| Subcribe via RSS

Seoulyeok (aka Seoul Station) av J

september 21st, 2022 | Postad i Anime, Film, Skräck/Rysare

Bland upptagna och ointresserade förbipasserande stapplar en gammal hemlös man med ett blödande sår i halsen in till den livliga stationen i Seoul. Ignorerad av i stort sett alla börjar den svage gamle mannen, som verkar ha blivit biten av någonting, att sakta men säkert att ge efter för det dödliga trauma han utsatts för och när solen slutligen gått ned dör – bara för att vakna upp igen för att sätta tänderna i en annan hemlös persons varma kött.

Allt medan den fruktansvärda smittan sprider sig kring Seoul’s station försöker Hye-Sun (Shim Eun-kyung’s röst), en förrymd tonårstjej, att hitta sin pojkvän Ki-woong (Joon Lee’s röst) och hennes far, Suk-gyu (Seung-ryong Ryu’s röst), i det eskalerande kaoset, men allt eftersom de attackerade blir de attackerande verkar allt hopp vara förlorat…

Vi kan väl alla vara överens om att den sydkoreanska zombiefilmen Train To Busan (recenserad här) från 2016 är en (om inte den) bästa zombiefilmen som kommit under 2010-talet – eller hur? Bra. När jag precis hade sett den för första gången kollade jag in en teaser för den animerade prequel filmen Seoulyeok – eller Seoul Station – som var med på bluray utgåvan jag hade köpt hem och min tanke var att köpa hem den och se den så fort som möjligt. Jag skrev i slutet på min recension av Train To Busan (eller Busanhaeng som den heter i Sydkorea) följande; ”Det finns även en prequel till den här filmen kallad Seoul Station. Jag har inte sett den än, men kommer återkomma snarast möjligt med en recension på den också.” Det var över fem år sen. Så, i min värld är alltså att återkomma till något snarast möjligt fem år. Härligt, bra.

Anledningen till att jag dröjt med att se filmen och skriva en recension på den beror helt på att det var meningen att jag och min vän som jag såg Train To Busan med skulle se den tillsammans, vilket aldrig blev av. Nu, två år efter att uppföljaren till Train To Busan, har jag alltså äntligen kommit mig för att se den.

Med allt det dravlet sagt, vad tyckte jag om filmen? Jag gillade den. Animationerna påminde mig en del om de som användes i Dead Space: Downfall (recenserad här) (även om jag antagligen är helt ute och cyklar och att det är två helt olika animationsstilar), vilket jag gillade – och de infekterade i filmen såg genuint creepy ut. Handlingsmässigt bjuder inte filmen på några större överraskningar egentligen (fram till slutet), utan fungerar mest som en inledning till händelserna i Train To Busan – vilket jag antar var hela poängen med filmen. Duh.

Är Seoul Station en nödvändig prequel? Nej, egentligen inte. Den tillför inte nämnvärt mycket till universumet den utspelar sig i och fungerar mest bara som en till berättelse för att casha in på Train To Busan, vilket nödvändigtvis inte behöver vara dåligt givetvis. Personligen gillade jag som sagt filmen, men ser den samtidigt inte som nödvändig (speciellt med tanke på att den egentligen inte tillför nämnvärt mycket).

Skulle jag rekommendera Seoul Station? Svår fråga. Filmen är knappt nittio minuter lång och följer standardmallarna för moderna zombiefilmer, så är man sugen på någonting man inte behöver använda hjärnan till och som levererar lagoma doser av förutsägbar spänning (eller om man vill ha en upptakt till Train To Busan) så är det en okej film att slänga sin tid på. Annars kan man lika gärna sätta sig och titta på Train To Busan direkt. Den är hur som helst okej i mitt tycke.

1 Comment

Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge av J

april 6th, 2021 | Postad i Action, Film, Martial Arts/Kung-Fu, Tecknat/CGI

Hanzo Hasashi (Patrick Seitz’s röst) förlorar i ett slag hans klan, familj och sitt liv under en attack från en rivaliserande ninja klan, ledda av Sub-Zero (Steve Blum’s röst). I underriket träffar han Quan Chi (Darin De Paul’s röst), som utlovar att han kommer återfå sin familj och sitt liv om han i utbyte stjäl en nyckel ifrån Shang Tsung’s (Artt Butler’s röst) ö – där den interdimensionella turnéringen Mortal Kombat hålls – så Quan Chi kan släppa ut sin fängslade mästare, Shinnok (Robin Atkins Downes’ röst).

