Helt Perfekt Glob

Phantoms av J

Dr. Jennifer ”Jenny” Pailey (Joanna Going) tar med sig sin yngre syster Lisa (Rose McGowan) från Los Angeles till Snowfield, Colorado, för att få bort henne från dåligt umgänge. Väl där finner de att staden är övergiven. Gatorna ligger öde och några av dess invånare ligger oförklarligt döda inne i sina hus medan resten är spårlöst försvunna. Efter en rad märkliga saker inträffat får de sällskap av sheriffen, tillika före detta FBI agenten, Bryce Hammond (Ben Affleck) och hans två biträden Stuart ”Stu” Wargle (Liev Schreiber) och Steve Shanning (Nicky Katt). Gruppen hittar snart fler döda och ett mystiskt meddelande till en Dr. Timothy Flyte (Peter O’Toole).

Efter att de lyckats få iväg ett meddelande till myndigheterna flygs Dr. Flyte in för att hjälpa militär- och forskningspersonal i den karantänsatta staden att undersöka det mystiska fenomenet. Men de inser snart att det inte längre handlar om att stoppa vad som än har utplånat stadens invånare, utan att komma därifrån levande…

Phantoms från 1998 – som är skriven av Dean R. Koontz och baserad på hans bok från 1983 med samma namn – är en film jag har vetat om ända sedan den kom, men som jag aldrig har brytt mig i att se. Största anledningen till att jag aldrig såg den när den kom var antagligen på grund av det extremt generiska svenska omslaget vi fick på filmen. Den tilltalade mig helt enkelt inte. Men efter att jag hörde om den på en podcast för ett par, tre år sedan så införskaffade jag mig den på dvd och nu äntligen var det dags att se den – tjugofem år efter att den släpptes – och herrejävlar…

Det här är exakt den typen av sci-fi skräck nonsens jag gillar. Filmen är lite som en korsning mellan The Thing, The Blob remaken från 1988, Dreamcatcher (även om den kom ett par år senare) och är fullkomligen bonkers. Den börjar lite trevande och sätter en nästan kuslig stämning i den första halvan (typ) för att sedan fullständigt spåra ur under den andra, vilket jag inte riktigt var beredd på men som jag välkomnade varmt.

Phantoms är allt annat än tråkig och helt enkelt God Underhållning från slutet av 90-talet och en klockren sci-fi skräckis som jag definitivt kommer återkomma till. Rekommenderas.

Suicide Squad av J

Med ingen som kan skydda USA sätter underrättelseofficern Amanda Waller (Viola Davis) ihop ett team med farliga kriminella vid det hemliga Belle Reve Penitentiary fängelset och placerar dem under överste Rick Flag’s (Joel Kinnaman) befäl. Deras funktion är att de ska användas som disponibla medel i hög risk uppdrag för USA’s regering. Varje medlem i teamet har fått en liten bomb inplanterad i deras halsar, designade för att detonera om någon av dem skulle göra uppror eller att försöka smita.

En av Waller’s avsedda rekryter till teamet är Flag’s flickvän, Dr. June Moone (Cara Delevingne), en arkeolog som är besatt av en häxgudinna kallad ”Enchantress” efter att hon under en expedition kom i kontakt med en förbannad idol. Det tar emellertid inte lång tid innan Enchantress lyckas befria sin fängslade bror, Incubus, och inta Midway City med ett enda syfte; att utrota mänskligheten som straff för att de fängslade henne. Waller ger order om att skicka ut teamet hon har satt ihop för att extrahera en högprofilerad person från Midway City, vilket kommer bli lättare sagt än gjort…

Efter att ha sett Suicide Squad känner jag att jag borde egentligen ha tittat på Man Of Steel och Batman v Superman: Dawn Of Justice innan jag for till bion då de slänger en gigantisk spoiler i ansiktet på tittaren angående slutet i den sistnämnda filmen. I och för sig har jag inget som helst intresse av de två filmerna. Inte för att jag bryr mig ett piss i att bägge har fått överlag usla recensioner och att folk inte tycker de är speciellt bra, utan för att jag helt enkelt inte är något större fan av Superman. Även om Batman är med i den sistnämnda filmen känner jag ingen större lockelse att se den ändå. Nåja, hur som helst…

Suicide Squad levererade ungefär det jag förväntade mig; en del bra action och.. inte så mycket mer än så tyvärr. Filmens humor kändes väldigt påtvingad och onödig. Hade de skippat den obligatoriska ”ha-ha, titta vad roliga vi är”-humorn och kört helt på ett becksvart manus hade jag troligtvis gillat den mycket mer. Som den är underhåller den väl men när jag får två fingrar uppkörda i näsan varenda gång ett skämt dyker upp i filmen blir jag bara trött. Filmens action är betydligt mycket bättre dock. Det smäller, dundrar och exploderar och det är helt enkelt underhållande, så länge de inte försöker få publiken (åtminstone mig) att skratta.

