Helt Perfekt Glob

Skyscraper av J

Carrie Wisk (Anna Nicole Smith) är en helikopterpilot för ett charterföretag som kör kunder dit de vill mot betalning. Efter att ha släppt av sina senaste passagerare upptäcker hon att komradion i helikoptern inte fungerar och går in i skyskrapan hon precis har landat på för att låna telefonen och ringa sin chef. Kort därefter inser hon att passagerarna hon nyss släppt av är en del av en terroristgrupp som nu har tagit kontroll över byggnaden och hon verkar vara den enda som kan stoppa dem.

Tydligen tyckte regissören Raymond Martino att Anna Nicole Smith gjorde ett så pass bra jobb i hans usla erotiska action-thriller To The Limit (recenserad här) att han gav henne huvudrollen i hans nästa film, Skyscraper, som han gjorde året därpå. Anna’s träiga skådespel är tillbaka med full kraft och varje gång hon står framför kameran blir jag lika förvånad varje gång hur lite inlevelse hon har. Övriga skådisar varierar mellan hyfsade och usla. Den som sticker ut mest måste nästan vara Deron McBee som måste vara den mest välfriserade terroristen jag någonsin har sett i en actionfilm. Jag menar, han hade platsat i ett glamrockband utan några som helst problem med det håret han hade i den här filmen.

Skyscraper (vars titel avslöjar ganska mycket) är en regelrätt Die Hard rip-off, men istället för Bruce Willis har vi alltså Anna Nicole Smith att beskåda när hon tampas med terrorister som troligen lärde sig att sikta på ett nöjesfält. Det hela är ungefär lika underhållande som det låter och det är ganska svårt att ta filmen på något större allvar när de valt en så pass usel skådespelerska som Anna i huvudrollen. Trots att filmen öser på med ganska mycket action så blir det aldrig nämnvärt spännande eller särskilt intressant heller för den delen.

Skyscraper är utan tvivel bättre än To The Limit, men den är samtidigt en trött B-actionfilm som försöker vara något den inte är; Die Hard.

To The Limit av J

Krigsveteranen och gangstern Frank Da Vinci (Joey Travolta) ska gifta sig. Lyckan blir emellertid inte långvarig då en grupp torpeder dyker upp och öppnar eld mot sällskapet. Frank överlever attacken och kommer snart i kontakt med en gammal väns flickvän, Colette (Anna Nicole Smith), som även hon blivit utsatt av ett attentat av samma organisation. De bestämmer sig för att försöka samarbeta och utkräva hämnd mot den ansvarige som ligger bakom attackerna, som visar sig vara en gammal bekant till Frank.

1993 regisserade Raymond Martino filmen Da Vinci’s War, där John Travolta’s äldre bror Joey Travolta hade huvudrollen som den titulära karaktären Da Vinci. Tydligen tyckte Martino att den filmen blev så pass bra att han bestämde sig för att göra en uppföljare två år senare i form av To The Limit. I den här uppföljaren återvände Joey Travolta för att göra sin gamla roll en gång till och fick sällskap av Playboy bruttan Anna Nicole Smith i en av de andra huvudrollerna. Jag upptäckte först efter att jag sett klart filmen att det var en uppföljare och jag har inga som helst planer att se föregångaren då det är mer eller mindre samma gäng som ligger bakom den filmen som den här…

Med det sagt; To The Limit tillhör bottenskrapet av B-action/thrillers från 90-talet. Actionscenerna är tråkiga, handlingen är ointressant och varje gång Anna öppnar munnen himlar jag med ögonen och funderar på att sätta på mute på filmen. Hon bevisade klart och tydligt här att hennes skådespelartalang inte sträckte sig till att göra den här typen av roller; en hård ex-CIA agent som är ute efter hämnd. Alla dialoger hon för är bedrövliga och när hon i en scen ska agera arg höjer hon inte på rösten eller visar med sin kropp att hon är arg. Det är ungefär lika trovärdigt som Björnes Magasin.

Utöver ett uselt manus och en skådespelerska som troligtvis fick sin roll tack vare sitt utseende har filmen ett stort problem med ljudet. I actionscenerna smäller det och är ett jävla liv, men i dialogscenerna dras helt plötsligt volymen ner så vi som tittare inte hör ett skit vad de säger i filmen. Fast, det kanske är lika bra.

Enda behållningen To The Limit har (om man nu råkar vara av manligt kön) är att Anna visar bapparna fem gånger under filmens strax över 90 minuter, resten är fullständigt ointressant och ren smörja. Skippa.

Naked Gun 33 1/3: The Final Insult av J

Den klumpige kriminalaren Frank Drebin (Leslie Nielsen) har gått i pension sedan ett halvår tillbaka när han plötsligt blir kontaktad av sina gamla kollegor Ed (George Kennedy) och Nordberg (O.J. Simpson). De vill att han ska infiltrera ett fängelse för att ta reda på vad den välkände terroristen Rocco’s (Fred Ward) nästa terrormål är när han har rymt därifrån. Det här ser ut att bli hans hittills tuffaste och farligaste uppdrag.. och med honom följer kaoset.

Naked Gun 33 1/3: The Final Insult (dessa titlar….) är inte fullt lika rolig som de två första filmerna. Visst finns gapskratten där, absolut, men jag skrattade inte lika frenetiskt som jag gjorde under de två första filmerna och filmen känns lite ansträngd på sina ställen. Att de försöker lite för mycket helt enkelt. Ett par skämt sullas dessutom bort tack vare att det är en massa annat som händer under tiden som distraherar (i alla fall mig). Med det sagt; den här tredje (och sista) filmen är inte dålig, bara lite mindre rolig än de två första. Den får dock en rekommendation, även om den kanske inte är lika solklar som för de två första filmerna.