, roligare och mer händelserik, vilket jag kan tänka mig då bok till film adoptioner ofta brukar tappa en hel del som jag tror de flesta vet.

Hur som helst; helt okej filmatisering även om jag hade förväntat mig mer än vad jag fick. Nu ska jag vänta på att uppföljaren, Hundraettåringen Som Smet Från Notan Och Försvann, ska komma ut på dvd och bluray.

Cockneys vs Zombies av H

Satte mig ner för att kolla på zombiekomedin ”A little bit zombie” i vilken en mygga som bitit en zombie, biter en man som försöker att inte äta upp sin blivande fru. Lät ju rätt kul. Efter åtta minuter av tönterier och parodiskt sitcomskådespeleri snabbspolade jag ett par minuter innan jag stängde av skiten. Gick istället över till zombiekomedin ”Cockneys vs Zombies” som började desto bättre.

En grävmaskin på en byggplats hittar en förseglad krypta från 1600-talet. Man öppnar den förstås och ut kommer zombies. Över till bröderna Macguire vars farfars ålderdomshem är på väg att bli nedlagt och rivet. För att skaffa pengar till hemmets räddning planerar de ett bankrån ihop med puckot Tuppence, låsexperten Katy och vapenägaren och totalgalningen Mickey. Rånet går sådär och polisen kommer, men det gör även alla zombies.

Det börjar som sagt bra, men faller långsamt ner. Filmens skämt fungerar mycket bättre i trailern, för i filmen är tajmingen och klippningen oftast helt off och sumpar många tillfällen. Det är på tok för mycket CGI-blodskvättar och scener med folk som skjuter zombies. Och så lite skjut i slowmotion. Och ett par till som blir skjutna i huvudet. Och så är filmen slu… nej, vänta, vi ska skjuta zombies i slow motion ett tag till först.

Nåja, det är ett par bra gags som man inte sett förut, men det håller inte. Pensionärer som skjuter zombies är en kul idé men är riktigt tråkigt utfört. Ofta förväntar man sig att det ska vara roligt bara för att det är engelskt liksom. Oh, Cockney-rim! Oh, en dubbeldäckarbuss! Oh, nån säger ”you fackin’ muppet”! Och så vidare. Det håller inte och jag kan inte rekommendera filmen. Men se gärna trailern, den är rätt kul och innehåller i princip alla de bästa effekterna ändå.

Airborne av J

Tack vare en stor storm har alla brittiska flyg blivit inställda, bortsett ifrån ett. Det dröjer inte länge efter det att planet har lyft från brittisk mark innan flera av de fåtal passagerare ombord börjar försvinna, en efter en. De kvarvarande passagerarna börjar frenetiskt att försöka ta reda på vem – eller vad – som är ansvarig för det, innan de själva faller offer…

Enda anledningen till att jag skaffade hem Airborne var att Billy Murray och Alan Ford var med i rollistan (att Mark Hamill har en viktig roll märkte jag inte förrän jag slog igång filmen). Filmen i sig påminner om en gammal Hitchcock chiller, där det egentligen inte händer så där värst mycket egentligen förrän mot slutet av filmen då en twist avslöjas (som förvisso är rätt förutsägbar i det här fallet), som sedan vrids ytterligare ett varv, vilket bara kändes jävligt onödigt. Skådespelarinsatserna varierar från suveräna till usla. Effekterna ser okej ut, men är inget man egentligen märker av speciellt mycket då de verkligen inte står i fokus.

Airborne är inget jag rekommenderar, men den duger helt klart att döglo på om man inte har några större krav på att en film ska vara genomtänkt och smart.

Strippers vs Werewolves av J

En kväll vid strippklubben Vixens blir en av stripporna attackerad av en varulv, som hon av ren tur lyckas ha ihjäl igenom att slå en silverpenna igenom ögat på honom. Dessvärre för henne – och de andra stripporna på klubben – är varulven hon precis dödat ledaren för en flock av varulvar, som i sin tur vill ha hämnd för deras ledares död.

Strippers vs Werewolves fortsätter trenden med att göra film där strippor slåss mot monster, den här gången varulvar så klart. Och vilken jävla dynga det blev. Storyn är sulligt skriven och filmens manus hade lätt kunnat pressats ner till 45 minuter istället för 90, men istället får vi här en långtråkig och löjlig ”skräck”/”komedi” som varken är skrämmande (det försöker den inte ens att vara) eller ens rolig (vilket den försöker vara ett par gånger, tror jag iaf).

Skådespelarna är dock bra, men de jobbar med ett sånt jävla skitmanus att det inte spelar någon som helst roll hur bra de än agerar; filmen suger ändå. Medans Billy Murray har en rätt stor roll i filmen får Alan Ford och Robert Englund snällt nöja sig med ett par sketna minuter – vilket för mig är obegripligt då dessa två herrar är två väldigt duktiga skådespelare. Makeupen ser förjävlig ut och påminner mig om något ifrån 1940-talet och är mer skrattretande än läskigt. Effekterna är dock rätt okej och är inget större irritationsmoment.

Lågbudget filmer kan vara bra och/eller underhållande, men Strippers vs Werewolves är varken eller. Undvik.