Helt Perfekt Glob

Bruce Lee 70 år av H

Idag skulle Bruce Lee fyllt 70 år om han inte avlidit av en hjärnsvullnad den 20:e juli 1973, under inspelningen av filmen ”Game of Death”. Nu när du kan hitta alla hans filmer (vi räknar bara de fem stora här, och låtsas inte om diverse småroller och tv-serier) billigt i DVD-realådorna på Willys så står du säkert ibland och tänker ”vafan, borde man inte ha sett dom här? Vilken är bäst egentligen?” och då är det väl lika bra att jag tar och berättar svaret för dig.

Den första frågan, ”borde man inte ha sett dom här?”, besvarar jag med ”mja”. Hans första filmer i Hong Kong är egentligen inte något speciellt sett ur synvinkeln av övrig kungfu-film från den tiden.

”The Big Boss” var hans första huvudroll, och gjordes år 1971. Bruce får jobb i en isfabrik, där några arbetare upptäcker att chefen smugglar knark i isen. De ”tas om hand” av chefen, och när Bruce nystar i deras försvinnande hamnar han i trubbel. Filmen i sig är kanske lite långdragen, men actionscenerna visar en Lee som är ivrig att visa vad han kan. Han lyckades själv få regissera vissa av fighterna och skapade en koppling mellan filmning och redigering som få hade tänkt på innan. Resultatet blir sevärt. Värt att notera är att Lee spelar en anti-hjälte som bryter mot lag och sina egna principer för att ta skurken, varefter han tar sitt straff – en händelseföljd som återkom i hans nästa film.

I ”Fist of Fury” återvänder Bruces karaktär till sin hemstad för att finna att hans mästare är död. (Klassiska repliken ”Teacher! Teacheeeer!” finner vi här.) Han hämnas på japanerna som orsakat det hela, som hämnas tillbaka och så vidare. Slutligen inser Bruce att han startat en ond cirkel och tar sitt straff. Denna film är dock inte fullt så sevärd – helt okej men inte så högt på Bruce Lee-skalan. Ta istället och se remaken ”Fist of Legend” med Jet Li från 1994. Inte bara en bättre film utan dessutom en av Jet Lis absolut bästa.

Samma år gjordes ”Way of the Dragon” som är noterbar för att det är enbart här du får se Chuck Norris bli besegrad. Den klassiska Sergio Leone-inspirerade slutfighten som utspelar sig i Colosseum i Rom är väl värd att se. Bruce skrev och regisserade sig själv, och även om filmen är okej så har den inte riktigt rätta känslan rakt genom.

Härnäst kom filmen som gjorde Bruce till ett välkänt namn världen över: ”Enter the Dragon”. Warner Bros gjorde denna amerikanska film, och kungfu-febern började spridas. Personligen tycker jag att det är den mest klockrena Bruce Lee-filmen, och den du ska se om du vill se en enda Bruce Lee-film.

Under inspelningen av hans nästa film, ”Game of Death” avled Bruce. Det dröjde till 1978 innan man klippte ihop femton minuter av hans tagningar med övriga scener ihopslängda med diverse stand-ins, och gav ut filmen. Det är förstås ett billigt virrvarr som inte följer originalmanuset och är i det närmaste osebart.

Svaret på den andra frågan är att du behöver se ”Enter the Dragon”, som är lite svårare att hitta i reabackarna men den brukar finnas där. Det finns också en finfin bluray som du bör kunna hitta för 99 kr. Av de tidigare filmerna vill jag rekommendera ”The Big Boss”, och även om de andra inte är dåliga filmer så tror jag inte att någon utan nämnvärt kungfu-intresse får något större utbyte av dem.

Om du är intresserad av Bruce Lees liv, så finns det i princip bara en dokumentär som gäller och det är ”Bruce Lee: A Warrior’s Journey” som är mycket intressant, och dessutom innehåller mängder av tidigare osett material som filmades till ”Game of Death” samt en billig filmatisering av Bruces originalmanus till filmen.

