Helt Perfekt Glob

Mr. & Mrs. Smith av J

John (Brad Pitt) och Jane Smith (Angelina Jolie) är ett vanligt förortspar som varit gifta i fem (eller sex) år. John jobbar inom byggbranschen och Jane jobbar som datortekniker – eller det är i alla fall vad de tror att den andre jobbar med. I själva verket jobbar bägge som lönnmördare för rivaliserande organisationer. När de får i uppdrag att slå ut samma måltavla, vilket resulterar i ett fiasko för bägge parterna, upptäcker de sanningen om varandra – och de får 48 timmar på sig att döda den andra.

Det var bra länge sedan jag hörde någon prata om Mr. & Mrs. Smith från 2005 och ärligt talat hade jag nog inte sett den sedan den släpptes på dvd i Sverige, vilket måste ha varit för en tolv, tretton år sedan. Jag skulle hur som helst nog säga att den är ganska bortglömd. Det var en sån där film som kom och folk såg den, men ingen kommer ihåg den nästan femton år senare. I alla fall så har jag äntligen fått ur tummen och sett den på nytt nu och jag måste faktiskt säga att jag hade en väldigt kul stund i soffan.

Den har bra action, humorn är väldigt rolig och filmen blir aldrig tråkig. Det må vara en popcornfilm, men det är en väldigt underhållande sådan. Både Pitt och Jolie är suveräna i sina roller och har väldigt bra kemi filmen igenom och att båda deras karaktärer är sarkastiska under majoriteten av speltiden är något jag älskar. Mer sarkasm till folket!

Mr. & Mrs. Smith var knappast nyskapande när den kom och den är inte det nu heller, den återanvänder en hel del gamla klyschor och koncept men den gör det på ett kul och underhållande vis. Speltiden på strax under två timmar flyger förbi och jag kommer antagligen att återbesöka den här filmen fler gånger i framtiden. Rekommenderas.

The Bone Collector av J

Lincoln Rhyme (Denzel Washington) är en föredetta kriminaltekniker som nu mer är sängbunden och förlamad i majoriteten av sin kropp efter att en olycka inträffade fyra år tidigare under en brottsplatsundersökning han genomförde. Med en ökande risk att bli en ”grönsak” tack vare allvarliga anfall har han fått sin läkare att gå med på att avsluta hans liv.

Med bara några få dagar från det utsatta datumet för hans ”övergång” blir han kontaktad av sina gamla kollegor som behöver hjälp i ett nytt fall som dykt upp där en seriemördare lämnar ledtrådar efter sig, som alla kräver kriminalteknisk utredning. Den skarpa och unga polisen Amelia Donaghy’s (Angelina Jolie) snabba tänk räddade den första brottsplatsen och Rhyme ser således potential i henne och drar in henne i det kriminaltekniska arbetet. Genom radiokontakt blir hon hans ögon och ben på brottsplatserna, allt medan de jobbar mot klockan för att försöka hindra ytterligare offer…

Jag minns än hur trailern för den amerikansk-kanadensiska samproduktionen The Bone Collector (I Samlaren Spår i Sverige) spelades om och om och om igen på TV i slutet av 1999 och början på 2000 (filmen fick inte en svensk premiär förrän i början på Februari, 2000). Det är väl egentligen inte så konstigt då den spelades i vartenda reklamavbrott på varje reklamkanal – ibland två gånger under samma reklampaus. Hur som helst så skulle det ta några år innan jag slutligen såg filmen då jag inte fann den vid dess premiär speciellt intressant eller lockande att se. Vad jag minns så tyckte jag att filmen var suverän, men det var i stort sett allt jag mindes också när jag nu satte mig för att se om den efter att inte ha sett den på runt femton år.

Filmen håller än. Det är en tight och välspelad thriller från början till slut. Det rör nästintill hela tiden på sig och den nästan två timmar långa speltiden flyger förbi. Om det beror på att de bantat ner filmens manusskript från Jeffery Deaver’s bok med samma titel eller inte låter jag vara osagt, men om boken är hälften så bra som filmen så måste det vara en väldigt bra bok.

Jag kan inte komma att tänka på något jag skulle vilja klaga över när det gäller The Bone Collector (som jag för övrigt föredrar över den svenska titeln). Den har säkert ett och annat fel eller problem som jag inte märkt av, men det är å andra sidan en fängslande thriller och en film jag kommer besöka fler gånger. Rekommenderas.

Kung Fu Panda 2 av H

Jack Black återvänder som pandan Po i en hygglig och actionfylld historia som lyckligtvis tonat ner på snubbelskämten och Blacks värdelösa improviserade ”skämt”. Det blir kul ibland och fighterna är bra koreograferade med lagom mycket dunder och brak. Helt okej.

Recension av ettan hittar ni här.

Salt av H

Ja, just. Vi såg Angelina Jolie-rullen Salt för ett tag sen. Det var ju lite för obvious att hon absolut inte var skurken, men det var okej action och sådär. Duglig popcornrulle.

Taking Lives av H

FBI-agenten Angelina Jolie skickas till franska Kanada för att hjälpa till att profilera en mördare som tar sina offers identitet. (”taking lives”, fattar ni, haha) Mördarens nästa offer ser ut att vara konstnären Ethan Hawke, och tyvärr räknar jag lätt ut att mördaren egentligen är Ethan Hawke själv men det är ändå någorlunda spännande till slutet. Kiefer Sutherland spelar den röda sillen.

Gone In Sixty Seconds av H

Nicholas Cage är en f.d. professionell biltjuv som måste hjälpa sin bror att stjäla 50 bilar på kort tid, annars blir en skurk typ arg. 90 minuter planering och de titulära 60 sekunderna biljakt följer.

Kung Fu Panda av H

Pandan Po jobbar på sin pappas nudelrestaurang, men drömmer i hemlighet om att bli en kungfu-kämpe tillsammans med de fem mästarna; tranan, tigrinnan, syrsan, ormen och apan. Tyvärr är han tjock och klumpig, och har inga som helst kungfu-kunskaper. En dag händer det man väntat i många år på: Dragon Warrior ska bli utvald bland mästarna, som får tillgång till den hemliga Drakrullen där de största kungfu-hemligheterna avslöjas. Po ramlar dock bokstavligen rakt ner i ceremonin och blir utvald…

Kung Fu Panda är en kul film som håller högt tempo, med en hyfsat vag moralisk lektion för barnen. Storyn är en bra blandning av klassiska kungfu-teman och animationen håller mycket hög klass. Stirra er inte blinda på roll-listan, men läs den gärna: Jackie Chan, Lucy Liu, Dustin Hoffman, Angelina Jolie, Seth Rogen, David Cross, Michael Clarke Duncan – och förstås James Hong, vad vore en västerländsk film om asiater utan honom? Dock är alla dessa namn hyfsat försumbara, Jackie Chan har till exempel ungefär fyra repliker och du kommer säkert bara kunna urskilja Duncan i hela filmen.

Förutom Jack Black förstås som spelar pandan Po. Han har verkligen skitkul i den här rollen och det märks. Hans entusiastiska utspel ger filmen energi, och de många tempofyllda actionscenerna hjälper till. På det hela taget en relativ klichébefriad och underhållande film för barn och vuxna. Räkna dock kallt med att dina barn kommer sparka ner sina kamrater och hoppa handlöst från hustak.

Nej, låten ”Kung-Fu Fighting” är inte med i filmen. Men den ligger på sluttexterna.