Helt Perfekt Glob

The Hills Have Eyes (2006) av J

Familjen Carter är på väg igenom New Mexicos öken till Kalifornien för att fira föräldrarnas tjugofemårsjubileum och stannar till för att tanka vid en ensligt belagd bensinmack. Ägaren av bensinmacken tipsar dem om en avsides genväg som ska ta betydligt kortare tid än riksvägen, så de bestämmer sig för att ta den. Efter bara några kilometer händer något och de kraschar med bilen, varpå de bestämmer sig för att splittra på sig för att försöka hitta hjälp. Det de inte vet är att området är ett gammalt testområde för den amerikanska militären där de provsköt kärnvapen och hela området ska vara obebott sedan många år tillbaka, men någonting verkar ha överlevt och de har satt siktet på familjen Carter…

Det är inte ofta jag sätter en remake över ett original men när det kommer till The Hills Have Eyes från 2006 så tycker jag faktiskt att den här filmen är snäppet vassare än originalet. Sure, det kommer troligtvis aldrig bli en klassiker som originalet, men den är både trogen källmaterialet (vilket kanske går lite till en överdrift en bit in i filmen) samtidigt som den bjuder på någonting nytt (för att inte tala om blodigt) och underhåller gott de strax över 100 minuterna den rullar på under (vilket också gör filmen ungefär en kvart längre än originalet).

I regissörsstolen fick vi Alexandre Aja, som tidigare gjorde Haute tension (som också är känd som Switchblade Romance eller High Tension, beroende på om man är tysk eller inte) och som senare producerade Maniac remaken från 2012. Han gjorde ett bra jobb tycker jag, även om jag kan tycka att filmen gott hade kunnat stått lite mer på sina egna ben då den faktiskt börjar göra det under de sista fyrtiofem minuterna. I en av producentstolarna satt ingen mindre än originalets och dess uppföljares regissör och manusförfattare, Wes Craven, tillsammans med en av de andra producenterna för originalfilmerna, Peter Locke. Framför kameran är det väl egentligen inga direkt nämnvärda personer bortsett från kanske Greg Nicotero (som också var involverad i makeupen i filmen) och Billy Drago (som vi känner igen ifrån Tremors 4: The Legend Begins och Delta Force 2: The Colombian Connection).

En kul grej som bör nämnas med The Hills Have Eyes remaken och dess uppföljare är att de olika versionerna (R-rated och Unrated) har olika omslag; R-rated versionen har ett mildare omslag, medan Unrated versionen har ett mer våldsamt omslag. Personligen tycker jag att det är en lite lustig detalj som man vid första anblicken kanske inte tänker på.

The Hills Have Eyes från 2006 är hur som helst en bra film i mina ögon. Den tar det som gjorde den första filmen till en klassiker och blandar in lite nytt och eget, vilket fräschar upp konceptet. Jag såg den när den precis hade släppts på dvd back in the day och varför jag inte har sett om den tidigare förstår jag inte riktigt, i alla fall nu när jag äntligen har fått ur tummen och tittat på den igen. Rekommenderas.

The Pyramid av J

Augusti, 2013. Kairo, Egypten. En grupp amerikanska arkeologer har upptäckt en ny pyramid begravd djupt under öknen. Ett dokumentärteam anländer till platsen för att dokumentera en av de viktigaste arkeologiska upptäckterna i egyptisk historia, men tack vare oroligheter och kaos i Kairo efter den historiska upptäckten kräver regeringen i Egypten att alla forskare i området ska bege sig därifrån inom 24 timmar. För att inte hela expeditionen ska gå om intet skickar arkeologerna in en högst avancerad robot med kamera in i pyramiden, men någonting händer och uppkopplingen bryts. De bestämmer sig för att bege sig in i pyramiden för att leta reda på roboten, men väl där inne lyckas gruppen tappa bort sig. De inser dock snart att de är inte bara fångade i den mörka pyramiden, de är också jagade…

Jag såg trailern på The Pyramid i slutet på förra året och tyckte att det såg ut som en intressant film. Det verkade vara found footage så jag blev så klart nyfiken på den. När jag väl satte mig och började titta på den insåg jag ganska snart att det är en hybrid av found footage och vanlig spelfilm, vilket får mig att undra om filmmakarna bakom den ens visste vilken typ av film de egentligen ville göra?

The Pyramid (vars arbetstitel, Site 146, klingar betydligt bättre i mina öron) är till en början väldigt långsam. Det tar trettio minuter innan de har masat sig in i pyramiden och det börjar egentligen inte hända något förrän kring fyrtiofem eller så minuter in. När det väl börjar hända saker blir det hyfsat spännande och de sista tjugo minuterna är utan tvekan värda tiden att lägga på filmen. Skådespelarna är helt okej och effekterna som till större delen är CGI ser faktiskt ganska bra ut.

Jag hade förväntat mig någonting helt annat än vad jag fick av The Pyramid, men det är överlag en okej skräckis som fläckvis blir spännande trots sin otroligt söliga inledning.