Här talar jag ju bara om Bruces filmer. Förstås uppnår man inte den legendariska status han har bara genom att göra 4½ populära filmer för snart 40 år sen. Karln uppfann sin egen martial arts-stil, som är noggrannt genomarbetad. Han skrev flera böcker i ämnet och var lika mycket filosof och livsstilscoach som något annat. Han var verkligen en förebild på många sätt som person, och inte bara en kille som kunde göra armhävningar med ena tummen och pekfingret.

Game of Death II / Tower of Death av H

Lite snabbt då: När Bruce Lee dog 1973 hade han spelat in bitar av filmen Game of Death. Den släpptes först 1978 efter att man filmat resten med olika stand-ins. 1981 kom Game of Death II (även känd som Tower of Death) där man använt klipp av Bruce Lee från andra filmer tillsammans med en stand-in vid namn Tai Chung Kim. Som du nu förstår så räknas varken Game of Death 1 eller 2 egentligen som riktiga Bruce Lee-filmer.

I Game of Death 2 blir kungfu-mästaren Chin Ku (Hwang Jang Lee) mördad. Hans vän Billy Lo (Bruce Lee) misstänker en man vid namn Lewis, men Billy blir dödad när en helikopter stjäl Chin Kus kista vid begravningen. Billys bror, Bobby (Tai Chung Kim), beger sig till Lewis’ hemliga ö för att finna mördaren och undersöka vad det legendariska Dödstornet har med det hela att göra.

Strikt sett är detta Bruceploitation av den grövsta sort. Man försöker inte bara luras lite lätt att det kanske är Bruce Lee man tittar på, utan hävdar helt enkelt att det är det! I själva verket spelas han av minst två olika personer, utöver de klipp på den äkta Bruce (mest från Enter The Dragon) man får se. Kim är mycket duktig på sparkar, men man tog hjälp av Yuen Biao (yaaay) när han behövde göra volter och sådant.

Storyn är väl inte helt nonsens, men dialogen är horribel och vissa scener ser så gräsliga ut som bara en lågbudgetfilm från 1981 kan se ut. Som sagt är Kim duktig, och Hwang Jang Lee är jävligt grym i vanliga fall men här har han väl knappast anledning att anstränga sig. Hade man haft en budget och mer kompetent folk i produktionen kunde det ha blivit riktigt bra.

Mer kompetent folk?! Vad fan, filmen är regisserad av TRE personer varav två är Sammo Hung och Corey Yuen! Actionscenerna är skapade av Yuen Biao och Yuen Woo-Ping! ”I need cash, man!!”

Game of Death II är mestadels skräp, med några få ljustecken här och där. En schysst hoppspark genom en låda rakt i huvet på en snubbe är definitivt höjdpunkten, men utöver det är det bara att ignorera.

Commando / Big Boss av H

Öppnade nyåret med att se Commando med Key. Det måste vara artofemtiodje gången jag ser den, men det var riktigt underhållande att se den med nån som aldrig sett den förr (fy skäms, förresten). Det finns så många ”varför gör han/hon sådär?” i den filmen så det är nära på oslagbart. Så många sköna repliker också, manusförfattaren borde få nån slags utmärkelse tycker jag.

Enligt iMDB så ligger tre personer (!) bakom manuset, två av dom har gjort ett fåtal b-produktioner och Teen Wolf 1 & 2, men Steven E De Souza har haft författarfingrarna i många klassiska pajer, t.ex: Knight Rider, 48 Timmar, V, Die Hard 1 & 2 och.. öhh, Street Fighter.

Såg även klart The Big Boss med Bruce Lee. Det var intressant att se den remastrad i widescreen och på kantonesiska (ljudet på den här filmen är en lång diskussion som vi kan ta, du och jag) för jag har sett lite väl många pan-&-scannade kung-fu-filmer på sistone.