Hasashi ingår i avtalet med Quan Chi och beger sig till ön i täckmantel att han ska medverka i turneringen, under namnet Scorpion, samtidigt som en grupp andra krigare är där för att försvara Jorden från total förstörelse.

I väntan på den kommande Mortal Kombat rebooten som släpps ganska snart tyckte jag att det var dags att spana in Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge som släpptes för ganska exakt ett år sedan.

Jag har aldrig varit och lär aldrig bli något större die hard fan av Mortal Kombat spelen. Jag gillar däremot loren, karaktärerna och det faktum hur over the top blodig och våldsam franchisén är och jag växte upp med live action filmerna som kom under 90-talet. Jag gillar fortfarande bägge, även om den andra filmen är en fullständig katastrof rent filmmässigt.

Med allt det sagt så tycker jag att Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge är svinbra. Filmen kan väl ses som en soft-reboot av franchiséns story och en origin story för Scorpion, men istället för att saker och ting dras ut på i all oändlighet så brakar det på i ett högt tempo med mycket action och blodiga strider.

Det enda felet med filmen i mitt tycke var att den var lite kort med sina knappa åttio minuter, vilket resulterar i att flera fighter blir kortare än vad de borde ha varit. Tio, femton minuter längre speltid som hade koncentrerats på längre fighter hade kanske inte gjort filmen mycket bättre än vad den redan är, men det hade inte varit ovälkommet.

Skulle jag rekommendera Mortal Kombat Legends: Scorpion’s Revenge i väntan på Mortal Kombat rebooten? Definitivt, men även efter att den filmen släppts för det här är – trots sin korta speltid – God Underhållning. Rekommenderas varmt.

No Comments

Vargbarnen / The Wolf Children / Okami kodomo no ame to yuki av H

januari 2nd, 2014 | Postad i Anime, Drama, Film

MV5BMTQyNjE2NDcxN15BMl5BanBnXkFtZTgwNzkxMjY2MDE@[1]Ett animedrama om en kvinna som möter en man som även är en varg. De skaffar två barn ihop, men mannen dör en dag när han jagat efter mat. Kvinnan flyttar ut till ett hus på landet för att komma ifrån alla med sin son och dotter som också kan förvandla sig till vargar. En bra film av Mamoru Hosoda, som en del kallar den nya Miyazaki. Jag kan gärna hålla med om det, för detta är kvalitet. Ibland sitter jag och beundrar animationen så jag glömmer att följa händelserna. Några av Hosodas tidigare filmer kan du läsa recensioner av mig här också: Summer Wars och The Girl Who Leapt Through Time. Visades på Stockholms filmfestival 2013, där den livedubbades? Intressant. Verkar dock inte vara på väg att släppas i Sverige.

No Comments

Gyo av H

november 10th, 2012 | Postad i Action, Anime, Film, Skräck/Rysare

Det är ju allmänt känt att om det ska vara riktigt fucked-up så ska det vara japanskt. Fråga Charlie Sheen bara. ”Gyo” med undertiteln ”Tokyo Fish Attack” är baserad på en manga, som jag personligen inte läst, men jag har hört att den ska vara rejält vrickad. Animen går tydligen inte lika långt, så jag kan bara föreställa mig hur mangan är.

Tre tjejer åker till ett strandhus för att fira att de närmar sig slutet av terminen. De har distinkta personligheter. Vi har den präktiga och handlingskraftiga tjejen som är förlovad, den lite tjocka tjejen som mest sitter tyst och så slampan som är ute efter att ligga med allt och alla. När de kommer till huset möts de av en kraftig stank som visar sig komma från en liten monsterfisk som springer runt. Stanken kommer från en gas som fisken utsöndrar. De lyckas ta kål på den, och slänger den i soppåsen som senare fylls av gasen och svävar iväg.

Slampan tar med sig två killar in i sovrummet, men de hinner bara till andra basen innan en haj på mekaniska ben störtar in genom fönstret och attackerar. De undkommer näppeligen men finner att det strömmar tusentals havslivsformer på ben ur havet, och invaderar hela landet. Präktiga tjejen ger sig förstås in mot staden för att finna sin fästman, tjocka tjejen får spel och slampan förvandlas till en uppsvullen, gasproducerande knäppis.