Maniac (2012) av J

Frank (Elijah Wood) är ägare av en skyltdocksbutik som han har ärvt av sin mor som gick bort ett år tidigare. Han lever ett tillbakadraget och ensamt liv i sin affär fram till den dagen då den unga konstnären Anna (Nora Arnezeder) dyker upp och frågar om han kan hjälpa henne med hennes nya utställning. Det Anna inte vet är att Frank bär på en mörk hemlighet, som involverar att skalpera kvinnor och fästa deras skalp på skyltdockor…

Då jag är ett fan av Maniac från 1980 blev jag rätt skeptisk när jag hörde att de hade gjort en remake av den, med ingen mindre än Elijah Wood i rollen som Frank. Det enda jag kunde tänka på innan jag satte mig och tittade på filmen var att jag skulle få se Frodo springa runt och skalpera kvinnor, heh…

Det visade sig i alla fall att Maniac remaken från 2012 faktiskt var bra.. riktigt bra, om man gillar hardcore våld och psykotiska manus. Filmen är 95% inspelad i förstapersonsvy, så tittaren följer (nästan) allting igenom Frank’s ögon och det hela blir ungefär som att sitta och titta på någons psykotiska mardröm. Detta gör också att filmen skiljer sig rätt mycket ifrån originalet, vilket jag tackar och bockar för. Jag hatar remakes där de tar allt från originalet och bara spelar in samma scener. Så är det absolut inte här. Storyn är förvisso till större delen den samma, men har man sett originalet märker man snabbt förändringarna.

Skådisarna är suveräna och jag hade faktiskt mina stora tvivel på att Elijah Wood skulle vara bra i rollen som Frank, men karln är för fan som klippt och skuren för den rollen.

Jag gillade Maniac från 2012 och funderar på om jag kanske gillar den mer än William Lustig’s originalfilm från 80. Rekommenderas.

Läs gärna min uråldriga recension av originalet och min recension av uppföljaren till den som aldrig kom.

Piranha 3D av H

Jag sågade nyligen uppföljaren ”Piranha 3DD” med det enkla ordet ”skit”, men det är lyckligtvis inte ett ord jag behöver använda för att beskriva ”Piranha 3D”. Som vanligt så såg jag filmen för typ ett halvår sen, men eftersom jag skulle recensera hela blurayen med dess extramaterial så väntade jag med att skriva recensionen. Extramaterialet har jag försökt se, men det är så jävla extensivt och faktiskt alldeles för detaljerat för en sån här film så det har jag inte orkat se klart. Och så står recensionen bara här och väntar. Men vafan, nu skriver vi:

Eller, ja… varför anstränga sig när J återigen redan har recenserat rullen? Jag håller med honom till stor del. Vissa effekter – primärt de datoranimerade pirayorna – är kassa, och storyn förvånar väl ingen, men det blir förvånansvärt brutalt emellanåt och rejääält klafsigt. Vissa klyschor sänker betyget, men samtidigt är filmen bättre än du förväntar dig. Låter lite ologiskt. Jaja.

Piranha (2010) av J

Det är Lake Victoria’s årliga vårfest och 50 000 festglada ungdomar har anlänt till den lilla staden för att röja järnet. Men inte långt därifrån inträffar en jordbävning under ytan vilket lösgör en armé av förhistoriska pirayor, som troddes ha varit utrotade sedan 2 miljoner år. Det dröjer inte länge förrän vattenytan börjar färgas röd och en kamp på liv och död bryter ut bland festbesökarna…

Jag, som så många andra, var skeptisk till den här remaken av Joe Dante’s gamla klassiker och jag hade ärligt talat inga planer på att se den – vilket jag slutligen gjorde ändå. Alexandre Aja’s version av Piranha är vad man kan förvänta sig av den här mannen – blod, våld och tuttar – och jag gillar det, med det lilla undantaget att de envisats att använda sig av den förbannade 3D tekniken. 3D upplevelsen är säkerligen skitfrän – det är ju faktiskt en del skit som kommer flygande rakt mot tittaren i den här filmen – men som 2D upplevelse är den bara bra för vad den är.

Missförstå mig rätt, manuset är klichéefyllt till bredden, händelseförloppet är väldigt förutsägbart och 3D tekniken ser som vanligt ut som balls i ett 2D perspektiv, men filmen underhåller så pass att jag faktiskt står ut med 3D bullshiten och istället för att slänga saker på skärmen så lyfter jag bara lite grann på ena ögonbrynet och fnyser till åt skiten.

Skådisarna är av den typiska sorten för den här typen av film. Richard Dreyfuss (Jaws), Christopher Lloyd (Back To The Future filmerna), Ving Rhames och Eli Roth dyker upp i varsin kort roll, Elisabeth Shue (Hollow Man) har en större roll och porrstjärnan Gianna Michaels dyker även upp i en ytterst kort roll ungefär i mitten av filmen. Effektmässigt är filmen helt okej också. Firrarna i filmen är så klart datorgjorda och har en jäkligt grym design, men jag hade nog föredragit att se animatroner eller liknande istället.

Nåja. Piranha remaken från 2010 är bra för vad den är ur ett 2D perspektiv – och den slår 1995 års för-TV-skitremake av Piranha. En bra film, även om man inte behöver leta ihjäl sig för att få tag i den. Uppföljare kommer senare i år.

Läs gärna mina recensioner av originalfilmen, dess uppföljare och remaken av originalet från 1995.