Skådespelarna är bra och för att dra några exempel; Will Smith är Will Smith och gör sin sedvanliga, uppstudsiga och uppkäftiga roll i form av Deadshot, Joel Kinnaman gör en hyfsad insats som stridspitten Flag, Margot Robbie som Harley Quinn är min framtida fru, Jared Leto som Joker är underanvänd och Jai Courtney som Boomerang känns mest överflödig.

Överlag är Suicide Squad en bra actionfilm och God Underhållning som dessvärre får sig en smäll av den påtvingade humorn. Hade de skippat det tjafset hade troligtvis filmen stått bättre upp för min del. En svag rekommendation från mig.

Armageddon av J

Det är en vanlig dag vid National Aeronautics and Space Administration (NASA). Några astronauter håller på att reparera en satellit när en plötslig skur av asteroider kraschar in i skytteln och förstör den. Asteroiderna fortsätter ner mot Jorden och ödelägger flera delar av New York. Kort därpå upptäcker NASA att en asteroid i ungefär samma storlek som Texas är på väg rakt mot Jorden och om den träffar Jorden kommer både planeten och dess invånare att utplånas, vilket kommer ske om 18 dagar. Tillsammans med amerikansk militär och forskare formar NASA en plan; de ska spränga asteroiden inifrån. Enda problemet är att det finns bara en grupp som kan slutföra uppdraget och det är Harry Stamper (Bruce Willis) och hans grupp med oljeborrare.

Jag såg Armageddon för en så där 15 år sedan när den kom ut på VHS och tyckte att det var en bra film. Nu när jag har sett om den för första gången på 15 år tycker jag faktiskt samma sak fortfarande, även om det är en blockbuster rulle som troligtvis alla redan har glömt för flera år sedan. Skådespelarna är bra och effekterna ser fortfarande jävligt bra ut samtidigt som storyn har sina gripande stunder har den några komiska inslag också (exempelvis Peter Stormare’s karaktär). Hur som helst, har man inte sett Armageddon tycker jag att man kan ta och spana in den.

Gone Baby Gone av H

Förra/första gången jag såg Casey Affleck var i ”The Killer Inside Me”, en film så genomusel att vi slutade titta. Jag skiter i vad du säger, den var piss. ”Gone Baby Gone” var betydligt bättre, även om den inte var sådär jättebra direkt.

Affleck och nån tjej har en detektivbyrå och blir anlitade för att ta hand om ett kidnappningsfall. Diverse saker händer, däribland en del saker som alldeles för uppenbart är villospår så man kan räkna ut vad som egentligen hänt.

Hela filmen går förstås ut på att nå slutscenen där ett beslut fattas, och du som tittare ska kunna diskutera med dig själv om det är rätt eller fel. Jättebra, fint, toppen, whatever. Skippa.

Dumpa Honom! (He’s Just Not That Into You) av H

Denna relationsdramedi detaljerar med o-Hollywoodsk klarhet skillnaderna mellan killar och tjejer när det kommer till kommunikation mellan könen. Vi får följa ett antal sammankopplade individer och se hur de hanterar sina relationer, och både män och kvinnor får sig tankeställare och näsbrännor angående sina invanda beteenden och oförmågor att läsa och hantera det motsatta könet. Det blev oväntat få kontroverser oss emellan hemma i tv-soffan, och det är väl bra antar jag. Filmen känns lite för lång på över 2 timmar (baserad på en bok) men den var helt okej. Uppföljare kommer under 2010.

Extract av H

Jason Bateman (Arrested Development) spelar Joel, en man som driver en fabrik som tillverkar smakextrakt. Han är missnöjd med samlivet med sin fru. Han har inte fått sex på många månader, för att han jämt kommer hem efter klockan åtta då hon satt på sig de ogenomträngliga mysbyxorna.

En olycka sker på fabriken, då den dumme men snälle Step blir av med ena pungkulan. Lycksökerskan Cindy (Mila Kunis) tar jobb på fabriken för att få kontakt med Step och få del av försäkringspengarna. Joel blir dock intresserad av Cindy, men kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin fru. Dock har Joels vän Dean (Ben Affleck) en idé: Hyr en gigolo som lurar frugan till otrohet, varpå Joel kan vara otrogen utan skuldkänslor. Förstås går inte allt som det är tänkt.

Mike Judge, Beavis & Butt-Head, King of the Hill, Office Space, Idiocracy. Ja, ni vet. Extract är ganska rolig, lite roligare än Idiocracy, men inte lika rolig som Office Space.

Jersey Girl av H

Jag har tidigare med flit undvikit denna Kevin Smith-film, men nu såg det ut att vara rätt tillfälle. Jag hade fel. Fy fan.

Jersey Girl följer Smiths tradition att låta Ben Affleck spela killar som är riktigt dumma i huvudet. I Mallrats spelar han en elak kille som satt i system att ragga upp och utnyttja nydumpade tjejer. I Chasing Amy har han i huvudsak till uppgift att vara ett kärlekskrankt och kyskt pucko. Dock är dessa filmer underhållande, något som Jersey Girl verkligen inte är.

Ben spelar en workaholic i New York som gör sin flickvän J-Lo gravid. Dock dör J-Lo i barnsäng och Ben får ensam ta hand om barnet. Han tar sin far till hjälp (George Carlin) men denne tröttnar snabbt då Ben som sagt är en workaholic som konstant dumpar ungen på honom. En superstressad Ben får ett utbrott på en viktig presskonferens, får sparken och jobbar i sju år med sin pappa i New Jersey. Under alla dessa sju år fattar han inte någonting, utan längtar tillbaka till New York och ett jobb som inte ger tid till något annat, t.ex. sin dotter.

Medan alla andra karaktärer i filmen, inklusive alla som ser den, himlar med ögonen och väntar på att Ben ska Växa Som Människa så staplas klyschorna på varandra. Ska han bli ihop med den knäppiga tjejen i videobutiken? (Ja.) Ska Ben och dottern skrika åt varann: ”Jag hatar dig! Jag önskar att du dött istället för mamma!”? (Ja.) Ska han i sista sekund hinna till sin dotters skolkabaré i slutet? (Ja.) Och så vidare, och så vidare.

Kevin har mer eller mindre bett om ursäkt för den här filmen i efterhand, men det räcker nog inte. Vad i helsike tog det åt mannen när han skrev och gjorde den här filmen? Jag önskar att jag kunde radera skiten ur mitt minne, men nu får jag nöja mig med att jag inte betalade ett öre för att se den.

Feast av J

En trevlig liten film.

En snubbe kommer instormande på en pub mitt ute i ingenstans och säger att de måste barrikadera stället för inom loppet av några minuter kommer helvetet bryta lös där inne. Några få moment senare bryter helvetet lös och människorna som fortfarande är i livet måste slåss tillsammans för att överleva natten mot en ny, och okänd, ras av köttätande varelser.

Det här är film det här. Att den blivit producerad av Matt Damon och Ben Affleck förvånar mig dock, men att Wes Craven har haft ett finger med i spelet fick mig bara att fundera om filmen var värd att se egentligen, med tanke på allt skit Craven har lagt sina fingrar i senaste åren.

Filmen är en riktig smäll på käften, rent utsagt. Det är no bullshit, och straight action. En del scener är dock helt pajade pga vingel på kameran… ok, rent utsagt, dom slänger den förbannade kameran så man blir nästintill åksjuk. Detta gäller dock inte alla actionscener. Våldet har dom inte sparat ett dugg på, utan ungefär 5 minuter in i filmen (om det ens var det) så kommer det första blodet, och jag jublade förstås.

Dessutom har filmskaparna tryckt in en hel del riktigt sjuk humor, så man får sig ett rejält skratt också utöver allt våld.

Så, gillar man ultravåld, en hel del sjuk humor och något så när duktiga skådisar, så go for it! Om inte, se den ändå.

http://www.imdb.com/title/tt0426459/