Ja, vad säger man? Det är originellt i alla fall. Det är helt galet, men på nåt sätt känns det som att det kunde varit mer galet. Vissa saker är lite orealistiska – om vi nu bortser från allt med själva fiskarna förstås. Det förtar en del av inlevelsen när folk får en rejäl smocka, flyger tio meter in i en vägg och sen reser sig med en flämt som om nästan inget hänt. De skulle satsat mer på att göra filmen äcklig och creepy, något de ibland lyckas med men oftast inte. Det segar ner sig lite grann mot slutet, och jag har fan ingen aning om varför någonting hände alls, men det är ju inte som man glömmer den här filmen i första taget.

No Comments

From Up On Poppy Hill (Kokuriko-zaka Kara) av H

juni 22nd, 2012 | Postad i Anime, Drama

Studio Ghiblis senaste är en av de ”mindre” Ghibli-filmerna. Det vill säga att den inte är regisserad av Hayao Miyazaki, men däremot är den regisserad av Hayaos son, Gorō. Hans tidigare regissörsjobb ”Tales from Earthsea” mottogs ljumnt av publik och kritiker, och vann den japanska motsvarigheten till Raspberry Awards i kategorin ”Sämsta film”. The only way is up, som man brukar säga.

Historien är baserad på en manga från 1980, och utspelar sig i början av 60-talet i och runt en skola i Yokohama. Flickan Umi saknar sin far som dött i kriget mot Korea, och i skolan möter hon pojken Shun som är engagerad i skoltidningen. Pojkelevernas klubbhus är som ett skrotupplag och fallfärdigt, men Shun och de andra kämpar för att huset inte ska rivas, och Umi och hennes vänner dras med. Shun och Umi fattar tycke för varandra, men hemma hos henne ser han ett foto som gör att det kan bli svårt för de två att vara tillsammans…

Denna dramatiska historia är väl helt okej. Animeringarna är inte helt i klass med vad man förväntar sig från Ghibli, och man använder sig av arbetsbesparande genvägar såsom att bara animera varannan, var tredje ruta ibland vilket leder till ryckiga rörelser. Ibland blir det lite långdraget och man blir inte för engagerad i storyn direkt, men det är i alla fall inte för klyschigt och speltiden passerar ganska lätt.

1 Comment

Children Who Chase Lost Voices From Deep Below av H

juni 21st, 2012 | Postad i Anime, Drama, Film, Äventyr/Fantasy

Jaha, ännu en recension att skriva om en film som jag såg för tre månader sen och följdaktligen minns otroligt lite av. Då ska vi se…

Att sammanfatta handlingen i denna japanska animefilm någorlunda kortfattat är svårt. De handlar om en flicka och en kristall och en pojke och hans bror och ett hemligt land och hennes lärare och hans döda fru och det dom gör och så. Okej?

Det är lite action och fantasy, men mestadels är det ett drama om människan och vår relation till andra och världen omkring oss. Det blir ibland lite för långsamt, och kanske har filmen inte så mycket nytt att säga, men det är vackert och det finns absolut betydligt värre anime att se. Skriven och regisserad av Makoto Shinkai som tidigare gjort recenserade ”5 Centimeters Per Second” och ”The Place Promised in Our Early Days”.

No Comments

Lånaren Arrietty av H

maj 19th, 2012 | Postad i Anime, Barn/Familj, Film

Ghiblis senaste, som jag tidigare kort recenserat här på bloggen, har jag nu recenserat ordentligt för DVDKritik.se här. Läs den.

No Comments

Mina Grannar Yamadas av H

maj 12th, 2012 | Postad i Anime, Film, Komedi

I min recension på DVDKritik.se av Ghibli-filmen ”Mina Grannar Yamadas” konstaterar jag att den är lika ”rolig” som serien Laban.

No Comments

Prinsessan Mononoke av H

maj 5th, 2012 | Postad i Anime, Film, Äventyr/Fantasy

En recension av Studio Ghiblis bästa film ”Prinsessan Mononoke” kan du nu läsa på DVDKritik.se. Så gör det.

No Comments

Laputa – Slottet I Himlen av H

april 28th, 2012 | Postad i Action, Anime, Film, Äventyr/Fantasy

”Underbart fantasifull, fartfylld och tänkvärd” anser jag om nästa Ghibli-film, ”Laputa – Slottet I Himlen” som jag recenserat på DVDKritik.se. Läs den.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud